Maze Runner-vinnarna korade!

Tävlingen är avgjord! En gång i tiden, innan "Maze Runner"-författaren James Dashner började skriva på heltid arbetade han som revisor. Det visste bland annat Zami i Ludvika och Mia i Göteborg som får två biljetter var till bioaktuella "Maze Runner : The Scorch Trials". Har vi riktig tur levererar postverket (eller vad de kan tänkas heta nuförtiden) redan före helgen.

Grattis!

Vinn biobiljetter - sista chansen!

Vi har som bekant lagt vantarna på fyra biljetter till bioaktuella "Maze Runner : The Scorch Trials". Nu lottar vi ut två biljetter var till dem som kan svara på frågan:

Författaren James Dashner må nu skriva på heltid, men är utbildad till något helt annat. Vad?

1. Kock
X. Jazzmusiker
2. Revisor

Skicka in ditt svar, plus namn och adress till bokboxen@akademibokhandeln.se senast idag. Bland dem som svarat rätt drar vi två vinnare som får biljetterna hemskickade.

Lycka till!

Bokmässan 2015 – En fältrapport

Vi Akademibokhandlare har en liten lyxig ”förbokmässa” på onsdagen, där bokförlagen i rasande fart presenterar sina höstutgivningar för oss. I år fick vi bland annat höra deckarförfattaren Anders de la Motte berätta om felaktigheter och myter i kriminallitteraturen (nej, poliser brukar inte provsmaka knark för att identifiera det), träffa "Cirkeln"-författaren Mats Strandberg – som berättade om nya vampyrrysaren ”Färjan”, höra Natur & Kulturs Björn Linell bokstavligen garantera Tom Malmqvist att hans ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” kommer att Augustnomineras, samt få veta att Caroline Erikssons ”De försvunna” sålts till en hiskelig mängd utländska länder och att hon kallats för en ”svensk Gillian Flynn”! Och så fick vi grymt många fullspäckade bok-goodiebags! Yay!

Torsdag morgon. Mässans mest berömda och instagrammade utkikspunkt, vid toppen av rulltrappan. Förra året dog två bibliotekarier från Bromölla, och flera andra mässbesökare skadade sig allvarligt, i selfie-relaterade fallolyckor precis här. (Nej, det gjorde de inte alls. Men det kunde varit sant. Tänk på säkerheten gott folk!)

Anthony Beevor överraskade publiken med att erkänna att han avskyr research och att stora delar av hans böcker om andra världskriget är rent hittepå. ”Att ingen märkt detta ännu förundrar mig. I min bok om Ardenneroffensiven har jag bytt ut generallöjtnant Courteny Hodges mot Captain America i två kapitel och ingen har sagt ett pip om det!”

Thriller/ fackboksförfattaren och beteendevetaren Thomas Erikson, omgiven av idioter.
(Klargörande. Thomas har alltså skrivit en bok som heter ”Omgiven av idioter” – red.)

Mässans mysigaste. Allas vår favorit Tony Cronstam kom i år till mässan med, redan tokhyllade, barnboken ”Snipp och Snopp – Lika eller olika”. En bok som passar till alla! Från dagisbarn till operastjärnor!

Årets internationella superstjärnegäst, thrillerförfattarinnan Paula Hawkins ("Kvinnan på tåget"). Till vänster i samtal om boken (där hon fick kämpa för att få en syl i vädret) och till höger med svenska förlagskollegan Sofie Sarenbrant.

Öppnadet av Ungerns monter på mässan möttes av en rad protester, både från scenen där Svante Weyler och Masha Gessen med flera riktade kritik mot Viktor Orbáns regim och från mässbesökare på golvet. Culture Tants against fascism! Respect!

Är man i bokbranschen vet man att ens sociala medie-flöde under sista helgen i september kommer att fyllas med bilder av räkmackan från Heaven 23, restaurangen uppe i Gothia Towers. Jag provar därför något nytt här. En bild på författarna Leffe ”Havrefarsan” Delo och Caroline ”Skräckdrottningen från Saxtorp” L. Jensen när de fotar sina räkmackor. Mycket meta.

Deckarförfattarna Jonas Moström, Carin Gerhardsen och Dan Buthler, mer kända som sångtrion The Drop Deads. Jonas sjunger bas, Carin tenor. Dan jazzar mest runt i bakgrunden (lite som Bez i Happy Mondays).

Celebrity spotting på mässgolvet. Frida Boisen vill lära oss alla att bli digitala succéer (been there, done that. Ni minns väl Maudopocalypsen?). Sprang även in i vår lokala deckargigant Anders de la Motte, som signerade nya boken ”Ultimatum” för glatta livet i Bonniermontern.

Typisk mingelbild. Här flockas besökare, författare och annat löst branschfolk för att dricka ljummet bjudvin ur plastmuggar och kanske få flörta lite med någon berömdhet (eller kanske snabbt försöka pitcha sitt manus för en lätt lullig förläggare). Just här var det dock riktiga vinglas och kylt vitt! Det är klass på förlaget Lind & Co.

Boken ”Kraftprovets” tre grundteser överensstämmer exakt med min egen livsfilosofi. Skall följa dem strikt nu framöver så har jag kanske hämtat mig till Bokmässan 2016.

 Annars blir man väl såhär oskarp på Park igen.
 

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

#firstworldproblems

Snälla svenska bokförlag.
Har ni sett mitt nattygsbord? Det börjar knaka oroväckande ….
Det räcker nu. Mitt danskort är fullt. Skicka mig inte fler böcker på ett tag
Ni måste ge mig en sportslig chans att beta av den här högen först.  Jag lär inte hinna läsa fler böcker än dessa innan det är dags för årets julhandel (och då hinner jag inte läsa varken böcker, dagstidningar eller hastighetsskyltar…).

Jag har nästan läst ut Ryan Gattis ”Sex dagar” ("All involved"), en roman som utspelar sig under upploppen i Los Angeles efter domen i Rodney King-rättegången 1992. Lite svår att komma in i i början när det bara fokuserar på latinogangsters, men tar sig rejält sedan. Fängslande.

Sedan har jag påbörjat omtalade flykt-från-kult-thrillern ”Sekten på Dimön”.
Är hundra sidor in och klart intresserad av vart det här ska ta vägen.

Med reservation för ändringar blir det sedan i ordning följande titlar:

* ”Lila”, av Obamas favoritförfattare Marilynne Robinson. Kritiker- och bokhandlarhyllad.

* Joakim Zanders ”Orten”. Uppföljaren till min spänningsfavorit från 2013, ”Simmaren”.

* Pseudonymen Eli Skriners spänning-innifrån-Rosenbad ”Bondeoffer”. Vem är hen? Anders Borg? Nuder?

* Rockytecknaren Martin Kellermans romandebut ”Allt blir inget”. Är han lika bra som i serieform?

* Karin Slaughter har aldrig riktigt slagit igenom i Sverige. Blir det ändring på det nu när hon lanseras på nytt av Harper Collins Nordic? Jag ger henne och ”De vackraste” en chans till.

* Thomas Erikson tar en paus i Alex King-serien och provar lyckan tillsammans med författarinnan Christina Granbom, både litterärt och privat.  ”Av jord är du kommen” är deras första gemensamma projekt.

*”Bränd himmel” av Gilly MacMillan skall vara ännu en av dessa thrillers som är ”lika bra som Gillian Flynns Gone Girl”. Vi får se. Är den hälften så bra så blir jag nöjd.

* Pappersbunten i mitten är paret Lars Keplers nya spänningsroman ”Playground”. Utan Joona Linna denna gång. Bra. Han kan behöva vila sig ett tag, stackars karln.

* Lite graphic novels sedan, eller serier för den oinvigde. I ”The Wicked + The Divine” måste tolv gudar vart nittionde år inkarneras som människor. ”Att du är odödlig betyder inte att du kommer leva för evigt.”

* Hur hemsk är egentligen psykopatthrillern ”Normal”? Mycket, har jag hört.

* Kjell Erikssons ”Att skjuta hästar”, om svenskarna som åkte till Spanien för att bekämpa fascismen och General Franco, låter intressant.

* Mary Kubicas ”Good girl”. Ännu en ”Gone Girl”-wannabee? Susanna gillade den, så fingers crossed.

*”Ingenting är glömt” av Adam Sarafis – egentligen Linda Olssons debut i krim-kretsar, tillsammans med medförfattaren Tom Sainsbury.

* Niklas Lindroths ”Undertryck” – en ”suggestiv upptäcktsfärd ned i vår djupaste medvetandevärld”. Yay! Äntligen lite feel-good! Eller?

*”Ensam på Mars” av Andy Weir. Läsa? Eller vänta på filmen? Det är frågan. Jag har inte svaret.

*”Bortom tron”. Ännu en titel om att lämna en sekt. Scientologin denna gång. På riktigt.

* Lionel Shrivers ”Store Bror”. Kvar från sommarhögen. Hinner jag? Borde jag?

*”Livet enligt Fikry”. Böcker om boklådor och kärleken till böcker ligger mig varmt om hjärtat.

* Magnus Härenstams självbiografi ”Morsning och Goodbye”. Gammal hjälte måste hedras.


Stör mig inte på ett tag tack.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Vinn biljetter till Maze Runner 2!

Vi har lagt vantarna på fyra biljetter till bioaktuella "Maze Runner : The Scorch Trials". Nu lottar vi ut två biljetter var till dem som kan svara på frågan:

Författaren James Dashner må nu skriva på heltid, men är utbildad till något helt annat. Vad?

1. Kock
X. Jazzmusiker
2. Revisor

Skicka in ditt svar, plus namn och adress till bokboxen@akademibokhandeln.se senast på tisdag 29/9. Bland dem som svarat rätt drar vi två vinnare som får biljetterna hemskickade.

Lycka till!

Om filmen: 
Thomas och hans gäng står denna gång inför en ännu större utmaning när de ska ta reda på allt om organisationen WCKD. De befinner sig nu i ett öde landskap,kallat ”the Scorch”, fyllt av dödliga hinder. Här slår de sig ihop med motståndsrörelsen och kämpar tillsammans mot WCKDs tunga armé. Men kanske är det för sent för att stoppa dem och deras fruktansvärda planer.

Höstens Hits...

3D-moment ingick. Inte alltid lätt för den glasögonprydda.

Igår steg vi skånska bokhandlare upp i ottan för att för att närvara vid den årliga bokinformation/inspirationsdagen i samband med bokmässan. Förlag och författare jobbade i raketfart för att ge oss en hyfsad blick - och smak - för höstutgivningen. Och även om man blir något mosig i huvudet efter en sådan dragning med efterföljande ypperligt middagssamvaro i Bonniers regi på Posthotellet (ännu ett av de etablissemang som dykt upp i Göteborg sedan jag flyttade härifrån och som mycket svenskt får en att utbrista "Men det här känns inte alls svenskt!") ska jag nu försöka djupanalysera och guida i höstens boktrender i raketfart innan det är dags att kila iväg till mässans branschdag.


För enkelhetens skull delar jag in dem i kategorier.

1. Böcker som låter som en annan bok: "Regissören" av Alexander And... förlåt, Angelika Braun. "Mot fyren" av Virginia Wo... förlåt Linda Skugge och Sigrid Tollgård. "Boktjuvarna" av Markus Zu... nej, Anders Rydell.

2. Böcker skrivna av/med skådisar: "Regissören" av Per Morberg... nej, förlåt Angelika Braun (ja, alltså denna bok är ett märkligt projekt, mer om den vid senare tillfälle). "Genier" av Moa Gammel. "Förstfödd" av Filip Alexandersson.

3. Böcker jag blev märkligt sugen på att läsa: "Finding Audrey" av Sophie Kinsella (Sophie Kinsella?! Jag?! Ja, sent ska syndaren vakna kanske). "Kärleken till livet" av Marie Fredriksson (Marie Fredriksson?! Sist jag lyssnade på henne/Roxette var 1989). "Vakna" av Anna Hope (här tror jag faktiskt bara det var omslagets fel att jag inte sträckt mig efter boken automatiskt).

5. En massa bra Young Adult (även om det verkar ha gått samma sjuka i unga vuxna-genren där allt presenteras som "Något för dig som älskade John Green" som i psykologiska thrillers-diton där allt länge varit "Nästa Gillian Flynn"): Härligt, eftersom jag känner att min YA-läsing gått lite i stå det senaste. Känner mig mer än lovligt sugen på "Jag och Eral och tjejen som dör" av Jesse Andrews. "Som stjärnor i natten" av Jennifer Niven. Och så ovan nämnda Kinsella då.

Vem blev inte sugen på "Färjan" efter att ha lyssnat på urgullige Mats Starndberg?

5. Slutligen – böcker jag verkligen måste läsa: Jessica Schieffauers "När hundarna kommer",  Caroline Erikssons "De försvunna",  Julia Haeberlins "Black eyed susans", Garth Hallbergs "City on fire", Tom Malmquists "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv", Mats Strandbergs "Färjan", Nic Pizzolattos "Galveston", Renee Knights "Disclamer".  Flera av dem hittade jag sedan i mina goodie bags. Mumma.

Konceptet good cop/bad cop tydligen existerar inte heller.Anders de la Motte reder ut begrepen. 

Vi fick oss också en del kuriosa till livs. Såsom att årets deckarfärg är blå (många "lika som bär" att vänta i höst alltså). Praktiskt om man robothandlar och inte hinner gå igenom hyllan. Att Jens Lapidus nya framstår som Babar i jämförelse med Carl-Johan Vallgrens senaste. Att poliser i verkligheten aldrig smakar på knarket de hittar på brottsplatser, och skulle de mot förmodan göra det så lär man sig inte känna skillnaden på ryskt och polskt amfetamin på polishögskolan (källa: Anders de la Motte, underhållande som vanligt). Att nya Kepler utan Joona Linna är som en "Hungerspelen" för vuxna.

Intervjuaren var minst sagt pratsam, men Hawkins skriver nytt. Hurra!

Och en ny Gillian Flynn (om än långnovell) kommer i höst! I ordfloden från Penguins samtalsledare (pratade mer än författaren hon ställde frågor till) fick vi också veta att Paula Hawkins skriver nytt. Peppen!

Jag skulle verkligen vilja hinna skriva lite mer om varenda bok ovan, men kära vänner – en BOKMÄSSA väntar på mig! Jag hoppas att jag ändå stakat ut några spår för er att följa i höstens bokdjungel. Vi ses i vimlet.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Millennium 4 överallt

"Det som inte dödar oss" av David Lagercrantz är otroligt uppmärksammad runt om i Europa och USA. Bokboxen har fått bildbevis på den lyckades svenska bokexporten från flera hjälpsamma vänner runtom i Europa.

Mest exponerad är Millennium 4 i Frankrike, på stora bokhandelskedjan FNAC.
Men även i Berlin och Dundee, Skottland, lyfts Lagercrantz thriller fram på bokborden.
Uppenbarligen var boken hett efterlängtad och gör nu sitt segertåg över världen.

 Millennium 4 i Frankrike - på bästa plats tillsammans med den store franske thrillerförfattaren Jean-Christophe Grange. Tack Karin!

 Millennium 4 i Berlin - i främsta ledet, vid sidan av nobelpristagaren Günter Grass.

Millennium 4 i Dundee - på bästa plats på skyltväggen, efter att ha fyllt ett helt bord de första dagarna. I St. Andrews fick David Lagercrantz en hel vägg. Tack Ulrika!

Slutligen, en bild från Siena där jag själv befinner mig just nu. Millennium är sannerligen överallt.

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

Deckar-depp

Jag vet inte vad som hänt, men mitt deckarläsande har helt gått i stå. Sista tiden har jag börjat på inte mindre än tre säkra kort; Louise Penny, Peter Robinson och Peter May. Ni som följer mig i den här bloggen vet att de brukar erbjuda exakt det jag vill ha av lerig gummistövelaction. Men efter bara ett par sidor har jag liksom tröttnat.

Är det något med formen? Tre sidor - lik hittas (hann det ens hittas innan jag lade ner Penny)? Polisen diskuterar vad som kan ha skett. Bybor påverkas på diverse sätt. Upplägget har aldrig stört mig förr.

Är det språket? Ja, vem som helst måste ju hamna i skuggan av Kristina Sandberg lysande prosa, men det är ju därför jag varvar roman med deckare. För att det är så skilda ting att en jämförelse är utesluten.

Är det Gillian Flynn? Har jag läst för många välskrivna thrillers som rör sig i gränslandet mellan roman och krim? Har de helt enkelt tagit glansen från den mer klassiska mordgåtan?

Ja, jag vet inte. Men faktum kvarstår. När höstmörkret närmar sig längtar jag sjukt mycket efter att sjunka in i en deckare. Men jag får inte till det. Vad ska jag göra? Hjälp!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

I’m on a Boat!

”I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.
Här får vi lära känna både passagerare och personal. Den ensamma gamla kvinnan som söker äventyret. Den avdankade schlagerstjärnan som leder karaokekvällarna. Mannen som tidigare jobbat ombord och nu återvänder för att iscensätta ett spektakulärt frieri. Ordningsvakten som med sina tre kollegor försöker kontrollera det dagliga kaoset ombord. De tolvåriga kusinerna som var bästa vänner innan en familjehemlighet kom emellan dem.”

Mats Strandberg, mest känd för succétrilogin om häxorna i Engelsfors ("Cirkeln", "Eld" och "Nyckeln") som han skrev tillsammans med Sara Bergmark-Elfgren, glider över till vuxenskräck med framgång!
Visst prickar han in rätt många av genrens klyschor, men det hör liksom till. Man kan inte skriva om zombievampyrer som löper amok utan att ha zombievampyrer som löper amok if you know what I mean. Så länge det görs bra har jag inga invändningar. Och jag har få här.
Särskilt lyckas Strandberg bra med riktiga människoöden att bry sig om. De ovan nämnda kusinernas, Albin och Lo, historia är fin. Calle och Vincents problemtyngda förlovningskryssning griper tag. Skildringen av ensamstående Mariannes resa likaså.

”Färjan” är inledningsvis som en kusin till John Ajvide Lindqvists svenska vampyrklassiker ”Låt den rätte komma in”, men halvvägs in byter den både stil och tempo. Bokens andra hälft är mer vampyractionskräck i stil med Del Toro & Hogans ”Släktet” (eller ”The Strain” som den heter på engelska och som TV-serie). Detta är på absolut inget sätt negativt.
Jag är ett stort fan av Ajvides böcker, men det har funnit gånger då jag önskat att han skruvat upp farten och ner Ingemar Bergman-heten några snäpp.

I ”Färjan” finns inga problem med farten. Det är action-skräck i ett halsbrytande, eller halsbitande snarare, tempo. Det är kanske inte årets mest subtila rysare, men underhållningsfaktorn är mycket hög. Så även bodycounten.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Maj - mycket mer än ett stycke historia

Jag skäms (skammen!) för att säga det, men jag drog på att läsa Kristina Sandbergs historia om Maj. Ett hemmafruliv i Örnsköldsvik, på 30-talet. Nej, det lockade liksom inte. Trots lovord och Augustpriser och Gud vet allt, kändes det mest som en skoluppgift på genusvetenskapen. Men jag visste ju. Att jag var tvungen. Att vissa böcker måste läsas.
Så mot slutet av sommaren plockade jag upp "Att föda ett barn". Jag var fast från första stund. ("Vad var det vi sade", hojtade hela Kultursverige i korus i mitt öra.)

 I bokens början är Maj en ung flicka, som efter att ha lämnats av sin fästman hemma i Östersund flyttat till Örnsköldsvik och tagit jobb på ett konditori. Drömmen är att komma ännu längre bort, kanske till Stockholm där systern bor, och arbeta som servitris. Men livet vill annorlunda. Genom gemensamma bekanta träffar hon den betydligt äldre Tomas och blir med barn.

"Att föda ett barn" kan läsas som en del av historien vi sällan får se - den vanliga kvinnans historia. Skammen i att vänta ett oäkta barn, hemmafrutillvaron med alla dess åtaganden, den kluvna relationen till moderskapet och de egna barnen, längtan efter kärlek och oförmågan att visa den. Den tysta klassresan och viljan att passa in. Alkoholens förmåga att samtidigt lindra och slå sönder. Detta liv, långt borta från stora gester, politiska beslut och framskjutna positioner. Långt borta från historieböckernas sidor. Bara det gör boken läsvärd.

Men Maj är så mycket mer än ett stycke historia. För Kristina Sandberg utför ett litterärt stordåd med sitt stoff. Porträttet av Maj är så skickligt tecknat, psykologiskt inkännande, smärtsamt tydligt i förmågan att beskriva den inre kamp som kallas liv. Jag tänker Moa Martinsson. Då förstår ni hur bra det här är. Jag lyssnar som förtrollad (Andrea Irving är en fantastisk uppläsare - mer av henne!). Majs längtan går rakt in i kroppen och blir min egen. Hur kan jag identifiera mig så med en romanfigur från så skilda omständigheter? Det är litteraturens magi såklart. Och det är det här med att vara människa.

I intervjuer har jag hört författaren berätta att många läsare retar sig på Maj, tycker att hon borde stå upp för sig själv. Att hon är gnällig. Jag förstår ingenting. Ser de inte hennes kamp? Förstår de inte att det vi får möta på boksidorna är ett inre liv? Att Maj utåt sätt är lättsam och mån om att vara till lags. Trevlig. Har de själva aldrig fört den här kampen i det tysta? Tryckt undan oron, ilskan, sorgen... Allt det där som bubblar och hotar. Själv känner jag en sådan oerhört stark ömhet för Maj. Ömhet och respekt inför den hjältinneuppgift hon utför när hon kastas in i Tomas familj. I moderskapet. I hustrurollen.

Till slut några rader om berättarrösten. Hur den vandrar ut och in i romanfigurernas huvuden, liv... prövar hypoteser, landar kort i nutid för att sedan färdas tillbaka. Vi kan aldrig helt veta, tycks den säga. Vi kan aldrig helt veta vad som döljer sig i en människa. Vad som driver en människa. Jag kan inte komma på att jag läst något liknande tidigare. Det är en helt unik röst.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Om sanningen ska fram

Häromdagen landade Erik Åsards nya bok ”Konspirationsteorierna och verkligheten” i butiken.

” Vem angav Anne Frank? Vad orsakade Dag Hammarskjölds död? Och vilka låg egentligen bakom terrorist-attackerna den 11 september 2001? Det är historiska gåtor som fortfarande debatteras och omgärdas av en mängd konspirationsteorier.
Statsvetaren och författaren Erik Åsard skriver initierat och fängslande om bakgrunden till dessa fall, och dessutom om kidnappningen av Charles Lindberghs son, Rudolf Hess flygning till Skottland och mordet på John F Kennedy. Med nutida forskning som utgångspunkt redogör Åsard för de ledande konspirationsteorierna om fallen och ställer dem i kontrast till de faktiska händelseförloppen.”

Jag har inte läst boken, men den (och Susannas Göteborgsvitsande häromdagen) fick mig att tänka på ett gammalt favoritskämt:

Två obotliga konspirationsteoretiker dör i en olycka och finner sig själva plötsligt inför Himlens pärlbeströdda portar.
”Välkomna”säger Sankte Per, ”Ni ska strax få träffa Gud själv. Vi är lite stressade idag, så ni hinner bara ställa en fråga till honom.”
De två förs in i Guds himmelska sal.
”Var hälsade nya själar”, säger Gud. ”Vad vill ni fråga mig?”
De två konspirationsteoretikerna tittar menande på varandra och den ene öppnar munnen.
”Säg oss, oh store Herre. Vem var det egentligen som sköt John F. Kennedy?”
Gud suckar djupt.
”President John F. Kennedy sköts till döds av en ensam attentatsman, Lee Harvey Oswald. Han agerade helt på egen hand. Inga kubaner. Ingen statskupp. Ingen magisk kula.”
De två ser ganska skakade ut i några sekunder innan den ene utbrister:
”Vad var det jag sa!? Det här går hela vägen upp till högsta toppen!”

………………………………………………………………………………………………………………………………..

För alla vi någorlunda vettiga människor vet ju att konspirationsteorier nästan alltid är rent hittepå.
Bara foliehattar och månlandningsförnekare tror på sånt. Jorden är inte platt. Svenska politiker tänker inte införa Sharialagar. Obama är inte född i Kenya. Det finns inga spöken. De är påhittade, precis som vättar, Bigfoot, Loch Ness-monstret, ärliga bilhandlare och eskimåer.

Men så råkar man kasta ett getöga på biografihyllan i butiken.
Och vilka två böcker har bara ”råkat” hamna bredvid varandra….

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
BAM-BAM-BAAAHHH!!! VAR ÄR MIN FOLIEHATT!?!?!

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd (eller är jag?)

Bokmässetävlingen avgjord!

Det var Conn Iggulden som tvingades ställa in sitt besök på Bokmässan förra året. Men Gisela i Stockholm, och Åsa och Christopher i Halmstad får chansen att träffa honom i år istället. De var nämligen snabbast med att skicka in sina svar i vår tävling och vinner varsin biljett till mässan. Stort grattis!

Biljetter kommer i brevlådan i början av nästa vecka. Håll utkik!

Vinn biljetter till Bokmässan i Göteborg!

Nästa vecka är det dags för årets stora bok- och biblioteksfest i Göteborg. Bokboxens skribenter kommer att vara där såklart, och kanske även du! Vi hoppas det, och därför lottar vi ut tre entrébiljetter till mässan den 24-27 september.

Allt du behöver göra för att vara med och tävla är att svara på frågan:
En omåttligt populär historisk författare var förra året tvungen att ställa in sin medverkan på Bokmässan av familjeskäl. Som plåster på såren kommer han i år istället. Vad heter författaren?

Maila ditt svar, samt namn och adress till: bokboxen@akademibokhandeln.se 
Och skynda på. Det är först till kvarn som gäller!

Lycka till och hoppas vi ses i mässvimlet!
Bokboxarna

"Kvinna inför rätta" – Louise Doughty

Inte årets mest spännande bokomslag.

”Vid 52 års ålder verkar Yvonne Carmichael, framgångsrik genetikforskare, ha allt man kan önska sig – ett vackert hem, ett lyckligt äktenskap och två vuxna välartade barn. Men när hon en dag blir inbjuden som föreläsare för medlemmarna i ett parlamentariskt utskott gör hon något som vanligtvis skulle vara henne helt främmande: när hon möter en främling, som hon inte ens vet namnet på, drabbas hon av en så överväldigande attraktion att hon en stund senare har sex med honom på offentlig plats. De inleder ett förhållande och passionen frigör krafter som hon inte kan kontrollera. Krafter som leder henne och hennes älskare in i en mordrättegång.” 

Lika delar psykologisk thriller och rättegångsdrama, ”Kvinna inför rätta” är en av de bästa spänningsromaner jag läst i år. En historia som börjar i en domstolsssal och sedan i tillbakablickar ger oss fler och fler ledtrådar till hur vi, och Yvonne då, hamnade där. Det är mycket skickligt upplagt.
Det tar nästan halva boken innan bilden ligger klar för oss. Tror vi…
Utdraget ur förlagets text om boken här beskriver bara en liten del av handlingen. Att berätta mer ingående vill jag inte, då intrigens stora behållning ligger i de överraskande vändningarna.

Är det nästa ”Gone girl”?
Nej, även om Doughty och Flynn tillhör samma författarskola – mer drama än tjuv & polis - så liknar de inte varandra särskilt mycket i stilen. Doughty är klart mer brittisk. Hennes karaktärer är inte de trasiga småstadsmänniskorna som Flynn är så kär i. Här rör vi oss bland den övre, välutbildade medelklassen. ”Broadchurch”, fast i centrala London ungefär.
Jag tror dock att både Flynn/Bauer/Marwood-fans och de som älskar Peter Robinson/Ann Cleeves/Peter Mays böcker kommer att hitta en ny favorit här.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Om vitsen med vitsen

För en göteborgare i exil kan det ibland vara ganska plågsamt att hålla tillbaka impulsen att ordvitsa i tid och otid. För man vill ju inte drabbas av känslan: "Ingen tycker att du är rolig nu" (gärna uttalad med förmanande/trött föräldraröst).

I början av mitt liv som skåning, innan jag hade förstått att de (vi) här i söder inte skrattar åt riktigt samma saker som en go gubbe eller gumma från Götet, det vill säga inte direkt förstår vitsen med vitsen, gjorde jag några tappra försök att skapa trevlig stämning i butiken.

Nedan ett exempel från hösten 2008 (JMG Le Clézio hade just erhållit Nobelpriset):

Kund (håller fram Le Clézios "Öken"): Är den här bra?
Jag: Jag vet inte riktigt, har hört att det ska vara lite torr...
(tystnad, en mycket lång)

Jag vill inbilla mig att om detta istället hade skett i Göteborg hade det varit ett givet så kallat avslut (det vill säga försäljiska för att jag lyckades kränga boken) med tillhörande gapskratt. Istället fick jag nu klämma fram ett obekvämt: Alltså, jag bara skojade. Leverera en livesmiley helt enkelt (Le Clézio är måhända inte torr, men jag är det så tillvida att jag anser att smileys minskar vår förståelse för språkets inneboende flexibilitet).

Nu har det impulsiva skämtandet reducerats till ett minimum, men i min ensamhet kan jag trösta mig med nyutkomna "Sveriges bästa ordvitsar". Innehåller bland annat humoristiska höjdpunkter som:

Ska vi dricka rött eller vitt vin?
Det återstårosé.

(tystnad)

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Gästbloggaren: Pebbles Karlsson Ambrose

I boken ”Vid vansinnets rand” skriver jag om hur det är att leva med en psykossjukdom, om min vardag och om mina tankar och funderingar över livet. Texterna är sprungna ur min blogg med samma namn på 1177 Vårdguiden. I boken försöker jag ge tips och råd på hur man kan tänka runt personer med vanföreställningar och delar med mig av mina erfarenheter.

När jag var 27 år gammal fick jag min första psykos. Sju år senare var det dags igen. Jag fick paranoia och hade mina egna konspirationsteorier om hur världen fungerade. Till slut blev det tvångsinläggning på psyket och tung medicinering. Jag fick diagnosen schizoaffektivt syndrom, som är något i gränslandet mellan bipolär och schizofreni.

Terapi. Socialtjänsten. Gråt. Ont i själen. Ångest. Panik. Frustration. Uppgivenhet. Jag undrade vem jag var och jag gavs helt nya epitet. Är jag en idiot? En galning? Ett psykfall? Ett freak? Får man över huvud taget finnas till? Ska man gömmas undan? Ska man skämmas? Får man vara helt misslyckad?

Jag började läsa mängder av böcker redan som ung och jag tror det är därför jag i svåra tider i livet har vänt mig till litteraturen för råd och stöd. I allas vår bokskatt finns många texter om vansinnet, om det hemska som rider oss, om mörkret inom oss alla och berättelser om outsiders av olika slag. Men även fantastiska berättelser om värme och empati, om omsorg och kärlek och om att gå sin egen väg.

Jag har i livet känt att när jag har varit med om omvälvande saker så behövde jag ett helt nytt ordförråd för att kunna beskriva det som var övermäktigt. Ord som beskrev svartaste förtvivlan och ord som hjälpte mig framåt. Jag behövde ord som fick andra att förstå mina behov och som ledde ut ur ensamheten. Jag samlar på dem alla. De som är viktiga i mitt liv.

Till slut skrev jag mig ut ur mitt livs knäppa labyrint, vilket blev faktabiografin ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån – om att insjukna i och leva med en psykossjukdom” (Ordberoende förlag 2012). Jag behövde sätta mig själv i någon sorts sammanhang.

Efter det blev mitt liv annorlunda. Jag har fått möta många som också saknade ord och som blev så glada när de hittade min bok. Och jag har träffat de med andra ord för liknande upplevelser som jag har kunnat byta bokstäver med. Jag byter ”tokstäver” mot ”skörlitteratur”, ”tankstationer” mot ”hjärnekon” och ”hopplöshet” mot ”fundamentalt attributionsfel”. Och jag fann att jag inte alls är ensam.

Mellan 30 000 - 40 000 personer vårdas varje år i Sverige för psykossjukdomar. Och människor med allvarlig psykisk sjukdom är de i Sverige som har det allra sämst idag, både sett till ekonomi och livslängd (upp till 15 år kortare än för övrig befolkning).

Informationsbehovet är stort. Vetenskapen vet egentligen väldigt lite om vad som händer i hjärnan vid psykostillstånd och behandlingsmetoderna behöver förbättras. Frågorna för den här sköra gruppen behöver lyftas och fördomar motarbetas.

I min nya bok vill jag skänka bort ord som jag tycker är bra och hoppas innerligt att jag kan hjälpa någon med dem. Jag vill väcka tankar som kan vara användbara för den som har hamnat någonstans i livet där den inte mår bra och inte vill vara. Jag vill också stötta anhöriga och andra runt personer med vanföreställningar, till exempel personal inom vård och omsorg. Men jag hoppas också att boken ska vara till gagn för de studenter och beslutsfattare som kommer att forma vården och socialtjänsten i framtiden. Att den psykiska ohälsan ökar i hela västvärlden är en av de största framtida utmaningarna vi står inför.

Pebbles Karlsson Ambrose, nu aktuell med ”Vid vansinnets rand”, har tidigare skrivit två böcker. Den första är science fiction-romanen "Bergsstjärnan" och faktabiografin ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån. Om att insjukna i och leva med en psykossjukdom”. Hon har också medverkat i fyra antologier. Pebbles är född 1970, är Stockholmare och jobbade i femton år med reklam och PR innan hon blev allvarligt sjuk. Hon föreläser för personal i vården, socialtjänsten och på bibliotek och är krönikör för tidningen Vårdfokus. Hon har en blogg hos 1177 Vårdguiden och bokbloggar hos Bookiecookiez. Läs mer om författaren på www.pebbles.se.

Grattis till vinsten!

Vår senaste tävling är avgjord. De fem lyckliga vinnare som får varsitt signerat exemplar av Katarina Bivalds "Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt" är Elisabeth i Västerås, Ann-Sofi i Dals Långed, Lotten i Sundsvall, Els-Marie i Bunkeflostrand och Tony i Malmö.

Svaret på frågan då? Jo, det var förstås alternativ X: Robert M. Pirsig, författare till kultklassikern "Zen och konsten att sköta en motorcykel" från 1974.

Vinnarna får boken i posten inom kort. Stort grattis!

Författarkvällar i Ängelholm!

Nu börjar vi med författarkvällar hos Akademibokhandeln Killbergs i Ängelholm. Det kommer att handla om Kina, kvinnors självskadebeteenden, och om historiska romaner från trakten.

Först ut är Göran Leijonhufvud den 15 september. Som korrespondent och forskare har han följt Kinas utveckling på plats under ett halvt sekel och berättar nu om sin bok "Pionjär och veteran. 50 år med Kina". 

Senare under hösten kommer ni att kunna träffa Ingrid Tollgerdt ("Kärlek och svek"), Malin Lagerstedt ("Kenneths marionett" ) och Bodil Mårtensson (Barkhe-trilogin).


Samtliga författarkvällar börjar klockan 19:00. Det är begränsat antal platser i bokhandeln. Biljetter för 70 kronor säljs på Killbergs / Akademibokhandeln i Ängelholm.

Liten förtäring ingår och en bok lottas ut på biljetten.

Varmt välkomna önskar Eva med personal! 

Att vända bort och vända hem - "Till flickorna i sjön"

När jag skrev om debutromanen "Då tänker jag på Sigrid", lovade jag att läsa Elin Olofsson igen så fort tillfälle bjöds. Det löftet infriades inte riktigt, för det är faktiskt ett år sedan "Till flickorna i sjön" kom ut, och läst den har jag gjort först nu i sommar. På tiden, skulle man kunna säga, för i denna sin andra roman är Olofsson både intrigmässigt och psykologiskt skarpare än i debuten.

”Ett spår”, viskade hon.
”Ett spår eller en hälsning och jag ska aldrig tala illa om den här stan igen. Vad som helst, till och med kroppen, så ska jag sluta anteckna, ta de där papperslapparna ur fickan, slänga dem på marken och låta våren ta dem, så småningom. Lösa upp dem, så att de försvinner.”
Hennes egen röst lät konstig när hon hörde den, silad genom den tjocka mössan som täckte öronen.
”Inget om träsket. Om kvinnorna i det, om männen. Eller om byn. Om mamma. Inte ens om Tomas. Jag ska aldrig mer säga ett ont ord om Tomas, om jag bara får ett tecken.”
Men ingenting hände.
Vinternatten teg omkring henne, som alltid.

Helena får sparken från sitt jobb i kommunhuset och blir samtidigt lämnad av sin man. När hon börjar arbeta som städare på sjukhuset dyker plötsligt hennes kusin Blåpojken upp i en sjukhussäng, och hennes mamma börjar ringa igen, efter många års tystnad.
Men vad är det Helenas mamma vill egentligen?
Kan man glömma det som en gång ristats in i ens egen kropp?
Och måste man återvända till det som varit, för att någonsin bli fri?


Om "Då tänker jag på Sigrid" var en klassisk hemvändarroman, där det tidigare kända får speglas genom den återvändandes ögon är "Till flickorna i sjön" vid första anblick en roman om att lämna. Lämna barndomens oskuldsfullhet, lämna det man varit, lämna hembygd, historia, övergrepp. Men alla vi som någon gång försökt stänga porten till vårt förflutna vet att ingenting blir borta för evigt. Och det är först när Helena trevande börjar ta stegen tillbaka mot det förgångna som hon kan öppna sig mot framtiden.

På sätt och vis en psykologisk självklarhet, men också beviset på att i varje liv, om än på ytan så vardagligt, döljer sig ett drama. Elin Olofsson vet att ta vara på det. Hon vet också att sätta fingret på vår såriga utsatthet, vrida och vända men sedan faktiskt också ge oss en utväg. Ett hopp. En gemenskap.

Boken har nyss kommit ut i pocket för alla som vill läsa. Ni vill det.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Ännu ett sommarfacit (ett ganska uselt).

Sex av sommarens åtta lästa titlar.

När nu den första höstmånaden är här börjar det bli dags att summera sommarläsningen. Och redan häromveckan redovisade Johan sitt sommarfacit. Som det plägar bli hade en del böcker blivit liggande, medan andra tillkommit.

När jag tittar på min egen sommarläsning är det dock ett ganska nedslående resultat jag har framför mig. Inte så mycket för att jag inte hunnit läsa det jag föresatt mig (nästan fyra av sex får väl sägas vara standard), men för att jag överlag hunnit läsa så lite. Var tog alla de där lata hängmattedagarna vägen liksom? (Jo, jag vet vart de tog vägen, de försvann till förmån för storstadssemester.)

Något har jag ju i alla fall lyckats pressa in. Jag läste faktiskt som planerat ut Samantha Ellis "Mina hjältinnor", Tana Frenchs "The secret place" och Valle Wigers "Berlin stadsdel för stadsdel" (den kan jag ju faktiskt tacka storstadssemestern för att den blev läst). Hade mycket nöje av samtliga.
Jayne Anne Phillips "Historien om Quiet Dell" har jag bara kommit ett par sidor i och omläsningen av "Borta med vinden" stannade på idéplanet (I'll think about that tomorrow...).

Johan frångick ju sin att-läsa-lista på grund av att höstutgivningens förhandsmanus knackade på dörren. Jag har istället läst ikapp några missar: "How to build a girl" av Caitlin Moran (hur glad är jag inte över att jag till slut läste den!) och "Till flickorna i sjön" av Elin Olofsson (recension på väg). Är nu precis i slutet av "Att föda ett barn" som även den tillhört kategorin dåliga lässamveten. Mary Kubicas "The good girl" och Lionel Shrivers "The post birthday world" gav mig, var och en på sitt sätt, min beskärda del av domestic noir. Det är som ni vet det nya svarta.

Och det var liksom det hela. Knappt åtta böcker på elva veckor. Inte optimalt. Knappt godkänt. Hoppas på att hösten bjuder på betydligt mer tid för läsning. Att en stor del av min lästid är i bilen på väg till och från jobbet är ju i sig en anledning att välkomna vardagen tillbaka.

Hur gick det för er? Fick ni läst ordentligt i sommar?

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Skicka in era svar idag!

Ni glömmer väl inte vår pågående tävling? Skicka in era svar idag och vinn ett signerat exemplar av Katarina Bivalds senaste roman "Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt"! Allt ni behöver göra är att svara på frågan:

Bivalds bok är inte den enda med en motorcykel i titeln. Fordonet förekommer även i namnet på en filosfisk kultbok från 1974. Vem var författaren?

1. Hunter S. Thompson
X. Robert M. Pirsig
2. Birgitta Stenberg

Skicka nu ditt svar, samt namn och adress till bokboxen@akademibokhandeln.se senast idag. Bland de rätta svar vi får in drar vi fem vinnare.

Lycka till!

Katarina Bivald gästbloggade hos oss i förra veckan. Läs hennes text här.

Om boken:
Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra, där blip-blip-ljudet från kassan långsamt driver henne till vansinne. Och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.

Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens, och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.

Kärlek, död & Brit-pop

 

Stackars Love.
Det är mitt i ”Cool Britannia”-nittiotalet och han har åkt till London för att hitta sin plats i livet. Tillsammans med sin ungdomskärlek Josefin.
Väl där sveps hon in i klubb- och nattlivet, förälskar sig i knarkande rockmusikern Baz och dumpar snälle, tråkige, pluggande, icke-rockmusicerande Love permanent i ”the Friendzone”. För att sedan försvinna helt.

Nästan 20 år senare, efter att ha hittat ett av Josefins gamla blandband, (Spotify-lista här) lämnar Love sin flickvän och ordnade liv och åker tillbaka till England för att ta reda på vad som egentligen hände. Med Josefin, med deras vänskap, med Baz och hans syster Lorelei, med människorna runt omkring dem.
Det är en berättelse om olycklig och obesvarad kärlek, ett liten flickas mystiska försvinnande och nostalgiska refränger. Någonstans mittemellan en kärleksroman och en thriller.
Jag gillar't.
Igenkänningsfaktorn för en gammal stöt som jag, som under många år levde för MTVs indieshow ”120 minutes” och såg hälften av banden på listan ovan spela live i Hultsfred, är hög.

Men ni andra, må ni vara äldre eller yngre, kan nog gilla den här berättelsen ändå.
Ni får tänka er ett soundtrack av Glenn Miller Orchestra eller The Fooo istället helt enkelt.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Om det blev krig här hemma...

Med pågående flyktingkatastrof vid Europas gränser kanske vi inte behöver en bok för att påminna oss om att vi är priviligierade. Eller är det just vad vi behöver? För när man bor i ett land där det inte varit krig på 200 år, där man är trygg och varm och mätt, då är det lätt att ta tillvaron för given. Glömma bort att det bara är turen som gjort att vi råkat födas just här.

Janne Tellers bok "Om det var krig i Norden" är ett tankeexperiment där läsaren försätts i flyktingens position. Boken är liten, som ett pass, men den ställer stora frågor. Frågor som känns viktigare nu än på länge. Frågor om medmänsklighet och tolerans.

Tyvärr är upplagan slut på förlaget. Dags att trycka om? Ja, verkligen. Hör ni mig, Lilla Piratförlaget?

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Vilken död författares verk vill du ha en fortsättning på?

Med anledning av debatten kring Millenniumsviten blev vi sugna på att ta reda på vilken avliden författares verk våra bokhandlare skulle vilja se en fortsättning på.

Johan Zillén, Center Syd: Världen förlorade ju Terry Pratchett i våras. Jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig från det. Men skulle jag vilja läsa fler Discworld-böcker? Det gick ju inte så där jättebra när Eoin Colfer försökte sig på att skriva en sjätte del i den, numer otroligt felaktigt benämnda, "Liftarens Guide till Galaxen"-trilogin. Skulle kanske något annat humoristiskt geni kunna ta över efter Terry? Robert Rankin kanske?
Men nej. Även om jag säkert skulle köpa och läsa den så skulle det kännas som lite helgerån. För mig. Plötsligt ökade min förståelse för de Stieg Larsson-vänner som protesterat mot utgivningen av Millennium 4...
Oavsett. Terrys dotter Rhianna satte ner foten härom månaden:
http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/books/news/terry-pratchett-discworld-series-comes-to-an-end-as-daughter-rhianna-rules-out-future-books-10312426.html
So that's that then...

Eva Killberg, Ängelholm: Vad hände med Tadzio? "Döden i Venedig" förtjänar en fortsättning, Kortromanen av Thomas Mann från 1912 är en otroligt suggestiv berättelse. Den åldrande tyske kompositören, som också är moraliskt högtstående, blir helt förhäxad av en yngling. Han börjar förfölja den undersköne, bleke unge Tadzio, som semestrar med sin ryska familj i Venedig. Kompositörens moraliska och kroppsliga förfall sammanfaller med Venedigs. Det är helt magiskt.
Men vad hände egentligen med den vackre pojken? Märkte han någonsin att han var stalkad, som vi säger nuförtiden? Tadzio var ju så blek. Dog han kanske av pesten som lurade i Venedigs kanaler? Och hur blev överklasspojkens liv i revolutionens Ryssland? Kan någon skriva om Tadzio, tack!

Susanna Mattsson, Jägersro: Jamen "Stolthet och fördom" såklart! Eller vänta nu... Efter att ha läst ett oräkneligt antal spinoffs varav ingen kommit ens i närheten av originalets glans kanske jag istället önskar att det var tvärt om. Ingen tafsar på Austen förutom min fantasi!
Fast lyckas någon åstadkomma något i samma klass så är det såklart en annan femma. Och hur ska jag veta det utan att läsa? Jag är dömd till att plöja Austen-wannabees till min dödsdag! Ack, öde.