Ett litet klargörande angående Khaled Hosseinis nya bok "Bön till havet", en berättelse inspirerad av det som hände den treårige syriske pojken Alan Kurdi, som drunknade och sköljdes upp på en turkisk strand för några år sedan.
Ni har alla sett bilden, så jag avstår från att dela den igen här.
Det är en vacker och mycket rörande illustrerad novell på dryga 40 sidor, och inte - som många som kommer till butiken verkar tro - en ny fullängdsroman.
"På en månbelyst strand vaggar en pappa sin sovande son i väntan på gryningen och en båt som ska komma. Han beättar för sin pojke om sin barndoms långa somrar och minns sin farfars gård i Syrien, hur olivträden prasslade i vinden, hur farmoderns getter bräkte och kastrullerna skramlade. Och han minns den livliga staden Homs med dess myllrande gränder, dess moské och dess stora souk, innan bomberna började regna över himlen och de blev tvugna att fly.
När solen går upp ska de och andra på stranden samla ihop sina tillhörigheter och ge sig ut på en farlig sjöresa på jakt efter ett nytt hem."
Med detta sagt. Du bör absolut läsa den, och köpa den i julklapp åt många vänner.
Alla författarens intäkter för boken går till FNs flyktingorgan, samt till hans egen stiftelse som jobbar med flyktinghjälp över hela världen.
Men om du lider av Hosseini-abstinens kan jag rekommendera två andra nyutkomna romaner som kanske kan dämpa symptomen ...
Mary Lynn Brachts "Vit krysantemum" till exempel.
"Korea, 1943. Hana arbetar som djuphavsdykare och åtnjuter ovanligt stor frihet och självbestämmanderätt för att vara kvinna. Tills den dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster ger hon inte ett ljud ifrån sig utan låter sig tillfångatas av japanska soldater som för henne till en militärbordell."
En mycket gripande historia om två systrar som separeras under Koreakriget, och deras separata livsark under decennier framåt. En stark berättelse om ett öde som drabbade hundratusentals kvinnor i Korea under kriget, med ett upplägg som fick mig att tänka på berättelsen om syskonen Abdullah och Pari i Hosseinis bok "Och bergen svarade".
Missa inte heller "De hemlösa katterna i Homs".
"Sami växer upp i Homs i Syrien. Hans barndom är trygg, men som vuxen får han alltmer erfara regimens förtryck. Som kartritare i militären blir han mot sin vilja själv delaktig i övergreppen mot civilbefolkningen, samtidigt som demonstrationer börjar äga rum runt om i landet."
Skildringen av att bo i den krigsdrabbade staden Homs, fast mellan en förtryckande regim och våldsamma rebellgrupper påminde mig om Laila och Azizas öde i "Tusen strålande solar". Att leva i Kabul när Talibanerna tog över. Ingen höjdare det heller ...
En debutroman av pseudonymen Eva Nour, skriven till huvudpersonen Sami.
// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd
