Gästbloggare: Staffan Nordstrand – aktuell med boken "Opium".

För nu fem romaner sedan kunde jag inte för mitt liv tro att jag skulle bli författare på heltid. Att jag skulle lämna jobbet inom byggindustrin som jag njöt av. Där ena dagen spenderades i ledningsgruppsmöten, och nästa ute på byggen.

Men vad gör man inte för en bättre sak, när man får ständiga tecken från ovan att man måste ta steget? Ja, då är det bara att åka med.

Något som påverkade mig starkt under början av de fyra åren då jag jobbade med faktainsamlingen för mina romaner var mänskliga rättigheter, handel med människor, droger och vapen. Det är de fyra viktiga grunderna i mina spänningsromaner som till stora delar är dokumentära.

I "Under floden", "Samnang tiggarpojken", "Sista färden", "Byggfirman" och nu senast "Opium" är platser händelser och den fakta som kommer fram i dialogerna autentiskt.

Sist jag skrev på Bokboxen (här) berättade jag lite om mitt liv och bakgrund fram till dess att jag började i skolan under senare ungdomsåren och läste in klasserna sju, åtta och nio på ett år i Eriksdalskolan på Söder i Stockholm. Före den tiden hade jag bara skolkdagar och inga skoldagar. Det ordnade upp sig och jag kom på bättre tankar. Jag ville inte längre driva omkring på Stockholms gator, bo i portar, bli upplockad av polisen, barnavårdsnämnden och fraktad till fosterhem och skola för busiga barn. Jag ville bli något.

Det har jag nu. I och med romanen "Opium", kan jag med stolthet kalla mig författare. Jag bestämde mig för att skriva den i samband med Under floden-trilogin. Det tog mig nästan tre år att göra romanen färdig med all sammanställning av fakta och resor. Jag betalade dyra pengar för att få tillgång till höjderna i Laos, till folket som odlar opium som senare blir heroin. I stora mängder bärs det in i Kina upp till Shanghai och sedan vidare till Hongkong och Macao. I vissa delar även in i Skandinavien via Kina och Ryssland.

Knarket har gått samma väg i över hundra år, på samma stigar som av slitage bara blir djupare och detta trots att myndigheterna gör allt för att stänga av transportvägarna. Något som de aldrig kommer att lyckas med – krafterna bakom droghandeln är för starka, och pengarna de tjänar är för stora.

"Opium" är en stark spänningsroman där vi följer Eva som träffar Fredde på hotell Malmen i Stockholm. De träffas i baren och deras tid tillsammans blir mer än dramatisk med svek, lögner och mord.

Eva blir mycket kär i Fredde efter ett antal nätter tillsammans. Kärleken förblindar henne och då han frågar om de skall resa på semester, till Bangkok och Phuket, får Fredde ett tydligt ja till svar. Efter bara fyra dagar i paradiset ångrar hon sig bittert och kan inte förstå hur hon bara kunde göra en sådan dumhet. Men det är för sent och där och då sugs hon allt djupare ner i den nyss inledda mardrömmen.

"Opium" får en uppföljare, "En tid för gudar", som ligger färdig och kommer ut till vintern. I den följer vi Fredde, som under sin nya identitet smugglar heroin från Laos via Kina in i Kazakstan, Ryssland till Sverige. Romanen slutar överraskande och jag hoppas att du får möjlighet att läsa även den boken!

Självklart jobbar jag på ett nytt romanprojekt som jag hoppas kommer ut 2019 och just nu i skrivande stund tycker min Labrador Chica att vi bör ta en timmes promenad i skogen. Jag tar henne, går och lämnar just nu inga mer spår.

 Vid tangenten, Staffan Nordstrand