John Williams bok Stoner (som inte handlar om knark, knarkrökande, krönkande, weedande eller vad kidsen kallar’et nuförtiden) kom ut redan 1965. Sålde 2000 ex och glömdes sedan bort.
I stort sett.
2003 gavs den ut åter igen och har sedan dess blivit en ”kultsuccé” – om man nu kan kalla 200 000 sålda ex bara i Holland för ”kult”….
Nu kommer den för första gången på svenska, och har blivit ”den boken” alla i branschen snackar om.
”Det här är berättelsen om William Stoner, som föds i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Hans liv ligger utstakat – han ska slita på föräldrarnas gård med den torra jorden. Men Stoner har läshuvud och skickas till universitetet för att bli agronom. När han hamnar på ett seminarium i litteratur ändrar hela hans liv riktning.
Så börjar den mödosamma resan mot att skapa sig en egen tillvaro. Han arbetar på sin avhandling i engelsk litteratur, träffar en kvinna och gifter sig, börjar undervisa. Äktenskapet blir en katastrof. Stoners tillflykt blir det inre livet; han arbetar hårt och blir en omtyckt lärare. Hans idealism gör honom allt ensammare – men så möter han sent i livet kärleken och förstår för första gången vilken kraft som bor i mötet mellan två människor.”
Av bokens ca 300 sidor så är William Stoner lycklig i kanske 25. Han upptäcker att han är mer intresserad av lyrik och litteratur än av jordbruk. Han blir kär i en kvinna och gifter sig kvickt (dålig idé). Får en lärartjänst som han älskar men kommer ihop sig med ett arsle till prefekt som tillbringar 20 år med att försöka sabba hans karriär. Han får en dotter som han älskar och uppfostrar – under barnets första år, sedan tar knäpphustrun över och förhållandet till dottern raseras. Vid 40+ har han en affär med en yngre kvinna och upplever riktig kärlek och passion för första gången. En kort period innan allt skiter sig där också. Och så cancer. Naturligtvis.
Suck.
Men trots all olycka och alla motgångar tuffar Stoner vidare i livet.
Tills det också tar slut.
Olyckligt.
Life’s a bitch and then you die liksom.
Jag blir ofta arg och irriterad på Stoners val, passivitet och brist på känslor. Men jag kan ändå inte lägga ner boken. Den fängslar. Hur ska det gå för honom? Ska det aldrig ljusna?
Näh.
Det är lite så att man önskar Hollywood köpte rättigheterna, och kallade in manusdoktorer som skrev om historien till oigenkännlighet. Lyckligt liv, lyckligt äktenskap, framgångsrik karriär, vackra barn, Aston Kutcher i huvudrollen, stora explosioner, The End.
Fast bara nästan.
Stoner är en tragisk men vacker historia.
Absolut läsvärd.
Fast ibland så deprimerande att jag känner för att ringa jourhavande kompis …
Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar