Extra superexklusivt GRATTIS till "Blandfärs"-vinnarna!

Nej, just det. Kalle Lind har inte skrivit någon bok som heter Människor som bott på Aprikosgatan 37. Rätt svar i sommartävlingen var alltså alternativ 2. Vi fick in rekordmånga svar, men bara fem kunde vinna. De som får varsitt signerat exemplar av Blandfärs i brevlådan är (trumvirvel): Rickard i Hägersten, Anna i Nyköping, Lasse i Storvreta, Helena i Uppsala och Richard i Malmö. Hurra, hurra!

Och inte nog med det, här kommer dessutom ett exklusivt grattis från en av författarna, Kringlan Svensson!

Grattis, du har vunnit vår roman Blandfärs!

Som en extra bonus, tänkte vi svara på ett par frågor. Ni som förlorade i den här tävlingen kan ju med fördel se det som ett tröstpris.

Den vanligaste frågan vi fått efter att ha släppt den här boken rör hur det är att skriva en bok tillsammans. Dessvärre är ju svaret småtrist och tekniskt. Vi mejlar texter till varandra, läser, flinar, idiotförklarar och ändrar varandra. Fördelen är att det går dubbelt så snabbt att bli klar och man får en ursäkt att kontakta sin vän.

Den näst vanligaste frågan är om romanen kommer släppas som e-bok. Det har vi ingen aning om.

Vad däremot ingen frågat, är hur det är att skriva en humoristisk roman. Det är lite synd. För det är en jävligt bra fråga.

Vi är båda yrkesverksamma som humorister. I den mening att vi jobbar med humor. Om folk sen tycker att vi är tråkiga har ingen betydelse (för vår yrkestitel alltså, på det personliga planet är vi extremt känsliga). På samma sätt förhåller det sig med vår roman. Den är skriven i en humoristisk tradition, inom en humoristisk genre. Om folk skulle tycka att den är dödstrist har ingen betydelse (för kategoriseringen, våra egon skulle fullkomligt implodera).

Så vi satte oss alltså ner för att skriva en humoristisk roman. Det hade vi aldrig gjort tidigare och det slog oss snart att många knep som vi hade tillskansat oss i vårt arbete inte gick att använda här. Som standup-komiker försöker man skriva manus där folk ska skratta var tjugonde sekund. Upplägg och poäng, upplägg och poäng, staplat på varandra.

Det slog oss snart hur oläslig en sån text skulle bli. Läsandet är långsamt. Ett fniss i minuten räcker, ett gapskratt i timmen är god utdelning. En rolig bok ska man läsa med ett leende i mungipan. Det gällde alltså att lägga band på sig själv. Att skära halsen av den ena sötnosen efter den andra.

Att låta bli att berätta roliga skämt som man själv diktat ihop, är inte särskilt kul. Men nödvändigt. Så där hittar man kanske ännu en fördel med att vara två författare – man kan fimpa varandras putslustigheter. Det var paradoxen vi kom fram till, att man måste låta bli att dra skämt för att skriva en rolig bok.

Det tycker vi att vi lyckades med. Boken blev rolig. Det svänger. Det är kul på riktigt. Nu gäller det bara att ni ska fatta det också. En bra början är att köpa vår bok, eller vara den som vann den.

Och kom ihåg att folk som talar om sina böcker som sina bebisar är nazister.

Kringlan Svensson