Kulturtanterna går på det mesta som händer i form av bokträffar, teatrar, konserter, utställningar. Utan dem skulle sannolikt hela kultursektorn i Sverige rasa samman i ett enda konkursbo. Ändå finns något lätt föraktfullt när man talar om kulturtanter, som om det inte fanns en människa under den rymliga Gudrun Sjödén-tunikan. Det är något könlöst över bilden av kulturtanten.
Det här förändrar nu Martina Montelius radikalt i sin roande roman "Oscar Levertins vänner". Här låter hon kulturtanten Boel Märgåker, 62 år, släppa loss. Hon kastar alla hämningar över bord på litteraturkryssningen, tumlar runt med både kvinnor och män och försöker även knarka på en krukväxt medförd hemifrån. Nu får de fula orden ta plats liksom Boel själv! Varför ska hennes man ha ensamrätt till hennes kropp - när han inte ens är intresserad av den?
Det blir många förtjusta skratt när man läser om Boels utsvävningar, satiren är inte att ta miste på och samtidigt är det faktiskt en berörande historia. Boel är känslomässigt och fysiskt undernärd. Jag känner plötsligt stor ömhet för kulturtanten Boel, som inte hittat det hon sökte i litteraturcirkeln "Oscar Levertins vänner".
Hur det slutar för Boel? Det får ni själva klura ut efter en stunds giftigt underhållande läsning!
Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar