Dags att rädda världen!

 

Ett mörker sveper in över Engelsfors - apokalypsen närmar sig. Kommer De Utvalda att kunna rädda världen från demonerna? Ååååååååå JAAAA! Jag är äntligen tillbaka i Engelsfors - ondskans plats. Som jag har väntat. Ända sedan jag hetsläste Eld i april förra året (förra året, vi pratar alltså ett och ett halvt års lidande) har jag väntat. Väntat. Väntat. På Upplösningen. Och när Nyckeln äntligen kom ut och blev läst. Lycka!

Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg är inte ensamma om att skriva om ungdomar med övernaturliga krafter. Hyllorna i bokhandeln har de senaste åren bågnat under tyngden av vampyrer, häxor, trollkarlar, änglar och zombies. Men Engelsfors-trilogin sopar fullständigt banan med de övriga. Författarna lyckas att måla tonårsvärlden precis så trång och kvävande som den kan vara, levererar fullkomligt trovärdiga karaktärer med fullkomligt trovärdiga liv och problem utanför den magiska världen. Och så på detta - magin! Uppdraget att rädda världen! Vem hade inte, likt bokens huvudpersoner, känt skepsis, rädsla och tvekan inför ett dylikt koncept.

Skillnaden mellan  de övriga i böckerna genren och Bergmark Elfgrens och Strandbergs magiska universum är att de får mig att tro på att det här verkligen skulle kunna hända. Häxor, demoner, beskyddare. I den allra vanligaste av vardagar. I en liten svensk bruksort. Bara det en bedrift. Sedan är ju böckerna så fruktansvärt osläppbart spännande att de förvandlar mig till litterär bulimiker på nolltid (tur att sista boken var så tjock, över 800 sidor - men vad hjälpte det. Nu är den slut. Suck).

OBS! Spoilervarning!
Har du inte läst del ett och två, Cirkeln och Eld, sluta läsa nu. Gå till din närmaste bokhandlare eller närmaste bibliotek och införskaffa dem. Läs! Du kommer inte att ångra dig.

Har du redan läst de andra böckerna i serien så får du fortsätta...

De är inte många kvar nu, efter att Ida dött på vårdagjämningen. De av De Utvalda som är kvar har svetsats tätare samman. Det finns ingen tid för återhämtning. Apokalypsen kommer. Men hur ska de kunna genomföra sin uppgift när tre av den ursprungliga cirkelns medlemmar inte längre finns bland dem?

Samtidigt som de får svar på allt fler av sina frågor, blir det allt svårare att veta vem de kan lita på. Och när det avgörande ögonblicket närmar sig uppstår en valsituation som kommer att pröva deras lojalitet i grunden.

Jag sträckläser såklart. Släpar med mig boken på Stockholmresa trots dess tjocklek (pocket brukar ju annars vara grejen vid längre förflyttning). Och slut tog den. Alldeles för snabbt. Precis som de tidigare. Och jag veeet att författarna sagt att det inte blir någon fortsättning. Men öppnar inte slutet upp för det ändå?? Väl? Väl? Pretty please? För jag vill inte behöva ta farväl av Minoo, Anna-Karin, Linnéa och Vanessa riktigt än. Jag är inte redo! Framför allt inte som att det här är boken där jag känner att jag verkligen fått komma dem nära. Nu känner jag dem liksom på riktigt. De är ju mina kompisar. Då kan det väl inte bara ta slut?

Om inte annat har jag ju filmen att se fram emot. Premiär 2015 efter vad jag kunnat läsa mig till.

Ändå drabbades jag inte av den där första överväldigande knockouten från första boken. Inte för att Nyckeln på något sätt är sämre, precis allt som varit bra med de två tidigare böckerna är minst lika bra här. Men överraskningsmomentet i att hitta en helt galet bra ny ungdomsserie försvinner ju av förklarliga skäl i bok tre. När Cirkeln kom ut utropade jag den också på stående fot till årets ungdomsbok. I år är konkurrensen hård, både från Förr eller senare exploderar jag och Francesca. Men där i topp tre ligger den. Magiskt bra. Magiskt.

Vill ni veta mer om vad jag tyckte om Cirkeln och Eld? Klicka här och här. Och såhär tyckte jag förresten om seriealbumet Berättelser från Engelsfors.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro