Roten till det onda är den senaste boken om Alan Banks som släppts på svenska. Men den utspelar sig strax före En ovanligt torr sommar, den bästa boken i serien och den första som kom ut i Sverige (2001). Jag förstår inte den här idén som förlaget har, att ge ut Peter Robinsons bakkatalog via någon slags omvänd kronologi istället för att börja från början med Gallows view från 1987 (fortsätter de såhär får vi väl se den på svenska tidigast år 2019). Såklart går det att hänga med, men det är lite märkligt.
Tack vare den här märkliga utgivingsordningen så är Banks i den här boken fortfarande gift med Sandra, som de svenska läsarna alltid har känt som ex-hustrun. Men äktenskapet knakar ordentligt i fogarna. Samtidigt får Alan ett fall på halsen där en ung man hittas ihjälsparkad i en gränd. Det visar sig att han tillhört en nazistisk organisation och att han tidigare under kvällen har han hamnat i gräl med några pakistanska killar på en pub. Det verkar lättlöst, en misshandel som gått för långt, men såklart står det snart klart att fallet är betydligt mer komplicerat. Till råga på allt lyckas Banks stöta sig riktigt ordentligt med den odräglige polischefen Jimmy Riddle (ja, han är ju fortfarande på banan vid den här tiden) vilket får ordentliga konsekvenser.
Klassiskt Banks-upplägg alltså, men med riktigt gott humör. Det är upplivande att läsa (eller i det här fallet lyssna på - uppläsaren Tomas Bolme får godkänt) en Peter Robinson-bok som inte går på tomgång. Roten till det onda en bra mycket mer inspirerad historia än Bad boy som ju fick mig att fundera på att avsluta min kärlekshistoria med författaren och hans egensinniga kommissarie. Här bjuder författaren på såväl språklig som intrigmässig spänst. Och även om boken är från 1997 och det alltså inte på något sätt indikerar att nästa alster kommer att bli roligare, så känns det fint att få bekräftat att han kan ju om han vill, gamle Robinson.
En sak som jag däremot inte kan låta bli att reta mig på är de hyfsat platta kvinnoporträtten. Både Banks hustru Sandra och hans kollega Susan Gay (ny bekantskap för mig) är schablonartat skissade och kryddade med en rad stereotyper som gör att jag inte vet vem jag ska irritera mig mest på - karaktären eller författaren. Tycker att Robinson tar sig i porträttet av Annie Cabbot (men hon dyker ju inte upp förrän i nästa bok) även om tendenserna finns kvar även där.
Att boken är skriven för 15 år sedan märks också tydligt på de minst sagt daterade beskrivningarna av internet. Robinson ägnar en lång stund åt att beskriva hur Gay skriver in en webbadress på datorn, eller exakt hur en hemsida är uppbyggd. Kanske hade jag inte alls reagerat på detta 1997, nu känns det nästan humoristiskt stofilaktigt. Men jag väljer att se det som kuriosa.
Annars bjuder den här boken precis på vad man vill ha när man slår upp en Alan Banks-deckare. Den problemtyngda kommissarien, de intrikata fallen, den engelska landsbygden... Tummen upp för Roten till det onda alltså. Med största säkerhet tar jag mig snart an En förgiftad man av samma författare. Ingen Alan Banks där så långt ögat når dock. Ska bli spännande att se hur det känns.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar