Gästbloggaren: Lars Wilderäng

Var hamnar vi om elektroniken slutar fungera?

All teknik i vårt samhälle, och alla de samhällstjänster som bygger på denna teknik, har utvecklats ur och med hjälp av äldre teknik. Om vi idag tappar vår strömförsörjning och elektronik, t ex via en så kallad Carrington-solstorm, kärnvapenkrig, EMP-terrorism eller de händelser som utspelar sig i min nya roman Stjärnklart, så finns inte längre någon teknik att falla tillbaka på. Var hamnar vi då?

Det finns de som säger att utan elektronik hamnar vi på 30-talet. Eller varför inte utan strömförsörjning hamnar vi på 1800-talet?

Men det är helt fel. För på 30-talet hade vi industrier som fungerade utan elektronik, industrier som kunde tillverka radiorör eller sedermera transistorer, som i sin tur kunde utvecklas till datorer, datorer som idag är en förutsättning för att kunna tillverka nya mikroprocessorer och mikrochips.

På 1800-talet hade vi industrier som kunde drivas av ångmaskiner, med tillhörande infrastruktur kring bränslen som träkol eller stenkol. Vi hade miljontals personer som hade redskap, kunskaper och kompetens för ett jordbruk utan avancerade maskiner. Vi hade infrastruktur för postgång, segelfartyg, pråmar, ånglok. Vi kunde svarva, bocka plåt, vi kunde göra tegelsten, betong och allt annat som behövdes för 1800-talet, helt utan elektronik eller strömförsörjning. Tas dessa bort idag har vi inget.

Vi skulle inte ens kastas tillbaka till 1700-talet, för även då fanns det en infrastruktur nog för att kunna bygga vidare på.

Däremot skulle vi ha kvar kunskaper, och i de fall vi fortfarande har information lagrat på papper, så skulle inte kunskaper glömmas bort. Om nu inte desperata människor skulle börja elda böcker för att kunna laga mat…

I verkligheten skulle vi om vi berövades elektronik och strömförsörjning hamna i något helt nytt. Ett restsamhälle, där vissa saker fortfarande skulle finnas kvar och fungera så länge tillbehör och reservdelar finns och underhåll kan skötas - men varifrån ska t ex målarfärg för husfasader komma? Ett annat exempel är skjutvapen, men med tiden skulle vi få slut på ammunition och sakna metoder att ta fram nytt krut eller för att gjuta nya kulor - något som idag är industriella processer, som kräver strömförsörjning och fungerande elektronik.

I praktiken har vi inte bara glömt bort hela hantverk, utan saknar förmågan att utan elektronik och strömförsörjning tillhandahålla de mest grundläggande saker vi alla förväntar oss idag. Vem kan göra tandkräm? Vem kan slipa till ett par glasögon för hand åt en översynt tandläkare? Vem ska ordna bedövningsmedel, hur ska tandläkarborren drivas? Hur ska fyllningen tillverkas?

Solstormar av Carrington-styrka händer. En sådan träffade jorden på 1859, innan vi hade vare sig strömförsörjning eller elektronik. 2011 fick solen ett lika kraftigt, rent av kraftigare utbrott, men det missade tack och lov vår planet. Annars hade vi kanske fått svaren på hur samhället skulle se ut utan strömförsörjning och elektronik. En fråga jag delvis försöker svara på i Stjärnklart och bokens uppföljare.

Lars Wilderäng driver Cornucopia?, Sveriges största oberoende blogg i finans-, ekonomi- och miljöfrågor. Han har tidigare arbetat inom IT-branschen men ägnar sig sedan några år åt skrivande samt småbruk av den egna gården. Han är aktuell med Stjärnklart, den första delen i en planerad trilogi. Tidigare har han givit ut romanerna Midvintermörker och Midsommargryning.