Många svar i "Änglarnas svar" av Stefan Einhorn

"Enligt en judisk legend sammankallade Gud änglarna för att få råd om människan skulle skapas eller inte. Vissa änglar svarade ja, andra sa nej. Änglarna kunde inte enas och medan de fortsatte att strida inbördes fattade Gud ensam beslutet och skapade människan. Inte ens änglarna kunde svara på frågan om människan skulle bli en välsignelse eller en förbannelse. Och om det är något mitt liv har lärt mig så är det att vi är båda delarna. Vilken sidan som slutligen kommer att triumfera är en öppen fråga."

Citatet avslutar Stefan Einhorns romandebut, passande i en berättelse om gott och ont, val och moral. Visst vet vi att det som är gott för den ena kan vara ont för den andra, och att samma handling kan uppfattas som samtidigt god och ond även för den som utför den, men Änglarnas svar blir det tydligt. För det är denna dubbelhet som Einhorn utforskar genom hela historien om den unga judiska Hanna. Hanna är en överlevare som kommer till Sverige med de vita bussarna vid andra världskrigets slut. Hon får anställning som barnflicka hos ett svenskt par för att ta hand om sonen Andreas. Inom sig bär hon fortfarande minnen av krigets och koncentrationslägrets fasor, men hur hennes historia kommer att påverka människorna runt omkring henne är omöjligt att förutsäga denna första tid.

Historien i Änglarnas svar rullas upp i retrospektiv, som berättelser i första person från dem de berör. Varje historia är ett fragment, en personlig tolkning, och helheten blir inte synlig förrän i romanens sista del, där den sista pusselbiten faller på plats. Boken är fängslande, jag läser snabbt och vill hela tiden få veta mer. De olika rösterna gör det tydligt hur samma händelser drabbar oss och tolkas på olika sätt. Det blir uppenbart att när det gäller rätt och fel finns det lika många svar som personer att fråga.

Det här är inte bara en personlig historia, utan också en engagerad skildring av en tidsepok, andra världskriget och dess efterdyningar, hur det påverkat människors historia i generation efter generation. Kanske är det också därför som berättandet emellanåt drabbas av ett undervisande drag, som om författaren velat få med mer information än vad som känns naturligt i berättarens mun. Men detta är en mindre anmärkning. I det stora fungerar greppet bra. Som extra knorr har Stefan Einhorn skrivit in sin egen familj i en liten biroll. Roligt, men kanske också en påminnelse om att det här är verklighet. Även om just Hannas historia är en produkt av Einhorns fantasi finns det tusentals historier som hennes.

Boken skildring av det judiska gettot i Lodz får mig också att vilja läsa mer. Kanske är det dags att plocka upp Steve Sem Sanbergs De fattiga i Lodz som av okänd anledning (hans Theres är bland det bästa jag läst) blivit liggande oläst hemma.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro