Just nu sträckläser jag Donna Tartts "Steglitsan" (bättre sent än aldrig), men min till en början så njutningsfulla läsning har ett ett inslag av skräck. Har nämligen hör, från två av varandra oberoende källor (en kund, en vän) och inom loppet av mycket kort tid, att boken slutar vara bra någonstans strax före mitten.
Nu kan jag inte förstå hur det skulle kunna vara möjligt. För den här boken, med sina Dickensiska(?) stråk, är något av det absolut bästa jag läst i år. Kanske på länge. Men ni förstår mitt dilemma. Skräcken i att denna underbara läsning plötsligt ska vändas i adjektivstaplande tristess (ja, det är vad jag hört).
Ja, vad ska jag göra? Sluta läsa är uteslutet. Får hänga med till the bitter end, och hoppas att de där surpellarna har fel, fel, fel. Har de fel? Ni som har läst, snälla säg att det är så.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Fel. Iallafall i mitt tycke, jag kan inte svara för någon annan. Men det här är definitivt en av de bästa böckerna jag läst i år och kanske någonsin, och även om den har svaga punkter är de lätta att förbise eftersom helhetsintrycket ändå slår så otroligt högt. Det är min åsikt. Jag hoppas du tycker likadant!
SvaraRaderaDe har fel. Steglitsan är svårslagen på många sätt. Läs på bara!
SvaraRaderaDe hade mycket riktigt fel. Är nästan klar nu och det är vansinnigt bra hela tiden. Vilken flax!
SvaraRadera