”Tom och Karin väntar sitt första barn när Karin plötsligt insjuknar och måste föras till sjukhus. Barnet tas ut med kejsarsnitt och som i en mardröm springer Tom i kulvertarna under Karolinska sjukhuset, mellan intensivvårdsavdelningen och Neonatalen; mellan liv och död. När han återvänder hem är det utan Karin, ensam med ett spädbarn och en chockartad sorg. Några månader senare dör också hans egen pappa, som han hela sitt liv haft ett komplicerat förhållande till.”
Detta har hänt.
Det går inte att läsa boken utan att hela tiden tänka på det.
Tom förlorade sin sambo och fick sin dotter nästan samtidigt.
Att plötsligt stå där.
Utan kvinnan man älskar, med en för tidigt född flicka.
Det blir nästan outhärdligt jobbigt att ha det i bakhuvudet genom hela boken.
Malmqvists kompakta, osentimentala och redovisande prosa förskönar inget.
Gömmer inget. Glömmer inget.
Sorg.
Byråkrati som fått Kafka att sucka.
Att strax efter se sin far dö i cancer.
Årets Feelbad.
Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar