The Perks of being a bokhandlare

Det är inte så himla enkelt att klämma ur sig intressanta texter om aktuella böcker när det enda man läser är manus på titlar som utkommer i höst förstår ni.

Lyxproblem? Kanske det kanske.

Men fatta hur mycket det kliar i mig att få berätta för er om Fredrik Backmans nya roman Britt-Marie var här (släpps i oktober, eller på Bokmässan för den otålige).
Läste ut i helgen.

Lars Wilderängs svenska katastrofsdystopi Stjärnklart (utkommer den 25:e augusti).
Läser just nu.

Och sist men inte minst, John Ajvide Lindqvists efterlängtade återkomst Himmelstrand
(25:e augusti den också!).
Ska börja läsa så fort som möjligt efter som den ligger och bränner ett hål på mitt nattygsbord…


Jag ska försöka hinna ta mig igenom något som faktiskt finns tillgängligt för er vanliga dödliga att läsa inom kort.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Bokslut New Mexico

Just hemkommen från New Mexico-resan, och även om det mesta handlade om yoga hann jag göra studiebesök i en och annan bokhandel också.

Först ut Collected Works i Santa Fe, som var precis så mysig som min förhandsresearch givit vid handen. I min drömvärld har jag också ett café i bokhandeln där man kan dricka en god espresso och bläddra i sitt nyförvärv.

Hittade dessutom en svensk i hyllan...

... samt en mycket amerikansk uppmaning:

Självklart tog vi yogisar även en sväng till New Age-bokhandeln The Ark i samma stad (har jag berättat att jag startade min karriär som bokhandelsmedarbetare i en dylik boklåda i Göteborg?).

Och inte för att jag hade tänkt att sno med mig något därifrån ändå, men någon mer långfingrad individ behövde säkert denna uppmaning om orsak och verkan:

Old Town i Albuquerque visade sig däremot vara en besvikelse på bokhandelsfronten. Gulliga Twice Told Tales var stängt och innehavaren till Treasure House Books & Gifts visade sig vara en riktig surgubbe. Annars hade jag lätt köpt med mig en kokbok (misstänker en viktökning på minst fem kilo under resan på grund av den galet goda mexikanska maten).

Resan avslutades med en ofrivillig övernattning efter att jag missat mitt flyg i Chicago. Hade jag haft mer tid och bättre koll hade jag besökt Hemingwaymuseet. Nu hamnade jag istället i Andersonville, en svensk- och gayvänlig stadsdel i norra delen av staden där jag fick prata mitt modersmål med svenskättade amerikaner och handla på den lilla feministiska indiebokhandeln Women and Children First. Nog så fint.

Susanna Mattsson

Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Hur håller du koll på vad du har läst?

Som bokhandlarna läser man. Mycket. Ibland kan det vara svårt att minnas alla böcker som passerat genom åren. Så vi frågade, hur gör du för att hålla reda på vad du har läst?

Odette Gross, Helsingborg: Skriver upp alla böcker jag läser i en anteckningsbok, med namn, författare, lite om handlingen och så betygsättning 1 - 5. Började med det ungefär ett år efter jag började jobba på Killbergs när jag insåg att den interna hårddisken inte räckte till längre...

Johan Zillén, Center Syd: Jag har sedan 2002 bokfört varje titel jag läst och satt poäng av 10, alternativt skrivit ”läste ej ut” i ett dokument på skrivbordet. Mycket praktiskt när man ska komma ihåg vilka böcker man gillade tidigare år och det är dags för sommarpockettipsen. Dilemmat för oss boknördar är ju att vi ofta håller på och läser sådant som kommer ut om ett halvår ….

Susanna Mattsson, Jägersro: Som barn förde jag noggrann läsdagbok med målsättningen att läsa minst 100 böcker om året (lyckades för det mesta), men någon gång i högstadiet rann det ut i sanden. Tog upp vanan ungefär samtidigt som jag återvände till bokhandelsbranschen. Först skrev jag ett litet omdöme om varje bok tex. "Orwell/internatskolehistoria som griper tag ovanligt lite i förhållande till historiens grymhet." (Kazuo Ishiguros Never let me go), men efter att vi startade bloggen gick jag över till ett mer fantasilöst betygssystem (1-5, som det såg ut när jag gick i skolan) eftersom jag ändå skriver om allt jag läst här.

Roald Dahl utan censur – "Oceanen vid vägens slut"

Jag lär mig några saker när jag läser Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut.

• Det är inte bra att få allt man önskar sig
• Att veta allt är överreklamerat
• En katt kan vara en stor tröst

Men innan jag får reda på något av det där (förutom kanske det sista) försöker författaren å det grövsta avskräcka mig genom att låta huvudpersonen sitta ensam på sitt födelsedagskalas (han fyller sju) och låta hans kattunge bli ihjälkörd. Det är ju fasansfullt! Fortfarande tycker jag inte att någon av de grymheter som försiggår längre fram i boken (jo, en som har med hans pappa att göra) matchar denna vardags-horror. Jag vill sluta läsa i protest (ni vet vad jag tycker om djur som far illa. Jag tycker ungefär lika illa om den totala ensamhet som representeras av kalas där inga gäster dyker upp – tur att han får Narniaböckerna och kan dra sig undan med dem), men jag gör det inte. Och det ska inte ni heller göra.


För det som kommer sedan är en saga för vuxna (och för barn med is i magen, och kanske inte alltför små) som tar mig med till den där platsen man så ofta befann sig på som liten. Den där uppslukande jag-släpper-inte-boken-ens-för-att-äta-middag-platsen. Det är den plats som vår huvudperson befinner sig på, det är genom böckerna han upplever och tolkar hela sin värld. Igenkänningsfaktorn är skyhög.

Det börjar med att huvudpersonen som vuxen man kommer tillbaka till platsen där han växte upp. Han slår sig ner bredvid ankdammen som hans bästa vän, flickan Lettie, en gång i tiden kallade sin ocean. Och han börjar minnas. Han minns den ensamma pojken som får en vän som ser ut att vara elva år, men i själva verket är uråldrig. Hon öppnar en värld som tar honom långt bortom vardagen, men något går väldigt fel. Något ont, eller kanske snarare, något likgiltigt, smyger in. Bakom det vardagliga lurar skräcken. Och den onda, bråda döden.

Att läsa Oceanen vid vägens slut är lite grann som att läsa en helt ocensurerad Roald Dahl. Det är stundtals djupt obehagligt. Och helt fantastiskt. Jag tänker klassisk brittisk barnbokstradition. Jag tänker indisk filosofi. Någon annan skulle säkert tänka kvantfysik. Det här är en bok som kan läsas på många sätt. Av många. En otäckt verklig saga.

Johan är kär i Neil Gaiman. Jag förstår honom. 

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Världens minsta bibliotek?

Tillbringar några dagar i Los Alamos, (kanske främst känt som platsen där de uppfann atombomben). Träffar lokalbon Nancy, som sorgset berättade att stadens enda bokhandel var tvungen att slå igen för ett par år sedan. Men ett bibliotek, det har de i alla fall!

Först trodde jag i och för sig att det var en fågelholk.... Men hur fin är inte den här idén? Borde tillverka en och sätta upp i min egen by så fort jag lämnat Magic America.

Ja, och okej då. Som den forskarstad Los Alamos faktiskt är har de slagit till och byggt ännu ett bibliotek. Marginellt större. Men de säger ju att storleken inte har någon betydelse.

Bokboxens USA-korrespondent

a.k.a.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Dystopidags igen!

”Det börjar som en vanlig influensa, men viruset muterar och orsakar en katastrofal pandemi. Anja är en omgift mor som lever på landet utanför Moskva med make och barn. Familjen är omedveten om faran tills ryska armén sänder ut trupper för att spärra av infarterna till alla större städer och på så vis dömer invånarna till en snabb, men plågsam död. Panik bryter ut och landsbygden översvämmas av desperata plundrare.

Familjen bestämmer sig för att fly till en jaktstuga på en ö nära gränsen till Finland. Åtta vuxna och tre barn ger sig iväg med fyra terränggående bilar, fullastade med ägodelar, förnödenheter och drivmedel. Resan beräknas ta fyrtioåtta timmar, men förvandlas till en tolv dagar lång mardröm.”

”En rysk Vägen”, kan man läsa i förlagets marknadsföring.
Och, visst, jag förstår jämförelsen.

Men det är inte lika hjärtskärande som Vägen (av Cormac McCarthy – min favoritbok!).
Inte lika läskigt som Walking Dead.
Inte lika episkt som Flickan från ingenstans.
Inte lika smart som Världskrig Z (boken, inte Pitt-filmen).
Här finns inga zombies, kannibaler, virusvampyrer, Randall Flagg-figurer, Katniss Everdeens eller 2012-tsunamis.
Bara människor på flykt under svåra förhållanden.
Det är blekt, eländigt och väldigt… ryskt…

Med det säger jag inte att berättelsen gör mig besviken. Inte alls.
Det är välskrivet och aldrig tråkigt. Kanske är det den mest trovärdiga skildring av världens undergång jag läst. Kommer domedagspandemin är det förmodligen såhär det ser ut.

Men, med tanke på alla förberedelser jag och min familj gjort inför Zombieapokalypsen, så skulle det kännas surt.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Bokhandlarna svarar: Sommarläsningsenkät (Susanna)

Sommarens måste. "Stoner" ligger i mobilen.

Vad får du inte missa att läsa i sommar? Var är bästa platsen att göra det? På detta och mer får du svar i vår sommarläsningsenkät. Här kommer Susannas :

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
En av oss sover av Josefine Klougart, Nattfilm av Marisha Pessl, Stora makters uppgång och fall av Tom Rachman, Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman och Stoner av John Williams (vad kan passa bättre i den New Mexicos öknen... jaså, boken var inte skriven av Hunter S. Thompson? Nåja, det ska nog gå bra ändå).

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Knausgårds fyra. Körde verkligen fast i den, och fattar inte varför- Har fixat den som norsk ljudbok nu. Hoppas att det ska hjälpa.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
På ett flygplan eftersom en maratonflygning till väntar om en vecka. Annars älskar jag ju min gräsmatta och strandkanten. Det är bara tiden som ska till.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
I bilen och på promenad precis som vanligt. Heja ljudböcker!

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Alltså Under all denna vinter kommer att bli svårslagen. Mycket svårslagen. Men den som läser får se...

Herre Jösses!

God, No! – Signs You May Already be an Atheist and Other Magical Tales
Jag hade hoppats på att en bok med en sån titel skulle bjuda på bitsk och smart religionskritik, men tyvärr är det kort om det. Han glimrar till ibland.

”I’m a hard core atheist. I don’t even believe that other people believe in God!”

Men om vi sätter hans tankar och formuleringar mot Ricky Gervais (kungen av hädisk humor) till exempel så faller han platt. Att jämföra hans texter med Richard Dawkins, Sam Harris eller Christpher Hitchens skulle bara vara elakt. Han är en känslomänniska, inte en stor tänkare.
Boken blir mestadels en rörig memoar. Med, överdrivet, kraftig fokus på Penns sexliv.

Han är en kul kille dock, men vi står mycket långt ifrån varandra i de allra flesta frågor.

Välfärdssamhället (han är emot).
Vapen (han är för).
Klimatförändringar (han är skeptisk).
Skulle gärna svinga en bägare med honom dock (han är nykterist).

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

p.s. Penn Jillette är den större och mer högljudda halvan av magikerparet Penn & Teller. Du har säkerligen sett honom trolla bort saker någon gång, eller sett deras tv-show Bullshit! Det räcker. Du behöver inte läsa den här boken.

Turist, javisst!

Nu är det ju yoga som står på schemat för det mesta här i New Mexico, men en turisttripp till Santa Fe bara måste hinnas med. Så jag yelpade det viktigaste (var kan jag köpa böcker?) lite i förhand och tänker mig att åtminstone de här tre måste hinnas med. Det ser ju alldeles, alldeles underbart ut.

 

Bokboxens USA-korrespondent

a.k.a. Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

"Under all denna vinter" - Arbetsdagboken

Halva boken är en bok om att skriva en bok. Och en lysande sådan!

Gårdagens recension av Under all denna vinter utlovade ju en separat text om bokens andra del – arbetsdagboken. Här kommer den, med en ordentlig spoilervarning för er som inte läst.

Modermordet, mordersmordet, modersmordet, ekar det i mitt huvud när jag är klar med läsningen av Under all denna vinter. Jag måste lära mig mer om modersmordets historia (för den som undrar, ja jag är uppfostrad av psykoanalytiker). Vill egentligen lägga boken åt sidan nu, tänker att det kan inte bli bättre genom att läsa I väntan på regnet skriver jag, författarens arbetsdagbok. Istället vill jag gräva ner mig i myter och psykoanalytiska teorier, men lo and behold, det är just vad jag får!!

Först får jag i och för sig följa med författaren när hon fördjupar sig i diverse Jungfru Maria-myter och jag funderar ett ögonblick på om jag inte ska ta och börja på Oceanen vid vägens slut direkt istället. Låta boken stanna vid sin fiktiva del för att inte förta magin med en torr arbetsprocess. Tur att jag är alldeles för plikttrogen (böcker läser man ut, om det så tar år att göra det!) för att fullfölja impulsen. För det här är en typ av text jag inte visste att jag saknade.

I vårens Babel har två författarintervjuer stannat kvar särskilt hos mig. Den med Josefine Klougart och den med Negar Naseh. I båda fallen för att de var så hårt fokuserade på skrivprocessen. Det är en typ av intervju vi inte är så bortskämda med (är det säkert att det inte är du i boken, är en bra mycket vanligare och bra mycket tråkigare vinkel). Och här får jag plötsligt en hel essä i ämnet. Nördgodis!

Minst lika fångande som det är att i romandelen läsa om hur Helenes psykiska tillstånd förvärras, är det att läsa om författarens arbete. Bilderna i hennes huvud, efterforskningarna hon gör på Kungliga biblioteket, där hon sitter dag efter dag och fördjupar sig i myter och tolkningar kring modersmodet (att höra henne skriva om Kristeva och Irigaray!! Den djupt slumrande akademikern i mig vaknar och jublar), långt innan hon börjar skriva själva romanen. Det kan låta torrt, men det är så extremt spännande. Jag får vara i författarens huvud. En läsande och skrivande och tänkande människas huvud. Romanen får tusen nya bottnar och jag vill läsa den igen och igen.

Nu vill jag ha en arbetsbok slutet på varenda roman! Nåja, nästan.
Se nu till att läsa den här boken allihopa. Sällan blir det så bra.

Susanna Mattsson
Killberga Bokhandel Jägersro

Årets första femma – "Under all denna vinter" av Negar Naseh

Mitt i den allra mest prunkande försommaren läser jag Negar Nasehs  Under all denna vinter. Och en av denna texts många (många!) förtjänster är det suggestiva berättande som gör att jag omedelbart förflyttas från Skånes grönskande överdåd till kallbister Västerbottensvinter.

Helene har tillsammans med pojkvännen Adam flyttat långt bort från uppväxtens skärgårdsö. Men nu ska modern komma på besök, och sömnlös och uppstressad bakar Helene den ena omgången lavendelskorpor efter den andra. Väljer omsorgsfullt ut böcker till gästrumments nattygsbord. Allt måste vara perfekt.

Tidigt förstår vi alltså att relationen till modern är komplicerad. Och som läsare förväntar man sig ett monster i antågande. Men när Helenes mamma väl anländer kommer hon trots de egna övre medelklassvanorna väl överens med arbetarklasspojkvännen, hon beundrar omgivningarna, lagar mat, sover gott. Helene har förväntat sig en kris, men får istället... trivsel. I alla fall på ytan. Genom den diskrepans som uppstår mellan Helenes bild av modern och läsarens synliggörs spänningen som är själva kärnan i den här romanen. Vad är egentligen sant?

Det visar sig nämligen att i Helenes familj tror man inte på vad hon säger. Det kommer fram nog så oskyldigt i en middagsdiskussion, men sätter fingret på en smärtpunkt. Vad är verkligt när man inte blir trodd? I Helenes huvud accelererar situationen, gränsen mellan henne och modern måste dras. Hon längtar efter en konfrontation som hon inte vågar provocera fram. Det kan bli ödesdigert, för det finns ett våld i Helene som hon inte förstår.

Under all denna vinter är det bästa jag läst i år. En fantastisk roman där thrillermomentet hela tiden utspelar sig i huvudpersonens psyke. Otroligt konsekvent genomfört. Symboltyngt och språkligt precist. Halva tiden tycker jag inte ens om Helene, ändå vill jag bara gräva djupare i hennes tankar. Det är så otroligt bra, krypande otäckt och psykologiskt intressant. Jag kan gå och grunna på en specifik passage i dagar. Dessutom gör Negar Naseh själv en strålande insats som uppläsare. Ett halvår in i 2014 och årets första femma (om man nu vågar sig på något så klumpigt som ett sifferbetyg med tanke på den hätska musikkritikdebatt som förts det senaste) är härmed utdelad.

Som om inte detta var nog lyfter boken ytterligare när jag läser dess andra del, arbetsdagboken I väntan på regnet skriver jag. Mer om den i ett eget inlägg. Det blir för mycket avslöjanden annars.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Flyglektyr

Blir Marisha mitt flygsällskap?

Imorgon drar jag till New Mexico i några veckor. Yoga på schemat. Men först väntar en drygt 17 timmar lång flygresa. Tur att det finns böcker.


Flyglitteratur är något särskilt dock. Jag hamnar alltid i någon slag konstig stand by på plan och flygplatser och behöver därför något inte alltför tungt och krångligt. Inte hundra ryska namn. Inte språk- och formexperiment. En hederlig deckare är perfekt. Eller något äventyrsaktigt. Helt enkelt det som andra människor kallar semesterläsning.

Valet står den här gången mellan City of heavenly fire (ja, recension av Mortal Instruments-femman kommer snart) och Marisha Pessls Night film. Var ju barnsligt förtjust i Fördjupade studier... och av vad jag har hört om den nya verkar det väääldigt lovande.

Kanske hinner jag båda. Vi snackar mycket flygtid.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Världens sämsta timing

Det borde vara förbjudet att skicka ut Höstens Böcker-katalogen precis när jag ska gå på semester! Nu hinner jag bara uppfatta i ledaren att Mara Lee släpper nytt (pepp!! Så här tyckte jag om hennes Salome från 2011) och att David Nicholls kommer med en uppföljare till En dag. Nog så goda nyheter, men gaaaaahhhh! Jag veeet ju att det finns så mycket annat fantastiskt därinne som jag nu inte hinner kolla upp förrän i mitten på juli. En hel höstutgivning som jag ska veta noll och intet om i en hel månad. Måhända är det ett lyxproblem, men ett problem är det lika väl.

Jag får se det som en anledning att längta tillbaka till jobbet. (Om jag inte ska ta och snika med mig katalogen. Mina kollegor märker säkert ingenting. Inte om jag skriver det så här jättehemligt inom parentes.)

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Sommarläsningsenkät (Johan)

Boken ALLA borde läs i sommar.

Vad får du inte missa att läsa i sommar? Var är bästa platsen att göra det? På detta och mer får du svar i vår sommarläsningsenkät. Här kommer Johans:

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Om vi menar dem som jag dreglar efter:
1. Jo Nesbø – Sonen
2. Tom Rachman – Stora makters uppgång och fall
3. Julie Otsukas – När kejsaren var gudomlig
4. Alex Marwood – The killer next door
5. Hugh Howey - Ull




2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Erika Bjärströms Det nya Afrika ligger på soffbordet och skriker åt mig att ta tag i det gapande hålet i min bildning. Är pinsamt okunning i ämnet.




3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
Soffa, solstol, strandhanduk. Så länge boken är bra bryr jag mig inte.




4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Med tanke på svensk sommarhistorik gissar jag på vanliga lässoffan i vardagsrummet.




5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Tja, kanske någon av de fem jag listade här ovan. Men kul om det dyker upp någon helt okänd, för mig, debutant eller färsking som knockar en. Det är alltid en sån kick att hitta nya författarskap.




6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?

 
Oh, det är redan solklart. Alla ska läsa Neil Gaimans Oceanen vid vägen slut.

Det finns så mycket att vara rädd för

Så väldigt, väldigt sorglig den är, Johan Heltnes debutroman Det finns ingenting att vara rädd för. Och så väldigt, väldigt fin.

Sjuttonårige Jonatan har varit medlem i Livets Ord i hela sitt liv. Hans tro är stark, ändå har han inte blivit helad från sin epilepsi, och efter längre en sjukhusvistelse har han börjat besöka en psykolog som öppet ifrågasätter hans engagemang i kyrkan. Under en resa till Israel med kyrkans ungdomsgrupp blir han dessutom förälskad i Nina, som kommit ny till församlingen. Relationer mellan ungdomarna är strikt förbjudna, och de tvingas hålla sin kärlek hemlig. Jonatan plågas av enorma skuldkänslor, samtidigt som han inte vill sluta träffa Nina.

Boken utspelar sig under ett halvår, från Jonatans sjukhusvistelse under våren och fram till tidig höst. Det är tidigt 90-tal, men det skulle kunna vara vilken tid som helst, för det Jonatan upplever är sådant som alla tonåringar upplever. Förälskelse, lust, identitetsbyggande, hopp och förtvivlan.

Bara det att alla tonåringar inte har en repressiv församling att ta hänsyn till. Jonatan kastas mellan församlingens krav och sina egna tvivel. Han vill göra rätt, samtidigt som kärleken till Nina är stark och pockande. Samtidigt som tankarna på varför han inte blir helad pockar under ytan, för svåra att ta i. Men hur ifrågasätta det som alltid varit tryggheten, själva livets fundament? Är det ens möjligt? Eller önskvärt?

Det är en oerhört fin skildring av en ung människas värld. Och samtidigt en grym berättelse om makt och kontroll. Kyrkans förmenta omsorg om sina unga medlemmar. Där kroppen, kärleken, den fria tanken – allt är synd. Tron är frälsningen. Tanken på att vara utvald det som håller kvar. För Jonatan blir det en fruktansvärd konflikt.

Tempot är mjuk, berättandet lågmält. Men hela tiden vibrerande som en bordunton, den här konflikten. Som ett mörker där det borde finnas ljus. Jag blir gripen. Och väldigt sorgsen. Vill ta karaktärerna i famn och säga att det kommer att bli bra. Men kommer det verkligen att bli bra? Det finns ju så mycket att vara rädd för.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Här kan ni förresten läsa ett utdrag ur boken.

Bokhandlarna svarar: Sommarläsningsenkät (Odette)

Tåg – bästa stället att läsa på om man frågar Odette.

Vad får du inte missa att läsa i sommar? Var är bästa platsen att göra det? På detta och mer får du svar i vår sommarläsningsenkät. Först ut är Odette:

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Nej, nej, nej! På semestern MÅSTE jag inte göra någonting! Däremot VILL jag läsa en hel massa! Alla böcker jag köpt i England under årets besök som ligger och väntar på mig tex.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Återigen: Nej, nej, nej! Tänker inte läsa något jag inte vill läsa!

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
Tåg!

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Tåg...

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Beror på om vi får förhandsexemplar av Fredrik Backmans nya bok innan den kommer ut... I så fall den!!!

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Offer utan ansikte av Stefan Ahnhem. Grymt bra deckare som utspelar sig i Helsingborg.


PS. Några utmärkta anledningar att stå ut med att hösten kommer även i år: Britt-Marie var här (Fredrik Backman), Lotus blues (Kristina Ohlsson), När kriget kom till Lyckhem (Britt-Marie Mattsson).

Hundraåringen för Hipsters

”Marty Andersson har alltid känt sig utanför och alla försök att bete sig som en människa har hittills misslyckats. Kanske är det lika bra att ge upp? Men ödet vill annorlunda – en ödesdiger tangenttryckning i en internationell pengatvättshärva flyttar femtiofyra miljoner till Martys bankkonto och med dem kommer en möjlighet att hitta hem. Hem till Mars.
Men med nya pengar kommer som bekant nya vänner och nya problem. Resan hem blir därför allt annat än enkel när ryska torpeder, avdankade rymdforskare och egotrippade Hollywoodstjärnor korsar hans väg.”

Micael Dahlén är en intressant person.
Han föreläser och författar (mest känd för fackböckerna Nextopia – om det nya förväntningssamhället – och Monster – där han dissikerar fem kända seriemördare).
Blev professor i ekonomi vid Handels i Sthlm vid bara 34 års ålder.
Kul och charmig kille att ha i debattprogram. Säker en ball date.

Så hur går det när han ger sig på den skönlitterära genren?

Inte så bra, tyvärr.
 
Livet på Mars är en rörig och förutsägbar historia. Från en intressant start, där den självmordsplanerande huvudpersonen kommer hem och finner en död jätte i köket och 54 miljoner på sitt personkonto, kastas vi iväg i en fullkomligt otrolig jakt runt jordklotet.

Marty blir jagad av torpeder, hittar in på hemliga armébaser i öknen, svirar runt med superstjärnor som Lady GaGa och Charlie Sheen (med lätt ändrade namn), ramlar av båtar mitt ute i havet och tweetar till rymdvarelser.
Otroligt behöver ju inte vara ett negativt ord. ”Det var en ootrolig smörgåstårta Gunnel!!” tex.
Men i det här fallet är det tyvärr det. Så många av de dramaturgiska lösningarna i berättelsen är så osannolika att de kanske hade funkat i ett Fantomenäventyr. Här blir det bara fånigt.

Faktum är att historien i mångt och mycket påminner om Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. En skröna med halsbrytande vändningar där huvudpersonens framfart korsas av kända personer och påverkar sam- och framtid.
Fast anpassad för SoFo-publiken. Hipstergenerationen.
De kommer kanske att uppskatta den här boken.
Lite ironiskt sådär.

#sorrymicke #besviken #gammalstofilkanske

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

"Stora boken om ljud" - Blä!

Bläddrade just i nya Stora boken om ljud, som titeln till trots är en ganska så liten pekbok. Den handlar dock, helt i enlighet med titeln, om ljud. Geten säger määäää, ugglan säger ho ho, smällaren säger booom och så vidare. Inga konstigheter där. Helt normalt.

Men, så kommer vi till spenaten, och nu måste vegetarianen sätta ner foten. (Vegetarianen = jag, för dem som undrar.)

För spenaten säger... blä?!

Alltså, när spenaten, vad jag vet en vanligtvis ganska tystlåten planta, slutligen häver upp sin gröna lilla stämma säger den blä. Känns det inte lite medeltida? Har författaren aldrig hört talas om Karl Alfred? Köttfria måndagar? Pedagogik? Bokens målgrupp är ju i en ålder där de flesta föräldrar kämpar med att få barnen att smaka på och uppskatta ny mat. Inte rata den.

Vän av ordning (och miljömedvetet ickevåldsätande) rasar.

Tur då att nya Lilla landslaget tar sitt ansvar i grönsaksätarfrågan. Fotboll – inte så spännande om ni frågar mig. Men majs... det är najs.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Träffa Sölve Dahlgren på Center Syd imorgon!

Sölve Dahlgren är författare, skribent, redaktör, projektledare och konsult inom redaktionell kommunikation och en av grundarna till Hoi Förlag. Född i Västerås, uppvuxen i Bjuv och bor nu i Helsingborg. Författare till böckerna i serien InnebandyPiraterna, Fem stjärnor för Färglösa samt fackböckerna Lyckas med bokutgivning och Lyckas som författare.

Om Fem stjärnor för färglösa:
Färglösa kommun må vara liten och okänd, men kompenserar väl genom fullständigt galna kommunalråd och absurda visioner. Sanningen är att kommunen håller på att gå i konkurs och att invånarna inte vet något om det. För att undvika en medieskandal kring finanserna måste man göra allt för att dölja verkligheten. Det finns nämligen fler hemligheter som skulle komma upp till ytan. En snabb lösning behövs, men inte ens det kriminella husbilsgänget i trakten anar de oväntade turerna händelserna kommer att ta när allt sätts i rullning. Samtidigt får journalisten Filip ett erbjudande om att återvända hem till Färglösa för att ta över ortens tidning när 112 år gamle Johannes vill lämna sin post. Den före detta strippan Lollo rör om rejält i grytan och den svenskamerikanske managementkonsulten Lennart gör sitt bästa för att räta upp situationen, mest för sin egen vinning. Det enda som är helt säkert är att allt håller på att gå åt helvete. Och kanske blir det också tydligare än någonsin att gammal kärlek aldrig rostar. Fem stjärnor för Färglösa är Sölve Dahlgrens första roman för vuxna. Han har tidigare skrivit flera framgångsrika ungdomsromaner i serien om Innebandypiraterna. Här berättar han den burleska historien om den lilla orten Färglösa, en påhittad småkommun i Skåne, där politikerna brottas med verklighet, visioner och arvet från tidigare generationer. En rapp satir, fylld av cliffhangers och gapskratt.

Välkomna!

Läslyx!

 

Jamen, nu var det så där extra trevligt att vara bokhandlare igen. Igår hittade jag dessa två juveler på väntande i personalrummet. Klougart är sommarens tema i Kulturklubben (har jag berättat om den? En bokhandlarkollega och jag ägnar oss åt (föga överraskande) kultur. Mestadels scenkonst, men då de flesta institutioner stänger över sommaren beslöt vi oss för en minimal, nordisk läsecirkel) och Rachman... ja, ni vet vad jag tycker om honom. Och tydligen vet Maria på Weyler förlag det också! Lycka!

Hans nya låter dessutom mer än lovligt fantastisk:

Tooly Zylberberg är en ung amerikanska med en så trasslig barndom som bara 70-talet kunde bjuda på. Hon växte upp som hittebarn med ett gäng företagsamma hippies. Humphrey, en butter rysk bokälskare, den charmerande och livsfarliga Sarah och så Venn, den karismatiske ledaren som styrde allt och framför allt Tooly. Hon har nu dragit sig undan världen i ett antikvariat på landsbygden i Wales, böcker kan man lita på, inte människor. Men människorna ger sig inte. På nätet, detta förfinade fångstredskap, blir hon upptäckt och tvingas åter möta sin barndoms hjältar/skurkar. Tom Rachmans nya roman skildrar det kvartssekel som gått sen det kalla kriget tog slut, då Amerika segrar ihjäl sig och den digitala revolutionen bryter in.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Sommar, sommar, sommar...

Tittar igenom listan på årets sommarpratare, och är det inte ovanligt få författare? I alla fall ovanligt få som jag vill lyssna på?

Visst, vi får ju Johan Theorin (sätter min mamma på att han kommer att prata Öland), Kjell Westö (som jag upptäckte tack vare Augustnomineringen), Therése Söderlind (som bara blir bättre, hur bra kommer inte roman nummer tre att bli?), Martina Montelius (måste läsa Främlingsleguanen nu, finns i pocket sedan några veckor, och hoppas på att få höra lite om uppväxten – ja,  jag vill ha litterärt skvaller), Athena Farrokhzad (här sätter jag istället mamma på att det blir politik, och kanske poetik?), Bea Uusma (Andrée, det måste bli Andrée. Och ja jag ska lyssna trots min fobi)... Och Åsa Larsson för den som vill. Det blir nog bra med det.

Men till nästa år, ni på Sveriges Radio som läser detta, skulle jag kunna gå in som konsult så att vi får åtminstone 50 procent författare. Vi är många boknördar som skulle jubla.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Dansar med Björnar

Hur går det då för Anders Roslund när han lämnar Börge Hellströms trygga famn och ger sig ut nya litterära vatten tillsammans med nye partnern, manusförfattaren (och icke-deltagande-Militärlige-brodern) Stefan Thunberg?

”Allt är inövat. Sekund för sekund. Varje rörelse på plats. Det kommer inte finnas ett enda vittne som kan återge vad som hände. Inte en enda polis kommer hitta spår som leder till gärningsmännen. Efteråt är det berusning och lättnad. En stor guldfiskskål fylld med pengar.
Många år tidigare, tre bröder som svetsas samman medan familjen går sönder. En pappa som lär dem att alltid slå tillbaka, en mamma som vill bryta sig loss.”

Jodå. Det går alldeles utmärkt.

Björndansen är ett stycke utmärkt rånarthrillerdrama. Faktiskt klart bättre än herrarna Roslund & Hellströms senaste Två soldater (men inte i klass med mästerverket Box 21).

Det är ingen regelrätt ”scandi-crime”. Boken är delad i ”Nu” – med bankrån, vapenstölder och polisjakt – och ”Då” – en gripande uppväxtskildring. Hur en familj både förstörs och stärks av en missbrukande och misshandlande far.
Det är starkt skrivet. Förmodligen, även om historien är fiktion baserad på en sann historia, måste det ha gjort ont i broder Thunberg bitvis.

Rättigheterna för filmatisering är redan sålda till Hollywood.
Synd, kan jag tycka. Det är ju långt ifrån säkert att såhär bra grundmateriel hamnar i händerna på kompetent folk. Plötsligt står vi där med ett ”vehicle” för Zac Efron och Miley Cirus.
Det här känns snarare som ett manus till en miniserie på SVT. ”En pilgrims död”-typen.
Men men.
Vi håller tummarna för att det hittar rätt bland agenter och plånböcker.

Oavsett så har du en mycket bra bok framför dig

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Se Anders & Stefan prata om boken här.

Platt fall i "City of fallen angels"

Efter en (kanske välbehövlig) paus är jag nu tillbaka i de tatuerade halvänglarnas värld. Och jag undrar i sanning vad jag gör där, för åååååhh, vilken seeeeg historia City of fallen angels var. Ni vet den där Twilight-boken när Edward är bortrest hela tiden (är det tvåan eller trean, minns inte nu - det var ju egentligen bara ettan som var bra) och Bella bara "åhnej, han är inte kär i mig längre jag måste hoppa från skithöga stup och vara allmänt självdestruktiv". Den tråkighetsgraden. Ni förstår snart varför. Men först en hejdundrande SPOILERVARNING för alla som inte läst tidigare böcker i serien. Såja. Nu kör vi.

Efter den stora slutstriden i Idris har Clarys liv återgått till det någorlunda normala. Hon är ihop med Jace (äntligen - för han visade sig ju inte vara hennes brorsa trots allt -tur!) och hon tränar för att bli en lika proffsig skuggjägare som sina vänner. Samtidigt förbereder hennes mamma sitt bröllop med varulvs-Luke och Clarys vampyrbästis Simon kan inte bestämma sig för om han ska vara ihop med Maia eller Isabelle, så han dejtar bägge två. Just det, en snygg kille börjar sjunga i Simons band också. Ja, ungefär så spännande är det i bokens början. Det vill säga, det händer ingenting intressant.

Men ok, lite drama blir det... Någon är ute efter Simon, han blir överfallen (men skyddas turligt nog av sitt Kainsmärke) och kontaktas av den urgamla, urläskiga vampyren Camille. Och Jace verkar plågad, han vare sig sover eller äter och fjärmar sig allt mer från Clary. Som blir orolig såklart och nojar loss på sitt håll. Så håller det på, i vad som känns som en evighet. Att de skulle ta och snacka om det verkar vara en för dem helt otänkbar idé. Det dröjer till sista tredjedelen innan det verkligen börjar hända något. Men då går det undan, och boken avslutas med en sådan mega-cliffhanger att jag ändå var tvungen att hoppa rakt in i bok fem. Kanske fattade Cassandra Clare att hon skrivit en mellanbok av mellanbokigaste slag och kallade in hela artilleriet mot slutet. Så måste det vara.

Uppläsningen är ganska sopig den också. Kapitlen är skrivna ur ömsom Clarys, ömsom Simons perspektiv. Och den manliga uppläsaren som gör Simons delar skådespelar alla röster. Och ni vet vad jag tycker om det.

Nog klagat. När jag läser igenom vad jag har skrivit slår det mig... Det här låter ju som plotten ur vilken avarage Sookie-bok som helst! Och vad var det jag sökte när jag började läsa Mortal Instruments? Jo, något som kunde fylla tomrummet efter att Charlaine Harris klämkäcka hjältinna lämnat in (ja inte så alltså, men det kommer ju vad jag vet inga fler böcker om Sookie). Jag kan rimligtvis inte alls vara missnöjd. Jag måste alltså vara... nöjd?

Susanna Mattsson
Killbergs bokhandel Jägersro