"Ledaren för ett av västra Stockholms kriminella nätverk hittas mördad intill en brygga vid Mälaren och kommissarie Irina Kovic kopplas in tillsammans med sin grupp för att utreda fallet, under ledning av kammaråklagare Mats Ljunggren.
Mordet förväntas leda till fler våldsamma uppgörelser i gängkretsar, men utredarna ser även kopplingar till en tidigare gruppvåldtäkt som ett vittne försökte stoppa genom att larma polisen. I centrum för den händelsen stod en ung kvinna från en finare del av Stockholm, hennes familj och pojkvän, en ambitiös läkarstudent.
I korsvägen mellan våldsam förortskriminalitet och stadens överklassmiljöer är det svårt att avgöra vem som är ond och vem som är god. Priset för att stå upp för rättvisan är högt och för att skapa sin egen rättvisa är det kanske ännu högre?"
Det släpps, uppskattningsvis, tjugotre fantasiljoner debutdeckare i Sverige varje år (jag överdriver lite för komisk effekt, men bara en aning). Från stora och små förlag. Från hybrider och egenutgivare. Tror jag såg Preem pusha ett nytt spänningsimprint i våras. ;-)
De allra flesta av dessa går förbi obemärkt. Oavsett om de är fantastiska, hyfsade, mediokra eller rent urusla. En handfull debutanter hittar både tonen och läsarna direkt och lyckas nå framgång på alla plan. Några av dem ytterst välförtjänt så. En Niklas Natt och Dag tex. Eller en Stina Jackson för den delen. (Vissa andra succéer kliar man sig bara i huvudet över ...)
Leif Appelgrens "Ingen ond man" borde definitivt tillhöra denna skara.
Det är inte ofta man läser en så helgjuten debut. Vanligtvis brukar det ta en författare någon bok eller två innan man finner sin stil, sitt språk, sin känsla. Leif Appelgren tycks ha funnit genvägen dock. Kanske är det hans år som åklagare i Stockholm Västerort som bidragit. Han kan sina saker. Skildringen av polisutredningen och rättegången känns otroligt initierad. Jag är kanske ingen expert, men här finns varken osårbara supersnutar eller bisarra seriemördare (som bara mördar rödhåriga oskulder vid fullmåne eller så). Här pratar vi skitig gängkriminalitet, en vidrig våldtäkt och en familjs önskan om rättvisa. Eller hämnd.
Det är starkt. Förbaskat spännande. Skakande och gripande.
Om den bok inte blir, eller åtminstone nomineras till, årets deckardebut är det något fel på systemet. Hör ni det Svenska Deckarakademin och Lind & Co? Det vore rent av tjänstefel av er om denna bok inte får den uppmärksamhet den förtjänar.
// Johan Zillen, Akademibokhandeln Center Syd
Kan bara hålla med!
SvaraRadera