Sidor
▼
Aktuella evenemang
▼
torsdag 21 juni 2012
Riktigt mörkt i "Mörk jord"
Så har jag slutligen läst Belinda Bauers prisbelönta Mörk jord (som jag tänkt läsa sedan innan den kom ut, men ibland tar det tid. Nu blev det i enlighet med min nya passion en ljudboksession, helt tillfredsställande förutom ett vissa problem med det engelska uttalet hos uppläsaren emellanåt). Och jag kommer nedan att stämma in i hyllningskörerna (det där med att hålla läsarna på halster struntar vi i idag).
Steven lever ett ganska så tröstlöst liv tillsammans med sin mamma, mormor och lillebror i den lilla engelska byn Shipcott. I skolan är han som bäst osynlig förutom för sin enda vän, den lite översittaraktiga Lewis. Fritiden tillbringar Steven på Exmoorheden. Där gräver han grop efter grop i jakt på kvarlevorna efter sin för länge sedan försvunna morbror Billy.
Ja, just så illa är det när historien tar sin början. Morbror Billy försvann när han var elva år, antagligen offer för en seriemördare vid namn Arnold Avery. Avery dömdes nämligen vid samma tidpunkt som Billy försvann för mord på sex andra barn. För Steven, som mest av allt längtar efter en harmonisk familj, en kärleksfull mamma och en mormor som inte tillbringar tiden vid fönstret, spanande efter sin försvunna son, har idén om att hitta Billy blivit en besatthet. Om familjen kan få visshet. Då måste väl saker och ting förändras?
Med tiden blir Stevens sökande allt mer frustrerande, och en dag får han en idé. Han skriver till Arnold Avery och ber om hjälp...
Belinda Bauers psykologiska thriller innehåller inga trötta poliser, inga dragna vapen eller rafflande biljakter. Istället är det en mästaruppvisning i krypande, långsam, obönhörlig spänning. Från det att Steven skickar sitt första brev till psykopaten utvecklas historien till en obarmhärtig jakt. Eller egentligen två; Stevens efter sin försvunna morbror. Och Averys, efter den makt som gått honom förlorad i fängelset. Det blir nervkittlande, minst sagt.
Samtidigt är boken en inkännande skildring av barns utsatthet. Och nu menar jag inte inför diverse psykopatiska barnamördare, utan den vardagsutsatthet som finns i ensamheten, i ett fattigt hem, i längtan efter ömhet.Här har Bauer absolut gehör när hon nästlar sig in i Stevens liv.
Ser fram emot att läsa hennes senaste; Skuggsida. Om den är lika bra som Mörk jord har jag en ny deckarförfattare att lägga till favoriterna. Eva har förresten också läst. Såhär tyckte hon.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar