Mitt år har varit minst sagt omtumlande på
det personliga planet. Sådan extra tur då att det finns böcker att fly till.
Historier bättre, eländigare, mer spännande, faddare, sorgligare, roligare,
intressantare och mer fantastiska än ens egen. Stackars alla som inte läser!
Vad gör de när livet går bärsärkargång?
För det är till romanerna jag helst flyr
när min egen verklighet blir lite… too much. Och den fantastiska romanskörden
2017 svarade fint upp mot mina behov. Men det innebär också att övriga genrer
har fått maka lite på sig. Skralt har det varit med såväl deckar- och
fantasyläsning som barn- och ung (om man inte räknar alla bilderböcker som
snabbläses direkt när de kommer in i butiken). På seriefronten har jag i
princip gått i stå, och på när det kommer till lyriken har jag bara tröstgästat
gamla favoriter som Boye, Södergran, Aspenström och Whitman. (Apropå Boye måste
jag rekommendera Johan Svedjedals magiska Den nya dagen gryr. Den är så
ofantligt tjock att jag inte är igenom den ännu, annars hade ni lätt hittat den
på listan nedan.)
Med tanke på ovanstående tänkte jag därför
prova ett anarkistiskt blandgrepp för min andra årsbästalista. Jag kallar det
helt sonika för De-tio-bästa-böckerna-i
samtliga-kvarvarande-genrer-efter-att-romanerna-listats-2017! På grund av orsak
utan inbördes rangordning. Håll till godo. Och tack för att jag fick titta in
här i bloggen igen. Kul att ses.
• Hemmet av Mats Strandberg (skräck)
Åh, Mats! Alltså få (om någon) kan som han
skriva så djupt berörande och samtidigt sjukt skrämmande romaner. Han har
verkligen förmågan att skapa en lucka i det vardagliga, som öppnar ner mot
bråddjupen. Och så ömsint han skildrar sina karaktärer. Och demensen som demon!
Det är ju genialiskt.
• Mörkrummet av Susan Faludi
(biografier)
Backlash-författaren Susan Faludi skriver
berättelsen om sin far, hustyrannen och machomannen som visar sig innerst inne
vara kvinna. På samma gång ett sårigt porträtt av hur en man lever sitt liv i
strid med sin historia, en skildring av en bitter föräldra/barnrelation,
övervåld och försoning. Och historien om det moderna Ungerns framväxt.
Hur lyckas hon?
• Orkidépojken av Helena Dahlgren
(unga vuxna)
Som jag sett fram emot den här boken! Ett
utanförskapsepos pepprat med populärkulturella referenser (mums!) och Twin
Peaksig stämning. För alla som någon gång varit unga och känt sig awkward,
ensliga, längtande och missförstådda, som dyrkat musik och mystik. En passage
(ni som läser kommer att fatta vilken) fick mig också att tänka på en felhörning
som hängt med tills för bara några månader sedan. Har alltid trott att PJ
sjunger ”Let’s break our taboos and have a ball” i If that’s all there is
från Dance Hall at Louse Point. Tycker nog fortfarande att det är bättre.
• Hard light av Elizabeth Hand
(thriller)
Jag undrar om inte tredje boken om den
trasiga rockfotografen Cass Neary är den bästa hittills serien. Föredrar nog
egentligen Elizabeth Hands fristående böcker i andra genrer, men som thriller
betraktat är det här bland det bättre man kan läsa. Konst, musik och totalt
jävla mörker i osläppbar kombination.
• Hunger av Roxane Gay (biografier)
Var ju väldigt förtjust i Roxane Gays Bad
Feminist och hade höga förväntningar på Hunger. De kom inte på skam.
Gay lyckas med konststycket att gräva djupt i ett personligt trauma (våldtäkten
som blev starten på åratal av kroppskamp och självförakt) och samtidigt föra
ett glasklart och ursinnigt resonemang på samhällsnivå. Jag tror inte det finns
en kvinna som inte kan relatera. Boken kommer på svenska i vår. Läs den då om
inte förr.
• Norra Latin av Sara Bergmark
Elfgren (unga vuxna)
Så glad att ha både Sara och Mats med på
årets lista. Älskar det de gjorde ihop i Cirkeln och älskar det de gör
på egen hand. Norra Latin är en perfekt blandning mellan spökhistoria,
coming-of-age-roman och min favoritgenre lärosätesberättelser.
Sträckläsningsvarning.
• I djupt vatten av Paula Hawkins
(thriller)
Jag var ju en av dem som inte
riktigt föll för Kvinnan på tåget. Det här däremot, är psykologisk domestic
noir som jag vill ha den. Ja men ni vet, mörka hemligheter, djupa sår och en
twist som jag i alla fall inte räknade ut på en gång. Allt det där. Och
välskrivet. Högklassig deckarunderhållning.
• Wage slaves av Daria Bogdanska
(serier)
Jamen en serieroman fick vara med ändå,
även om den kom ut förra året. Daria flyttar till Sverige från Polen för att
starta ett nytt liv och får svart anställning på en av Malmös restauranger. Om
drömmar och facklig kamp. Med mycket mera. Ordentlig reality check för alla oss
som lever i en tryggt uppstyrd verklighet.
• Mina smala axlars längtan av Maria
Frensborg (unga vuxna)
Den här boken skulle jag ju kunna älska
bara för titelns Edit Södergran-referens. Men den visar sig dessutom vara en
alldeles fantastiskt fin historia om att försöka hitta och vara sig själv i en
gymnasieårens verklighet som inte alltid är helt lättnavigerad. Språket så
exakt, igenkänningen så total.
• Två systrar av Åsne Seierstad
(reportage)
Ännu en bok som kom ut förra året (men ny i
pocket!). Berättelsen om två tonårssystrar som lämnar Norge för att ansluta sig
till IS och deras pappas förtvivlade kamp för att få dem tillbaka. Seierstad
gör ett fantastiskt jobb med att försöka förklara drivkrafterna bakom ett så
obegripligt beslut och vilka konsekvenser det får för dem som blir kvar.
// Susanna Mattsson, Akademibokhandeln Frölunda Torg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar