"Sonen" av Jo Nesbø

”Sonny Lofthus är en professionell syndabock. Han erkänner andras brott och sonar deras fängelsestraff mot dagliga heroindoser. Han har suttit på Norges mest flyktsäkra fängelse i tolv år när han får höra något som förändrar allt. Sonny rymmer från fängelset. Och han har mycket att hämnas.”


Så äntligen var det då svenskarnas tur att få ta del av Jo Nesbøs nya!
Den kom ut på norska, danska och till och med engelska redan i våras!
Diskriminering säger jag!!

Men den var definitivt värd att vänta på.
Ingen Harry Hole, men det visste vi ju redan. Enligt författaren så är det slut med Hole-böckerna.
För gott.
(Jag kan dock dra mig till minnes liknande påståenden från andra prominenta deckarförfattare som ”pensionerat” sina stjärnor. De har en tendens att återuppstå efter ett tag …)

Hur klarar sig då historien utan Harry?
Jodå, alldeles utmärkt.
Det är en hårdkokt och mångbottnad historia, med två huvudpersoner.
Ovannämda Sonny, ”Sonen” själv, och gamle polisräven Simon Kefas. En markant mindre ”övermänsklig” lagman än vår käre, let’s face it, nästan osårbare Harry.

Detta är Nesbø i högform.
Det är blodigt och brutalt. Intrigen vrider och vänder på sig så man nästan blir yr ibland.
Och visst.
Som vanligt är det lite luckor i logiken här och var. Lite alltför bekväma sammanträffanden.
Och ”superskurken” känns inte riktigt ”paw-reek-thit” , som vi säger i Skåne.
Lite som Spindelmannenskurken Kingpin ungefär …

Men, Jo, du är förlåten.
För satan vad spännande det är!

Johan Zillén

Akademibokhandeln Center Syd