Gästbloggaren: Petra Holst

Det var på en fest jag såg henne, kvinnan som var så svartsjuk att folk skrattade bakom hennes rygg. Hon satt ensam, med händerna knutna framför sig på bordet. Strategiskt placerad längst bak i lokalen så att hon skulle kunna ha full uppsikt över sin man. Runt omkring henne pågick festen, men hon var som förstenad. De svarta ögonen registrerade allt.            

                                                                                                                           

Hade hon fog för sina misstankar? Ingen aning. Jag känner varken henne eller hennes man. Men efteråt började jag fundera över hur ett äktenskap som deras kan se ut. Som ett fängelse kanske? Jag föreställde mig anklagelserna och de ändlösa korsförhören, maktlösheten hos den som inte blir trodd. Samtidigt vaknade min nyfikenhet. Hur tänker någon som betraktar alla andra kvinnor som ett hot?       

                        

Det var så hon föddes, min ena huvudkaraktär Anna. Hon som inte kan leva utan David, mannen hon älskar över allt annat. Fram och tillbaka vankar hon över lägenhetsgolvet, tittar ideligen på klockan. Isolerad och deprimerad, sjukskriven sedan ett halvår tillbaka. Övertygad om att David bedrar henne men oförmögen att bryta sig loss. Hennes terapeut har sagt att hon måste aktivera sig mer på egen hand, men hon kan inte koppla av förrän David har kommit hem från jobbet. Än en gång ger hon efter för ångesten och slår kortnumret till hans mobil. Signal efter signal går fram utan att han lyfter luren ...                                                                                                                

Precis som Anna undrade jag var David befann sig. Inbillar hon sig bara att han träffar andra kvinnor? Om inte, hur långt är hon i så fall villig att gå för att behålla sin man? För att skruva upp insatserna introducerade jag min andra huvudkaraktär Isabel. Hon som är Annas barndomsvän och raka motsats: självsäker, impulsiv och utåtriktad. En dag träffar hon David på en lägenhetsvisning där han är ansvarig fastighetsmäklare och upptäcker snart att hon trivs lite för bra i hans sällskap.   

                  

Jag insåg omedelbart att deras möte skulle få ödesdigra konsekvenser. Däremot dröjde det innan jag förstod vem som skulle råka illa ut. Historien berättas ur både Annas och Isabels perspektiv, och eftersom deras syn på verkligheten skiljer sig åt var det svårt att veta vilken riktning historien skulle ta. Är David inte den omtänksamme man han utger sig för att vara? Vem är det egentligen som ljuger?             

                                                      

Min skrivprocess följer alltid samma mönster. Från det första lilla fröet växer karaktärerna fram och deras sanna natur visar sig ofta inte förrän jag närmar mig slutet. Men den här gången var deras drivkrafter betydligt mörkare än jag hade kunnat förutspå. Mitt triangeldrama utvecklades till att handla främst om manipulation och besatthet, ett tema jag har varit intresserad av ända sedan jag skrev min förra roman Bländad.             

                                                                                                                                       

Hur gick det då för kvinnan jag såg på festen? Vid några tillfällen precis efteråt dök hon upp i mitt Facebookflöde. Som profilbild hade hon valt ett foto på sig själv och sin man. Havet glittrade i bakgrunden och de log lyckligt mot varandra. Inte en skugga syntes på den klarblå himlen. 

// Petra Holst, Bjärred