Kanarisk bokspaning

Slet mig för ett ögonblick från stranden och gav mig till El Corte Inglés välsorterade bokhandel. Välsorterad alltså om man är spansktalande. Som jag, om man bortser från klassisk turistpanska, inte är. Å andra sidan spelar språket mindre roll när man får ströva omkring bland böcker (det är först när de ska läsas som det har verklig betydelse).

Kate är tillbaka!

Min första upptäckt var en ny Kate Morton! Hur i himmelens namn kan jag ha missat The lake house? Som dessutom kommer på svenska i mars. Jag är i chock. Och ska genast se till att införskaffa såklart. Tyvärr fanns den bara på spanska i Spanien. Typiskt!

Inventerade sedan som vanligt vilka svenskar som fanns representerade. Det var inga överraskningar, Mankell (på spanska och engelska), Läckberg (på spanska och franska), Stieg Larsson (den spanska utgåvan av Millennium och den franska av Camilla Läckberg hyste onekligen en viss likhet, eller är det bara jag?) och... Maria Lang! Ja, det sista var något otippat.

Otippat.

Och slutligen, vem är Minna Lindgren? Ja, jag vet ju nu tack vare Wikipedia och den spanska bokhandeln, men är det inte lite märkligt att jag ska behöva åka till Las Palmas för att få reda på denna bästsäljande grannlandsförfattares existens? Överhuvudtaget, hur många finländska deckare har ni läst? Själv har jag inte läst någon. Kanske dessa Miss Marple/Three Pines-doftande alster kan bli de första. Om de översätts till svenska vill säga. Turistspanskan räcker inte till.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro