I Patricia Harmans Barnmorskan i Hope River följde jag barnmorskan på den fattiga amerikanska landsbygden i West Virginia på 1930-talet. Helt fascinerande med förlossning på förlossning! Låter kanske konstigt, men trots allt, den är väl den största dramatik som finns att en människa föds. Och varför inte läsa om det - som omväxling till alla människor som dör i deckarfloden?
Paris är inte så svårt att grotta ner sig i. Men man skulle ju varit där på 1920-talet, samtidigt med Fitzgeralds, Ezra Pound, Gertrude Stein och inte minst Ernest Hemingway. Och se, det kan man få vara, i böckernas värld. I Paula McLains Åren i Paris lever jag med Hemingways första hustru. Och det är ett alldeles speciellt liv, under takåsarna i Paris, på barerna, på tjurfäktningarna i Pamplona. Ett fattigt men händelserikt och ibland svårt liv med den blivande författargiganten, förstår man genom första hustrun Hadley.
Ett alldeles ovanligt liv fick indiern Pikey, som mötte sin svenska kärlek i New Delhi och satte av efter henne på cykel!
Jo, det gick, de är fortfarande gifta, och den sanna berättelsen blev en charmig, färgstark bok av Per J Andersson.
Pikeys livsresa och låååånga cykeltur kan man lätt grotta ner sig i, i New Delhi - Borås.
Och så kom den efterlängtade nya romanen av Karin Alvtegen. Fjärilseffekten fick mig fast från första sidan. Hon är så fantastisk, Karin Alvtegen. Det känns i magen och hjärtat och huvudet och jag bär hennes romaner med mig länge efteråt. Hon skriver alltid bara om det som verkligen är viktigt i livet. Närmare kommer man inte huvudpersonerna i en roman.
Men nu blir det andra bullar: Senaste dagarna har jag grottat ner mig i Dan Browns nya Inferno. Och det känns helt underbart det också. Jag menar, Florens, Dante, hemligheter, dramatik... Härligare avkoppling får man leta efter!
Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar