Ibland känns livet och världen mer än lovligt svart (ja, jag syftar till exempel på olika typer av närliggande omvärldshändelser). Vissa tröstar sig då med lättsamma komedier och sköna underhållningsromaner. I mina mer svartsynta stunder fungerar dessa genrer snarare som ren provokation. Jag föredrar istället att sätta mitt eget elände i relation. För er som också tillhör den suspekta kategori människor som mår bättre av att läsa om andra som mår sämre kan jag nu med stor glädje(?) introducera: Patrick Melrose!
Efter att ha lyssnat på första romanen i serien (som ges ut om två samlingsvolymer på svenska i höst och vår) tänker jag att jag aldrig förut läst om människor som så genuint hatat det liv de lever, sig själva och alla runt omkring. Never Mind beskriver ett societetens helvete, ett barndomens helvete, ett själva existensens helvete.
Patricks far, David Melrose, är en tyrann. Despotisk i allt han gör, från att lustfyllt bränna myror med sin cigarr, till att tvinga hustrun att äta på alla fyra "som en människa som låtsas att hon är en hund", till den omskrivna och fullständigt outhärdliga våldtäkten av den femårige sonen, är han en sådan frånstötande nidbild av degenererad överklass att han skulle framstå som helt utan trovärdighet om jag inte visste att romanerna bygger på Edward St Aubyns egen uppväxt.
Ja, våldtäkten. Där den lilla pojkens värld slits itu. Där han tvingas fly sin kropp för att kunna fortsätta existera. Jag förstår inte hur han ska klara sig fram tills att han som tonåring ska få fly in i heroinets lindrande famn (ja, det är väl ingen riktig spoiler, det står i varenda intervju och i förlagets säljtext). Sällan har jag lika starkt velat bryta mig in i en romans handling och bara rädda honom!
Ändå kretsar större delen av romanen kring de vuxna i hans omgivning. Samtliga (minus kanske några av kvinnorna) helt outhärdliga i sitt självförhärligande förakt gentemot omvärlden. Favoritsysselsättningen verkar vara social pennalism i jakt på positionering.
Sviten om Patrick Melrose har liknats vid Brideshead revisited. Men den moraliska skulden och det religiösa oket från Evelyn Waughs klassiker framstår som rena barnkalaset jämfört med Edwars St Aubyns familjehelvete. Ändå måste jag fortsätta läsa. För det är så briljant skildrat, med en exakthet i iakttagelserna och öga för det "goda livets" absurditet som är helt genialisk. Jag kastar mig över nästa del.
Susanna Mattsson
Akademibokhandeln/Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar