”En 19-årig kvinna försvinner en sommarnatt på Österlen. Fallet blir aldrig uppklarat. Sexton år senare härjar en dansk serievåldtäktsman i Malmö. Till en början famlar polisen i mörkret, men ett DNA-spår gör att man kan dra kopplingar till det gamla försvinnandet.
Tess Hjalmarsson, kriminalinspektör och chef för Skånes cold case-grupp, tar sig an fallet. Hon brinner för att utreda gamla fall och att slutligen kunna ge anhöriga svar på vad som egentligen hände ..."
Det hade gått 20 år sedan Helena Andersson försvann efter en sommarnatt på Statt i Mariestad. Jag intervjuade hennes storasystrar Ulrika och Gabriella, var och en på sitt håll, och insåg att smärtan efter lillasysterns oförklarliga försvinnande var precis lika stor nu som då. Chocken hade så klart avtagit men det andra skulle aldrig försvinna. Många år senare brydde de sig egentligen inte så mycket om vem som hade gjort henne illa, men systern förtjänade en upprättelse. För Helenas skull uppmanade de mördaren att träda fram.
Min kriminalroman Cold Case: Försvunnen är på många sätt inspirerad av Helenas försvinnande.
För mig handlar Cold Case om att sätta ljus på gamla ouppklarade fall. De är förvånansvärt många, nästan 500 i Sverige och enligt polisprofessor Leif GW Persson skulle runt 25 av dem kunna lösas, utan allt för stora ansträngningar. Som vanligt handlar det mycket om resurser. Men ett enda uppklarat mord skulle innebära enormt för många. Framförallt för de anhöriga, men även många runt omkring, generationer och ibland en hel bygd som präglats av ett mord eller försvinnande. Och för att inte glömma de som i alla år varit oskyldigt utpekade och aldrig har kunnat frigöra sig från omgivningens misstankar.
Men min bok handlar så klart om flera saker. Den utspelar sig i Malmö och på Österlen och ibland även i Köpenhamn. Det är miljöer där jag har vuxit upp och som jag ständigt längtar lite till.
Och så handlar boken om kriminalinspektör Tess Hjalmarsson- Sveriges första lesbiska polishjälte, även kallad supersnuten efter många framgångsrika fall. Och hennes sidekick, den lite burdusa Marie Erling som i likhet med Tess kämpar för att få ett fungerande privatliv.
Nu ser jag att den i både recensioner och bland bloggare kallas för en polisroman. Det känns extra kul eftersom jag till en början hade bestämt mig för att min huvudkaraktär absolut inte skulle jobba som polis.
Livet och böckerna bli tydligen inte alltid som man har tänkt sig.
// Tina Frennstedt, januari 2019
* Inom kort kommer vi att tävla ut några exemplar av Tinas bok! Stay tuned! *
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar