Bokhandlarna svarar: Vilken är din största läsupplevelse?

Eva Killberg:

Känslan har aldrig lämnat mig efter läsningen av Thomas Manns novell "Döden i Venedig". Den är ett fullständigt litet mästerverk som drar med sig läsaren längs sommarheta gränder i det undersköna Venedig. Det är förrförra sekelskiftet, vita sommarkostymer, vackra långa klänningar och strandliv på Lido. Men det är också kanaler som luktar död, nedstigande i gondoler som liknar likkistor, en tysk författares moraliska förfall. Kontrasterna är fantastiska, mellan liv och död, ungdom och ålderdom, självdisciplin och drifter, skönhet och förfall. Jag får färgstarka målningar i huvudet vid läsningen, med djungel och vilddjur. Passande nog läste jag om "Döden i Venedig" vid en resa till just Venedig härom året. Och det känns som det snart är dags igen för den upplevelsen.
Försök bara inte ersätta boken med filmen. Den är bara seg och mossig.

Susanna Mattsson:

Oj, det här är en riktigt svår fråga. Ibland tycker jag att det känns som att de där riktigt stora, allt uppslukande läsupplevelserna hör barn- och ungdomsåren till. Den där tiden i livet när det finns så många "första gången" att uppleva. Men, kanske är det möjligt att svara på frågan om jag delar in den i tidskategorier.

Vi börjar tidigt: En av mina absolut största läsupplevelser var Narnia-böckerna. Den första tror jag att "jag" (dvs. mamma och/eller pappa) läste när jag var 5-6 år. Gick fortfarande på dagis i alla fall. Jag blev helt besatt av den där världen och nästan kär i Aslan, lejonet alltså. Hade en lejonbild ovanför sängen i flera år. Jo, sant. Min bror var lika besatt och hela familjen hängde på med Narnia-temakvällar där vi åt lammstek (inte från talande djur såklart!) och granatäpplen och drack "vin" från Calormen. Jag läser fortfarande om böckerna med jämna mellanrum och har dem i flera utgåvor på både engelska och svenska hemma. Besatt var ordet.

Om vi klättrar uppåt i åldrarna har vi systrarna Brontë; Charlottes "Jane Eyre" och Emilys "Svindlande höjder" som verkligen tog mig med storm. "Jane Eyre" ingick i kurslitteraturen när jag läste genusvetenskap i 20-årsåldern och oj, vad det inte kändes som att jag pluggade när jag låg i sängen i mitt kollektiv och slukade sidorna. Det är med blandade känslor jag ser fram emot den nya filmatiseringen. Den senaste för tv var ju onekligen sådär. Och så "Svindlande höjder"!!! Ett måste att läsa varje gång man känner sig ur form. Med Catherines och Heathcliffs vindpinade kärlekshistoria framför ögonen glömmer man garanterat sina egna problem. Glöm inte att sedan lyssna på Kate Bushs fantastiska "Wuthering Heights" från debutalbumet.

Och så något från senare år då: Det är svårt, jag tycker att jag läser otroligt många bra böcker, men den där känslan av att totalt svepas iväg av något fick jag nog faktiskt senaste av Kristian Lundbergs "Yarden". Den har jag ju skrivit till leda om här på bloggen, men jäklar vilket innehåll den där tunna volymen rymmer! Det svindlar fortfarande i mig när jag tänker på den boken.

Jag skulle kunna fortsätta i evighet. En massa böcker pockar nu på att få vara med i texten. Men, jag biter ihop och begränsar mig. C.S. Lewis, Charlotte och Emily Brontë och Kristian Lundberg får representera allt det som är fantastiskt med böcker i det här svaret.


Johan Zillén:
Det är lite av ett dött lopp mellan två väldigt olika böcker faktiskt.

Å ena sidan har vi Cormac McCarthys dystopiska mästerverk "Vägen", en bok som träffade mig rätt i solar plexus. Som relativt nybliven småbarnsfar vid (första) lästillfället la den sig på precis rätt mental våglängd för att fängsla mig totalt. Jag grät floder till den boken, kan fortfarande få gåshud ibland bara av att tänka på den.

Å andra: Terry Pratchett och Neil Gaimans mycket lyckade samarbete "Good Omens" (jag skriver titeln på engelska för denna bok måste läsas på orginalspråk). Kombinationen av Pratchetts humor och sinne för satir med Gaimans gudabenådade berättelseförmåga och fantastiska språk är fullkomligt oslagbar! En bok man borde läsa ofta, kanske jämt.

Jag har en hel del 8- och 9-poängare på min lista de senaste 20 åren eller så, men dessa är de enda två 10orna....

Vilken är din största läsupplevelse? Kommentera här nedanför!