torsdag 13 december 2018

Evas toppromaner 2018


Vilket läsår! Framför allt hösten har varit fantastisk i år. Här landade den ena stora läsupplevelsen efter den andra, böcker som berörde och skakade om. Problemet är bara att rangordna dessa lysande romaner...

1. Alex Schulman: Bränn alla mina brev.
Vilken historia han sytt ihop, Alex Schulman! Han går i cirklar runt sin morfar Sven Stolpe - superkändis på sin tid - och mormor Karin. Och snart kommer han på varför han är så arg själv. Det handlar om nedärvd ilska, riktig djup. Men varför? Svaret är en kärlekshistoria på liv och död. Läs och njut, känns förälskelsen och den stora bitterheten.

2. Vigdis Hjorth: Arv och miljö.
Sällan har en roman berört mig så. Det är en riktigt infekterad familjehistoria, berättad på det mest smärtsamma sätt. Familjehemligheten har splittrat familjen, nu tvingas de samman av arvet. Den här romanen vände upp och ner på hela Norge när den kom ut, och fick också Bokhandlarpriset, en klar kvalitetsstämpel.

3. Hanne-Vibeke Holst: Som pesten.
Danska författarens storverk är inget mindre än en global roman. Och om inget mindre än en pandemi, en världsomfattande svininfluensa som påminner om spanska sjukan. Unga, friska människor insjuknar och dör snabbt, världen håller andan - men när är det lönsamt nog att tillverka vaccin - och vilka ska få det? Holst har lyckats med att skriva en makalös historia om en häxbrygd som politik, vinstjakt, maffia, personliga relationer.... och allt hänger ihop på ett otroligt sätt.

4. Helena von Zweigbergk: Totalskada.
Vad blir det kvar när hela huset brinner upp? Vad betyder vi för varandra - och vad betyder våra saker? I romanen blir det till att ompröva det mesta i livet för huvudpersonerna. Omskakande och med absolut gehör för hur människor tänker och talar. Kan bli en ny teaterpjäs direkt!

5. Mattias Edwardsson: En helt vanlig familj.
Vad vet vi egentligen om varandra i en familj? För prästen Adam och juristen Ulrika och dottern Stella blir det ett bryskt uppvaknande, när Stella plötsligt sitter hos polisen, misstänkt för mord. Vad var det egentligen som hände, och hur kunde det hända? Hur långt är man beredd att gå för sitt barn? Det här är en oerhört gripande historia, spännande till sista sidan!

 
// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

torsdag 6 december 2018

Som pesten - ett imponerande romanbygge




Hur mycket kan en roman bygga på? Funderingarna är många när jag läser "Som pesten" av Hanne-Vibeke Holst. Den danska författaren, tidigare, journalisten, har gett sig ett enormt grävuppdrag, efter att bland annat ha skildrat dansk politik. Nu handlar det om inget mindre än en världsomspännande sjukdom, en variant av spanska sjukan. Då, för hundra år sedan, dog barn och unga i massor, nu upprepas historien med ett muterat virus via fåglar och grisar. Det går skrämmande fort, spridningen är oundviklig i vår moderna värld där vi människor rör oss över och mellan kontinenter.

Det ger en ganska surrealistisk läsning av den 843 sidor långa romanen, att samtidigt ligga på soffan med influensa...  Men inte ett ögonblick tänkte jag ge upp läsningen. Jag följer huvudpersonen, den danska läkaren Karoline Branner när hon flyttar med sin son och slarver till man till Geneve. Här har hon fått det viktiga uppdraget som samordnare vid utbrott av pandemier. Och hinner knappt landa på WHO, Världshälsoorganisationen, förrän katastrofen är på väg.

Som en ödets ironi bryter första vågen ut i Danmark. Ändå kommer inte vaccintillverkarna, de stora bolagen, igång. Större efterfrågan och spridning krävs för att det ska ge tillräcklig vinst.Och det hjälper inte att doktor Branner har de bästa och högsta kontakter inom FN och regering. Danmarks regering är mer bekymrad över flyktingströmmarna, detta år, 2015.
Men detta är bara början.

Med otroligt skicklig hand lotsar Hanne-Vibeke Holst läsaren genom stor dramatik, genom de legala och illegala mekanismer som styr, visar hur vinstintresse och egenintresse ofta väger tyngre än mänsklighetens väl, hur rika, vita människor fortfarande tar för sig, baksidan av nationalism och prestige. Men illustrerar också hur avgörande personliga relationer kan vara. Och i detta ligger ändå hoppet: i människans förmåga att känna empati.
Mycket symboliskt får också Dag Hammarskjölds gamla skrivmaskin spela en roll i upplösningen. Som en påminnelse om de människor som trots allt inte ger upp kampen för det goda i en cynisk värld.

Inte en sekund har jag tråkigt under de fyra dagar då jag läser "Som pesten". Det tog Hanne-Vibeke Holst fyra år att skriva den globala romanen.

Så imponerande, så angeläget och samtidigt, så oupphörligt spännande!

(Hur man lyckas ligga på soffan och läsa en tegelstensroman?  Man ställer helt enkelt boken på en kudde på magen. Funkar jättebra.)

// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

måndag 3 december 2018

Gästbloggaren: Eva Nour


De hemlösa katterna i Homs” är en roman om kriget och lidandet i Syrien, men det är också en berättelse som rymmer mycket hopp och kärlek. Och katter, vilket jag ska återkomma till.

Jag som skrivit boken kallar mig Eva Nour. Det är en pseudonym för att skydda huvudpersonen Sami, som jag har skrivit romanen med och till. Vi träffades första gången 2015 och lever nu tillsammans i Paris. När vi möttes hade Sami nyligen kommit som flykting till Paris, och jag var där som svensk journalist för att skriva om terrordåden. Vi blev goda vänner och sedan mer än vänner.

I början undvek Sami att prata om kriget och flykten. Historierna kom i fragment och blixtminnen. Vissa saker han berättade var så ofattbara att jag behövde skriva ned dem för att sortera tankarna. Det började som en dagbok, men efterhand växte berättelsen och kändes viktigare än så. Sami uppmuntrade mig att fortsätta anteckna och ställa frågor. Som journalist är det svårt att intervjua personer man känner väl – den bristande distansen kan vara en svaghet, men här blev det en styrka. Jag vågade fråga om sådant jag aldrig vågat fråga förut och Sami vågade berätta. Om hur det är att plocka gräs och blad från träden för att överleva. Om att dela sina sista konserver med hemlösa katter. Om att begrava sin egen lillebror.

Samis berättelse ger en skrämmande insyn i en av världens hårdaste diktaturer, men den ställer också allmängiltiga frågor om den enskilda människans ansvar och makt. Och om kärlekens drivkraft. Frågor som inte enbart har med lidandet i Syrien att göra.

Två frågor som vi ofta får:

1. Vad är sanning och vad är fiktion? Boken är en roman och har ett litterärt berättande, men alla större händelser är baserade på verkligheten och skildras genom Samis ögon. Jag tror att skönlitteratur ofta kan föra oss närmare sanningen. I Samis fall var fiktionen en nödvändighet och förutsättning för att den här boken skulle kunna publiceras.

2. Var kommer titeln från? Sami känner ett starkt band med djur och boken är full av katter, sköldpaddor, sparvar, duvor och hundar… Men framförallt är det ett minne som fastnat hos mig: En gång visade Sami en bild på ett par kattungar som han ställt fram en skål yoghurt åt. Det visade sig att bilden var tagen i hans hem, kort efter att huset förstörts av regimens missiler. Hur kunde det vara möjligt? tänkte jag. Ditt hem har nyss förstörts och du matar djuren. För mig blev katterna en symbol för medmänsklighet.

Det började som en kärlekshistoria och blev till en roman. Som i sin tur är en kärlekshandling, både till Sami och till det syriska folket. Och namnet? Eva är ett vanligt svenskt namn och betyder ”liv. Nour är ett typiskt arabiskt namn som betyder ”ljus”. Ljus och liv. Eftersom det här är en berättelse om att behålla hoppet, oavsett allt.

Eva Nour
Paris, november 2018

torsdag 29 november 2018

Petra Holst-tävling - Vinnare!



Stort grattis till Jennie i Linköping, Per i Ängelholm, Catarina i Ronneby,
Christine i Grästorp och Monica i Malmö!

Ett signerat exemplar av Petra Holsts relationsrysare "Jag släpper dig aldrig" kommer i posten
hem till er alla inom kort. (Så fort författaren masat sig hit och klottrat i dem dvs. Hon bor typ runt hörnet, så det ska nog inte ta så lång tid ...

Du som läste Petras gästblogg, blev sugen på att läsa, men inte lyckades vinna tävlingen denna gång. Fear not! Det finns fortfarande möjlighet att fixa ett signerat exemplar av "Jag släpper dig aldrig" till jul!
Petra, tillsammans med författarkollegan (och Löddebon) Mattias Edvardsson, besöker två av våra butiker och signerar i jul!

 


De tittar in i Helsingborgsbutiken lördagen den 15/12, och gör ett sista stopp före Dopparedagen på Center Syd lördag den 22/12


måndag 26 november 2018

Sjunger vackert om kärlek ändå




Jag vet inte hur han gör, Alex Schulman. Men när han skriver sina familjeromaner, river han ner allt motstånd och berättelsen går rakt in i hjärtat. För visst kan det verka för skvallrigt, för privat, kanske rentav ett utnyttjande av släktens kändisskap, att skriva om pappa, mamma, hustrun. Och nu om mormor och morfar, Karin och Sven Stolpe, en av Sveriges största kulturpersonligheter på sin tid. 

Sven Stolpe var alltid arg, arrogant, överlägsen, dräpande. Ärkefienden var en annan stor kulturskribent, Olof Lagercrantz, även chefredaktör på Dagens Nyheter. 

Upprinnelsen till Alex Schulmans nya bok "Bränn alla mina brev" ligger i denna ilska. Alex börjar inse att hans egna barn är rädda för hans humör. Så vari bottnar ilskan?
Spåren leder till morfar, Sven Stolpe, som dikterade tillvaron för omgivningen, och framför allt för hustrun Karin.
Alex läser flera av Sven Stolpes nästan etthundra böcker, läser brev, går i morföräldrarnas spår. Ett tema blir uppenbart - den trolösa kvinnan som förstör mannens liv.

Efterhand växer historien fram: en tio dagar kort kärlekshistoria mellan Karin och Olof Lagercrantz. Det är passion, det är på allvar. Och denna kärlek kommer att prägla livet för alla inblandade och familjen.

Skvaller? Nej, en kärlekshistoria som kan få stenar att gråta. Men som också återupprättar Karin och hennes livsval. Det är så oerhört sorgligt och gripande, och så vackert han sjunger om kärleken, Alex
Schulman. 

// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

onsdag 21 november 2018

Tävla med Bokboxen - Vinn signerad bok!



Vi har förärats 5 stycken signerade exemplar av Bjärredsförfattaren Petra Holsts nya relationsrysare "Jag släpper dig aldrig" att tävla ut till våra läsare!

Allt du behöver göra för att få hem denna perfekta julklapp till dig själv, eller en bättre/sämre hälft, är att svara på följande fråga:

Vilken av följande titlar har inte skrivits av Petra Holst?

1. Bländad
X. Så länge vi båda andas
2. Jag brukade drömma om dig

Maila ditt svar (och adress) till bokboxenkillbergs@gmail.com senast tisdagen den 27:e november så kanske den landar i din brevlåda i god tid före Dopparedagen.

Missa inte heller Petras gästblogg från häromdagen. Klicken sie HÄR bitte. :-)

Lycka till!
// Johan

måndag 19 november 2018

Gästbloggaren: Petra Holst




Det var på en fest jag såg henne, kvinnan som var så svartsjuk att folk skrattade bakom hennes rygg. Hon satt ensam, med händerna knutna framför sig på bordet. Strategiskt placerad längst bak i lokalen så att hon skulle kunna ha full uppsikt över sin man. Runt omkring henne pågick festen, men hon var som förstenad. De svarta ögonen registrerade allt.            
                                                                                                                           
Hade hon fog för sina misstankar? Ingen aning. Jag känner varken henne eller hennes man. Men efteråt började jag fundera över hur ett äktenskap som deras kan se ut. Som ett fängelse kanske? Jag föreställde mig anklagelserna och de ändlösa korsförhören, maktlösheten hos den som inte blir trodd. Samtidigt vaknade min nyfikenhet. Hur tänker någon som betraktar alla andra kvinnor som ett hot?       
                        
Det var så hon föddes, min ena huvudkaraktär Anna. Hon som inte kan leva utan David, mannen hon älskar över allt annat. Fram och tillbaka vankar hon över lägenhetsgolvet, tittar ideligen på klockan. Isolerad och deprimerad, sjukskriven sedan ett halvår tillbaka. Övertygad om att David bedrar henne men oförmögen att bryta sig loss. Hennes terapeut har sagt att hon måste aktivera sig mer på egen hand, men hon kan inte koppla av förrän David har kommit hem från jobbet. Än en gång ger hon efter för ångesten och slår kortnumret till hans mobil. Signal efter signal går fram utan att han lyfter luren ...                                                                                                                
Precis som Anna undrade jag var David befann sig. Inbillar hon sig bara att han träffar andra kvinnor? Om inte, hur långt är hon i så fall villig att gå för att behålla sin man? För att skruva upp insatserna introducerade jag min andra huvudkaraktär Isabel. Hon som är Annas barndomsvän och raka motsats: självsäker, impulsiv och utåtriktad. En dag träffar hon David på en lägenhetsvisning där han är ansvarig fastighetsmäklare och upptäcker snart att hon trivs lite för bra i hans sällskap.   
                  
Jag insåg omedelbart att deras möte skulle få ödesdigra konsekvenser. Däremot dröjde det innan jag förstod vem som skulle råka illa ut. Historien berättas ur både Annas och Isabels perspektiv, och eftersom deras syn på verkligheten skiljer sig åt var det svårt att veta vilken riktning historien skulle ta. Är David inte den omtänksamme man han utger sig för att vara? Vem är det egentligen som ljuger?             
                                                      
Min skrivprocess följer alltid samma mönster. Från det första lilla fröet växer karaktärerna fram och deras sanna natur visar sig ofta inte förrän jag närmar mig slutet. Men den här gången var deras drivkrafter betydligt mörkare än jag hade kunnat förutspå. Mitt triangeldrama utvecklades till att handla främst om manipulation och besatthet, ett tema jag har varit intresserad av ända sedan jag skrev min förra roman Bländad.             

                                                                                                                                       

Hur gick det då för kvinnan jag såg på festen? Vid några tillfällen precis efteråt dök hon upp i mitt Facebookflöde. Som profilbild hade hon valt ett foto på sig själv och sin man. Havet glittrade i bakgrunden och de log lyckligt mot varandra. Inte en skugga syntes på den klarblå himlen. 


// Petra Holst, Bjärred