Nu frågar ni er (med rätta): Hur många gånger kommer hon köra tricket ordvitsrubrik med Nesbø-koppling? Svaret är hur många gånger som helst. Jag är från Göteborg.
Med det klargjort tänkte jag ägna resten av texten åt Jo Nesbøs senaste alster "Blod på snö" som kom ut i slutet på förra veckan. Som ni kan utläsa av min (mycket) skojfriska rubrik var jag inte helt nöjd.
Jag är ju som ni vet ett stort Harry Hole-fan. Jag älskade "Sonen". Så ja, mina förväntningar var såklart höga. Och nej, de infriades inte.
I korthet handlar boken om en hit man som blir kär i personen han får i uppdrag att mörda. Att hon är chefens fru gör det liksom inte lättare. Redan när jag läste om bokens handling tidigare i våras kändes den lite tunn. Tunn är också boken, bara knappa 200 luftigt satta sidor. Max två timmars läsning. Max alltså.
På innerfliken står det att "Blod på snö" och uppföljaren "Midnattssol" (kommer i höst) följer i spåren av den klassiska, goda kiosklitteraturen. Det är nog här skon klämmer. Jag vill på inget vis vara en snobb, men kiosklitteratur (må vara hur god som helst) är liksom inte min kopp te. Får känslan av att Nesbø vill vara Raymond Chandler. Det där ensamma, hårdkokta, svarta. Det är mycket möjligt att han till och med lyckas med det. Jag har aldrig fallit för Chandler heller.
Det finns några förlåtande drag. För det första behöver jag inte gilla den här boken. Den kommer att sälja sig själv. Jo Nesbø gör det. Dessutom kommer jag med gott samvete att kunna rekommendera den till läsovana personer som vill ha något spännande att läsa. Att vår mördare råkar vara litteraturälskande dyslektiker tjänar just det syftet extra väl.
Personligen vill jag däremot ha intressantare intrig och fylligare text. Jo, bättre kan du!
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar