Never never gonna get old

Som om tanken på att hamna på ett demensboende inte var skrämmande nog för de flesta av oss, vad händer när de äldre där tas över av mörka krafter? Där har du upplägget för Mats Strandbergs ("Engelsforstrilogin", "Färjan", "Monstret-böckerna") nya rysare "Hemmet"

"Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.
På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.
Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva."

Precis som i "Färjan" (Min recension här) tar Strandberg sin tid innan läskigheterna väller in.

Är det kanske väldigt svenskt? Lite vardagsleda, socialrealism och möjlighet att lära känna personerna i berättelsen innan blodet flyter och skriken kommer?

Jag gillar det verkligen.

Lite mindre "bang on the beetroot" än i de, framförallt, amerikanska horrorfilmerna.

När skräcken väl kommer så är det så mycket värre efter som du faktiskt känner något för människorna som drabbas.

Mats Strandberg bevisar åter igen att han siktar på att bli en svensk Stephen King,

och har goda chanser att nå målet.

"Hemmet" är en klassisk, men ändå modern, skräckis av samma typ som t.ex. "The Conjuring", "Insidious" och "Sinister". De bra första delarna då alltså, inte de kackiga uppföljarna. Den här boken har alla förutsättningar att kunna bli en riktigt ryslig rulle ...

Akta dig Ajvide, du är på väg att bli omsprungen ...

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd