Skräckfarfars revansch

”Stephen King tilldelas The National Medal of Arts för sina insatser som författare. Som en av vår tids mest populära och produktiva författare har Mr. King kombinerat sitt otroliga talang för historieberättande med en skarp analys av det mänskliga sinnet. I decennier har hans verk inom genrerna horror, thriller, science fiction och fantasy spridit skräck och glädje bland läsare över hela världen.”

Och så en medalj runt halsen från Obama.
Snyggt jobbat.

Det trodde han nog inte 1974, när fler än trettio bokförlag refuserade manuset till hans första roman ”Carrie”. Det trodde nog inte jag heller, i ärlighetens namn, när jag som tonåring under åttiotalet slukade varje ny King-bok med enorm aptit.
Till de vuxnas förtret kan tilläggas.
”Läser du sån där skräcksmörja igen? Varför kan du inte läsa riktig litteratur som Moberg eller Fogelström va!?? Och skruva ner den där förbaskade hårdrocken!! Vi kan inte höra oss själva tänka nere i vardagsrummet!! Och varför luktar det RÖK i ditt rum!!?!? Klipp dig för fasen!”
(Bör kanske även sägas att det inte var mina föräldrar som uttryckte sig såhär. Tvärtom så var de alltid mer än uppmuntrande när det gällde min läsning i unga år. Detta rör sig alltså om helt andra vuxna personer, som på åttiotalet tydligen tog sig rätten att invadera främmande människors hem för att kunna bete sig fördömande mot okända tonåringar. Det var en konstig tid. Det fanns blå Fantomenläsk t.ex.)

Men tillbaks till nutid och Stephen King då.
P.O. Enqvist har sagt att ”King är en av de allra bästa stilisterna och författarna som finns i USA just nu”. Någon annan kulturpersonlighet kallade honom nyligen för ”vår tids Dickens”. Kritikerna, som antingen ignorerade eller slet honom i stycken förr, har börjat läsa hans böcker på allvar.

Men vi ska inte hymla om att gubben är ojämn. Dålig på att sålla i all text han producerar. (56 romaner på knappa 40 år! Plus otaliga noveller, serier, tv- & filmmanus samt mycket annat.)
Bra bok, dålig bok, fantastisk bok, dyngbok.
Man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig med en ny Kingtitel. Ingen annan författare jag känner till har nog skrivit så många böcker som börjar fruktansvärt bra, men faller ihop som korthus halvvägs igenom (Yes, I’m looking at you ”Rasande Rose”, ”Desperation”, ”Drömfångare”, ”Signal” m.fl.).
Men tar man en titt på mannens samlade utgivning blir det lätt att förlåta de många felstegen.

Jag ger mig inte på någon total genomgång av hans bibliografi, men en liten favoritlista mäktar jag nog med:
1. ”Pestens tid” – Kings Magnum Opus. Den ultimata berättelsen om gott mot ont.
2. ”Det” – En uppväxtskildring utan psykotiska mördarmonsterclowner är inte värd namnet.
3. ”Sommardåd/Vinterverk” – King är verkligen en mästare när det gäller noveller. I den här samlingen hittar du de berättelser som blev till filmerna ”Nyckeln till frihet”, ”Apt pupil” och ”Stand by me”.
4. ”Varsel” ("The Shining") – Bästa Stephen King-filmen (han håller inte med). Boken är lite trög i början, men tar sig rejält sedan. Uppföljaren "Doktor Sömn" (2013) är en av hans bästa på senare år.
5. ”Lida” – Även utan övernaturligheter skriver King fasansfulla rysare. ”I’m your no.1 fan ….”

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

p.s. Han är så härligt kaxig på gamla dar Farbror Steve. Här är han hos Stephen Colbert efter medaljandet.