fredag 26 augusti 2016

Bokhandlarna svarar: Vad läser du i höst?

Susanna Mattsson, Jägersro: Sektnörden i mig är otroligt peppad på Emma Clines Flickorna. Om kvinnorna kring Charles Manson och morden han fick dem att utföra. Boken har blivit internationell succé och nu återstår bara att ta reda på om den lever upp till hyllningarna. (Och ja, jag tittar på Aquarius i detta nu – såklart).
Sedan kommer ju Sofi Oksanen med nytt. Norma beskrivs som ett mörkt familjedrama med magiska undertoner. Och det låter ju som right up my alley, eller hur?
Dessutom har jag hört ryktas att Sharon Bolton precis skrivit klart en ny bok där Harry från Blood harvest figurerar. Vilket fick mig att inse att jag inte läst Blood harvest! Vilken backlistpresent!
Sedan är det ju allt det där som jag inte hann med från min sommarlista, och alla andra böcker som kommer i höst... Aaaahhhhrrrrrggggg, hetsen! Men ändå skönt att bokfloden aldrig sinar. Fatta hur trist det hade varit.

Johan Zillén, Center Syd: Så otroligt mycket som lockar i höstens bokflod! Hur ska man hinna med (har liksom fem stycken kvar från sommarhögen fortfarande …)? Det här är liksom bara september/augustiböckerna.
Nåväl, de som skriker efter livbojar allra högst från vattenmassorna än så länge är dessa: Emma Clines Flickorna – En tokhyllad mörk roman om utsatthet, sexualitet och motståndskraft. Inspirerad av Charles Manson-kulten på 60-talet.
Flickan med gåvorna av M.R. Carey. Zombieskräckisen som kallats för genreomdefinerande. Kommer som storfilm med bl.a. Glenn Close och Gemma Arterton i höst. Skall läsas först!
Isola av Åsa Avdic. Coolaste SVT-profilen skriver politisk spänningsdystopi. Gimme gimme gimme!
Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll. ”Den sortens bok som du bara inte kan lägga ifrån dig.” säger REESE WITHERSPOON! Inte skulle REESE WITHERSPOON (or without her spoon) ljuga!? En ny Gone Girl säger kritiker. Nyfiken blir jag.
Dolores Redondos Den osynlige väktaren. En baskisk True Detective möter Fred Vargas tydligen. Supersuccé i Spanien. Alltid kul med berättelser som inte kommer från Sverige/USA/England.
Amy Schumers The Girl with the Lower Back Tattoo får priset för årets bästa boktitel hittills. Får se om den är i klass med t.ex. kollegorna Tina Feys Bossypants eller Sarah Silvermans The Bedwetter.
Alla hjältar blir förlåtna, Chris Cleave. Hans Little Bee är fortfarande en av de tre bästa böcker jag någonsin läst. Och även om senaste romanen, Guld, inte höll samma mästerliga klass så har han ett fullkomligt enastående språk. Oavsett vad han skriver om.
Sharon Bolton, Daisy i kedjor. Efter förra årets suveräna Små svarta lögner är förväntningarna högt ställda. Men Bolton brukar leverera.
Så, stör mig inte mer nu. Måste få läsa.

Eva Killberg, Ängelholm: Sällan har så många kunder längtat så mycket efter en fortsättning. Och i september kommer även jag att kasta mig över del två av den mystiska Elena Ferrantes Neapelkrönika, Hennes nya namn. I väntan på denna höjdpunkt läser jag Peter Robinsons nya deckare När musiken tystnar. Robinson är alltid pålitlig, och denna gång tar han sig an temat pedofilkändisar. Varför gjorde ingen någonting - när så många visste eller anade hur det stod till? Kom inte och säg att deckare inte kan vara viktigt samhällsskildrare och riktigt bra, angelägen läsning! 
Intressant låter också den överklasskildring från England som rosats i press och TV: Romanerna om Patrick Melrose av Edward St Aubyn. Det är tre delar med inblickar i den riktigt fina överklassen, där det är allra finast att ha ärvt så mycket som möjligt och gjort så lite som möjligt. Det har en märklig tjusning, detta med brittisk överklass, men här är det tydligen inte riktigt Downton Abbey-stämning. Det lär handla om överklass, övergrepp, överdoser och överlevnad (enligt Andres Lokko i SvD som är lyrisk). 
En annan hyllad bok är ett måste i höst: 1947 av Elisabeth Åsbrink. Här började det som blev våra samhällen efter världskrigen. Åsbrink tar sig an historien med faderns personliga erfarenheter. Samma tema blir det i Jan Guillous sjätte del om 1900-talet: Äkta amerikanska jeans. Måste-läsning! Sedan blir det förstås en och annan rysare, som Keplers nya, Kaninjägaren. Passar perfekt i oktober, när mörkret sänker sig...
Samma månad ser jag fram emot Stefan Ahnhems tredje del i deckarserien om Helsingborgspolisen. Minus arton grader handlar om iskalla mord! Linn Ullmans känsliga skildring av De oroliga, de kända föräldrarna, går ju inte att hoppa över. Lär vara fantastiskt skriven, har jag hört från säker väninnekälla i Oslo. 
Och sist men inte minst, Herman Lindqvists skildring av De vilda Vasarna. Herman är alltid underhållande - även för en måttligt historieintresserad läsare som jag. Det blir en helt underbar bokhöst!

Silja Stråhle, Helsingborg: Det här vill/ska/måste/hoppas jag läsa i höst! Hanya Yanagihara – Ett litet liv - "En roman för den som vill bli uppslukad av den stora berättelsen - djupt gripande, skoningslös och oförglömlig." Ja, jag vill bli uppslukad. 
Max Porter – Sorgen bär fjäderdräkt - Om en familj i sorg. "När deras förtvivlan är som störst ringer det på dörren och utanför står den fjäderklädda sorgen. Kråkan fastslår att han kommer att stanna hos den förkrossade familjen tills han inte längre behövs. Han blir deras terapeut, beskyddare och hjälpreda. Ibland obehaglig och konfronterande men också varm och tröstande." Ser så fram emot denna läsning. 
Marilynne Robinson – Två par systrar - självklart vill jag läsa debutboken. 
Johan Egerkrans - Nordiska gudar - så vackra bilder, och intressant att läsa om folktro. En bok att ha framme, alltid, för sin skönhets skull. 
Josefine Sundström - Sagasagor : studsmatta, simskola och en borttappad tigertass En kapitelbok för 3-6 år. Om Sagas vardag med allt vad det innebär. Mysiga kapitelböcker för barn kan vi aldrig få för många av. 
 Parallellt kommer jag att fortsätta hisnas och fascineras av Vårt matematiska universum i mindre etapper. Lite pö om pö. 

torsdag 25 augusti 2016

En anorektikers snurriga tankar


Hur en anorektiker tänker går inte att förstå om man inte själv har varit där. Men Lina Kalmteg hjälper till, och vidgar också perspektivet till kvinnorollen i samhället. Huvudpersonen i hennes roman Jag såg livet tvingas i mig i, vägrar möta alla kraven. Hon hungerstrejkar.

Huvudpersonen Hannah berättar i korta stycken, medan hennes kropp tynar bort och hon själv äcklas över sina tjocka lår. Hon åker in och ut i vården, går i terapi, har förstående föräldrar, men ingenting hjälper. Hon känner bara gemenskap med medsystrar som också svält sig: Twiggy, Kate Moss och Sylvia Plath. För Hannah, liksom de, vill inte vara med i livet, vill inte bli kvinna, vill inte bli som mamma, vill inte leva.

Det här är väldigt jobbig läsning i en liten roman, men också en otroligt stark berättelse. Förvirrad, naturligtvis, eftersom Hannahs hjärna inte får någon näring. Det blir ett drama på liv och död.
Lina Kalmteg, kulturskribent, lär ha egen erfarenhet av anorexia. Det känns.

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

tisdag 23 augusti 2016

"Sekten som återuppstod" av Mariette Lindstein


Ett stort grattis till Mariette Lindstein, vars spänningsroman Sekten på Dimön i helgen plockade hem CrimeTime Gotlands pris för årets bästa debutdeckare!

Du kan läsa vad jag tyckte om den här.

Passande då för henne, och alla er som läste "Dimön" i solstolen i somras, att uppföljaren Sekten som återuppstod släppts nu i veckan!

"Sofia Bauman försöker skapa sig ett nytt liv efter två år i sekten ViaTerras våld. Vägen tillbaka blir svårare än hon trott. Hon möts av fördomar och misstänksamhet och plågas av mardrömmar. Inom henne växer ett begär efter vedergällning.

Franz Oswald, sektens ledare, sitter i häktet i väntan på rättegång. Ändå är han varken orolig eller ångerfull. Med hjälp av sin advokat, Anna-Maria Callini, börjar han väva ett nät som sträcker sig långt utanför fängelsets grå väggar och vars enda syfte är att hämnas på Sofia Bauman.

När Sofia bestämmer sig för att tala ut om sekten förvandlas hennes liv långsamt till en mardröm. Enda utvägen är att än en gång lämna allt och starta ett nytt liv någon helt annanstans. Men Oswald skyr inga medel. Hans nät verkar innefatta allt och alla i Sofias omgivning och sträcka sig över städer, oceaner och kontinenter. Och i kölvattnet av hans slutliga hämnd återstår den avgörande frågan. Kan man någonsin bli helt fri från en sekt?"


Del två fortsätter på samma spår som del ett.

Det är satans spännande, trots avsaknad av norska seriemördare med mammakomplex eller vinpimplande poliskommissarier.

Oswald är en djävulskt bra bad guy. Det ska bli kul att se vem som snor åt sig den rollen i den oundvikliga filmatiseringen. Sofia kommer ju naturligtvis att spelas av Eva Röse, eftersom hon enligt lag måste spela alla kvinnor i åldern 25-50 i svensk film sedan Lena Endre blev för gammal för att göra det.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

måndag 22 augusti 2016

Seriematchning i himlen (eller kanske i hell)?


Min morfar översättaren hade en gedigen seriesamling. Ja, han hade egentligen en gedigen samling av allt som någonsin gått i tryck (kändes det som), men just idag var det serierna det skulle handla om. Jag tillbringade mycket tid hos min mormor och morfar som barn, och en stor del av den tiden satt jag på övervåningen försjunken i serier. Efter att ha betat mig igenom samtliga Tintin, Kalle Anka, Lucky Luke, Smurfarna, Finn och Fiffi, Johan och Pellevin, Linda och Valentin, Alverfolket... så landade mina barnhänder en dag på Klas Katt i Hell City.

Och vad ska jag säga? Det var obehagligt helt enkelt. Det här var en serievärld så långt ifrån allt jag tidigare upplevt. Ångesten och den svartvita estetiken. Jag läste (det var ju ändå tecknat) med ett tilltagande psykiskt illamående. Det skulle dröja en del år innan jag lärde mig att uppskatta existentiella vuxenserier i linje med Klas och kompani.

Ni som känner min mer moderna seriesmak förstår ju att Klas Katt, Olle Ångest och de andra lirarna i det hopplösa Hell City numera passar mig som hand i handske. Förstå alltså min glädje när den här pärlan dök upp i butiken tidigare i somras! Innehåll: Brev som Klas Katts pappa Gunnar Lundkvist skrivit till Nina Hemminsson (Nina!). Klas och Nina - vilken underbar matchning.

Ur första brevet:
Jag har en rätt så positiv inställning till världen. Men det är ingen som förstår det. Jag får skylla mig själv. Ritar man serier om Klas Katt och Olle Ångest så får man väl stå sitt kast ... Ute har det ljusnat. Min katt Pigge gnäller över något. Kanske vore det bäst om jag gick till Systembolaget och köpte sprit som jag och Pigge kan dricka. Sen kan vi sitta i varsin fåtölj och klaga på allt som är fel.

Nina skriver att breven får henne att skratta när hon är som mest nere. Jag tror att det blir perfekt när det börjar mörkna. Tror inte ni?

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

fredag 19 augusti 2016

Bladvändare med mersmak


Ni vet den där typen av deckare som gör att allt annat får vänta, som man bara kastar sig över varje ledig stund och ligger vaken hela natten med - en sådan har jag hittat! Danska Lone Theils Flickorna på Englandsbåten blev en äkta sträckläsning. Nora Sand, reporter stationerad i England, stöter på en gammal story med två tonårstjejer från Danmark, som försvann på Englandsbåten. Det visar sig bli en rafflande livsfarlig historia. Jag lovar, den här deckaren kommer inte att förbli halvläst! 

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

onsdag 17 augusti 2016

Bara vara vänner


”Liv bor med sin man Martin och sina 14-åriga tvillingdöttrar i en skånsk villaidyll. De kämpiga småbarnsåren är över och hon trivs med sitt arbete som lärare. Hon mår bra nu.
Så får hon en ny granne i huset mittemot. Det visar sig vara Malena, Livs ungdomsvän. Det har gått många år sedan de sågs, många år sedan Julian. Liv har lagt det bakom sig, hon är starkare nu, vuxnare.
Men trots att Liv försöker hålla avståndet förvandlas hon på nytt till en fluga som sprattlar i Malenas nät. Snart har den trygga vardagen fallit i bitar och det finns ingenstans dit Liv kan fly. Grannarna i kvarteret börjar undvika henne, i arbetet på skolan är hon på väg att tappa fotfästet och hon vet inte ens om hon kan lita på sin egen man.”


Bjärredsförfattaren Petra Holsts nyutkomna roman Bländad är en riktig jädra bladvändare!

Jag läste den i en sittning, med endast paus för stekt kaviarmacka med ägg till lunch, under en regnig augustieftermiddag.
Det är en berättelse som suger in dig och vägrar släppa taget.
Klart mer obehaglig än många thrillers jag läst det senaste året. Förmodligen för att den går att relatera till på ett personligt plan, till skillnad från de flesta historier om norska seriemördare eller briljanta-men-alkoholiserade kriminalkommissarier.

De flesta av oss har nog haft en vän med drag av Malena.
Manipulativ, beräknande, känslokall och egoistisk.
Förhoppningsvis inte lika fullt ut psykotisk som hon dock …

På tal om bladvändare. Varför, undrar jag, finns det ingen bestseller-författare som heter Paige Turner? Det vore ju det perfekta namnet för någon som vill hamna längst upp på topplistorna.
Det kanske vore en passande pseudonym för Petra Holst om Bländad blir utgiven på den engelskspråkiga marknaden? Varsågod. Den bjuder jag på.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

måndag 15 augusti 2016

Dekadent mörker i nya Alex Marwood


När den treåriga flickan Coco - tvilling till identiska systern Ruby - försvinner under sin pappas femtioårsfest, väcker fallet en enorm uppståndelse i medierna. Flickans föräldrar är rika och har stort inflytande, liksom de vänner vars sommarhus vid havet festen hölls i.
Vad var det egentligen som hände den där ödesdigra kvällen?



Det som har hänt är att Alex Marwood är tillbaka! Onda flickor var en av mina stora krimfavoriter när den kom ut 2013. Och även om Granne med döden kanske inte helt levde upp till debutens storhet så visste jag att det skulle ta sig i nästa bok. För Marwood kan leverera utmärkta psykologiska thrillers. Svarta, intelligenta, välskrivna. Den mörkaste hemligheten är just en sådan. Faktum är att den ger oss en Marwood i absolut toppform.

Handlingen sträcker sig över två helger. Den första är den då Coco försvinner under ett hedonistiskt fördelsedagsfirande.  Den andra helgen utspelar sig flera år senare, då ännu en katastrof tvingar upp de hemligheter som omgivit försvinnandet till ytan.

Kretsen kring Cocos far, den stormrika byggherren Sean Jackson, utgör ett fantastiskt persongalleri. Hans vänner - självupptagna, pragmatiska, samvetslösa - kontrasteras mot de kvarvarande döttrarna vars relation till fadern är minst sagt ansträngd. Den ödesdigra helgen skildras ur flera olika perspektiv tills sanningen långsamt kryper fram. Ni som känner författaren har redan gissat att den inte är vacker.

Marwoods litterära thrilleruniversum är långt ifrån den klassiska pusseldeckarens (även om avslöjandet faktiskt kryper fram i en närmast Christiesk återföreningsscen). Vemgjordedet-aspekten är alltid underordnad utforskandet av de mekanismer som får oss att göra det. Det psykologiska spelet mellan bokens karaktärer som oundvikligt leder mot katastrofen är mästerligt skildrat. Och som den riktigt goda litteraturen plägar göra lämnar boken läsaren med nya frågor att ta ställning till.

Vilket är sanningens pris? Och är det egentligen värt att betala?

Här och här har jag skrivit om Alex Marwoods tidigare böcker. Och här hittar ni hennes gästblogg.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro