Ja, efter elva kriminalromaner i serien om Helsingborgspolisen Joakim Hill, sex ungdomsböcker och två lättlästa romaner, kommer nu titel nr 20 ”Barkhes döttrar” – och visar sig vara en historisk spänningsroman!
Vad då – har inte jag fortfarande den där stämpeln i pannan ”Kvinnlig Deckarförfattare”? Den som, med undantag för några smärre avvikelser i form av spänning för barn- och ungdom samt lättläst, säger åt mig att bliva vid min läst. Jo, absolut. I alla fall om man ser till den genrekodning förlag gärna ger sina författare.
Men tanken att i skönlitterär form framhäva Helsingborgs och Skånelands minst sagt intressanta historia kom direkt från Hans Nelson (Marknadsföreningen i Helsingborg) och förläggare Sölve Dahlgren (Dahlgrens Förlag, Helsingborg). De vägrade bry sig om genrekoden, de visste jag kunde skriva spänningslitteratur och det var precis vad de behövde.
”Det finns ju faktiskt annat än Arnland och Mälardalen som har värdefullt, dramatiskt och spännande historiskt förflutet”, menade de, ”inte minst vårt eget Skåne.”
”Toppen”, svarade jag, ”jag har redan två och en halv volym klara om medeltiden, Clemenskrönikan kallas jag den”, svarade jag.
Det är nämligen så att jag inte alls tagit mig an en ny genre här, det var historiska romaner jag skrev innan ödet spelade mig rakt in i deckargenren. Och äntligen skulle jag få ett riktigt enkelt uppdrag – bara att redigera allt det jag redan skrivit.
”Nja”, menade de, ”vi har liksom tänkt oss ett helt annat skede i den skånska historien, mitten av 1600-talet och framåt, den utveckling som genom alla de skånska krigen tar oss emot svenskt herravälde. Och så är det ju det där med gåtan…”
”Gåtan?”
”Ja – hur och varför försvann Helsingborgs stora slottslän?”
Så presenterade de mig med den hisnande insikten att Helsingborg på sin tid, från medeltiden och fram till försvenskningsprocessen under 1600-talets senare del varit ett av de största och mäktigaste slottslänen i hela det danska riket – och så, poof, är det bara försvunnet! Gissa om en författare som jag gick igång på detta!
Till skillnad från kriminalkommissarie Joakim Hill trängde sig alltså inte länsman Barkhe på i duschen. Han kom under stort larm ridande med familjestandaret – avhugget svart galthuvud mot guldgul botten – högt fladdrande. Maktfullkomligt tog han över min värld och styrde lika effektivt och skoningslöst som han styrde hela Helsingborgs slottslän.
Min kloka lilla mamma brukade säga att de kalas man är tveksam till att gå på brukar bli de mest lyckade! Och, hon brukade faktiskt ha alldeles rätt för sig. Med facit i hand och efter mycket och intensiv research, ingående visualisering och gestaltning runt länsman Barkhe, hans döttrar, älskarinnor och en mängd andra både fiktiva och faktiskt då existerande personer kan jag konstatera att det var så även denna gång.
Jag fann ännu en makalöst intressant, laddad, grym, skön och förföriskt tidsepok.
Hill och jag har alltså nu jobbat tillsammans genom elva titlar. Hur länge kommer jag att hänga ihop med Barkhe, tro – en så råbarkhad sälle som han?
Vet bara att vi siktar på trilogi här också, och att nästa titel blir ”………”. Låt oss hoppas att många fler än jag blir lika intresserade av vad Barkhe, hans familj och vänner och ovänner kommer att hitta på i denna och följande volymer!
Bokmalen ger den i alla fall ”5+ av 5 möjliga!” – från en historielärare – det ni!
Allt gott!
Bokmalen ger den i alla fall ”5+ av 5 möjliga!” – från en historielärare – det ni!
Allt gott!
Bodil Mårtensson
hei.har precis läst barkhes döttrar, en mycket underhållande bok. längtar redan efter fortsättning // Petri
SvaraRadera