Gästbloggaren: Jens Lönnaeus

Går det att förkroppsliga en stadsdel genom en karaktär? Den frågan ställde jag mig när jag skulle skriva min debutroman Clara. Jag ville göra Möllevången i Malmö till en person, ta dess själ och placera den i en människa av kött och blod, alla dess egenskaper, allt som gör området unikt. 

Svaret var enkelt: Klart att det går. 

Men de får inte bli stereotypt, det är en enkel fälla att gå in i. Östermalm i Stockholm som en snobbig översittare, Lund som en självgod och mossig gammal akademiker. Nej, det är inte personerna som bor där som ska gestaltas, utan platsen själv. Det är svårt. Och Möllevången, vad kännetecknar henne?

Jag flyttade hit för åtta år sedan, 22 år gammal och med en känsla av att om jag bara kom till Möllan så skulle jag bli allt det som jag var ämnad till. Det fanns en så stor hype runt staden. Man sa att det var ett mini-Berlin med den bästa undergroundkulturen och den godaste falafeln. Det var här jag skulle blomma ut, hitta mig själv. Men det fanns en annan bild av Malmö också. Gangsterstaden med skjutningar på öppen gata. Svart arbetskraft och ett prekariat, människor som lever utanför samhällets ramar. Och bägge dessa världar existerar parallellt, i samma kvarter, på samma gator. Malmö är på så vis mer dubbel i sin natur än någon annan plats jag känner till. 

Jag tänker på när jag kom hit och inser att det är just dubbelheten som är Möllans allra mest framträdande egenskap. Ett ansikte växer fram för mitt inre. Två ansiktshalvor som tillhör samma person, men som ändå skiljer sig åt. Som om två olika konstnärer har skulpterat varsin halva och utgått från samma skiss men glömt att checka av med varandra under arbetets gång. Mungipor som pekar åt olika håll, ett öga som sitter något högre än det andra. Ansiktet tillhör en ung tjej med tjockt, svart hår. Hon är klädd i jeansshorts och fransjacka. Hon skrattar högt. Hon är varm, orädd, humoristisk, kaxig. Men ansiktet kan skifta, hennes sätt att föra sig förändras. Hon kan bli kall. Få plötsliga raseriutbrott. Hon kan skrämma mig.

Hon heter Clara.

Jag inser att det var hos henne jag flyttade in när jag kom till Möllevången. Och det är hos henne Vilhelm flyttar in i min berättelse. Han är desperat efter att komma bort från sitt gamla liv och dyker därför in i hennes värld. Han fascineras av henne, fängslas av hennes gränslöshet, tror att hon kan göra honom till en ny person. Ibland blir han rädd för henne, men den sidan ignorerar han. 

Hos Clara finns det nämligen alltid en annan sida att fästa blicken vid. 

På så vis är hon alltid vad vi väljer att se.

// Jens Lönnaeus


Du kan träffa Jens, och hans spänningskollega Philip Birk, den 14/3 i vår Landskronabutik!

Tävla och vinn ett signerat exemplar av boken här!

»Spänning så man baxnar … allt känns autentiskt, välskrivet, minutiöst.« Norra Skåne

»Boken är en lysande person- och miljöskildring från Malmö … Författaren lyckas på ett briljant sätt hålla den kusliga stämningen uppe boken igenom. En utmärkt debut.« Ölandsbladet

"Vilhelm har hittat ett rum att hyra i Malmö och ska äntligen lämna allt det gamla bakom sig. Men hyresvärden Clara ställer ett oväntat krav. Han måste låtsas vara hennes pojkvän, och han får inte fråga varför. Regisserad av henne spelar Vilhelm sin nya roll på svartklubbar och hemmafester. Men när Claras krav hårdnar blir också frågetecknen kring henne fler. Vad hände egentligen med hennes förre pojkvän? Ju mer Vilhelm får veta desto farligare ter sig hans nya tillvaro."

Debuterande författaren Jens Lönnaeus har skrivit ett skarpsynt psykologiskt spänningsdrama om en ung persons desperata kamp för att skapa en ny identitet.