En Norgehistoria ...

"I Fredrikstad hittas stans rikaste man mördad och kriminalkommissarie Anton Brekke kallas in. Brekke är känd för att vara orädd och oförskämd, och han har dessutom en hemlig last: poker. Med hjälp av polisstudenten Magnus Torp och polisinspektör Simon Haugen börjar han nysta i fallet, som först verkar ha ekonomiska motiv. Men när han kastas in i New Yorks korrupta undre värld, rakt in i maffians högborg, inser han snart att helt andra krafter ligger bakom."

"Flytta på dig Jo Nesbø!" står det lite kaxigt på omslaget till Jan-Erik Fjells norska dundersuccé "Angivaren".

300 000 sålda ex i grannlandet.

Nog för att putta ner Harry Holes pappa från deckarkungens tron?

Nja, om det här är Fjells högstanivå så räcker det inte särskilt långt.

Det är en godkänd spänningsroman. Snäppet över dussindeckarhögen.

Knappa tre getingar ungefär.

Den del av berättelsen som utspelar sig i sextiotalets New York är bäst, och det säger jag inte bara för att jag är så förälskad i den staden. Man får en skaplig Scorsese-ig "Goodfellas"-vibb bitvis. Jag ser hela tiden Steven "Little Steven" van Zandts Soprano-consigliere Silvo Dante, om än lite gråhårigare, framför mig i bokens åldersstigna mafioso Vincent Giordano. "Eeeey, fuggedabboudit!!", liksom.

Men själva mordfallet i nutidens Oslo är rätt platt och ointressant.

Och, herregud, jag måste få klaga på gubbsjukheten här!

Det finns en kvinnlig poliskaraktär i boken. En. Och varje gång hon är med i ett kapitel kommenteras hennes utseende, hennes tränade kropp, "välsvarvade höfter" mm mm. Hennes enda funktion i storyn, trots att hon uppenbarligen är en erfaren utredare inom kriminalpolisen, verkar vara som pinuppa eller pojkrumsfantasi åt sina manliga kollegor.

Fjell måste vara en riktigt gammal räv som... *kollar wikipedia* .. är född 1982 ...

Jahu ... Alrighty then ...

Jo? Sitt lugnt kvar du ...

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd