Hello, hello
It’s good to be back
It’s good to be back
När jag var i tonåren fanns det ett band som hette Sator som spelade jämt överallt. Det var inte att jag specifikt gillade dem, de var bara som sagt. Överallt. Jämt. Under åren mellan 16 och 19 såg jag dem således cirka sjutusen gånger. Citatet ovan från en Gary Glitter-cover de brukade köra. Kanske dyker minnet upp för att jag numera är tillbaka i min uppväxtstad Göteborg. För när tänkte jag annars på Sator sist liksom?
Men mest är det nog för att det är SJUKT KUL att få vara tillbaka här i min gamla blogg!
Om än bara för ett litet gästspel.
Så nu låter vi det sluta handla om gamla göteborgsrockers och ägnar oss åt (trumvirvel!!) Det Fantastiska Bokåret 2017 som Johan har bett mig summera.
Och jäklar i min lilla låda vilket litteraturår det har varit! Jag bävar redan vid tanken på den gigantisk kö av illbra böcker som kommer att stå gråtande precis utanför pallplats. Så med en ursäkt i förskott till de utmärkta alster som inte får plats på listan ska jag nu ändå göra ett försök. Jag ska till och med försöka skapa en inbördes rangordning. Så…here goes - årets helt objektivt bästa romaner.
10. Mödrarnas söndag - Graham Swift
En förtätad sommardag av lust och avsked som slutar, ja, jag ska inte säga hur det slutar såklart, men vars konsekvenser styr flera liv i en otippad riktning. Om litteratur, ord, klass, sexualitet – flera av livets väsentligheter helt enkelt, utsökt skildrat på förhållandevis få sidor sett till det stora innehållet. En riktig pärla.
En tidig Ferrante som först nu finns i svensk översättning. En skilsmässohistoria är så hård och eländig att jag flera gånger skrattade högt (ja vad ska man göra?) medan jag läste.När Olga blir lämnad av sin man och hamnar hon i fritt fall. Myrorna invaderar lägenheten medan galenskapen invaderar vår huvudperson. Stackars barn, stackars hund, stackars Olga. Men lyckliga, lyckliga läsare! Det var fantastiskt att återse Ferrantes typiska tonfall och torra skärpa. Två böcker till finns det i den här löst sammanhållna trilogin som kallas Berättelser om obesvarad kärlek. Ser fram emot att läsa dem.
8. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar - Johannes Anyuru
Inte bara årets snyggaste titel, med årets snyggaste omslag utan också en av årets bästa romaner. Så vann han Augustpriset också, Johannes Anyuru. Berättelsen tar avstamp i ett terrordåd, och utvecklas sedan till en dystopisk framtidsskildring om ett Sverige som förvandlats till en rasistisk fasciststat. Brutalt, poetiskt och svindlande snyggt konstruerat.
7. Den svavelgula himlen - Kjell Westö
Helt omöjligt var det att slita sig från Kjell Westös senaste. En episk berättelse om kretsen kring en välbärgad Helsingforsfamilj som spänner över flera decennier. Om passion och klass, kärlek, makt och förtvivlan. Och om att kanske, kanske finna sig själv, och finna frid. Spännande som en thriller (hur gör han?) Och ett extra plus för huvudpersonens pappas kärlek till George Harrison, i boken familjärt benämnd George. Bara den relationen skulle jag kunna skriva en roman om.
6. Swing Time - Zadie Smith
Jag hörde många klaga på NW, Zadie Smiths förra bok. Själv gillade jag den skarpt, men jag tänker att de som inte gjorde det väntade sig något annat. De väntade sig Swing Time. För den kan nog vara det bästa hon skrivit. En utvecklingsroman med två flickors vänskap och konkurrens i fokus (på det sättet inte olik Ferrantes Neapel-svit), som spänner över närmare 40 år. Smiths återkommande teman finns där såklart; rasism, tillhörighet, maktspel. Och så dans! Dans! Osläppbart.
5. Den som stannar, den som går - Elena Ferrante
Är man genialisk så är man. Således kvalar två av tre lästa Ferrante in på årets topplista. Även om jag tror att Neapel-tvåan är min favorit, så står trean den inte långt efter. Elena har förvandlat övergreppet från Hennes nya namn till en roman som når stor framgång och gifter sig med den träige unga professorn Pietro. Så på en uppläsning träffar hon åter ungdomskärleken Nino. Samtidigt sliter Lila på en köttfabrik för att skapa sig ett liv åt sig och sin son. Låter det banalt? Det är det inte. Ferrante är ständigt krass, men samtidigt är allt på liv och död. Såväl kärlek som politik. Jag älskar det.
4. En dag ska jag bygga ett slott av pengar - Evin Ahmad
Mot slutet av året har jag läst så mycket bra att nyförälskelsen inte hunnit släppa. Evin Ahmads debut är ett av föremålen för min ömma låga. En tunn, prosalyrisk käftsmäll som golvade mig totalt. Vem kan realisera sina drömmar? Vad kräver det för offer, och vad gör det med oss? Ahmad sätter sitt kristallklara finger på en av vårt samhälles stora smärtpunkter – lögnen om att vi alla har samma förutsättningar för att ta oss dit vi vill. Detta är Så Bra. Få sidor – gigantiskt innehåll. Lyssna gärna på ljudboken. Hon läser den själv. Och med den äran.
3. Den yttersta lyckans ministerium - Arundhati Roy
Tjugo år efter De små tingens gud är Arundhati Roy tillbaka med en ny roman, och den är såklart alldeles alldeles underbar. Men döm av min förvåning när den ena personen efter den andra kommer in i butiken och berättar att de inte orkat läsa ut den! Okej, den har cirka hundratjugo huvudpersoner och vindlar sig hit och dit genom det moderna Indiens historia, men håll ut alla! Säcken knyts ihop i slutet. Och på vägen dit får vi oss till livs en berättelse där varje enskild människas liv är större än kollektivets, parat författarens knivskarpa (och ömsinta!) blick på såväl vårt samhälle som vår mänsklighet. Så mycket kärlek. I denna roman, till denna roman.
2. Ett litet liv - Hanya Yanagihara
Detta är boken som ledde till att vi i våras startade bokcirkel. För min kollega Michaela och jag kunde helt enkelt inte sluta prata om den, och vi insåg att om vi skulle få något gjort på jobbet var vi tvungna att boka in en diskussionsträff på vår fritid. Tack Hanya Yanagihara för det, och tack för den här makalösa berättelsen. Fyra vänner, fyra liv, ett gigantiskt trauma och så många frågor om vad vi egentligen kan göra för varandra och varför vi gör det. Är fortfarande inte klar med att tänka på den här boken, som flera gånger balanserar på kanten till pekoral, men alltid - alltid - landar på sätt sida.
1. Vända hem - Yaa Gyasi
Okej, jag läste ut den igår. Jag grät mig genom sista kapitlet och är fortfarande helt omtumlad. Jag tillbringade hela kvällen med att prata om den. Så kanske kommer jag att ompröva den här placeringen när förälskelsen lagt sig lite, men jag tror inte det. För Yaa Gyasi har skrivit en helt galet fantastisk roman om slaveriet och dess konsekvenser. Gripande, kärleksfullt och våldsamt skildrar hon en släkts historia från 1700-tal till nutid och ett förtryck som aldrig försvinner, bara byter skepnad. Och jag tror Aldrig Jag Har Läst en bättre historisk roman. Som läsare är du aldrig åskådare, du blir aldrig skriven på näsan. Du är där. I människorna. I deras liv. Alltså jag är så djupt imponerad och omskakad. (Och herregud, författaren är bara 28 år gammal!!)
8. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar - Johannes Anyuru
Inte bara årets snyggaste titel, med årets snyggaste omslag utan också en av årets bästa romaner. Så vann han Augustpriset också, Johannes Anyuru. Berättelsen tar avstamp i ett terrordåd, och utvecklas sedan till en dystopisk framtidsskildring om ett Sverige som förvandlats till en rasistisk fasciststat. Brutalt, poetiskt och svindlande snyggt konstruerat.
7. Den svavelgula himlen - Kjell Westö
Helt omöjligt var det att slita sig från Kjell Westös senaste. En episk berättelse om kretsen kring en välbärgad Helsingforsfamilj som spänner över flera decennier. Om passion och klass, kärlek, makt och förtvivlan. Och om att kanske, kanske finna sig själv, och finna frid. Spännande som en thriller (hur gör han?) Och ett extra plus för huvudpersonens pappas kärlek till George Harrison, i boken familjärt benämnd George. Bara den relationen skulle jag kunna skriva en roman om.
6. Swing Time - Zadie Smith
Jag hörde många klaga på NW, Zadie Smiths förra bok. Själv gillade jag den skarpt, men jag tänker att de som inte gjorde det väntade sig något annat. De väntade sig Swing Time. För den kan nog vara det bästa hon skrivit. En utvecklingsroman med två flickors vänskap och konkurrens i fokus (på det sättet inte olik Ferrantes Neapel-svit), som spänner över närmare 40 år. Smiths återkommande teman finns där såklart; rasism, tillhörighet, maktspel. Och så dans! Dans! Osläppbart.
5. Den som stannar, den som går - Elena Ferrante
Är man genialisk så är man. Således kvalar två av tre lästa Ferrante in på årets topplista. Även om jag tror att Neapel-tvåan är min favorit, så står trean den inte långt efter. Elena har förvandlat övergreppet från Hennes nya namn till en roman som når stor framgång och gifter sig med den träige unga professorn Pietro. Så på en uppläsning träffar hon åter ungdomskärleken Nino. Samtidigt sliter Lila på en köttfabrik för att skapa sig ett liv åt sig och sin son. Låter det banalt? Det är det inte. Ferrante är ständigt krass, men samtidigt är allt på liv och död. Såväl kärlek som politik. Jag älskar det.
4. En dag ska jag bygga ett slott av pengar - Evin Ahmad
Mot slutet av året har jag läst så mycket bra att nyförälskelsen inte hunnit släppa. Evin Ahmads debut är ett av föremålen för min ömma låga. En tunn, prosalyrisk käftsmäll som golvade mig totalt. Vem kan realisera sina drömmar? Vad kräver det för offer, och vad gör det med oss? Ahmad sätter sitt kristallklara finger på en av vårt samhälles stora smärtpunkter – lögnen om att vi alla har samma förutsättningar för att ta oss dit vi vill. Detta är Så Bra. Få sidor – gigantiskt innehåll. Lyssna gärna på ljudboken. Hon läser den själv. Och med den äran.
3. Den yttersta lyckans ministerium - Arundhati Roy
Tjugo år efter De små tingens gud är Arundhati Roy tillbaka med en ny roman, och den är såklart alldeles alldeles underbar. Men döm av min förvåning när den ena personen efter den andra kommer in i butiken och berättar att de inte orkat läsa ut den! Okej, den har cirka hundratjugo huvudpersoner och vindlar sig hit och dit genom det moderna Indiens historia, men håll ut alla! Säcken knyts ihop i slutet. Och på vägen dit får vi oss till livs en berättelse där varje enskild människas liv är större än kollektivets, parat författarens knivskarpa (och ömsinta!) blick på såväl vårt samhälle som vår mänsklighet. Så mycket kärlek. I denna roman, till denna roman.
2. Ett litet liv - Hanya Yanagihara
Detta är boken som ledde till att vi i våras startade bokcirkel. För min kollega Michaela och jag kunde helt enkelt inte sluta prata om den, och vi insåg att om vi skulle få något gjort på jobbet var vi tvungna att boka in en diskussionsträff på vår fritid. Tack Hanya Yanagihara för det, och tack för den här makalösa berättelsen. Fyra vänner, fyra liv, ett gigantiskt trauma och så många frågor om vad vi egentligen kan göra för varandra och varför vi gör det. Är fortfarande inte klar med att tänka på den här boken, som flera gånger balanserar på kanten till pekoral, men alltid - alltid - landar på sätt sida.
1. Vända hem - Yaa Gyasi
Okej, jag läste ut den igår. Jag grät mig genom sista kapitlet och är fortfarande helt omtumlad. Jag tillbringade hela kvällen med att prata om den. Så kanske kommer jag att ompröva den här placeringen när förälskelsen lagt sig lite, men jag tror inte det. För Yaa Gyasi har skrivit en helt galet fantastisk roman om slaveriet och dess konsekvenser. Gripande, kärleksfullt och våldsamt skildrar hon en släkts historia från 1700-tal till nutid och ett förtryck som aldrig försvinner, bara byter skepnad. Och jag tror Aldrig Jag Har Läst en bättre historisk roman. Som läsare är du aldrig åskådare, du blir aldrig skriven på näsan. Du är där. I människorna. I deras liv. Alltså jag är så djupt imponerad och omskakad. (Och herregud, författaren är bara 28 år gammal!!)
Ja, där satt den så. Årsbästalistan 2017.
Och precis utanför listan står den omtalade flocken: Ett helt liv av Robert Seethaler, Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout, Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde, Vera av Anne Swärd, Krokas av Elin Olofsson, Här är jag av Jonathan Safran Foer och Det förlorade barnet av Elena Ferrante. Ja ni märker, det är ett svårslaget år. Och det är ännu inte helt slut. Kanske hade böckerna jag läser just nu, Ayobami Adebayos Stanna hos mig eller Isabelle Ståhls Just nu är jag här kvalat in om jag bara skyndat mig lite.
Men livet är kort, böckerna många. Jag vill inte ha det på något annat sätt.
// Susanna Mattsson, Akademibokhandeln Frölunda Torg
Välkommen tillbaka! Har saknat dina inlägg! Vad synd att det bara är gästspel, men trevligt ändå! /Eva
SvaraRadera