”Möt Alex, trettio-någonting. Han älskar sin fru, Jody, men har glömt
hur han visar det. Han älskar sin son Sam, som har autism, men han förstår
honom inte. Uppgivet ser Alex hur
anspänningen driver äktenskapet till bristningsgränsen, och separationen är ett
faktum.
Samtidigt som Alex försöker förhålla sig till sitt nyvunna singelliv och livet som deltidspappa, börjar hans son spela Minecraft. Spelet öppnar en ny värld, där far och son för första gången kan mötas. Tillsammans upptäcker de att världen ibland måste falla sönder för att något nytt och bättre ska kunna byggas upp.”
Samtidigt som Alex försöker förhålla sig till sitt nyvunna singelliv och livet som deltidspappa, börjar hans son spela Minecraft. Spelet öppnar en ny värld, där far och son för första gången kan mötas. Tillsammans upptäcker de att världen ibland måste falla sönder för att något nytt och bättre ska kunna byggas upp.”
”Pojken som byggde egna världar” är en
mycket rörande historia om en fars svårigheter att ta hand om en son med autismspektrum
samtidigt som hans äktenskap håller på att falla ihop.
Berättelsen bygger till stora delar på
författaren Keith Stuarts erfarenheter med sin egen son, och hur Minecraft fick
dem att komma närmare varandra.
Trots det allvarliga ämnet är det ingen deprimerande
historia.
Stuarts stil är lite åt Hornby/Parsons-hållet, och berättelsen
bjuder på många skratt och ”håååh”-moments.
Feelgood med hjärna och hjärta. Rekommenderas.
// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar