Vårlängtan - Italien, Ryssland och Afghanistan

I vår ser jag fram emot utblickar genom spännande nyutkomna romaner. Det jag längtar allra mest efter, är snart slut: Elena Ferrantes tredje del av Neapelkvartetten. Nu är det vuxenliv och ansvar, inte bara runt Neapel utan också Florens. Italien jäser av protester och uppror. Elenas och Lilas liv, så olika, fortsätter att hålla mig helt fängslad. Nu tjuvhåller jag på de sista kapitlen av "Den som stannar, den som går". Den här romansviten är det bästa som hänt mig på flera år.

 

En författare, journalist och debattör som inte går att hoppa över är danske Carsten Jensen. "Vi, de drunknade" var en stor upplevelse. Nu rör han sig på helt annan mark: Afghanistan, med danska soldater på fiendemark. "Den första stenen" blir läsning en helledig helg.

 

Riktig rysarspänning kan jag längta efter - det balanserar det vackra under vår och sommar. Så nu längtar jag efter att ägna mig åt den nya thrillern från Camilla Grebe och Paul Leander Engström. "Den sovande spionen" är kusligt aktuell. Ryskt spioneri runt Stockholm och svenskt kärnkraftverk.

Mästerliga Kristina Olsson har äntligen hittat tillbaka till sina fantastiska huvudpersoner Fredrika Bergman och Alex Bergman.Som jag längtar efter "Syndafloden"!

 

Carolina Neurath, stjärnreporter på Svenska Dagbladet, har en ny thriller på gång: "Gränslösa" Måste-läsning! Författaren är otroligt skärpt, aktuell och insatt. Den här gången handlar det om samvetslösa snabblåneföretag.

 

Louise Boije af Gennäs tillhör också mina favoriter när det gäller att skildra tiden vi upplever. I mars kommer första delen av hennes nya serie Motståndstrilogin. Jag kastar mig over "Blodlokan", som verkar innehålla en hel del spänning. Den lilla människan mot makten ska det handla om, och jag vet att Louise Boije af Gennäs behandlar ämnet med stor känsla.

(Omslag till "Blodlokan" ännu inte fastställt.)

 Liane Moriarty blev mångas favorit förra året. Nu är relationsförfattaren från Australien tillbaka på svenska med "Andras vänner". Den kastar jag mig över under mars månad. Vad kan vara mer spännande än relationer?

 

Eftersom jag älskar allt som handlar om Italien längtar jag också efter Katherine Webbs nya roman "Italienska nätter". Här utlovas krossade hjärtan, våldsam fiendskap och skakande sanningar, en härlig läscocktail från Syditalien.

 

// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

"What's in a name?" som Shakespeare sa.

2017 var året då det äntligen skulle ske.

Disneys nya film "Moana" skulle göra min vackra frus vackra namn känt över hela världen, särskilt här på hemmaplan i Sverige då. På Samoa, där hon är född, är det lika vanligt som Maria är i Svedala.

Så sitter vi på bio tillsammans i höstas (Marvels Dr Strange, bra film) och trailerna för kommande premiärer börjar rulla. Disneyloggan glider in, underbart vackra söderhavsmiljöer tornar upp sig på duken ...

WTF?? "Vaiana"??

Vem i hela jösse namn är "Vaiana"?!

Vad i hela friden är det som händer?

Det var ju i år som alla skulle lära sig hur man uttalar hennes namn! I år som telefonsäljarna skulle sluta fråga efter "Mona" innan vi slängde på luren! I år, eller ja kanske nästa år då, som hundratals nyfödda flickor skulle döpas till "Moana"!

Och nu detta!

"Vaiana"!!

Det visar sig att ändringen beror på att parfymtillverkaren House Margot har registrerat ”Moana Bouquet” som varumärke runtom i Europa och att Disney Sverige inte känner sig sugna på en rättighetsstrid.

Hur man kan registrera ett egennamn som detta begrip' ja' int'. Ok om Disney tänkt lansera en parfym med samma namn, men en film? Obegripligt.

Inte blev vi gladare när böckerna kom heller ...

Så nu bojkottar vi den svenska utgåvan av filmen och går och ser versionen med originalspråk. Något som vi skulle ha gjort ändå eftersom alla barnen är stora nu ...

Vad gäller böckerna blir det svårare.

Det är lite opraktiskt för mig att behöva printa ut och klistra över namnet på (och i) alla böckerna i butiken, och beställer jag hem de engelska utgåvorna så blir det kanske lite svårt för alla barnen att läsa dem

Vi kan väl göra så att ni alla frågar efter "Moana"-böckerna istället för "Vaiana"-böckerna när ni ser mig i kassan. Ok?

Tänk på min stackars frus känslor ....  :-)

// Johan, Akademibokhandeln Center Syd

"Vaia...", jag menar "MOANA!" har svensk biopremiär den 3:e feb.

Bokhandlarna svarar: Siljas vårlängtan!

Tänkte börja året med att blicka mot vårens och sommarens uteliv i trädgården. Har en liten förkärlek för ruffiga ytor som kontrast till det mer sirliga, och då passar ”Betong – inne och ute” (utkommer i mars) som en inspiration till bord, krukor mm.

Medan betongen torkar frossar jag förhoppningsvis i Carsten Jensens ”Den första stenen” (utgiven i januari)– och hoppas på att den ska vara lika bra som ”Vi, de drunknade” (som dessutom dykt upp i en ursnygg pocketupplaga, utkommen i januari).

Apropå snygga omslag så har Nina Ulmaja designat ett fantastiskt omslag. Igen.                                     Så jag blir, liksom, dubbelt sugen på Sara Stridsbergs ”Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet” (Utkommer i april)  Lite från bokpresentationen: ”En dotter kommer till mentalsjukhuset Beckomberga för att besöka sin pappa Jimmie Darling. En gammal mor och en gammal dotter lever i ett förfallet hus bland de rika vid Amerikas Atlantkust. I en övergiven skyskrapa någonstans i Detroit vill Vladimir att Carter ska hjälpa honom att dö. I tre pjäser ger Sara Stridsberg röst åt fångna och suveräna, besegrade och odödliga.”

”Från grunden med systrarna Eisenman” av systrarna Eisenman (Utkommer i april) är lite av ett säkert kort bland kokböcker. Faller alltid för deras böcker. Som en fura. I den här får man hjälp med att ”fylla kylen och skafferiet med vackra burkar med inlagda grönsaker, kryddblandningar och mycket mer” Några exempel på recept är ”chutney, ketchup, surdegsbröd, såser, fonder, yoghurt, nötsmör, ostar, korvar, snacks, glass och mycket mer.” Se där så är matinspirationsboken införskaffad.

Bland barnböckerna är tredje delen av Hallahem ”Striden i skogen” (utkommer i mars) av Susanne Trydal och Daniel Åhlin en solklar självklarhet. Att fortsätta att följa den starka vänskapen mellan Torun och Tilda, alla de äventyr de hamnar i och få en inblick i vittrornas liv är ett måste i vår.

När mitt trädgårdsbord i betong är färdiggjutet och de nya betongkrukorna står på sin plats vill jag sitta hemma i trädgården och njuta av ”Botanicum” av Katie Scott och Kathy Willis (utkommer i mars) en faktabok för barn ”för blomälskare, bokälskare och skönhetsälskare i alla åldrar”.

// Silja, Akademibokhandeln Killbergs Helsingborg

 

En bror att dö för

Anders Roslund är ännu en gång på rymmen från skrivarpartnern Börge Hellström! Återigen har han slagit sig ihop med manusförfattaren Stefan Thunberg, för uppföljaren till deras prisvinnande debutroman ”Björndansen”.

”Leo torkar bort blodet i hallen. Han är fjorton år och städar upp efter sin pappa för sista gången. De är ensamma nu. Det är han som ska ta hand om sina yngre bröder medan pappa sitter i häktet och mamma ligger på sjukhus. Och han vet hur. Han ska maskera sig och begå sin första kupp.

Flera år senare öppnas fängelsegrindarna och han släpps ut i frihet efter en serie extremt våldsamma bankrån. Och han har ett enda mål – han ska begå det perfekta brottet och ta tillbaka det som inte finns, pengarna som samhället glömde bort.

Den här gången ska han inte blanda in sina bröder, inte lämna spår som leder tillbaka. Men plötsligt händer det som inte får hända. Misstaget som bjuder in kriminalkommissarie John Broncks och som ändrar spelreglerna – drar du in min bror, drar jag in din bror.”

Där ”Björndansen” var till stora delar en sann historia om Thunbergs äldre bröder (Militärligan), och deras horribla familjehistoria, så är ”En bror att dö för” en fiktiv kriminalroman om samma karaktärer.

Ett modigt grepp, då mycket av den förra romanens styrka låg i relationsdramat mellan far och söner, far och mor, bror och bror.

Men det funkar. Funkar mycket bra.

”En bror att dö för”, kan läsas både som sequel och prequel till sin föregångare. Vi får mer av barnens hårda uppväxt, ett fönster in i hur man redan som barn dras in i kriminalitet, och en faktiskt mer intensiv och brutal spänningshistoria än i den förra.

                               

 

En mycket bra start på spänningsåret 2017!

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

Bokhandlarna svarar: Vårlängtan!

Vad längtar våra bokhandlare mest efter i vårens utgivning?
Först ut, Susanna.

Alla goda ting är tre, och här kommer de tre klarast lysande stjärnorna på min vårhimmel.
Största peppen stavas såklart F E R R A N T E ! Nu påpekar kanske den uppmärksamma läsaren av denna blogg att trean redan funnits ute sedan ett par veckor, men jag väntar på ljudet jag. Och då får jag hålla mig till februari.

Sedan dröjer det ytterligare en månad tills den nya Harry Hole-romanen släpps. Bra sugen är jag på Törst, som verkar vara en just-when-I-thought-I-was-out historia, där Harry motvilligt måste återgå till polisarbetet efter någon slags bestialiskt vampyr(?)mord. Okej, det låter ju lite sådär kanske, men hey! Harry är alltid Harry. Jag gläder mig.

Slutligen har Amos Oz den goda smaken att ge ut ett nytt alster i april. Denna kloka man är ständig Nobelpriskandidat (i alla fall i min bok) och jag hoppas att nya romanen "Judas" är precis så fantastisk som den verkar vara när jag läser om den i SvB:s vårnummer.


Susanna // Killbergs Bokhandel / Akademibokhandeln Jägersro

Pojken som byggde egna världar

 ”Möt Alex, trettio-någonting. Han älskar sin fru, Jody, men har glömt hur han visar det. Han älskar sin son Sam, som har autism, men han förstår honom inte.  Uppgivet ser Alex hur anspänningen driver äktenskapet till bristningsgränsen, och separationen är ett faktum.
Samtidigt som Alex försöker förhålla sig till sitt nyvunna singelliv och livet som deltidspappa, börjar hans son spela Minecraft. Spelet öppnar en ny värld, där far och son för första gången kan mötas. Tillsammans upptäcker de att världen ibland måste falla sönder för att något nytt och bättre ska kunna byggas upp.”

”Pojken som byggde egna världar” är en mycket rörande historia om en fars svårigheter att ta hand om en son med autismspektrum samtidigt som hans äktenskap håller på att falla ihop.  

Berättelsen bygger till stora delar på författaren Keith Stuarts erfarenheter med sin egen son, och hur Minecraft fick dem att komma närmare varandra.

Trots det allvarliga ämnet är det ingen deprimerande historia.

Stuarts stil är lite åt Hornby/Parsons-hållet, och berättelsen bjuder på många skratt och ”håååh”-moments.

Feelgood med hjärna och hjärta. Rekommenderas.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

 

Modersmordet

Ja, kära läsare. Då var det dags för en omgång Patrick Melrose igen. Vän av ordning kommer snart att märka att jag hoppar över att recensera tredje romanen. Kanske för att den inte riktigt högg tag på samma sätt som de övriga. Titeln Some hope ger vid handen att det är en något mer harmonisk historia (med St Aubynska mått mätt, inga andra!). Patrick är nykter och drogfri och klarar för första gången av att tala med en vän om övergreppen han utsatts för som barn. Allt mot fonden av en outhärdlig societetsfest på en lantegendom. Lite av en transportsträcka, om än en genialisk sådan. Men Eländet! Var är Eländet? Jodå, det kommer igen. Alltså... raskt vidare till fyran!

Den fjärde romanen om Patrick Melrose skiljer sig lite från föregångarna på så sätt att den utspelar sig över tid. Där tidigare böcker fokuserat på koncentrerade utsnitt i protagonistens liv, sträcker sig Mother's milk över flera år – småbarnsåren. Vad som inte förändrats är däremot vår huvudpersons totala känslomässiga misär. Och nu är det dags att tröska modersrelationen.

I början är perspektivet dock sonen Roberts. Genom hans ögon får vi följa familjens dynamik under de första levnadsåren. Perspektivet skiftar sedan till Patrick, och emellanåt även till hans hustru, Mary. I fokus står dock hela tiden relationen föräldrar-barn.

För Patrick själv, som i mångt och mycket fortfarande är ett känslomässigt barn, är det en prövning att bli far. (Å andra sidan, vad är väl inte en prövning i denna svit?). Att inte längre vara huvudsakligt fokus för hustruns moderliga omsorger är ett hårt slag, och bristen på samliv blir en nästan välkommen ursäkt för otrohet. Samtidigt som han i sin besatthet av att inte upprepa sin fars misstag begår en rad nya gentemot sin familj.

Relationen till den egna föräldern, modern Eleanor som har förvandlat det sydfranska barndomshemmet till en shamanistisk retreatgård, är dessutom allt annat än okomplicerad. Hon inte bara berövar sonen hans arv, utan uppmanar honom också, sängbunden efter en rad slaganfall, oupphörligen att ta livet av henne. Att Patrick verkar mer än förtjust över att få göra henne till viljes gör honom tveksam och ångestriden.

Det är plågsam läsning, men som alltid när man läser St Aubyn, märkligt njutngingsfull. I Mother's milk framstår Patrick Melrose som mer outhärdlig än någonsin, och jag lider med både hans barn och hans hustru samtidigt som det kvillrar inombords av förtjusning över alla de många nyanser av elände som Patrick får genomleva. Ändå önskar jag honom starkt en slags frid nu. Kanske kan han få den i nästa bok? Titeln At last inger i alla fall visst hopp.

Susanna Mattsson

Killbergs / Akademibokhandeln Jägersro

Bok 4-5 om Patrick Melrose kommer på svenska i en samlingsvolym i mars.

Daffodils!

I högstadiet hade jag en svensk- och engelsklärare av den så kallade "gamla skolan". Han var före detta polis, och ganska till åren kommen (tyckte jag då - oklart nu i vilken ålder han egentligen var). På lektionerna fick vi skandera inledningen till Illiaden (SJUNGoguDINnaomVREdensomBRANNhospeLIdenaKILLes) och lära oss poesi utantill. Han trodde inte på prov (kanske inte så mycket av den gamla skolan after all) och uppmuntrade oss att skriva på fritiden. Han introducerade Steinbeck och Beckett. Han öppnade en port helt enkelt. Behöver jag säga att jag älskade det?
Andra, mindre nördigt orienterade klasskamrater, tyckte nog att det var rätt segt att recitera poesi och analysera Möss och människor. Vad ska man med det till i Livet liksom? Men de kunde inte ana vad som skulle hända 25 år senare!
Härförleden hade jag en kund i butiken som kanske ville köpa en anteckningsbok i present. Efter en lång stunds tvekan framför Paperblanks-hyllan, vände hon sig till mig för hjälp.

Hon: Den här boken är fin, men vem är Wordsworth egentligen?
Jag: En engelsk romantisk poet.
Hon: Det låter ju bra, men jag har aldrig hört talas om honom. Vad har han skrivit?
Jag: DAFFODILS!
I wandered lonely as a cloud
That floats on high o'er vales and hills,
When all at once I saw a crowd,
A host, of golden daffodils;
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.

Se där - på försäljiska kallar vi det för ett avslut. Andra skulle eventuellt kalla det nördbonanza. I alla fall. Tack Harry Källvik, var du än är idag. Kanske inte sådär jättemycket för att jag fick sälja en anteckningsbok (även om det såklart var bra ur så kallad jobbmässig synvinkel), utan för allt det där andra. För att du fick mig att fatta att Livet och Litteraturen är oskiljaktiga.

Ja, så klart vill ni som likt mig inte kommer ihåg resten av Daffodils läsa den i sin helhet. Ni hittar den här.


Susanna Mattsson
Killbergs / Akademibokhandeln Jägersro

Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå

Saligt hädangångne Douglas Adams är ju tveklöst med känd för sin klassiska trilogi (i fem delar) "Liftarens guide till galaxen". Men käre Douglas klämde även ur sig två böcker om smått besynnerlige privatdetektiven Dirk Gently.

Som nu blivit Netflix-serie!

Jag har sett säsong ett nu. Mycket underhållande!

Även om det var mer än tjugo år sedan jag läste böckerna kan jag dock konstatera att jag inte känner igen mycket av dem i serien.

Får kanske läsa om dem. :-)

// Johan, Akademibokhandeln Center Syd

p.s. De finns inte i tryck på svenska längre, men jag ska ta och beställa hem de engelska utgåvorna i alla fall.

Johans läsutmaning 2016 - Varannan damernas

Som trogna läsare kanske kommer ihåg så har jag under de senaste två åren gjort en ansträngning för att läsa mer jämlikt, detta då jag omedvetet haft en kraftig övervikt av manliga författare i min litteraturkonsumtion.
Ni kan t.ex. läsa mer om det, och hur det gick under 2015 Här


Så hur gick det då under 2016?


Totalt: 74 lästa böcker
Kvinnliga författare: 36 st
Manliga författare: 35 st
Pseudonym, kön okänt: 1 st
Författarpar man/kvinna: 2 st


Skapligt resultat kan jag tycka. För första gången har jag alltså läst fler böcker av kvinnliga än manliga författare. Med tanke på att fördelningen 2010-2014 (orkade inte göra mer research än så ..) var ca 85-15 till Y-kromosomens fördel .. :-)


Vi siktar på ett lika bra resultat under 2017!


// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

Världens lyckligaste kvinna

 När jag såg den här boken i butiken var min första reaktion naturligtvis:

”Har min fru skrivit en självbiografi? Hur har jag kunnat missa det?”, men vid mer noggrann granskning visade det sig vara en thriller av författaren Jessica Knoll.

Ännu en i det långa led av spänningsromaner som på omslaget jämförs med Gillian Flynns världssuccé ”Gone Girl” (som tex ”Kvinnan på tåget”, ”Hustrun”, ”Änkan” mfl mfl).

 

Jag skulle dock påstå att den har mer gemensamt med Malin Persson Giolitos ”Störst av allt”, både i ton och i val av ämne. I shall spoil no more …

 

”Som high school-elev vid prestigefyllda Bradley School fick Ani FaNelli utstå en chockerande, offentlig förnedring efter en serie omskakande och brutala händelser. Något som väckte ett desperat behov av en ny identitet.

I dag har hon ett glamouröst jobb i New York, en dyr garderob och en snygg framgångsrik fästman – hon är så nära att leva det perfekta liv hon arbetat så hårt för att förverkliga.

Men tonårens förnedring är inte Anis enda sår. Hennes förflutna rymmer också en smärtsam hemlighet. Något som fortsätter att hemsöka henne, som hotar att komma upp till ytan och förstöra allt.”

 

Solklart den bästa bok jag läst i år!

Även den första bok jag läst ut i år.

Sorry.  J

Ursäkta mig Miss Knoll. Du har skrivit en klart godkänd roman med en oväntad dramatisk vändning.

Att kalla ”Världens lyckligaste kvinna” för en thriller vore dock ett tjänstefel.

 

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd