Tillbaka till dragiga slott

I väntan på Kate Mortons nya roman plockade jag häromdagen upp Eve Chases Tillbaka till Black Rabbit Hall.

En ödesdiger sommar. En lycklig familj som förändras för alltid. 
Sent 1960-tal, familjen Alton tillbringar somrarna i Cornwall, på sitt vackra men förfallna gods Black Rabbit Hall. De idylliska sommardagarna följer händelselösa på varandra tills tragedin en dag drabbar familjen och allt förändras.
Många år senare söker Lorna och hennes fästman efter ett slott att fira sitt bröllop på, och hamnar på Black Rabbit Hall, ovetande om att Lornas egen historia är sammanflätad med godsets.
 
Ni hör ju! Det här är en perfekt bok för mig. Och storyn är det heller inget fel på. Den har samtliga komponenter för att bädda för succé. Ni kan dem vid det här laget. Just det: engelsk landsbygd, ett gammalt gods, familjehemligheter och så vidare. Framför allt den delen av historien som utspelar sig på 60-talet är också grymt engagerande. Vad är det då som gör att jag ändå inte riktigt kan älska Black Rabbit Hall?

Framför allt är det språket. Jag har aldrig varit med om maken till liknelsebesatt författare. Sug på detta:

Hon går för fort, som någon av Barneys uppvridbara leksaker.
Vinden fyller hennes vita blus, som ett segel.
Pappa pressar näsan mot hennes hals och luktar, som om hon vore en blomma.
Deras skugga sträcker ut sig som en katt på gräsmattan.
Bröddegar jäser i porslinsskålar, likt en rad gravida magar.
Rummet lyser upp som en naken glödlampa innan den går sönder.
Regnet börjar slå mot fönstret, som hundratals tappade pärlor.
Utomhus ser det mer ut som kväll än som sen eftermiddag, som om en gigantisk mun suger ljuset från himlen, som om det vore vätska genom ett sugrör...

Observera att detta bara är en bråkdel, saxat ur ett av bokens första kapitel.

Det går så långt att jag ökar hastigheten på ljudboken, för såväl författare som uppläsare skulle helt enkelt må bra av att snabba på lite grann (ja, det är en frustrationens kursivering). Om Eve Chase bara kunnat behärska sig från den där språkliga överblomningen hade det här blivit en tusen gånger bättre bok. För det är ruskigt spännande. Så spännande att jag trots mina invändningar inte kan släppa boken.

Så det blir ett kluvet betyg. Tänk om Kate Morton hade skrivit den här romanen istället! Det hade blivit hennes bästa bok.

Tillbaka till Black Rabbit Hall kommer som pocket i juli. Som strandläsning tror jag att den funkar utmärkt. Då kan ni också välja att skumma liknelserna.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro