Ny deckarfavorit

När en del gamla deckarfavoriter (läs Peter Robinson) har fått lämna in är det härligt att få bli sådär riktigt ordentligt förtjust i en kriminalroman igen. Det blev jag nämligen i Gilly Macmillans debut Bränd himmel. Så förtjust att jag nu kan säga att jag hittat en ny deckarfavorit.

Rachel Jenner, fotograf och ensamstående mamma, låter sin åttaårige son Ben springa före till en repgunga när de är ute i skogen en söndag eftermiddag. Ben är utom synhåll bara en kort, kort stund. Sen är han borta och Rachel befinner sig mitt i varje förälders värsta mardröm. Allt blir svart.
Vad var det egentligen som hände den där ödesdigra eftermiddagen? Och finns det fortfarande en chans att hitta Ben vid liv?
Utredningen tilldelas kriminalkommissarie James Clemo, som lägger ner all sin tid och kraft på det medieuppmärksammade, prestigefyllda fallet. Men i takt med att ledtrådar rinner ut i sanden, lögner kommer fram i ljuset och chockerande hemligheter avslöjas, blir läget allt mer desperat för alla inblandade. Fångad mellan den förkrossande oron över sin son, trycket från polisutredningen och den hårt dömande allmänheten, inser Rachel att det inte finns en enda person hon kan lita på.

Det har ju blivit himla populärt att likna böcker vid andra böcker, så varsågoda... Bränd himmel är som en blandning mellan Sharon Boltons Små svarta lögner (recension här) och ovan nämnde Robinson när han var bra. Jag kommer också att tänka på Belinda Bauer och tror inte bara att det beror på att uppläsaren (Christian Fex) låter väldigt lik Torsten Wahlund som läste in Exmoor-trilogin.

Berättandet sker mestadels i någon slags framtid, Rachel ser tillbaka på händelserna när Ben försvann och vänder sig direkt till en lyssnare (läsare), James Clemos berättelse får vi bland annat via anteckningar från terapisessioner, och vi förstår snabbt att fallet orsakat någon typ av sammanbrott. Ändå berättas historien kronologiskt, från Bens försvinnande fram till upplösningen. För läsaren innebär det att man hela tiden jagar efter den sanning som man vet finns där framme.

Som deckarläsare får man ibland känna sig som en riktigt dålig människa. För hur kan det vara så olidligt spännande att läsa historien om hur Rachels liv slås sönder? Inte nog med att hennes son är försvunnen, ju längre utredningen håller på desto mer blir det tydligt att ingenting i hennes liv egentligen är vad hon trott. Den allmänna opinionen vänds mot henne. Var hon egentligen en så god förälder?

Utredningsarbetet och kommissarie Clemos privatliv är för en gångs skull också intressant att följa. Annars har jag på sistone hållit mig borta från klassiska polisutredningsdeckare. Men i Bränd himmel finns ingen försupen snut med taskigt kärleksliv eller rättsläkare som käkar mackor under obduktionerna. Såväl intrigmässigt som psykologiskt är det övertygande. Och välskrivet hela vägen. Sträckläsningsläge helt enkelt. Så bra att jag i detta tidiga skede tänker dubba den till sommarens deckare! Ser fram emot att läsa nästa bok av Macmillan.

Bränd himmel har just kommit ut i pocket. Ni packar med fördel ner den i strandbagen/resväskan.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro