Foto: Kristofer Samuelsson |
Det var en tidig vårförmiddag 2008 och lekparken var helt öde. Det var bara jag och mina två livliga döttrar där. Någonstans mellan gungorna och klätterställningen hittade jag en mobiltelefon i gräset. Den var svart, liten och tunn. Det här var innan iPhones, det här var när man ville att en mobiltelefon skulle vara just liten och tunn. Jag behövde egentligen en ny mobiltelefon men eftersom jag alltid har varit för ärlig för mitt eget bästa lyckades jag, med lite hjälp av min goda vän Internet, få tag i ägaren. Några timmar senare hade jag denna främmande, och tacksamma man på besök hemma hos mig och det satte igång min fantasi. Tänk om han hade varit någons ungdomskärlek som plötsligt dök upp och rörde om.
Alltid du handlar om hur en person som lever ett relativt lyckligt och bekymmersfritt liv med man och barn möter sin ungdomskärlek och ömsesidigt tycke återuppstår. Boken handlar om de krav vi människor ställer på varandra, och oss själva, i en relation. Livet är inte svart eller vitt och slumpmässiga möten kan ändra det vi en gång trodde var den enda sanningen. Och vad händer när man inser att man själv är ormen i paradiset, vem kan man skylla på då?
Ett vanligt råd till nybörjare som skriver är ”gräv där du står”. Så jag placerade storyn nära mig själv och lånade ut en hel del från mitt eget liv åt huvudkaraktären Caroline.
Jag har två döttrar, precis som Caroline.
Jag bor i Tyresö utanför Stockholm – där passade det bra att även Caroline bodde.
Under tiden jag skrev Alltid du byggde vi vårt hus – således fick Caroline också ett nybyggt hus.
Caroline träffade av sin slump sin ungdomskärlek – vänta lite, jag är ju gift med min.
Jag utgick alltså från mina egna miljöer och började sedan fantisera fritt och ställa frågan ”Vad skulle kunna hända om …?” I det här fallet funderade jag över vad som skulle kunna hända om slumpen drog in och rörde runt i ett ganska perfekt liv. Vilka problem och känslor kan tänkas dyka upp då?
Att bli antagen var aldrig självklart eftersom jag visste hur svårt det är. Jag har varit författarwannabe i flera år, åkt till bokmässan i Göteborg, hängt med på releasefester, bloggat om hur gärna jag ville bli publicerad och fått vänner i bokbranschen. När mitt manus började bli klart blev jag väldigt nervös. Tänk om jag inte skulle lyckas? Tänk om ingen ville ge ut min bok? Jag började ångra att jag hade skrivit om processen, nu skulle jag få stå där och skämmas. Men trots tvivlet slutförde jag och skrev sedan på Facebook att jag var klar med manuset. Bland alla hurrarop fanns en kommentar som stack ut. Den kom från Pia Printz, som nyligen hade startat förlag. ”Printz Publishing vill läsa”, skrev hon.
Pia fick mitt manus en söndag. På tisdagen kom ett mejl jag knappt vågade öppna. Men där stod: ”Pernilla, vi måste ju prata om den här boken!” Hon fortsatte med att berätta att hon inte hade kunnat sluta läsa och att det ju måste betyda något. Bara det räckte nästan för mig. Att en förläggare faktiskt ville läsa vidare i det jag hade skrivit, gjorde att jag kände att jag hade lyckats. Att jag sedan fick kontrakt var en stor härlig bonus. Och nu är boken här. På riktigt finns den, den som började som en kvarglömd mobiltelefon i en öde lekpark.
Pernilla Alm är född 1975 och bor i Stockholm. Hon arbetar som högstadielärare, men övar sig sedan en tid tillbaka på att också kalla sig författare. Alltid du är hennes debutbok.
Pernilla bloggar på: http://pernillaalm.se/
Håll ögonen öppna! Snart lottar vi ut fem signerade exemplar av Pernilla Alms roman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar