Trots mitt totala semestermode som snabbt lyckat infinna sig ska jag ändå försöka rapportera lite om min semsterläsning här från Las Palmas. Första boken, Linda Skugges 40 constant reader, läste jag ut redan på planet. Det var inte svårt. Få författare har ett sådant driv i texten. Som att läsa en spänningsroman i dagboksform. Med tillägget att Skugge är ett stilistiskt geni. Humoristiskt geni. Superskärpt. Självskadande.
Linda närmar sig 40. Hon är sjuk (läkarna lyckas inte ställa diagnos på fyra år). Hon är inte älskad. Hon undrar varför. Är det för att hon inte kan ljuga. För att hon inte kan frisera sanningen och framställa sig själv i en förlåtande dager. Hon sliter ju så. Och hon ångrar faktiskt en del av vad hon en gång skrivit (eller gör hon det? Skugges texter slingrar alltid på och över gränsen till ironi). Vem är "Linda Skugge"? Och vem är Linda Skugge egentligen?
Parallellt följer vi den läsande Linda. Som så många andra finner hon tröst och identifikation (och ibland irritation) i litteraturen. Så mycket jag får lust att läsa! Och sådan lust jag får att återigen skriva dagbok (började i och för sig redan i läsningen av Patti Smiths M Train)! Och jag älskar ju också Bill Drummond!
Visst retar jag mig emellanåt, det ingår väl i konceptet "Linda Skugge". Men mest av allt vill jag ge henne en kram. Undrar vad hon skulle tycka om det? När jag sedan läser att det är exakt vad hon vill ge Joyce Carol Oates efter att ha läst hennes änkebok känner jag i alla fall att det är rätt reaktion på den här boken. Som är knivskarpt jättebra.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar