Författarträffar i helgen!

Det är i Ängelholm det händer i helgen. Idag träffar ni Björn Hellberg och imorgon är det dags för mysterievandring med De försvunna lergökarna!

Han har suttit på Wimbledontennisen under ett halvt sekel, på Båstadtennisen sammanlagt två år (!) Och han minns varenda boll. Dessutom är Björn Hellberg en flink deckarförfattare, med ny intrig för Sten Wall varje år.

Idag, den 29 juli mellan 12-15, signerar Björn sin nya deckare hos Killbergs Akademibokhandeln, Ängelholm.

I år utspelas mordintrigen pikant nog delvis kring denna bokhandel och Ängelholm....

Passa på att få ett signerat exemplar och en mycket trevlig pratstund med Björn Hellberg!

Om boken:
De nygifta har anlänt till festen. Junisolen skiner, gästerna serveras champagne, en fyrarättsmåltid väntar, stämningen är på topp. Då, utan minsta förvarning, inträffar något ofattbart som skapar chockartad bestörtning.
Nästan exakt två år senare får polisen ett anonymt tips om ett makabert fynd i ett torp strax utanför Staden. Det finns en tydlig beröringspunkt mellan de båda händelserna. Naturligtvis kan det handla om en ren slump, men kommissarie Sten Wall anar oråd och jagar frenetiskt efter något som kan ge en logisk förklaring.
Snart drabbas den idylliska kuststaden av ännu ett våldsrelaterat fall som ställer Wall och hans kolleger inför en kuslig och svårknäckt gåta.

Ängelholmsmysteriet De försvunna lergökarna är inte bara en urspännande barnbok, utan också en mysterievandring.

I morgon, den 30 juli mellan 12-14, kommer författarna med skådespelare till vår butik  å Storgatan 56 i Ängelholm.

Följ med på ett familjeäventyr som utspelar sig vid några av Ängelholms vackraste och mest kända utflyktsmål. För den som redan känner till staden är det roligt att känna igen sig och peka ut bekanta platser och byggnader - och för den som ännu inte varit här är det vid sidan av äventyret en lärorik och inbjudande guide till en av Sveriges finaste sommarstäder.

Varmt välkomna både freda och lördag önskar Eva med personal!

Tjejbråk

"Jag är en dålig feminist, för jag vill inte bli satt på en feministpiedestal. Folk som sätts på piedestaler förväntas posera perfekt. Sedan puttar man ner dem när de klantar till det. Jag klantar till det hela tiden. Betrakta mig som redan nerputtad."
– Roxane Gay

Roxane Gay.
Du är intelligent.
Vältalig.
Fyndig.
Ofta rolig.
Men när du dissar min älskling Caitlin Moran …
Then Honey.
You ‘n’ me are gonna hafta step outside.
Girl …

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

The End of the World. Äntligen!

“The world we knew is gone. What world will rise in its place?

 The Twelve have been destroyed and the terrifying hundred-year reign of darkness that descended upon the world has ended. The survivors are stepping outside their walls, determined to build society anew—and daring to dream of a hopeful future.

 But far from them, in a dead metropolis, he waits: Zero. The First. Father of the Twelve. The anguish that shattered his human life haunts him, and the hatred spawned by his transformation burns bright. His fury will be quenched only when he destroys Amy—humanity’s only hope, the Girl from Nowhere who grew up to rise against him.

One last time light and dark will clash, and at last Amy and her friends will know their fate.”


Så har vi då nått slutet på den sex år långa, apokalyptiska resa som Justin Cronin tagit med oss på.
(Läs mina texter om delarna ett och två här och här.)
Visst är det lite bitterljuvt?
Här har man gått i nästan fyra år och längtat efter finalen, och så har boken oskicket att bara ta slut efter en veckas läsning!

Det börjar bra. Riktigt bra.
Det har gått nästan tjugo år sedan händelserna i De första tolv. Viralerna förefaller vara endast ett mörkt minne, och människan är åter längst upp i näringskedjan. Man börjar komma ut från de murar bakom vilka man hållit sig i alla dessa år. Men är faran verkligen över?
Duh. Naturligtvis inte.
Då hade det ju inte blivit mycket till bok, eller hur?

Bara åttio sidor in tar boken dock en oväntad, och faktiskt ovälkommen, vändning.
Jag får nästan intrycket av att Cronin jobbat på en annan historia som han helt oblygt klämt in här av någon anledning. En historia som håller på i nästan 80 sidor!
Men när det sidospåret väl stängts är vi tillbaka på rälsen igen.

Det är mäktigt. Episkt. Magnum Opus-ish.

Och vi får ett slut. Ett riktigt slut. Inte alltid något man kan vara säker på nuförtiden …

Oavsett de invändningar jag har haft under svitens gång så blir helhetsbetyget mycket högt.
Det har nog aldrig skrivits en bättre dystopisk skräckberättelse.
Är du en skräck- eller fantasyälskare måste du kasta dig in i den här världen.
Nu.

And thank you for telling the story Justin.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Vinnare av bok-plus-hängmatta!

Nu är tävlingen avgjord! Bozenna i Malmö är vår vinnare som får hämta bok-plus-hängmatta i vår butik på Center Syd. Stort grattis Bozenna, vi hoppas att du får chans att njuta riktigt ordentligt av såväl det signerade exemplaret av Den som gapar efter mycket som din hängmatta. Och ett stort tack till alla er andra som var med och tävlade

Svaret på frågan då?

Den som gapar efter mycket har liknats vid en modern Greven av Monte Cristo. Författaren till den senare har även skrivit en annan klassiker. Svaret var 1. Mannen med järnmasken, författad av Alexandre Dumas den äldre.

Träffa Eva Rydinger i Ängelholm idag!

Idel lovord har regnat över Eva Rydinger från Ängelholm. Hennes roman Härifrån till verkligheten berör och engagerar med sitt tema vuxen dotter - äldre mor. Relationsromanen utspelas i Vejbystrand och Ängelholm. 

Idag kan ni träffa henne i vår Ängelsholmsbutik mellan 12-14, och få ett eget signerat exemplar!

Varmt välkomna önskar Eva Killberg med personal!

Eva Rydinger har gästbloggat hos oss i våras. Läs hennes text här.

Om boken: Den heta sommaren går in i augusti. Medan Marianne kör hemåt över den skånska slätten, vänder dotterns plan tillbaka mot Stockholm. Semestern är slut och Marianne kan pusta ut. Nu stundas äntligen egentid och den vardag hon lärt sig att älska. 

I Stockholm landar Karin och våndas inför hösten. Författardrömmarna rasar in på förlaget och i hjärtat skaver hemligheten om makens bortgång. Men en tanke har börjat ta form kring mammans sjuttiofemårsdag. Ett övertagande av hennes skånelänga kan vara chansen till den nystart hon så väl behöver.
Så öppnar Marianne dörren för en rörmokare. Hon hamnar i ett tvärdrag av känslor och tankar. Bor hon egentligen i sin dotters barndomshem eller bor hon i sitt eget vuxenhem? Varför hade hon aldrig valt, utan bara låtit saker ske? När födelsedagen kommer har både mor och dotter med sig överraskningar till festen.

Med Patti på resa

Jag tänker att det finns få människor som skulle vara bättre resesällskap än Patti Smith. Därför har hennes M Train fått följa med mig (sådär lite i skymundan) på alla mina resor det senaste halvåret. Boken saknar den mer sträckläsningsbetonade narrativa struktur som karaktäriserade Just Kids. Här är det just Smiths eget Mind Train vi får hoppa på. Och hoppa av som det passar oss. En bok att plocka upp, lägga undan och plocka upp igen. Om kärleken, konsten, livet, saknaden och sorgen. Om de små tingen och de stora. För resor. De fysiska, de mentala och de andliga.

Att se Patti Smith uppträda är som att se en urkraft, en schaman, en våldsam våg (ja, jag grät som ett barn när jag såg henne förra sommaren). Att läsa henne är en subtilare, mer drömlik upplevelse. Men oavsett om hon står på scen eller sitter och antecknar vid ett kafébord så släpper hon in oss. Besjälar världen. Visar oss ett öppet, bultande hjärta. Så ovanligt det är att uppleva någon som så medvetet verkar ha lagt av sig alla masker.

Jag ger er en passage (av många som jag varit tvungen att stryka för, vika hörn vid):

"Jag älskar er" viskade jag till alla och till ingen.
"Älska inte sådär enkelt", hörde jag honom säga där han gick över den hårda jorden.
Och sedan gick jag ut. Jag gick rakt genom skymningen i min dröm. Det fanns inga dammoln, inga spår efter någon, men det brydde jag mig inte om. Jag var min egen lyckas smed. Ökenlandskapet var oföränderligt: en lång sträcka som bredde ut sig framför mig och som jag en vacker dag skulle roa mig med att fylla. Jag ska minnas allting och sedan ska jag skriva ner det. En aria till en rock.Ett rekviem över ett kafé. 

Det är synd att boken inte kommit i pocket ännu. Tänk om alla kunde ha den i fickan i sommar.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

"100 Hemskaste"

Jag har alltid sett mig själv som, om inte en expert kanske så i alla fall, något av en skräckkonnäsör.

Uppväxt på Stephen King, Clive Barker och Dean Koontz.
Dabblade lite bland klassiker som Shelley, Stoker, Poe och Lovecraft.
Tittade tonårsögonen fyrkantiga på Twilight Zone, Arkiv X och Twin Peaks.
Favoritfilm of all time: Exorcisten.

Även nu i vuxen ålder tar det rysliga stor plats i min kulturkonsumtion.
Läser allt av Ajvide, Fager, Del Toro, Gaiman och Justin Cronin.
Ger inte mycket för mysdeckargenren heller. Ge mig de obehagliga anyday.
Gillian Flynn, Belinda Bauer, Tom Rob Smith, Alex Marwood mfl.
Får ont i magen av, men kan inte sluta slaviskt följa, The Walking Dead.

Så jag trodde nog inte att Helena Dahlgrens 100 hemskaste, där hon presenterar hundra omsorgsfullt utvalda skräcktips från litteraturens och den rörliga bildens värld, skulle tillföra så särdeles mycket nytt för någon så välbevandrad i genren som jag.
I was wrong.
Här finns mängder av, framförallt, böcker jag inte ens hört talas om. Än mindre läst.
Så många titlar att lägga till på måste läsa-listan.
God damn you!
Som om den inte vore orimligt lång redan!

Men Helena, ack vad jag saknar många favoriter …

Hur kan ovan nämnda The Wallking Dead saknas? Var är Cronins Passage-trilogi?
Filmer som 28 days later, The Shining, Alien och The Fly?
Jag vet att det är mycket King på listan, men hur kan du hoppa över hans Magnum Opus, Pestens Tid? Eller Clive Barkers Imajica? Whitley Striebers Varulvarna? Max Brooks Världskrig Z?
Den äckligaste boken som någonsin skrivits, Iain Banks Getingfabriken?
Och var är serierna (graphic novels alltså)!?
Hur kan inte Garth Ennis Hellblazer-svit kvala in? Eller Preacher? Neil Gaimans Sandman?

Du får nog ta och skriva en uppföljare.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Tävla med oss – Sista chansen!

Missa inte att tävla om vårt bok-plus-hängmatta-paket! Sista chansen att skicka in svar i tävlingen idag.

När Kristofer von Beetzen besökte Johans butik härförleden passade han på att lämna kvar ett signerat exemplar av sin bok Den som gapar efter mycket, plus en hängmatta för sommarläsningen. Nu kan den som svarar på frågan nedan vinna båda.

Vinnaren behöver dock behöver bo (eller ha kontakter) i trakterna av Löddeköpinge eftersom vinsten avhämtas i vår butik på Center Syd.

Så här går det till: Svara på frågan nedan, och skicka ditt svar till bokboxen@akademibokhandeln.se. Om du vinner blir du kontaktad av oss via mail och kan hämta upp vinsten i butiken.


Den som gapar efter mycket har liknats vid en modern Greven av Monte Cristo. Författaren till den senare har även skrivit en annan klassiker. Vilken?

1. Mannen med järnmasken
X. Kameliadamen
2. Samhällets olycksbarn

Era svar vill vi ha senast idag, uppge gärna i era mail att ni har möjlighet att plocka upp boken i butiken. Själva eller via ombud.

Lycka till!

Zapparsjukan

Med tanke på hur bra mitt läsår började är antalet utlästa böcker den här sommaren skrämmande lågt. När jag packade väskan för att resa till Nice (ja, Nice – reste ner dagen efter attackerna och vi pratar om allt det hemska sedan, nu koncentrerar vi oss på litteraturen) började jag ana varför. Jag har drabbats av bokzapparsjuka. Ett syndrom som annars blir mest tydligt framför tv-skärmen.

Orsaken när den istället drabbar på pappret är vanligtvis en kombination av ett stort utbud god litteratur och en gedigen dos humörläsning. Illustrerar med exempel.


På stranden: Jag vill läsa passande sommarmystik (Huset vid sjön).
På rasten på jobbet: Korta texter (100 Hemskaste).
På grund av att det är sommar: Jag vill ta mig an sådant som legat ett tag (NW).
Förlagen envisas med att släppa en massa nya, bra böcker efter att jag bestämt vad jag ska läsa under sommaren (yes I'm lookin' at you Modernista): 100 Hemskaste, Hjältinnor, Den mörkaste hemligheten) .
Jag reser till Berlin: Jag vill läsa något som utspelar sig i Berlin (Ögonblicket).
Jag reser till Frankrike: Jag vill läsa något som utspelar sig i... (se bild).

Ja, ni fattar grejen. Förhoppningsvis resulterar det i en gigantisk slutförandekataklysm i slutet av sommaren. Alternativt har jag mycket som legat ett tag att ta tag i nästa sommar. Med tanke på världsläget skulle jag kanske bara vilja läsa Och allt skall vara kärlek just nu.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Vinnare "100 Hemskaste"

100 Hemskaste-tävlingen är avgjord! Många var ni som visste att Helena Dahlgren tidigare bloggade på Bokhora. Vinsten den här gången går till Antonio i Malmö, Kim i Halmstad, Sofie i Gävle, Julia i Stockholm och Lina i Farsta som får varsitt signerat exemplar med posten.


Stort grattis till er och stort tack till alla som ville vara med och tävla!
//Bokboxarna

Dansk spaning

På Kastrup ser bästsäljarna ut ungefär som hemma (det vill säga i butiken, ja precis så bra är det att jobba i en bokhandel) i alla fall om man som jag envisas med att hänga enbart i WH Smiths bokhörna i väntan på försenat flyg. Stieg/David, Jojo, Jonas ...

Vad som inte är som vanligt dock är att danska Stoner stället för timid akademiker visar sig vara en vindpinad sjöbuss a la Hemingway. 

Våra grannar har också haft den utsökta smaken att översätta Liza Klaussmanns underbara Villa America. Just sayin' alla svenska bokförlag!

Susanna Mattsson

Killbergs Bokhandel Jägersro

#bookfacefriday

Med anledning av dagens tävling ger vi er sista chansen(?) att se bokhandlaren i Lödde i bar överkropp - på Kreta i alla fall - för sommaren :-)
Gillar du spännande thrillers i Snabba Cash-stil kan vi även varmt rekommendera Beetzens Den som gapar efter mycket.
I övrigt så ber vi om ursäkt för Johans beteende på den här bilden ...

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Specialtävling - Vinn hängmatta och signerad bok!

När Kristofer von Beetzen besökte Johans butik härförleden passade han på att lämna kvar ett signerat exemplar av sin bok Den som gapar efter mycket, plus en hängmatta för sommarläsningen. Nu kan den som svarar på frågan nedan vinna ett paket med bok-plus-hängmatta! Det är bara ett litet aber, vinnaren behöver bo (eller ha kontakter) i trakterna av Löddeköpinge eftersom vinsten avhämtas i vår butik på Center Syd.

Så här går det till: Svara på frågan nedan, och skicka ditt svar till bokboxen@akademibokhandeln.se. Om du vinner blir du kontaktat av oss via mail och kan hämta upp vinsten i butiken.


Den som gapar efter mycket har liknats vid en modern Greven av Monte Cristo. Författaren till den senare har även skrivit en annan klassiker. Vilken?

1. Mannen med järnmasken
X. Kameliadamen
2. Samhällets olycksbarn


Era svar vill vi ha senast tisdag den 19 juli, uppge gärna i era mail att ni har möjlighet att plocka upp boken i butiken. Själva eller via ombud.

Lycka till!

Om boken:

William Berner var en fånge långt innan han hamnade i fängelse. Den krävande karriärklättringen som hans far stakat ut, hustruns drömmar om det extravaganta livet och hans egen rädsla för att gå sin egen väg styr honom långt från sina drömmar. Att han också är fånge i sin chefs personliga förmögenhetsbygge som ofrivillig målvakt i insideraffärer gör att snaran sakta dras åt.
  När han hamnar på Täbyanstalen har han förlorat allt. Det enda han har kvar är drivkraften att bevisa sin oskuld, insikten att girighet förblindar och massor av tid att tänka. När man inte har något att förlora är oddsen att lyckas oändligt bra, är Williams filosofi när han börjar skissa på det perfekta brottet för att sätta den stora hämnden i verket.

En tryckare på Blue Moon Bar

Man har sina crushes här i livet.
När jag var ung så var det Samantha Fox och Jennifer Connelly (Labyrinth-Jennifer då).
Geena Davis när jag var lite äldre.
På senare år Caitlin Moran. Amanda Palmer. Scarlett Johansson naturligtvis.
(Min fru är helt ok med detta. Hon bara skakar på huvudet och suckar lite.)

Men jag har också i många år har varit upp över öronen förälskad i den ostoppbara, hämningslösa, värmländska urkraft som är Hanna Hellquist. Jag älskade hennes debutroman, den självbiografiska Karlstad Zoologiska och hon har sedan 2009 varje morgon förgyllt min färd mellan Veberöd och Lödde i P3s Morgonpasset.
Som skåneboende är det dock inte ofta jag läser hennes krönikor och kåserier i DN (det är Sydsvenskan som gäller här nere bitches!), mest bara när någon bekant i hufvudstadsregionen delar dem på Facebook eller så.
Men nu har Albert Bonniers förlag gjort årets kulturgärning genom att samla hennes texter, från 2003 till 2015, i bokform!

Tack! Tack så hemskt mycket! Jag älskar henn… det!!

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Vinn "100 Hemskaste" – Sista chansen!

Sista chansen idag att vinna ett signerat ex av Helena Dahlgrens 100 Hemskaste!

Gör såhär: Svara på frågan nedan. Skicka ditt svar samt namn och adress (så att vi kan skicka boken till er) till bokboxen@akademibokhandeln.se. Klart!

Helena Dahlgren driver bloggen Dark Places där hon skriver om skräck, thrillers och fiktivt mörker. Men tidigare skrev hon också i en annan mycket populär bokblogg. Vilken?

Bland de rätta svaren drar vi fem vinnare som får boken i posten. Era svar behöver vi före midnatt.

Lycka till!

Helena Dahlgren gästbloggade hos oss förra veckan. Här kan ni läsa hennes text.

Att leva, och överleva – "Nora Webster" av Colm Tóibín

Det är i vardagen som livet levs. Hur mycket vi än skakas om av de där stunderna av lycka, av sorg, så är det i vardagen vi tvingas stanna. Jag tänker på det när jag lyssnar Colm Tóibíns fantastiska Nora Webster. Nora förlorar sin make och tillvaron ställs på ända. Sorgen och saknaden är outhärdlig. Ändå måste hon fortsätta. Livet måste levas. Jag tänker på vilka hjältedåd vi utför, vi människor. Hela tiden. För att vi måste. (Tänker på Tom Malmquists sommarprat, hur han under dotterns första år uppfattade henne som ett straff, för att hon tvingade honom att leva vidare.)

Nora är bara strax över fyrtio och de två yngsta barnen bor fortfarande hemma när hon blir ensam. Hon står inte ut med omgivningens medkänsla. Med alla de hundratals koppar te hon måste laga och alla ömkande ord hon tvingas lyssna på. Hur sörjer man samtidigt som man måste sätta mat på bordet? Den ynkliga änkepensionen räcker inte långt. Hur hjälper man två små pojkar som förlorat sin far? Vem är man när man förlorat sin livskamrat? Nora gör inte alla rätt (vem gör någonsin det?) men hon gör så gott hon kan.

Som ni förstår är det inte de stora dramatiska gesternas historia. Istället är det en berättelse om vad som sker inom och utom en människa efter en en förlust. Hur vi slås omkull. Hur vi reser oss. Hur vi famlar och lär oss att leva på nytt. Det är också en berättelse om konstens förmåga att väcka och läka. Nora finner tröst i musiken, först i bygdens grammofonsällskap, sedan i den egna sången.

Romanen har självbiografisk grund, Colm Tóibín förlorade själv tidigt sin far, och vi finner honom i bokens Donal, en stammande tonåring med kameran som överlevnadsstrategi (konsten – igen). I intervjuer med författaren framgår att uppväxten med modern inte varit okomplicerad. Men porträttet av Nora är djupt inkännande och kärleksfullt. Tóibín har ett sådant öga för det mänskliga, för vårt inre liv, för det som binder oss samman. Precist och detaljrikt, helt befriat från sentimentalitet beskriver han ett liv. Utan åthävor, men stort, så som livet är.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Ett halvt ark papper

Som ni har undrat! Eller ja, det har ni kanske inte alls, men så här kan det i alla fall se ut när jag funderar kring en bok. Vilken bok det är? Gissa! Svaret får ni i veckan som kommer.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Sektspänning med frågetecken

Mitt intresse för sekter får nog sägas överskrida det normala. Det har gått så långt att min make varje gång jag föreslår att vi ska se en dokumentär alltid inleder med brasklappen: Bara det inte är en sektdokumentär till! (Jag sköter nu mitt tittande i enrum.)

Det jag främst fascineras av är vad det är som får människor att gå med. Och att sedan stanna kvar. Tänker att det är längtan efter gemenskap parat med rofylldheten i att inte behöva fatta alla beslut själv. Att inte vara ytterst ansvarig för sitt liv. Att ha ett rättesnöre att förhålla sig till. För visst känner vi alla så ibland? Att det vore så himla skönt om någon annan bara kunde ta tag i ens liv och styra upp det lite?

Sedan förstår man ju att det inte börjar med allsköns koko-övergrepp, ekonomisk ruin och allmän nedbrytning. Gissningsvis verkar allt ganska härligt och vettigt i början, medlemmarna är glada och snälla och sunda. Idéerna något man kan skriva under på. Tänker att det är som ett våldsamt förhållande. Det börjar med kärlek, förälskelse och bekräftelse. Först senare kommer kraven, det krympta livsrummet, så förtrycket, det verbala våldet, slagen... En process där referensramarna långsamt skalas av så att det "normala" inte längre fungerar som jämförelsematerial.

Som ni förstår av resonemanget ovan var jag väldigt nyfiken på Mariette Lindsteins Sekten på Dimön som så lämpligt har kommit i pocket lagom till sommarsemestern. Lindstein har själv erfarenhet av hur det är att leva i en sekt. I 20 år var hon medlem i scientologerna, innan hon lyckades fly (för det var verkligen en flykt det handlade om, ni kan läsa mer här). Hon vet därför mer än väl vad hon pratar om, och jag tänker att hon om någon kommer att kunna förklara för mig vad den där dragningen egentligen handlar om.

Nu är det inte en självbiografi hon skrivit, utan en roman. Den utspelar sig på en vindpinad ö utanför Bohusläns kust, där en New Age:ig sekt har slagit sig ner i ett gammal slott. Deras ledare Franz Oswald, en karismatisk man med ett dunkelt förflutet, har utvecklat Via Terra, en lära som ska skapa själslig frid och kroppslig balans. Den unga studentskan Sofia Bauman dras till läran. Charmad av Oswald och angelägen att lämna Lund och en sprucken relation bakom sig antar hon erbjudandet om att förestå rörelsens bibliotek. Hon flyttar ut till ön och till en början är det mesta frid och fröjd. Ganska snart börjar hon dock märka att Oswald driver sin personal oresonligt hårt. Men när hon väl börjar tvivla på allvar har det blivit omöjligt att lämna Via Terra.

Som sagt, jag hoppades att Sekten på Dimön skulle ge mig några nycklar. Varför går man med? Varför stannar man kvar? Första frågan får väl ändå sägas bli besvarad. Sofia saknar riktning, är sårbar efter en destruktiv relation, blir sedd och uppskattad och får en uppgift. Och Via Terras enkla filosofi tilltalar henne. Men sedan går det alldeles för snabbt. Jag får ingen känsla av att de positiva upplevelserna skulle kunna uppväga de snabbt accelererande övergreppen och galenskaperna. Det blir inte trovärdigt. Och hade jag inte sett alla dessa scientologidokumentärer hade jag nog trott att författaren överdrivit Oswalds järngrepp om sina anhängare.

Men spännande är det. I slutet så till den milda grad att jag får gå över från ljudbokslyssnande (för långsamt) till pappersläsning. Som lättsmält sommarläsning är det perfekt. Som svar på djupare existentiella frågor – not so much. Men vem orkar tänka på det på semestern?

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Tävling! Vinn signerat exemplar av "100 Hemskaste"

Helena Dahlgrens 100 Hemskaste är en riktig pärla till bok med 100 initierade skräcktips från en av de främsta entusiasterna på området. Hela populärkulturkatalogen finns representerad; musik, film, böcker, tv-serier som ni trodde att ni aldrig skulle våga er på.
Nu lottar vi ut fem signerade exemplar bland alla er som längtar efter att bli skrämda!

Gör såhär: Svara på frågan nedan. Skicka ditt svar samt namn och adress (så att vi kan skicka boken till er) till bokboxen@akademibokhandeln.se. Klart!

Helena Dahlgren driver bloggen Dark Places där hon skriver om skräck, thrillers och fiktivt mörker. Men tidigare skrev hon också i en annan mycket populär bokblogg. Vilken?

Senast tisdagen den 12 juli vill vi ha ditt svar.

Lycka till!

Helena Dahlgren gästbloggade hos oss i måndags. Läs hennes text här.

Om boken:
Som skräckentusiast får jag ofta två frågor: »Skrämmer du inte dig själv?« Och: »Varför läser du om så hemska saker när världen ser ut som den gör?«
Några av svaren på de frågorna finns i den här boken.
Men framför allt får du hundra omsorgsfullt utvalda skräcktips (plus några till) från 1818 till 2015, från gotikmysrys till splatter. Det är varken kulturkanon eller kulturdebatt - eller kanske både och?
Här trängs penny dreadfuls med Den Goda Smaken, Cthulhu tar en svängom med screamqueens och ja, jag tror att jag kan lova att en viss liten man från en annan plats kommer att dansa igen
Hundra skräckupplevelser som tar mig i handen och drar mig tillbaka ut i barndomens mörka, mörka skogar. Vill du följa med ?

Semesterläsning #5: Hemkomsten

Nu är jag hemma i Skåne igen!
Lite jetlaggad dock, landade på Kastrup klockan 03:00 i natt.
Sex böcker blev det totalt under min Kretavecka.
Eller ok då, jag hade bara en tredjedel kvar av Cronins bok när vi åkte och jag är knappt halvvägs igenom Beetzens. Men man måste ju pausa för att sola, bada, umgås med familjen och dricka en Mythos eller två också ...

Återkommer med recensioner av de flesta inom kort.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Gästbloggaren: Helena Dahlgren

foto: Severus Tenenbaum

»Var börjar jag? Var tar fiktionerna vid?« frågar jag mig i min nysläppta bok 100 hemskaste.

Det är två av många mer eller mindre retoriska frågor som förekommer i en bok som går att läsa som en sorts förtäckt självbiografi om man vill, eller »bara« som en topplista över mina 100 hemskaste ögonblick från litteraturen från populärkulturen. Vi som hållit fiktionerna i handen under våra formativa år och vidare in i vuxenvärlden vet att det finns en – åtminstone i vår värld – självklar koppling mellan de två läsningarna, för visst är vi, visst BLIR vi, vad vi läser, tittar och lyssnar på? Visst känner man igen sig i Meg Ryans rollfigur när hon i You've Got Mail utbrister att allt hon upplever i livet påminner henne om något hon läst i en bok?

Däremot är jag inte helt säker på att jag vill ge Ryan – strikt taget Nora Ephron – rätt när hon i meningen som följer undrar om det inte borde vara tvärtom. Livet, den gamla sluga skökan, är ju så oundviklig i sin natur. Det spelar ingen roll hur krampaktigt vi spjärnar oss fast i läsfåtöljen, hur många säsonger av Penny Dreadful eller Games of Thrones vi ser. Livet tränger sig på till sist ändå. Och däremellan har vi våra böcker, tv-serier, filmer, the songs that saved our lives, att ta till när verkligheten känns för svår. Det gör den ju lite nu och då: läs, hela tiden. Det är därför jag älskar bokhandlar och bibliotek (och de skrämmande få fysiska skiv- och dvd-butiker som finns kvar), som i mitt liv fått den roll som jag tänker att kyrkor, synagogor och moskéer har för religiöst utövande. Därför känns det fint att få gästblogga i en blogg som tillhör en bokhandel. Men, som Carrie brukade säga, I couldn't help but wonder... Vad blir skillnaden när jag nu, efter år och åter år som bloggare med huvudidentiteten läsare, nu ger mig in i bokhandlarna med författarögon? Vad händer?

Ja, där har vi en till frågeställning att bena ut. Vi berörde den lite under årets upplaga av fantastikkongressen Swecon häromveckan, i en av panelerna jag deltog i. Jag kan dock inte minnas att jag kom fram till något. Egentligen kan jag inte lova att jag kommer fram till något särskilt klokt eller vettigt nu heller, men eftersom jag är summan av mina popkulturella psykoser, och eftersom listformatet bevisligen passar mig tänkte jag bjussa på en liten topplista.


5 saker som händer när en gammal fiktionsknarkare bokdebuterar

• Hon surfar in på Adlibris för att bevaka John Ajvide Lindqvists novellsamling Våran hud, vårat blod, våra ben men fastnar istället på sidan för sin egen bok, som släpps ungefär samtidigt. Noterar nöjt att förlaget efter hennes lätt desperata mejl ändrat baksidestexten från «Penny Dreadful« till «penny dreadfuls«, för det är ju det fullitterära fenomenet med viktorianska anor hon nämner i boken, inte tv-serien som hon lovat sig själv att få se först efter det att arbetet med boken är över, när sommarlovet börjar. Tänk om de inte hade ändrat säljtexten och horder av Penny Dreadful-fans köper boken och väntar sig långa initierade analyser av serien, bara för att sedan slå upp henne på Eniro och bege sig till hemadressen med facklor och högafflar? (Hon relaterar ohälsosamt mycket till den post-moderne Prometeus i Arkiv X-avsnittet med samma namn.) Tänk om någon avslöjar henne som den bluff hon är?

• Hon lägger in Googlebevakningar för sin bok men googlar ändå manuellt lite då och då – okej, varje dag – så att hon inte råkar missa något. Algoritmer är inte att lita på.

• Hon tar omvägen förbi närmaste bokhandeln på väg hem från mataffären för att se om de köpt in hennes bok än. Det har de inte.

• Hon går in en bokhandel och frågar om de har någon avdelning för litteraturvetenskap (skräckhyllan, som känns allra mest naturlig för hennes bok, finns tragiskt nog inte i alla bokhandlar... än). Det har de inte. Hon vågar inte fråga efter sin egen bok, för tänk om personalen känner igen henne från författarfotot? GUD SÅ PINSAMT. Som att bli påkommen med att onanera, nästan. När hon lämnar bokhandeln med blossande kinder och två ivriga barn som undrar varför hon inte frågade efter sin bok tänker hon att det finns klara paralleller mellan att bokdebutera och att förlora oskulden. I omvärldens ögon ser hon likadan ut som tidigare, inget har förändrats. Ändå kan hon inte låta bli att möta sin egen blick i spegeln på ett nytt sätt, fjärrskåda sig själv. Ser jag annorlunda ut? Märks det på mig? Till sist bestämmer hon sig för att de nya skrattrynkorna kring ögonen, bara fina linjer än så länge men i högsta grad där, ett yngre medelålders jag i vardande, tillkom under arbetet med boken.

• Hon ser till sist sin bok i en fysisk bokhandel och blir så till sig att hon helt glömmer att köpa John Ajvide Lindqvists nya.

Helena Dahlgren bloggar vanligtvis på Dark Places om skräck, thrillers och popkultur (och lite annat). I sommar tänker hon läsa den där John Ajvide Lindqvist-boken, men också Kristina Ohlssons Sjuka själar, L.S. Hiltons Maestra och Paul Tremblays Disappearance at Devil's Rock. Bland annat. Hon har nu börjat titta på Penny Dreadful och önskar att världen hade ett Eva Green-filter. 100 hemskaste finns i butik nu.

Semesterläsning #4: Dagens badpojke

I vår pinupkalenderserie "Bokhandlare i bar överkropp" kommer vi idag till butikschefen på Akademibokhandeln Center Syd, Löddeköpinge.
Johan är 43 år gammal, bor med partner och barn i Veberöd.
Gillar kaviarmackor med ost, The Walking Dead och kall grekisk öl. Inte nödvändigtvis samtidigt.
Allergisk mot katter och "livscoacher".
Just nu läser Johan Alex Marwoods Den mörkaste hemligheten i en solstol på Kreta. Den har börjat väldigt bra.

Vilken bokhandlare skulle ni vilja se halvklädd nästa vecka?
Skicka era önskningar till: bokboxen@akademibokhandeln.se ;-)

Johan Zillén 
Akademibokhandeln Center Syd

Vinnare i Swedenmark-tävlingen!

Tävlingen är nu avgjord!

Grattis Armina i Malmö, Annette i Järfälla, Sylvia i Göteborg, Lena i Gävle och Susanne i Eslöv! Ni har vunnit varsitt signerat exemplar av Eva Swedenmarks Om ni inte börjar leva gör jag slut. Perfekt sommarläsning! Boken kommer i posten.

Och vad är då en mappie (vår tävlingsfråga)? Rätt svar är en mogen och attraktiv 50-plussare, (även om någon av våra tävlingsdeltagare tyckte sig platsa i samtliga kategorier...).

Trevlig läsning önskar Bokboxarna!

Semesterläsning #3: Fast i färjan

Eder vänlige kvartersbokhandlare läser fortfarande deckaren Disclaimer (blir klar idag).
Bokhandlarhustrun är dock helt förlorad i Mats Strandbergs suveräna skräckroman Färjan!
Hon får hålla till godo med mitt gamla, tummade inbundna exemplar, men för er andra finns den nu tillgänglig i bekvämt pocketformat.
Ni kommer aldrig vilja kryssa mot Helsingfors eller Åland igen ...

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Ny deckarfavorit

När en del gamla deckarfavoriter (läs Peter Robinson) har fått lämna in är det härligt att få bli sådär riktigt ordentligt förtjust i en kriminalroman igen. Det blev jag nämligen i Gilly Macmillans debut Bränd himmel. Så förtjust att jag nu kan säga att jag hittat en ny deckarfavorit.

Rachel Jenner, fotograf och ensamstående mamma, låter sin åttaårige son Ben springa före till en repgunga när de är ute i skogen en söndag eftermiddag. Ben är utom synhåll bara en kort, kort stund. Sen är han borta och Rachel befinner sig mitt i varje förälders värsta mardröm. Allt blir svart.
Vad var det egentligen som hände den där ödesdigra eftermiddagen? Och finns det fortfarande en chans att hitta Ben vid liv?
Utredningen tilldelas kriminalkommissarie James Clemo, som lägger ner all sin tid och kraft på det medieuppmärksammade, prestigefyllda fallet. Men i takt med att ledtrådar rinner ut i sanden, lögner kommer fram i ljuset och chockerande hemligheter avslöjas, blir läget allt mer desperat för alla inblandade. Fångad mellan den förkrossande oron över sin son, trycket från polisutredningen och den hårt dömande allmänheten, inser Rachel att det inte finns en enda person hon kan lita på.

Det har ju blivit himla populärt att likna böcker vid andra böcker, så varsågoda... Bränd himmel är som en blandning mellan Sharon Boltons Små svarta lögner (recension här) och ovan nämnde Robinson när han var bra. Jag kommer också att tänka på Belinda Bauer och tror inte bara att det beror på att uppläsaren (Christian Fex) låter väldigt lik Torsten Wahlund som läste in Exmoor-trilogin.

Berättandet sker mestadels i någon slags framtid, Rachel ser tillbaka på händelserna när Ben försvann och vänder sig direkt till en lyssnare (läsare), James Clemos berättelse får vi bland annat via anteckningar från terapisessioner, och vi förstår snabbt att fallet orsakat någon typ av sammanbrott. Ändå berättas historien kronologiskt, från Bens försvinnande fram till upplösningen. För läsaren innebär det att man hela tiden jagar efter den sanning som man vet finns där framme.

Som deckarläsare får man ibland känna sig som en riktigt dålig människa. För hur kan det vara så olidligt spännande att läsa historien om hur Rachels liv slås sönder? Inte nog med att hennes son är försvunnen, ju längre utredningen håller på desto mer blir det tydligt att ingenting i hennes liv egentligen är vad hon trott. Den allmänna opinionen vänds mot henne. Var hon egentligen en så god förälder?

Utredningsarbetet och kommissarie Clemos privatliv är för en gångs skull också intressant att följa. Annars har jag på sistone hållit mig borta från klassiska polisutredningsdeckare. Men i Bränd himmel finns ingen försupen snut med taskigt kärleksliv eller rättsläkare som käkar mackor under obduktionerna. Såväl intrigmässigt som psykologiskt är det övertygande. Och välskrivet hela vägen. Sträckläsningsläge helt enkelt. Så bra att jag i detta tidiga skede tänker dubba den till sommarens deckare! Ser fram emot att läsa nästa bok av Macmillan.

Bränd himmel har just kommit ut i pocket. Ni packar med fördel ner den i strandbagen/resväskan.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro