Spöksommar

Vanligtvis är Rebecka Åhlund jätterolig. Ni kan bara läsa hennes blogg (här) så fattar ni på en gång. Men när hon skriver för barn (Flickan på tavlan och nya Ibland blir skogen vred), så är hon dessutom precis lagom jätteläskig.

I Ibland blir skogen vred får vi återigen träffa Ella från Flickan på tavlan. Det är sommar och hon ska åka på kollo eftersom mamma och pappa tycker att hon ska lära känna barn som inte har det lika bra som hon ("De verkade inte fatta vad jag såg, på stan bara, eller bland mina skolkompisar."). Med på kollo ska också Dylan och Hasan, men ingen av Ellas tjejkompisar. Ella får dela rum med stencoola Lo, ett riktigt kolloproffs, och snart bildar de fyra, tillsammans med snobbige, men ganska snälle och väldigt snygge Michel, ett tätt sammansvetsat gäng. Det kan behövas, eftersom extremt störiga Jon, José och Tjocke-Jimmy gör allt för att göra livet surt för dem, framför allt för Dylan.

Nu skulle ju allt det här kunna vara en ganska så vanlig kollosommar, om det inte vore för det faktum att det spökar i skogen kring kollogården Blomsternäs. Vällustigt berättar ledaren Lisa historien om hur det för länge sedan försvann en gravid tjänsteflicka i skogen. Hon hittades långt senare död, tillsammans med sitt barn. ("Det var lite för mycket faktiskt, att berätta den här historien förr oss. Vi var ju barn.") Skogen verkar aldrig ha glömt. Ibland händer det fortfarande att den blir vred.

Spökhistorien är såklart mindre jobbig för kolloledningen än det faktum att det bara för några år sedan försvann ett barn från Blomsternäs. En flicka som aldrig återfanns. Det talas det inte lika gärna om, men Lo känner till allt. Det är också hon som hetsar ut gänget i skogen på natten, trots att det är förbjudet område...

När jag tänker på det hade det egentligen inte behövts några spökerier för att det här skulle bli en jättebra historia. Rebecka Åhlund har förmågan att kliva in i sina karaktärer och se världen ur exakt deras ögon. Vänskapsrelationer, tråkningar, föräldrar som inte räcker till... allt det som världen innehåller för en tidig tonåring skildrar hon inkännande, humoristiskt och exakt. (Och jag älskar Ella och hennes skarpa iakttagelseförmåga, måste få läsa mer om henne... visst Rebecka, tänker du skriva mer?!) Spökandet blir liksom grädde på moset. Och utan att avslöja för mycket såg i alla fall jag inte upplösningen komma.

Vill ni läsa mer i samma genre?
Flickan på tavlan av Rebecka Åhlund (recension här)
Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg (recension här)

Rebecka Åhlund har gästbloggat hos oss. Läs hennes text här.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro