torsdag 21 januari 2021
Feelgoodmys - Klubben för lyckliga slut!
tisdag 19 januari 2021
Gästbloggaren - Jacob Lindfors
Men det behövs kanske ett sådant emotionellt tryck för att en berättelse ska bli bra.
Jag läste statsvetenskap och freds- och konfliktstudier på universitetet. Ett år fick vi i uppgift att skriva en essä om en påhittad rebellgrupp. Jag valde att skapa min i Sverige, trots att det är ett demokratiskt och stabilt land, snarare än en illiberal och kaosartad nation där insurgenter kan frodas. Det blev en spännande utmaning. Jag använde rekryteringstaktiker som indoktrinering, utpressning, kidnappningar, tvång och finansiella motiv för att bygga en trovärdig rebellrörelse. Räknade ut hur de skulle gå till väga, steg för steg. Jag fick det till ett halvår. På ett halvår skulle en sådan organisation kunna knäcka Sverige om ingen stoppade dem.
Brottsnätverket Vinterpacket blev den mest skrämmande fiende som jag kunde komma på.
Sedan kom jag ut i arbetslivet. Min första riktiga anställning blev vid moderaternas kansli till riksdagen, där jag skulle arbeta med säkerhetspolitiska frågor. Samtidigt blev världen omkring mörkare och farligare Jag blev mer cynisk. Den påhittade rebellgruppen kändes plötsligt inte så långt borta.
En kväll, när jag satte mig för att skriva, var det bara sådana saker som dök upp på pappret. Jag rynkade på ögonbrynen och försökte skaka bort tanken på att skriva en roman om något som skrämde och äcklade mig. Då ropade min son i rummet intill, och jag kröp ner hos honom för att han skulle somna om. Låg där och tänkte över hur jag skulle göra. Jag skrev för att uppleva nya saker, inte för att konfrontera. Ville jag verkligen tackla det här ämnet?
Min son somnade. Jag gick upp och fortsatte på Vinterpacket.
Jag tror att nyckeln var min huvudperson, Mattias Kassian. Han var inte som jag. Jag såg framför mig en person som hade all anledning att vara hämndgirig och cynisk, men som istället var varm och hoppfull. Han hade förmågan att ta sin an hoten i samhället och i världen, men skulle göra det av rätt anledningar, trots sina inre demoner.
Vinterpacket handlar om vad som händer när man sätter Mattias Kassian och hans kamrater mot det värsta hotet som jag kan komma på.
Mitt främsta verktyg är att grunda allt i realism. Läsaren ska känna att det här kan hända. Läsaren ska ta konflikten på största allvar.
Och sedan ska läsaren få uppleva hur det känns att slå tillbaka.
// Jacob Lindfors, januari 2021
fredag 8 januari 2021
Vänligheten - John Ajvide Lindqvist!
En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.
Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager ..."
Satan vad skönt det är att få börja ett nytt läsår med en stor läsupplevelse! (Och då syftar jag inte bara på "Vänlighetens" dryga 700 sidor ...).
Denna gång är det inga vampyrer i västerort, zombies i Stockholm eller psykon på Skansen. Vi befinner oss i Norrtälje, och skräcken är rejält nedskruvad jämfört med tidigare Ajvideromaner. Något som förbryllade mig lite i början av boken, lite hur "vanligt" allt kändes. Dessa människor känns liksom helt ... normala. Typ.
Även om jag länge varit ett stort fan av Ajvides läskigare sidor (särskilt "Låt den rätte ..", "Människohamn", "Hanteringen .." och hans novellsamlingar. Var inte lika pepp på den senaste triptyken "Platserna" ...) så blir jag inte det minsta besviken på den här utvecklingen. John har humor, och värme, i sin berättelse. Nästan lite "Backmansk" bitvis. Men framförallt vet han hur man trollbinder sin läsare.
Inte en enda gång i denna tegelsten tappade jag intresset för handlingen eller människorna. Plöjde den på fyra dagar. Noll skummande.
Och missförstå mig rätt. Naturligtvis finns det "andra" i boken också. Det vore liksom inte Ajvide om vi inte fick se mörkret också. Jag skulle dock tro att detta kanske är den första av hans romaner som utan problem skulle kunna attrahera en publik som reflexmässigt brukar backa bakåt från allt som antyder skräck eller fantasy.
Detta är helt enkelt en fruktansvärt bra bok, oavsett från vilket håll du anfaller den. Anfall nu!
// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd
torsdag 31 december 2020
Årets bästa musik!
Miles Hunt - In my sights
Behöver du en pumpande, fantastisk danslåt att stuffa ut det här jävla året till vid tolvslaget?
Jahapp, du vill dansa vidare? In the Zone liksom? King Princess gots you covered!
Fortfarande uppe på golvet? Då drar vi på Sylvan Essos "Ferris Wheel" också. :-)
Gamla indiefavoriterna Eels dyker upp igen (kanske pga av "Ålevangeliets" framgång?) med en låt som ställer sig frågan vi alla ställt oss och andra i år ...
Gamle The Jam-hjälten Paul Weller blir den förste artisten att ha albumettor på UK-listan fem decennier på raken sedan Lennon/McCartney. Gammal är äldst! Och fortfarande guld! :-)
fredag 18 december 2020
Julklappstips från Helsingborg!
måndag 14 december 2020
Årets bästa böcker - Johan
Vår lokale Lödde-superstjärna är tillbaka med ännu en superspännande bladvändare!
Hur väl känner du dina grannar? (I den lilla orten "Köpinge", nordväst om Lund ...)
onsdag 2 december 2020
Henrik Brandau Jönsson: Där solen aldrig går ner
![]() |
Vilken resa han bjuder på i sin bok, korren Henrik Brandau Jönsson!
Bosatt i Brasilien och med en gammal kärlek till Portugal, ger han i kast med de länder som varit portugisiska kolonier jorden runt. Han åker till nästan alla, hittar syndiga nationalkaraktärer och spännande miljöer, får genom portugisiska språket kontakt med alla möjliga människor. Så levande, så oupphörligt intressant!
Han besöker Indien och ställer sig frågan: Varför frossar man i lutfisk i Goa?
I Mocambique hittar han ursprunget till vällusten, i Angola till vreden.
Otroligt är också Macao, den lilla kinesiska ön som inte är större än Lidingö. Med 40 kasinon omsätts lika mycket här på en dag, som på sju i Las Vegas. Och bland dem som tjänat de riktigt stora pengar finns president Trumps sponsorer ...
Rios kåkstäder får sin historia, slaveriet inte minst. Och så får vi förstås följa med till Lissabon, där fattigkvarteren helt blivit omvandlade till turistlägenheter.
Mycket är märkligt och fascinerande i historierna om de forna kolonierna, förenade av språket. Ett nytt begrepp lärde jag mig också, om detta: Den lusofona världen, där solen alltid är uppe i något av länderna.
Tack för resan, Henrik!
// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm