Någon som kommer ihåg Adrian Mole? Den unge, ganska så misslyckade engelsmannen, som förde dagbok, oroade sig över sina finnar (mycket naturtroget skildrade på omslagen till de svenska utgåvorna), skrev poesi och drömde om att bli tillsammans med sin stora kärlek Pandora? Jag var i alla fall ett stort fan av Sue Townsends böcker när jag var yngre och minns att jag skrattade hejdlöst när jag läste dem. Vad som hände med Adrian senare vet jag inte riktigt. En kort koll på Wikipedia och jag ser att Townsend fortsatt att skriva om sin huvudperson långt efter att jag slutat läsa, så uppenbarligen har han fått växa upp.
Men om han nu inte hade fått det, utan författaren hade lämnat honom för evigt i tonåren, hade David Nicholls debutroman ”På vinst och förlust” kunnat ge en fullgod bild av vad som skulle hänt med Herr Mole när han gått ut gymnasiet.
Huvudpersonen Brian Jackson i Nicholls bok är nämligen misstänkt lik Adrian Mole som jag minns honom. Inte för att gör mig något, jag inser direkt när jag börjar läsa att jag längtat efter den där tafatta huvudpersons-typen. Brian är en hyfsat (för att inte säga extremt) nördig, lite bleksiktig arbetarklasskille med vänstersympatier, som lider av dålig hy, drömmer om att bli författare och inte har någon vidare framgång hos det motsatta könet. Ända sedan han var barn har han fantiserat om att vara med i frågesportstävlingen University Challenge, han har samlat på sig enorm kunskapsbank av värdelöst vetande. Och när han börjar på universitetet (där han läser engelsk litteratur – vad annars?) får han sin chans. I frågesportslaget hittar han sin Pandora, den undersköna Alice, och han drabbas av den stora kärleken. Men hans ömma låga besvaras i måttlig utsträckning, minst sagt. Där har ni plotten. Ganska så enkel, men kring Brian finns också den gamla kompisen Spencer, den ilskna Rebecca, Brians ensamma mamma och den döda pappan. Flera gånger vrider jag mig som en mask över de pinsamheter som Brian lyckas skapa omkring sig. Och sedan skruvar jag ännu lite mer på mig över det sätt på vilket han väljer att tolka situationen för att rädda ansiktet inför sig själv.
Jämfört med underbara ”En dag” (läs vad Eva tyckte om boken här) kan man nog se ”På vinst och förlust” lite grann som en stilövning. Den är rolig, men saknar den förras djup. Ändå känner man igen Nicholls speciella kynne, blick för situationer och relationer och hans förmåga att hitta pudelns kärna. Kan man säga att en bok känns ung, så är det kanske just det den är. Men det är ändå en fin coming-of-age roman, humoristisk och träffsäker. Och när jag väl är framme vid slutet har jag lärt mig tycka väldigt mycket om den här ganska så hopplösa huvudpersonen. Tur då att boken också finns som film. Den ska jag ta och se om det regnar i helgen.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar