Gästbloggaren - Kjell Eriksson

Foto: Emil Malmborg

Läkaren avskedsord innan han lämnar avdelningen på kvällen den 22 juni 2020 är: ”Du befinner dig i ett dödligt tillstånd, men sov gott, så ses vi i morron bitti.” 

Ok, tänkte jag, det kanske går bra. Oroade mig så klart, mest för att jag inte skulle få se mina vuxna barn bli medelålders, och se deras barn växa. Och inte minst att få uppleva sladdisen Miguel fylla fyra till hösten. 

Jag sov gott. Väcktes tidigt. Rullades i väg, sövdes och kirurgen utförde skickligt sitt jobb. 

Vid lunchtid den 23:e simmade jag upp ur morfindimman. Yrsel, hallucinationer, illamående. Uppfattade inte allt, fattade en del, missförstod annat.  

Där på thoraxintensiven 50 B på Akademiska sjukhuset i Uppsala föddes en kriminalroman. Titeln var given: ETT DÖDLIGT TILLSTÅND. 

Nu spanar Miguel och jag genom fönstret efter fåglar. Det är tidig oktobermorgon. Han är drygt fem. Vi ser talgoxe, koltrast och glada. Vi har två böcker till hjälp: Lär känna 250 djur och växter och Fågelläten, inköpta på den eminenta bokhandeln Östhem i det lilla österlenska samhället Rörum.  

Miguel pladdrar på. Helst skulle jag vilja skriva men för honom är dessa första steg ut i en bevingad värld guld värda. Han ”skriver” också, fantasin flödar. Från fåglar går hans resonemang över till ”bovar”. Vi borde ha en kamera vid dörren, säger han, och jag förstår att han tänker på läget i Brasilien, vårt andra land.  

I den lilla byn i Bahia där vi emellanåt bor har jag under åren sett fem mördade personer på gatan. I det fagra Österlen som jag sedan ett år bor i råder en stillhet som får en stanna upp i den klara luften, och faktiskt lovprisa tillvaron. Två olika världar.  

Här finns inga bovar, bara fåglar, lugnar jag, författare till tretton kriminalromaner med två huvudfigurer i förgrunden. Den ena numera före detta polis, Ann Lindell, som satt Uppland på deckarkartan, den andre, Sammy Nilsson nyopererad … Han är på jakt, från Uppland till Skåne. 

”Ett dödligt tillstånd” utspelar sig ”runt hörnet”. Orter som Brösarp, Simrishamn, S:t Olof och Tomelilla stiger fram. Jag far på nya vägar, stiger ur bilen, byter ord med allsköns folk, utnyttjar författarens rätt till ohöljd nyfikenhet, utforskar mitt nya landskap. Jag reser med, funderar och lider med, Sammy Nilsson. Jag blir liksom han förvirrad, passionerad och förälskad.  

Nu förbereder jag ett boksläpp, 400 meter hemifrån, i en flygelbyggnad till Christinehovs slott. Samtidigt som jag borde skriva på en ny roman. Men idag blir det inget, förstår jag. 550 pioner väntar på att grävas ner. Jag är också trädgårdsmästare. Ett dubbelliv, med till synes vattentäta skott mellan verksamheterna. Skrivandet och odlandet. Liv och död.  

Miguel står kvar i fönstret, räknar talgoxar. Det måste vara en familj, säger han, och pockar på min uppmärksamhet.  

Jag vrider på huvudet, ser hur morgonljuset får hans ögon att glittra. 

// Kjell Eriksson, oktober 2021