söndag 25 juni 2017

Sommarhögen 2017


Är det dessa tolv titlar som skall utgöra min sommarläsning i år?
Vi får väl se.
Jag vet av erfarenhet att det inte alltid blir precis som man planerat.
Någon eller några faller bort. Andra böcker tränger sig in och kräver att bli lästa ....

Men men, så här ser högen ut just nu.
Elisabeth Strouts kritikerhyllade "Mitt namn är Lucy Barton". Thrillerfavoriten Belinda Bauers nya "De vackra döda". MR Careys "The Boy on the Bridge", en prequel till förra årets fantastiska zombieskräckis "Flickan med gåvorna".
Inte en prequel, men en fortsättning - Lena Ackebos "Kära Barbro". Tar vid där, en av förra årets favoriter, "Världens vackraste man" slutade.

Caroline Engvall ("14 år till salu") debuterar som skönlitterär författare med uppmärksammade spänningsromanen "Ärren vi bär".
En av världens absolut roligaste människor, Eddie Izzard, har skrivit självbiografi!
"Believe Me - A Memoir of Love, Death & Jazz Chickens" skall bli ett stort nöje att ta del av!

Sen "Selfies". Del sju i Jussi Adler-Olsens svit om Avdelning Q hos Köpenhamnspolisen.
Ännu en av världens roligaste människor - David Sedaris. "Theft by finding", inte en av ordkonstnärens vanliga essä-samlingar, utan hans dagbok 1977-2002.

Åsa Schwarz har inte skrivit en thriller om Fångarna på fortet ... Nej, "De sju nycklarna" handlar om de sju internationella IT-profiler som bär nycklarna till hela internet. Spänning i hackermiljö.
"De försvunna" av Caroline Eriksson, som kom häromåret, var en otroligt spännande och välskriven svensk "domestic noir". Kan "Hon som vakar" upprepa succén?
(Skarpögda läsare kanske tycker att dessa två damers böcker ser lite konstiga ut på bilden. Det kan i så fall bero på att jag mästerligt photoshoppat in titlarna eftersom de inte finns i tryck ännu. Jag kommer att läsa bägge på min iPad, inte på stranden m.a.o.)

Uppmärksammad roman om ensamhet och tillhörighet. Amerikanskan, med det svenskklingande namnet, Emily Fridlunds debut "Vargarnas historia" låter lovande.

Sist, en titel som jag inte hann med när den kom ut i våras men som jag banne mig ska läsa i sommar. Leivingers och Pinters fantasykriminalroman "De mörkermärkta".

Vi syns på stranden!
(Det är jag som ligger med näsan i en bok och ignorerar mina barn.)

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd



torsdag 22 juni 2017

Gästbloggaren: Mariette Lindstein



Den vanligaste frågan jag får av journalisten, på föredrag och av nyfikna läsare är: ”Varför går man med i en sekt?” Svaret är inte så invecklat som man skulle kunna tro, för det gör man egentligen inte. Det finns ingen som vaknar en morgon och säger: ”Jag tror jag ska gå med i en sekt.” Det är något som händer långsamt och gradvis. I mitt fall tog det över ett år. Jag läste böcker, gick på föredrag, pratade med intressanta människor och till slut bestämde jag mig för att ta en kurs.
Och mycket senare, när en rekryterare föreslog att jag skulle började jobba på Scientologikyrkan, var jag helt övertygad om att den inte alls var någon sekt.
Och sedan tog det flera år innan jag blev en hängiven Scientolog.
Numer ser jag på den långa processen som förvandlade mig till en sektmedlem som hjärntvätt. Den sker systematiskt: Ta bort individernas kontakt med omvärlden. Få dem att tro att omvärlden är farlig. Peppa dem på ett högre syfte. Mata dem med samma information om och om igen. Och när man hör något tillräckligt många gånger tror man till slut att det är sant.

Det var just den långa, systematiska processen jag ville beskriva när jag började skriva trilogin om Dimön. Utmaningen var att skriva på ett underhållande sätt, inte predika och försöka mata läsarna med fakta. Istället ville jag låta dem uppleva hur det går till när man dras in i en sekt. Och i andra boken vad som händer efteråt – om man vågar tala ut. Och slutligen, i Sektens barn: konsekvensen för framtida generationer.
Det blev verkligen en utmaning. Men det blev också min terapi.
Nu när jag ser tillbaka på de tre åren när jag skrev trilogin kan jag bara säga att allt som plågade mig då har försvunnit: mardrömmarna, självanklagelserna och ångern över de bortkastade åren. Jag utkämpar inte längre något krig mot Scientologerna. Ämnet är mycket bredare än så. Manipulation. Härskartekniker. Hjärntvätt. Sektproblematiken letar sig in överallt: i förhållanden, på företag och i skolor. Genom de hundratals mejl och meddelanden jag fått från läsare har jag förstått att det som hände mig i sekten bara är ett exempel på ett mycket större problem.

Det känns trots allt lite sorgligt att ta farväl av Dimön med den sista och avslutande delen i trilogin. Men det finns mer att skriva om sekter. Nästa serie kommer att handla om deras frontgrupper och bulvaner, och ja det finns gott om dem även här i Sverige.
Det fanns ett förord in mina böcker som jag senare bestämde mig för att ta bort. Jag ville att böckerna skulle få leva sitt eget liv som den fiktion de trots allt är.
Men förordet var något liknande det här:

Detta hände.

På en plats någonstans långt borta från civilisationens hummande och brummande gick det till så här.

Människor levde sådana här liv.
Många tvingas i dag leva med ärren från övergreppen och förnedringen.

Det är för dem jag har skrivit de här böckerna.

Det är något alldeles speciellt med att andas frisk luft när man har varit fången under en längre tid. Världen ser annorlunda ut. Färgerna är klarare. Smakerna starkare. Måhända förlorade jag många viktiga år av mitt liv, men tänk vad som har hänt sedan jag bestämde mig för att tala ut. Jag har fått nya vänner över hela världen. Förhoppningsvis gör jag nytta. Om jag kan förhindra en enda tonåring från att ta resan jag tog när jag gick med i en sekt är det mödan värt.
Ordet är fritt här i Sverige. Låt det alltid förbli så.

// Mariette Lindstein, författare
 
     
 

tisdag 20 juni 2017

Bokhandlarnas sommarpockettips!

            

          Det finns så många bra pocketar i år!
 …precis som förra året, och året före det. Och 2014.
Pocketboken är den ultimata semesterboken, man läser den, byter med någon, ger bort den eller tar med den hem igen. Fuktskadad, skrynklig, sönderläst, solbränd och älskad. Här är några godbitar ur vårens utgivning:
Ingenting och allting av Nicola Yoon
Rakt in i mitt tonårshjärta - via romantiknerven och tårkanalen. Intensivt om ung kärlek med förhinder och en alldeles ovanlig och originell twist. Underbara bokreferenser. <3 Gillar man Green gillar man Yoon.
Den vidunderliga kärlekens historiaav Carl-Johan Vallgren
En älskad roman i nytryck. En sällsam och kraftfull kärlekshistoria mellan den vanställda och döva dvärgen Hercule Barfuss och Henriette Vogel. En av väldigt få böcker jag kan tänka mig att läsa igen.
 ”Yxmannen” av Ray Celestin
Riktigt bra historisk deckare som utspelar sig i New Orleans, med autentiska brev som troligen skrivits av den verklige yxmannen. Färgstark, intressant-  och kul – där läsaren i ett tidigt skede stöter på karaktären Lewis Armstrong en duktig musiker, som sedermera tar sig artistnamnet Louis Armstrong… Är rätt svag för den typen av inslag från verkliga livet. :) Lite Nesserskt sådär.
 Störst av allt av Malin Persson Giolito
Så jäkla bra skrivet! Majas röst är knivskarp och kristallklar, mogen och barnslig, stark och svag – och framförallt intensiv och genomträngande. Kommer aldrig att glömma Maja.

         // Silja, Akademibokhandeln Helsingborg City 

fredag 16 juni 2017

Film är bäst på Bio, Bok är bäst på TV?



Det är väl knappast en överdrift att påstå att vi just nu lever i TV-seriernas guldålder (även om ordet "TV-serie" börjar kännas lite gammalmodigt nu när man streamar nästan allting - om man inte orkar vänta två år på att SVT eller TV4 köper in det ...)?

Med det fantastiska, ibland nästan överväldigande, utbudet av serier är det ett under att man överhuvudtaget hinner läsa några böcker längre
Skönt då i alla fall, och inte någon större överraskning kanske,  att de flesta av de hyllade TV-serierna har litterära förlagor.

Så vilka serier får du absolut inte missa just nu?

"The Handmaid's Tale" (HBO Nordic)

Byggd på Margaret Atwoods dystopiska (Eller utopiska om man heter Mike Pence eller Björn Söder ...) klassiker "Tjänarinnans berättelse" och kanske den mest omtalade serien just nu. Jag är fem avsnitt in och det är otroligt bra. Skrämmande och skakande om hur snabbt ett samhälle kan förändras nästan över natt.
Har vi förresten börjat kalla Elisabeth Moss för sin generations Meryl Streep än?
Inte?
Jag tror faktiskt att det är dags nu ...



"American Gods" (Amazon Prime)

Neil Gaimans maginifika (medveten felstavning - alla hans böcker är magi-nifika) Fantasy-Road Movie-roman om gamla gudars kamp mot nya gudar har varit aktuell för filmatisering flera gånger tidigare, men serieformatet är perfekt för denna episka historia!
Fyra avsnitt in och jag är helsåld! Påkostat, fantastisk rollbesättning (Ian McShane som "Mr Wednesday är lysande - och med begåvade skådisar som Peter Stormare, Gillian Anderson, Crispin Glover mfl i andra roller) och mycket troget boken!



"House of Cards"  Säsong 5 (Netflix)

De två första säsongerna om Frank och Claire Underwoods väg upp i toppen av Washington DCs maktelit är tveklöst den bästa TV som någonsin producerats!
De två senaste, får väl ärligt sägas, har inte nått upp till samma svindlande höga nivåer.
Men, även om dramaturgin börjat bli lite väl otrolig (även i dessa Trump-tider), så är Kevin Spaceys intrigerande och kallblodige President och Robin Wrights iskalla första dam fortfarande värda din uppmärksamhet.
Michael Dobbs tre böcker, som både den gamla BBC-versionen och denna bygger på, är alla tre mycket läsvärda. Även om man plöjt hela Netflixserien ...



"Orange is the New Black" Säsong 5 (Netflix)
 
 Hur mycket som återstår av Piper Kermans självbiografiska berättelse nu i säsong 5 låter jag vara osagt (inte mycket gissar jag dock), men även om serien - precis som House of Cards - inte åldrats väl så är den fortfarande "Must-see-television". Framförallt för alla de fantastiska rolltolkningarna. Själv är jag som lyckligast när handlingen fokuserar på antingen nyfrälsta methlantisen Tiffany "Pennsatuckey" Dogget eller stackars Lorna Morello och hennes alla vanföreställningar.


 
 Vi har kommit långt sedan "Rederiet" gott folk .. :-)
 Binge away!


// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

onsdag 14 juni 2017

Pocket laddade med känslor

 
Mycket känslor blir det, när jag plockar fram mina pocketfavoriter för sommaren.
 
Elena Ferrante: Min fantastiska väninna
Eftersom jag var en av alla de som drabbades av Ferrante-febern, blir första tipset förstås "Min fantastiska väninna", första delen av Neapel-sviten. Förflytta dig till ett fattigt, myllrande kvarter i Neapel på 50-talet, följ bästa kompisarna Elena och Lila från barndomen. Här läggs grunden för det största och bästa romanbygget på många år, i mina ögon.
 
Jason Timbuktu Diakité: En droppe midnatt
Man får vara gjord av sten, för att inte bli berörd av Timbuktus självbiografiska roman. Det känns fullständigt obegripligt att han drabbats av rasism under sin uppväxt I Lund - I vår tid. Med ett lysande språk skildrar han sitt sökande efter ursprunget, en resa som leder till amerikanska bomullsfält.
 
Alex Schulman: Glöm mig
Ännu mer känslor. Och vilken litteratur han har skapat, Alex Schulman, av sin svåra uppväxt med en begåvad, vacker men alkoholiserad mamma. Så otroligt sorgligt och vackert. Måste läsas!
 
Caroline Säfstrand: Om du bara visste
En ganska ny romanförfattare att hålla ögonen på, framför allt för oss som älskar Linda Olsson. I samma fina anda skriver Caroline Säfstrand. Det handlar om relationer som gör ont och människor med smärtsamma minnen - men också om varma, oväntade möten.
"Om du bara visste" utspelas på Hallands Väderö. Andra romanen"Tiden läker Inga sår" är förlagd till Kullabygden. Och Caroline Säfstrands nya roman (ännu inbunden) är en vacker, vemodig och nästan mytisk berättelse om människor på en ö med speciell dragningskraft: Ven.
 
// Eva, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

fredag 9 juni 2017

Signeringar på lördag!

Nu på lördag har du chansen att träffa författare i våra butiker i Ängelholm, Landskrona och på Center Syd!



Välkommen på signering! 
 
Om boken:Pojken stannade plötsligt till. I ett andetag tystnade hans hummande. Något vitt hade glimmat till i hans ögonvrå. Något som kändes obehagligt onaturligt i grönskan.”Så tar den psykologiska thrillern Vit Syren sin början i Stadsparken i Lund. Försommaren är sådär ljuvlig som bara en försommar kan vara. För kommissarie och insatsledare Sara Vallén, inspektör Rita Anker och deras kollegor blir jakten på gärningsmannen också en odyssé i mänskligt förfall.


Om författaren: Cecilia Sahlström är kulturvetaren som blev polis och under många år arbetade med relations- och sexualbrott. Efter 20 år ville hon vidare, blev ledarskapskonsult och föreläsare, och arbetar nu som chef inom socialtjänsten.
Hon bor i Lund sedan 2004
Lördag 10 juni kl 12:00-13:30, Center Syd




Om boken: "Ina och hennes man Erik lever ett till synes harmoniskt liv tillsammans. Men när Ina får veta att hon bär på en obotlig sjukdom tar hon sig tillbaka till barndomsön Ven för att söka efter svar på ouppklarade frågor. Varför minns hon inte sina år på ön? Vad hände egentligen den där dagen när hon var sex år gammal? Svaren hon finner lämnar hon efter sig som ledtrådar i ett korsord.

Ett halvår senare kommer Erik till ön för att uppfylla Inas önskan om att lösa korsordet. För varje ord han fyller i kommer han inte bara närmare hennes sanning, utan också sin egen. På ön möter han en udda skara människor. Hundraåriga Signe som lever med sina uppstoppade
djur, excentriska Liv som driver krogen Hemligheternas skafferi och Maj som på ett mystiskt sätt vunnit en vistelse på ön, utan att ha tävlat.

Det visar sig att de alla finns nämnda i Inas korsord och att rutorna avslöjar sanningar som förändrar allt."

En roman som värmer och stannar kvar länge
Hemligheternas skafferi är Caroline Säfstrands tredje roman. Hon har tidigare utkommit med Om du bara visste (2013) och Tiden läker inga sår (2015).

Plats: Landskrona 11:00-13:00



Charmigt skruvad polisroman i vacker miljö på Falsterbonäset

Om boken
: "Det har dragit ihop sig till Falsterbo Horse Show, årets största höjdpunkt inom svensk ridsport och en av de mest prestigefulla hopptävlingarna i världen. Nationsflaggorna vajar i sommarbrisen, solen står högt på himlen och läktarna är fullsatta. Det luktar succé lång väg. Kommunen har, till borgmästarens oförställda glädje, två ryttare i toppklass som konkurrerar om den sista OS-platsen i hopplandslaget.

Förhandsfavoriten Leopold Gyllenstierna rider in och tar emot folkets jubel, men redan efter tredje hindret faller han död ner. Det visar sig snabbt att han inte dött en naturlig död och Skanörs poliser kastar sig med blandad entusiasm in i mordutredningen. När det kort därpå inträffar ytterligare ett mord känns sommarsemestern plötsligt väldigt avlägsen.

Samtidigt som kraven på poliserna ökar förpestas Egons tillvaro av att hans närmsta granne och antagonist, Elisabeth, bjudit hem sin ungdomskärlek François från Paris. Ordningen på Kärleksstigen är rubbad och Egon avskyr instinktivt den franske sprätten och känner sig mer ensam än någonsin."

Ryttaren är den tredje och fristående delen i den varma kriminalkomediserien Mord i Falsterbo, skriven av av författarduon Christina Olséni och Micke Hansen. Humor och lättsamt hanterade mord i idyllisk småstadsmiljö är deras signum. Återigen får vi möta poliserna Mårten och Lisa på Skanörs polisstation, den utbrände åklagaren Fredrik och hans överenergiska farbror Egon, 84 år, samt övriga i det pigga pensionärsgänget som vi träffade i Badhytten och Fågelskådaren.

Plats: Ängelholm kl 11:00-13:00





måndag 5 juni 2017

En liten Backman





"Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.

Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.

Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl."


 
 
Två saker måste sägas omedelbart.

1. Fan ta Fredrik Backman för att han återigen sabbar min macho-image med att få mig att sitta och böla mitt på ljusan dag.
 
2. Alla måste läsa den här boken. Oavsett hur det påverkar omgivningens uppfattning av er.
 
De här är en så fruktansvärt fin historia om att förlora någon man älskar, fast de fortfarande finns kvar.
Blir du inte berörd av detta har du ett kallare hjärta än Riddar Kato.
 
Precis som i "Björnstad" visar "Och varje morgon blir vägen hem bara längre och längre" oss nya sidor av Backmans författarskap. Han är en så odrägligt jädra begåvad ordkonstnär den saten!
Vare sig han får oss att skratta eller gråta kan man inte sluta förundras över hans förmåga att manipulera orden.
 
Det enda negativa är ju att boken är så snabbläst, men den funkar skapligt som en liten abstinensfix tills "Björnstad 2" utkommer till hösten.
 
Det har debatterats länge om man inte borde införa ytterligare kategorier på Augustprisgalan, för bl.a. bilderböcker, lyrik och noveller.
Gör det, tycker jag, och tilldela den här novellen priset.
 
 
// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd
 
 
 
p.s. Om du tycker att handlingen verkar bekant kan det kanske vara för att Fredrik la upp den här novellen alldeles gratis på sin blogg för snart två år sedan. Men du borde köpa boken ändå. Inte bara för att den är så bra, och lätt att bära, utan även för att författaren själv donerar 100% av sin royalty för boken till Hjärnfonden.
Är det så att du av någon anledning vill rädda världens få kvarvarande träd och vägrar köpa en pappersbok när man kan läsa allt alldeles fritt på nätet kan du ju skicka en slant eller två till Hjärnfonden på bankgiro 901-12 55 ändå.