Emma Cline - Flickorna

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

Så säger 14-åriga Evie Boyd en sommardag i Kalifornien 1968 när hon får se en grupp lite äldre tjejer i parken.

Hippies. Vilda och fria. Flower children liksom.

Hon dras in deras sällskap. Ett sällskap som kretsar kring den karismatiske Russel.

Musiker, ledare, fadersfigur, rovdjur.

För oss som läser är han lätt att känna igen.

Charles Manson. Eller i det här fallet, en Mansonlik figur.

Knappast en lämplig bekantskap för en tjej på tröskeln till vuxenlivet.

Eller för någon annan egentligen.

”Flickorna” handlar dock inte om Russel/Manson.

Nej, boken handlar om flickorna runt honom och deras förhållanden till varandra.
Om längtan efter gemenskap och vilja tillhöra något större. Att hitta en egen väg.
Vi som läser vet ju dock vart var den här specifika vägen leder.
Nowhere good honey …


Underbarnet (hon är 27) Clines debutroman har hyllats av en enig kritikerkår och sålts till sjuttielva länder.
Välförtjänt så får jag säga.
"Flickorna" är är en otroligt fascinerande och välskriven bok.
Det ska bli mycket intressant att se var det här författarskapet tar vägen.

 

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd