 |
| Leif Mats |
Om du gavs möjligheten att åka till en historisk period, vilken
skulle du välja?
Se till att så att väskan i Varglyan 20 juli 1944 stod rätt
placerad? Åka tillbaka till den 18 maj och sätta pengar på att IFK
Göteborg vinner finalen i UEFA-cupen
dagen därpå? Eller bara åka ner till Rom år noll och se hur alla ruiner som
finns idag, egentligen såg ut?
Att vara författare är att förmedla goda berättelser. Men även dessa
berättelser blir ibland, baserat på utbud, publik, förväntningar, ganska
likriktade. Många böcker är upprepningar på samma tema eller dramaturgi. I den
svenska bokvärlden idag verkar det finnas hur många kvinnliga och manliga
versioner av Wallander som helst.
Det är inget fel, men både som journalist och som författare har
jag alltid strävat efter att skriva någonting nytt. Som journalist söker man
nyheten. Att vara först. Som författare söker man den unika berättelsen som
aldrig berättats.
Tricket är att få folk intresserade av det.
Jag hade skrivit en reportagebok om maffia och fotboll, en
thriller som väntade på utgivning och kämpade med en rymdberättelse om
solsystemet om 500 år, när jag får några år sedan erbjöds spela fotboll med det
svenska författarlandslaget i Israel. Det var en kontroversiell resa, men jag
resonerade som så att det bästa sättet att bilda sig en uppfattning var att åka
dit själv och det var under den resan träffade jag Leif Jacobsen.
Det visade sig ganska snart att han tänkte ungefär som jag. De
var dags för något nytt. Någonting som kunde sätta saker i sammanhang och
samtidigt vara roligt och underhållande. Det blev väldigt påtagligt när vi gick
i Jerusalem, att vår historia är det som skapar oss. För att veta vart man ska
och hur man ska komma dit, måste man veta var man har varit och hitta balans i
det.
Så föddes idén till Tidsväktarna. En serie för ungdomar om
historia, med en fot i den mänskliga världshistorien och den andra i
underhållande action fylld med humor. Att helt enkelt kunna kombinera gränslös
fantasi med historiska fakta.
Det har varit en utmaning.
På flera sätt.
Att samarbeta med en annan författare, att övertyga förlagen om
den goda idén, att ta reda på saker man aldrig trodde man skulle behöva veta
osv, osv.
Men framförallt har det varit roligt att skriva. Inför arbetet
av varje ny bok i serien, lär man sig nya saker, får nya perspektiv och
upptäcker saker som inte berikar en som författare, utan även som människa.
Häxan och liljan är första
delen i en lång
rad böcker i serien Tidsväktarna. Tvillingparet Max och Marie får en kryptisk film i mobilen från deras barnflicka Amanda och innan de
vet ordet av är hon försvunnen och de har hamnat i ett smutsigt och fientligt
1500-talets Florens, där Amanda är dömd att brännas på bål som häxa. Tidsresan är början på någonting
större och äventyret i
Florens, med bekantskaper som da Vinci och Machiavelli.
Nu är stenen i rullning. Nu reser jag och Leif i tiden.
Gensvaret har varit fantastiskt och uppmuntrar oss att låta fantasin flöda med
hjälp av vår egen historia. Del 2 kommer i november och utspelar sig just i
Jerusalem, många flera delar följer.
God läsning önskas!
// Mats Lerneby
