Världens farligaste man?

Empati för Donald Trump?
Kan man känna det?

Jag ska inte påstå att allt är förlåtet och jag nu - helomvänd - beställt min egen "Make America Great Again"-keps, men efter att ha läst Mary Trumps bok om den egna släkten ökar i alla fall min förståelse för hur den nuvarande presidenten blev som han blev ...

Boken beskriver hur det var för barnen, och barnbarnen, att växa upp med den känslokalle och avlägsne patriarken och fastighetspampen Fred Trump (Donalds far) som familjens överhuvud. Mary Anne Trump, Freds fru (och, inte överraskande, Donalds mor) verkar även hon - enligt sondottern Mary - ha saknat grundläggande föräldraegenskaper som empati, omsorg och kärleksfullhet. Barnen uppfostrades till stor del av den anställda personalen.

Det är med andra ord långt ifrån bara Donald boken handlar om. 
Visst är han en av huvudpersonerna, och kapitlen med avslöjanden om hans uppväxt och beteende är ju vad tidningarna mest har skrivit om, men Marys berättelse handlar till minst lika stor del om hennes egen far Fred Jr. - Freddie kallad.

Freddie var den äldsta sonen (åtta år äldre än Donald), och den tänkte arvingen till Trump seniors fastighetsimperium - som vid tiden boken tar vid mestadels bestod av lägenhetsklossar i Brooklyn och Queens, långt ifrån de flashiga Manhattanprojekt som senare skulle bli Donalds varumärke.

(Fred Sr. var även ökänd för att inte vilja hyra ut sina enheter till minoriteter som afroamerikaner och latinos. Härlig kille. Verkligen.)

Men Freddie fick aldrig sin fars "välsignelse" som efterträdare, efter att ha uppvisat karaktärsbrister (i Fred Seniors ögon) som medmänsklighet, empati och ett sinne för rättvisa.

Han manövrerades inom kort ut av sin yngre bror, som snabbt såg vilka egenskaper pappan värderade. Bufflighet. Hänsynslöshet. Megalomani. 

Att vara en skrävlande, fördomsfull och hänsynslös mobbare och översittare?

Där har vi rätt person att ta över, verkar Fred Senior ha tänkt ...

Och visst, världen och historien är full med exempel på människor som växt upp och blivit goda och välanpassade människor trots horribla föräldrar - så jag vill på inget sätt ursäkta det beteende Donald visat prov på under sitt offentliga liv. Rasismen, kvinnosynen, homofobin, klimatförnekandet och de fullkomligt ohejdade och konstanta lögnerna.

Historien kommer knappast att vara snäll mot Donald Trump, men den här boken ger oss i alla fall en chans att begripa hur det kunde gå så illa.

Mary, som är utbildad psykolog, ger sig i boken på att försöka ställa en diagnos på sin "käre" farbror, men om du är ute efter skvaller från Trumpkampanjen och hans efterföljande presidenttid är detta fel bok (läs Michael Wolffs "Fire & Fury" och eller "Under belägring" istället då).

Vill du däremot läsa en mycket intressant familjekrönika, och den absoluta antitesen till en bok om gott föräldraskap, är detta boken för dig! :-)

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd