Mycket Mera Millennium - Spänningshösten 2022!

Millennium, Millenniumsk och Millenniumskast!

Karin Smirnoff - Havsörnens skrik (Millennium 7)

När Karin Smirnoff ("Jana Kippo-trilogin", "Sockerormen") får uppdraget att spinna vidare på Stieg Larssons persongalleri - med Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander i den självklara spetsen, flyttar hon hela sällskapet och handlingen till hemmaplan. Gasskas, en fiktiv norrländsk ord i trakten kring Älvsbyn sisådär.

Jag ska inte gå in och spoila handlingen i någon större utsträckning, men kan i alla fall konstatera att huvudpersonerna, väldigt bekvämt för handlingen, hamnar på samma plats och mitt i samma intrig om skrupellösa business men, sadistiska kvinnokidnappare och korrupta lokalpolitiker.

Män? Hatar fortfarande kvinnor.

Flickor? Kan inte sluta leka med elden.

Luftslott? I den mån de finns så sprängs de.

Jag tycker inledningen är briljant! Min oro för hur Smirnoff, vars första spänningsroman detta är, skulle hantera franchisen rafflande thrillerhistorik lugnas direkt. 

Men sedan tappar vi styrfart relativt omgående, tycker jag. 

Storyn blir spretig. Trådar introduceras och leder knappt någonstans. Vi får möta flertalet gamla figurer från tidigare böcker, och presenteras för en för stor bunt nya. Några vars medverkan i berättelsen känns onödig eller påklistrad.

Lisbeth lyser nästan helt med sin frånvaro i bokens första fjärdedel.

Och att Salander och Blomkvist hamnar i samma lilla ort, mitt i samma intrig, är ju praktiskt men känns lite krystat. Vet inte heller riktigt vad jag tycker om Lisbeths "Mini-Me", brorsdottern Svala. Intressant nytillskott i rollistan, eller framtida franchise-nyckelspelare?

Boken hämtar upp sig i andra halvlek, och blir en skaplig sjunde del i Millenniumsviten, men ska det komma fler delar i samma miljö, av samma författare, hoppas jag på en högre nivå.

John Ajvide Lindqvist - Skriften vid vattnet

Vid det här laget är det ju kanske omöjligt att prata om Ajvides första renodlade spänningsroman utan att ta upp hur den kom till. Detta eftersom författaren själv varit öppen med att den från början skrevs för att bli den sjunde delen i Millennium-serien, och ingen recension jag läst hittills har kunnat undvika den detaljen.

Men hur går det om man försöker tänka bort den aspekten?

Sådär faktiskt.

Ajvide är en av mina absoluta favoritförfattare, och även om "Skriften i vattnet" på inget sätt är en dålig bok - tvärtom så är det en utmärkt (om än lite rörig) thriller, så går det inte för mig att tänka bort Salander/Blomkvist när man läser den. 

Även om backstoryn om bokens tillkomst varit okänd för oss hade det varit en förbryllande "cover" på Stieg Larssons karaktärer.

Sen älskar jag hur lekfull Ajvide är med berättelsen. Hur han skriver in en meta-story om en författare som för uppdraget att skriva Millennium 7, men får sitt manus ratat, är briljant!

Men, summa summarum, ser jag hellre att Ajvide skriver vidare i sin vanliga fåra i fortsättningen (även om jag självklart kommer läsa Blodstormen del 2 & 3 ändå ...).

Luciane Andrev - Utan gränser

Nästan samtidigt som vi får en ny Millenniumbok av Karin Smirnoff, och en "milleniumsk" bok av John Ajvide Lindqvist, får vi även debutthrillern "Utan gränser" av pseudonymen Luciane Andrev. En bok som nästan är "milliennumskast" av de tre!

(Med en nästan Wilderängsk touch, kan tilläggas.)

Här har vi en fartfylld, rafflande och brutal actionroman om en vidrig rysk knarkoligark (knarkigark!) som med hjälp av bulvaner och utpressning försöker ta sig in i svenskt näringsliv och infrastruktur. I hans väg står en rättrådig journalist och en (nästan) övermänskligt cool kvinnlig svensk-rysk underrättelseofficer. 

Man kan nästan se hur man med några små (och några större) justeringar hade haft en näst intill perfekt Salander-Blomkvistare här. :-)

Det faktum att den anonyme författaren uppges vara en person, högt uppsatt, med unik insyn inom näringslivet får en även att undra hur mycket av berättelsen som är baserad på verkliga händelser. 

Ser mycket fram mot kommande verk av Luciane Andrev.

Anders de la Motte - Bortbytaren

En författare som sannolikt inte kommer skriva nästa Millennium, även om han definitivt har talangen för att göra det, är vår lokale superstjärna - Deckarkungen från Lomma - Anders de la Motte!

Efter två stycken mordmysiga Österlendeckare, och fyra delar i Slow Crime-serien Årstidskvartetten, är Anders tillbaka i en lite tuffare deckarfåra.

"Bortbytaren" ger oss storyn om Leo Asker, malmöpolis som istället för att förväntat bli chef på grova brotts-roteln blir kickad ner i källaren till de udda karaktärerna vid "Avdelningen för förlorade själar" - en enhet där obekväma personer i organisationen hamnar/göms undan för att, möjligtvis, lyckas utreda udda ärenden och hopplösa fall. 

Här snubblar Asker över ett fall som verkar ha samröre med det kidnappningsfall hon höll i på sin tidigare post, och en spännande historia om människorov, ond bråd död, urban exploration i tomma fabrikslokaler, övergivna skyddsrum, grottor - samt modelljärnvägar - rullas upp.

Jag gillar Anders skrivande som bäst när han blir lite mörkare - som t.ex. i "MemoRandom" och "UltiMatum"-duon, och "Bortbytaren" är i mitt tycke kanske hans allra bästa bok hittills. 

Grymt spännande, utan att behöva frossa i onödigt överdrivet våld och tortyr (som hos en del av deckarkollegorna på marknaden).

Köp den idag (eller vänta och träffa Anders hos oss i Lödde den 17:e december)!

Anders Roslund - 100% 

Hoffman & Grens del 7, eller Ewert Grens del 12, beroende på hur man nu räknar.

Roslund är en av Sveriges bästa deckarförfattare, och hans böcker håller alltid hög kvalitet, men det måste nog sägas att berättelserna om Ewert & Piet börjar gå lite på tomgång.

Den förra delen, "Lita på mig" - lite av en uppföljare till den fortfarande allra bästa boken i serien "Box 21",  lyfte lite, men här är vi tillbaks på rutinspänning igen. 

Kompetent rutin absolut, men ändock lite oengagerat tycker jag.

Så mitt råd? Skriv något annat Anders.

Ta en paus från Ewert, Piet och de andra karaktärerna i "The Grensiverse" och skriv något helt nytt. Utan koppling till serien. (Kanske Millennium 10-12? :-) )

Kom sedan tillbaka till Grens om och när det känns som om det kan förnyas.

Kill your Darlings liksom. Inte bokstavligt dock. Lämna dörren öppen.

Chris Whitaker - Slutet blir vår början

"För 30 år sedan blev Vincent King en mördare. Nu har han släppts från fängelset och är tillbaka i sin hemstad Cape Haven, Kalifornien. Alla är inte glada att se honom. Som Star Radley, hans ex-flickvän och syster till flickan han dödade. Och Walk, hans bästa vän, som numera är polischef och som var den som satte dit honom.
Duchess Day Radley, Stars dotter, är tretton år gammal och självutnämnd laglös. Hon gör som hon vill, men framförallt vakar hon över sin femårige lillebror Robin. När Duchess försöker skydda sin mamma, vars destruktiva liv tar sig alltmer desperata former, startar hon oavsiktligt en kedja av händelser som får tragiska konsekvenser för hennes familj - och för hela staden."

Jag började läsa "Slutet blir vår början" i våras, men lade ner den då jag tyckte den var trög i starten och svår att komma in i. Blev dock sedan kraftigt påhejad av flera kollegor som älskat den att göra ett försök till.

Och tur var väl det, för när man väl hittat in i berättelsen är det en fantastiskt stark och gripande drama-thriller. Lite i samma environger som Gillian Flynns böcker. Amerikansk landsort, trasiga människor, lika delar sorg och spänning. Noll Millennium-koppling. ;-)

Inget för dig som vill läsa rafflande action och om sadistiska seriemördare direkt, det här är en bok som bjuder på lite tuggmotstånd och kräver en del av sin läsare. En klart värdig vinnare av det fina deckarpriset The CWA Gold Dagger Award 2021 - och bekvämt nog just nu Månadens pocket i butiken (nov 2022, sorry bloggläsare i framtiden)!

// Johan, Akademibokhandeln Center Syd