Vi är många därute, som gått
genom eld. Som trakasserats, hotats, förföljts och livrädda rusat fram som på
glödande kol på mörka gångbanor med rädslan flåsande i nacken. Ibland hinner vi
inte undan.
Vi är eldsystrar.
Titeln till min nya bok är
dubbeltydig, för den handlar både om kvinnors (och barns) utsatthet och om två
faktiska systrar som drabbats hårt av en eldsvåda.
Om Eldsystrar:
”Vera Lilja är en
erfaren, skicklig och omtalad psykolog med mottagning vid Odenplan i Stockholm.
Hon har under en tid mottagit anonyma hot som blivit alltmer påträngande. Någon
som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot
Vera Lilja. I Veras ungdom förlorade hon båda sina föräldrar i en fruktansvärd
brand, där även hennes syster blev svårt skadad. Vera har i hela sitt liv känt
en enorm skuld och försöker sona den genom att hjälpa andra. När det visar sig
att Veras favoritklient, journalisten Ayana, är kidnappad gör sig det förflutna
påmint. Det som Vera i ett helt liv försökt att glömma. Veras psykologiska
kunskaper sätts på spel och det är upp till henne att rädda dem båda.”
Vi har en del gemensamt, Vera och
jag. Vi är båda från Motala, vi har flyttat till Stockholm, vi är utbildade
psykologer och vi har utsatts för någon som blivit besatt av oss.
Liksom jag reser Vera tillbaka till
Motala (där hon har en stuga vid Vätterns strand) med jämna mellanrum. Min
familj bor kvar i Motala, men är - till skillnad från Veras - vid god vigör.
Veras syster Eva bor också kvar i Motala och det är med dubbla känslor Vera
besöker henne. Eva skadades både av elden och av fallet från andra våningen då
hon flydde lågorna den där olycksaliga natten. Vera älskar sin syster över allt
annat, men smärtan över det som än gång hände river i henne.
Medan jag lämnade psykologyrket
efter några år, för att vidareutbilda mig till journalist och senare bli
författare, fortsatte Vera Lilja sin yrkesbana. Man skulle kunna säga att Vera
är den psykolog som jag hade velat vara om jag fortsatt att arbeta som
psykolog; modig, ibland okonventionell och alltid med barnet och barnets
rätt i fokus.
Jag har med åren insett att min
erfarenhet av att själv ha blivit utsatt för en stalker, präglar alla mina
böcker. Under ca tio år fick jag mängder av brev, blommor, presenter och
telefonsamtal av en man, en bekant från ungdomen, som bestämt sig för att jag
var kvinnan i hans liv. Jag vädjade först till honom att sluta, returnerade
saker, polisanmälde honom, slängde luren i örat på honom och bad kompisar ringa
och prata med både honom och hans mamma. Inget hjälpte och han flög till
Sverige för att träffa mig och renoverade en lägenhet åt oss i sitt hemland,
samtidigt som jag bildade familj och till sist bytte telefonnummer. Det var en otroligt
jobbig tid och jag var fruktansvärt rädd att han skulle dyka upp och röja mina
barn och min man ur vägen, för att få ha mig för sig själv. Nu har stalkningen
upphört, vilket jag är djupt tacksam över.
Men i mina böcker fortgår den. Förmodligen
för att jag omedvetet har behövt skriva om det i terapeutiskt syfte.
I Morgongåvan kidnappas sångerskan Nathalie av en man som länge haft
ögonen på henne, hans ängel. Hon har ingen aning om att de mötts tidigare och
hur han nu valt ut henne för att ge henne sin morgongåva.
I Det enda rätta går psykologen Maria sexuellt över gränsen med en
klient. Då Maria inser sitt misstag avslutar hon, men klienten accepterar inte
ett nej och med ens är familjen och framför allt Marias dotter i fara.
I Hitta hem träffar läkaren Helmi, som tidigare gett falska
friskbesked till sina cancerpatienter, en man. Vad hon inte vet är att han har
en dold agenda. Av hat och hämnd.
Och i Eldsystrar är det alltså Vera Lilja som blir utsatt. Hon har
tidigare mottagit hot i sin yrkesroll, men hoten som riktas mot henne nu är
personliga och grova. Någon anser att hon förstört hans liv. Och han är mycket
våldsam.
Kanske är jag färdig nu. Kanske
kommer uppföljaren till Eldsystrar (som är första delen i en trilogi) inte att handla om besatthet, hot och
förföljelse. Kanske är jag personligen färdigbearbetad.
Men problemet med män som hotar
och trakasserar kvinnor kvarstår.
Och jag kommer för alltid att engagera mig i
frågan. Och stötta mina eldsystrar.
// Susanne Boll, författare
Susanne Boll föddes 1972 i Motala och är psykolog, journalist och författare. Hon har tidigare skrivit tre relationsromaner men har nu tagit klivet över till spänningsgenren.
Hon bor i Stockholm med sin familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar