torsdag 16 augusti 2018

Att skilja vetenskap från trams - med Emma Frans! Nu i pocket!



En av mina favoriter från förra årets utgivning finns nu i pocket!

"Glassförsäljning och drunkningsolyckor samvarierar starkt.
Det låter förstås väldigt intressant.
Kopplingen är dock självklar och är allt annat än spännande. Glass orsakar så klart inte drunkningsolyckor istället ger varmt sommarväder både ökad glassförsäljning och ökad förekomst av drunkningsolyckor."


Emma Frans är doktor i epidemiologi, forskare vid Karolinska institutet, vetenskapsskribent och bland de roligaste personer jag följer på Twitter. 
(Och sedan boken kom ut både vunnit 2017 Stora Journalistpriset i kategorin "Årets röst" samt utsetts till Årets folkbildare. Minsann!)




Kanske är resonemangen och terminologin lite för avancerad för yngre skolbarn, men att sätta ”Larmrapporten” i händerna på varje svensk gymnasieelev vore sannolikt mycket samhällsnyttigt.

 ”Tänker du dela den där helt obekräftade nyheten från en mycket tveksam källa?”

”Ja, det tänkte jag. Även om det inte är sant så skulle det ju kunna vara sant!”

”Hmmh, ok. Då gör vi så att innan du läst ut Emma Frans bok ”Larmrapporten” så drar vi in dina internetprivilegier helt och hållet.”

"Nämen va?! Det kan väl inte du göra??"

"Watch me punk ..."


Här får vi en lättfattlig grundkurs i källkritik, råd för hur man bemöter ”alternativa fakta” och felaktiga påståenden, genomgångar av allt från kausalitet till mansplaining.
Finns nu i pocket!
Perfekt som present till alla dina bekanta som delar chemtrailsbilder och konspirationsteorier på Facebook.
Inför kommande valrörelse lär det behövas ...

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd




* Reviderad text. Tidigare publicerad nov 2017.

måndag 6 augusti 2018

From Lödde to the World!


Man kan ju kanske fråga sig varför jag alltid hamnar i trädgården, iklädd shorts, ibland med en öl i handen, när jag läser Mattias Edvardssons böcker?
Förrförra sommaren tog jag del av hans bok "En nästan sann historia", en finurlig liten berättelse någonstans i gråzonen mellan roman och spänningsroman.

Men nu har Edvardsson tagit steget in i thrillerns värld full ut!

"Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?
De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt ..."


"En helt vanlig familj" är en enastående bra spänningsroman. En sådan som man bara ramlar över några gånger per decennium. Och hade det inte varit för att den råkat ges ut samma vår som Stina Jacksons lika makalösa "Silvervägen" så hade det sannolikt varit en promenadseger till Svenska Deckarakademins pris för årets svenska kriminalroman.
(Hmmh.. Vi kanske skulle kunna anordna en Thunderdome-style burmatch mellan Edvardsson och Jackson för att göra upp om titeln ....)

 
Sen vet jag att ni litar blint på mitt omdöme där ute, men bara så ni vet - det är inte bara jag som är lyrisk här. Boken har hyllats av i stort sett varje recensent som satt tänderna i den - och den är insåld till över 30 länder!
30!
Länder!
Som alla ligger utanför Sveriges gränser!
Inte illa för en lokal förmåga får jag säga! :-)
Blir detta den stora exportsuccé jag tror kan vi då snart kanske vänta oss såna häringa guidade litteraturpromenader - i Stieg Larsson-stil - för tyska scandicrime-fans i Löddeområdet med omnejd.
 
"Jaah, hier sehen wir das spaziergang zwischen Lödde Centrum und das einkaufzentrum Center Syd var Mattias hat promeniert und auf ihre bücher hatte getänkt.
Schnell Schnell. Alles mit mit bitte!"
 
Jag ser fram mot att välkomna dem i butiken. :-)
 
// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd
 


 

måndag 30 juli 2018

Till pappersbokens försvar (Johans gästblogg hos Boktugg)




Tidigare i sommar gästbloggade jag hos Boktugg, om min syn på pappers- kontra ljudbok. För dig som tycker det är läskigt att klicka på länkar och gå till andra sidor än de du är van vid re-publicerar jag nu texten i sin helhet här på trygga gamla Bokboxen. Varsågod. :-)




Vi befinner oss mitt i en ljudboksrevolution!
De säger att en tredjedel av läsandet nu sker digitalt, mestadels via streamat ljudbokslyssnande då e-boken aldrig riktigt verkar slå igenom här på hemmaplan.
Som fysisk bokhandlare talar jag självklart i egen sak här, men jag föredrar verkligen den klassiska gamla trädmördande pappersboken.
Jag har försökt att hoppa på ljudbokståget, men det är inget för mig.

Jag förstår att mängder av människor tycker det är praktiskt, och att många som tidigare kanske inte läste böcker alls nu kastar sig hejdlöst in i mängder av romaner, deckare och annat kul.
Själv tappar jag bara bort mig i handlingen när jag försöker lyssna. Varje avbrott, vare sig det är hojtande barn, irriterande telefonsäljare eller trafikinformation i bilradion, sabbar både fokus och upplevelse för mig.
Sen tar det så evinnerligt lång tid att lyssna på en bok! 500 sidor text kan ju ligga på 14 - 15 cd-skivor och ta upp till 18 timmar innan man får veta att det var butlern som gjorde det.
Det kan jag läsa med ögonen på långt under halva tiden.
Jag har förstått att man kan öka hastigheten på uppläsningen i vissa tjänster, men utsikten att höra Mimmi Pigg läsa upp Håkan Nessers nya lockar inte så där jättemycket …

Och på tal om rösten.
Tänk om den är helt fel? Jag och förlaget har kanske helt olika åsikter om hur Joona Lina ska låta?
Sen, och jag vet att jag nu kanske får bannor av kultureliten, brukar jag lyssna på musik när jag läser.
Sätta stämningen för en rysare med lite gammal gothrock.
Lite klassisk Bowie till en hjärtskärande roman. Lite somrig pop till en feelgood.
Jag är väl inte ensam om detta?
Även om jag inte brakar på med maxvolym så krockar ändå soundtracket med uppläsaren.

Det finns en handfull undantag där ljudboksformatet och jag kommit överens.
Författare som David Sedaris t.ex. Hans underbara ”Let’s explore Diabetes with Owls” fick mig att garva högt (och dra på mig rätt många konfysa blickar) på stranden i Sarasota häromåret.
Perfekt för ljudboksformatet tycker jag. Små, finurliga essäer.
Eddie Izzards självbiografi ”Tro mig – en memoar om kärlek, död och jazzkycklingar”, där världens roligaste man själv läst in ljudboken, kan också varmt rekommenderas till intresserade öron.

Men nej, jag håller mig nog huvudsakligen till det klassiska formatet.
Det är ändå något speciellt med hur en bok känns, luktar, gör sig som konversationsstartare hemma i bokhyllan, kan ges i present och lånas ut till vänner och bekanta.

Förr skickade förlagen ut stora tjocka pappersbuntar med manus, eller så ramlade okorrade förhandspoddar ner i brevlådan.
Nuförtin´ skickas det ut pdf:er och word-dokument i mailen istället.
Och visst, det kommer inte hindra mig från att läsa det jag är intresserad av.
Dimper det ner ett nytt Backmanmanus i inkorgen lär jag ju knappast vänta bara för att jag måste läsa det på min iPad. Men jag vill inte ta ut den i min soliga trädgård, än mindre till Falsterbo strand.

Står valet mellan digitalt manus eller fysiskt förhandsex vinner alltid det senare.

Kalla mig teknikfientlig (är jag inte) eller gammal gubbe (hör jag ändå av barnen hemma) om ni vill, men så länge som pappersboken finns kvar som alternativ kommer den vara mitt förstahandsval.


Sen vore det väl tjänstefel av mig som bokhandlare om jag inte lämnade er med några sommarläsningstips. Två nya inbundna och två pocket begränsar jag mig till.

Stina Jacksons debut ”Silvervägen” (Albert Bonniers Förlag) är kanske den bästa svenska spänningsroman jag läst sedan Johan Theorins ”Skumtimmen” eller Åsa Larssons tidiga romaner.

Styrkan”, av Don Winslow (Harper Crime). Korrupta New York-snutar i en oavbrutet spännande polisroman som bara skriker ”Gör TV-serie av mig!!”.

Karin Alfredssons ”Skrik tyst så inte grannarna hör” (Bokfabriken). En gripande och skakande roman om systerskap och mäns våld mot kvinnor. #metoo

Dodgers” av Bill Beverly (Southside Publishing). Välförtjänt Golden Dagger-vinnare för bästa kriminalroman 2016. En spännande, våldsam och underhållande roadmovie.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd


Om gästbloggaren:

Johan Zillén, 45-årig deporterad Stockholmare, har drivit Akademibokhandeln/Killbergs Bokhandel på Center Syd sedan 2002. Han bor bland fru, diverse barn, skog och många bokhyllor utanför Lund i Skåne. Ni kan läsa mer av hans tankar om bokbranschen, samt boktips och recensioner på Bokboxen , eller följ Sveriges roligaste bokhandel på FB:  Akademibokhandeln Center Syd 

måndag 23 juli 2018

Backmans "Vi mot er". Nu i pocket!






 
"Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar "Vi mot er" historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. 

Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för."
 

 


Man kan kanske påstå att Fredriks förra bok "Björnstad" (Jag har skrivit om den här.) möttes med ett mått av skepticism av den breda bokläsande massan. "Jaha? ska det inte vara roligt som Ove nu? Handla om våldtäkt och hockey? Är Britt-Marie med?"

Boken blev inte heller samma försäljningspansarvagn som hans tidigare romaner. Den sålde bra, med alla normala mått mätt, men man kan inte använda normala mått när det gäller Fredrik Backman längre.
Han är nu en av de mest lästa svenska författarna världen över. Ove, Mormor och Britt-Marie har sålt i upplagor de flesta författare bara kan drömma om. "Björnstad" också (eller "Bear Town" i USA, "The Scandal" i England), don't get me wrong.

Men Backmans trogna läsare. Hans "Beliebers" så att säga (Backmen? Backman Törner Ove-Drivers?) tog "Björnstad" till sina hjärtan på en gång. Bara läs kommentarerna om boken på hans Instagramkonto eller FB-sida. Tårar och kärlek galore!

Jag är tveklöst en av dem. Även om "Mormor" fortfarande är min favorit av hans romaner så är mina känslor för "Björnstad" och "Vi mot er" likvärdigt starka.
Han är en sådan odrägligt begåvad ordkonstnär. Jag sitter och läser vissa formuleringar om och om igen och bara njuter.
Bara det sätt han på ett ögonblick kan få ditt hjärta att stiga eller sjunka på ett par sidor.
 
Särskilt kapitel 41-48 borde ha tryckts inplastade (eller levererats med näsdukar) för här sprutar mina tårar stup i kvarten.



Konstnärs illustration av Bokhandlaren i Lödde när han läste sista åtta kapitlen i "Vi mot er".

Någon sa till mig att "Björnstad" visade att Fredrik Backman gått från att vara en duktig bloggare och humorist till att vara en begåvad författare.
Jag svarade hen att "Björnstad" och "Vi mot er" visade oss en annan sida av en mycket begåvad författare.

Det finns nog inget modernt svenskt författarskap som jag uppskattar mer just nu.

Nu finns "Vi mot er" i pocket. Läs den!


// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd



Redigerad version av text från 2017.

torsdag 19 juli 2018

Gästbloggaren: Mats Lerneby (Tidsväktarna)

Leif                                                                                                 Mats



Om du gavs möjligheten att åka till en historisk period, vilken skulle du välja?
Se till att så att väskan i Varglyan 20 juli 1944 stod rätt placerad? Åka tillbaka till den 18 maj och sätta pengar på att IFK Göteborg  vinner finalen i UEFA-cupen dagen därpå? Eller bara åka ner till Rom år noll och se hur alla ruiner som finns idag, egentligen såg ut? 

Att vara författare är att förmedla goda berättelser. Men även dessa berättelser blir ibland, baserat på utbud, publik, förväntningar, ganska likriktade. Många böcker är upprepningar på samma tema eller dramaturgi. I den svenska bokvärlden idag verkar det finnas hur många kvinnliga och manliga versioner av Wallander som helst.

Det är inget fel, men både som journalist och som författare har jag alltid strävat efter att skriva någonting nytt. Som journalist söker man nyheten. Att vara först. Som författare söker man den unika berättelsen som aldrig berättats.
Tricket är att få folk intresserade av det.

Jag hade skrivit en reportagebok om maffia och fotboll, en thriller som väntade på utgivning och kämpade med en rymdberättelse om solsystemet om 500 år, när jag får några år sedan erbjöds spela fotboll med det svenska författarlandslaget i Israel. Det var en kontroversiell resa, men jag resonerade som så att det bästa sättet att bilda sig en uppfattning var att åka dit själv och det var under den resan träffade jag Leif Jacobsen.

Det visade sig ganska snart att han tänkte ungefär som jag. De var dags för något nytt. Någonting som kunde sätta saker i sammanhang och samtidigt vara roligt och underhållande. Det blev väldigt påtagligt när vi gick i Jerusalem, att vår historia är det som skapar oss. För att veta vart man ska och hur man ska komma dit, måste man veta var man har varit och hitta balans i det.
Så föddes idén till Tidsväktarna. En serie för ungdomar om historia, med en fot i den mänskliga världshistorien och den andra i underhållande action fylld med humor. Att helt enkelt kunna kombinera gränslös fantasi med historiska fakta.

Det har varit en utmaning.

På flera sätt.
Att samarbeta med en annan författare, att övertyga förlagen om den goda idén, att ta reda på saker man aldrig trodde man skulle behöva veta osv, osv.
Men framförallt har det varit roligt att skriva. Inför arbetet av varje ny bok i serien, lär man sig nya saker, får nya perspektiv och upptäcker saker som inte berikar en som författare, utan även som människa.

Häxan och liljan är första delen i en lång rad böcker i serien Tidsväktarna. Tvillingparet Max och Marie får en kryptisk film i mobilen från deras barnflicka Amanda och innan de vet ordet av är hon försvunnen och de har hamnat i ett smutsigt och fientligt 1500-talets Florens, där Amanda är dömd att brännas på bål som häxa. Tidsresan är början på någonting större och äventyret i Florens, med bekantskaper som da Vinci och Machiavelli.

Nu är stenen i rullning. Nu reser jag och Leif i tiden. Gensvaret har varit fantastiskt och uppmuntrar oss att låta fantasin flöda med hjälp av vår egen historia. Del 2 kommer i november och utspelar sig just i Jerusalem, många flera delar följer. 
God läsning önskas!

// Mats Lerneby


måndag 16 juli 2018

Värd att läsa!




"På ett nattflyg från London till Boston träffar Ted Severson den vackra och mystiska Lily Kintner. För att få tiden att gå dricker de två främlingarna martini och leker en lek som går ut på att de avslöjar hemligheter för varandra. Leken tar dock en allvarlig vändning när Ted, halvt på allvar och halvt på skämt, säger att han vill döda sin fru, och Lily erbjuder sig att hjälpa till ..."

En riktig bladvändare, med nagelbitande spänning till sista meningen på sista sidan!
Grymt snyggt dramaturgiskt struktur också.
Kapitlen om Ted och Lily går om lott, så när du lämnas med en hisnande cliffhanger i Lilys berättelse måste du plöja ett helt Ted-kapitel innan du får veta hur det går.
Tur för Swanson att man forsar genom boken i 140 km/h, annars hade det varit djävulskt!

Visst, handlingen är kanske inte hundra procent superunik. Storyn känns igen från Hitchcocks/Highsmiths "Främlingar på tåg" t.ex., men när det görs såhär bra är jag på förlåtande humör.
Och precis som i all den bästa Domestic Noir-en (Flynn, Bauer, Marwood m.fl.) är det inte alltid lätt att veta var man ska lägga sina sympatier.
Kan jag verkligen heja på någon som gör så?
Vänta nu, vem är det som är bad guy här egentligen?

"Värd att döda", av Peter Swanson.
Den bästa utländska thriller du kommer att läsa i sommar.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

torsdag 12 juli 2018

Silvervägen-tävlingen avgjord!



Stort grattis till Monika i Lund, Antonio i Malmö, Maud i Boliden, Rebecka i Årsta och Larry i Tomelilla!
Ni visste alla - eller gissade i alla fall korrekt - att Stina Jackson är bördig från Skellefte hon. :-)

Varsitt exemplar postades i Löddepostlådan i tisdags, så om Postnord sköter sitt jobb som vanligt torde ni ha den inom två veckor till tre månader .... ;-)

För er som inte hängt med så kan ni läsa författarens gästblogg från förr-förra veckan tycker jag.
Eller varför inte, när ni ändå är i läsartagen, kolla in min recension?

// Johan