torsdag 21 juni 2018

Tävla med Bokboxen! Vinn Stina Jacksons "Silvervägen"!



Johan har hyllat den som årets bästa svenska kriminalroman och författaren gästbloggade i måndags!

"För tre år sedan försvann Lelles dotter spårlöst. Nu tillbringar han de ljusa norrlandsnätterna med att köra utmed väg 95, även kallad Silvervägen. Till samma ort flyttar Meja och hennes mamma, Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. När höstens mörker närmar sig försvinner ytterligare en flicka och Lelle och Meja förstår att deras liv för evigt kommer att vara sammantvinnade."

Nu ger vi fem av er chansen att läsa denna framtida klassiker alldeles gratis i sommar!

Svara bara på denna enkla fråga:

Författaren Stina Jackson bor sedan 12 år i Denver, Colorado, men vilken norrländsk stad kommer hon ursprungligen ifrån?

1. Haparanda
X. Skellefteå
2. Sundsvall


 


Skicka ditt svar och din postadress till bokboxenkillbergs@gmail.com senast fredagen den 29:e juni. Eftersom det är semestertider kan det dröja till mitten på juli innan vi avslöjar vinnarna. Du får bita ihop helt enkelt. :-)

Lycka till!









måndag 18 juni 2018

Gästbloggaren: Stina Jackson




Jag skrev Silvervägen med hemlängtan som bränsle. Eller Norrlandslängtan, snarare. Efter tolv år i USA så har saknaden efter skogarna och människorna och de långa ljusa nätterna växt sig allt starkare. Det är som en sång inuti mig som aldrig tystnar. Norrlandssången.
 
Min man och jag hade precis sålt vårt hus och i väntan på att hitta något nytt så bodde vi i en liten förfallen lägenhet i utkanten av Denver. Jag satt i sängen och skrev om morgnarna, omgiven av kackerlackor och röklukten som hängt sig fast i väggarna och golvet efter den förre hyresgästen. Utanför fönstret krälade en högt trafikerad motorväg och trots att man kunde skymta Klippiga Bergen i fjärran så hade jag aldrig känt mig så långt ifrån naturen som då. Så totalt insnärjd i betong. Räddningen blev att skriva sig hem, att sätta sig i bilen tillsammans med Lelle och köra genom barndomens marker för att upptäcka dem på nytt. Norrlandssången växte sig till en hel symfoni den sommaren.
 
Fröet till Silvervägen såddes när jag såg en dokumentär om en motorväg i Kanada som fått öknamnet Highway of Tears, tårarnas motorväg, efter att ett stort antal kvinnor och flickor försvunnit längs vägen under de senaste fyrtio åren. Den storslagna kanadensiska naturen förde tankarna till Norrland och jag började fundera på vad som skulle hända om unga kvinnor försvann längs en väg i det norrländska inlandet. Platsen som sjöng i mitt huvud. Det var så det började.

Den första karaktären som kom till mig var Lelle, den plågade pappan som letar efter sin försvunna dotter. Jag såg honom så tydligt redan från början, där han satt bakom ratten, att scenerna nästan skrev sig av sig själva. Han är en människa som förlorat allt, som lever sin värsta mardröm, men som samtidigt vägrar att ge upp. Jag tror och hoppas att han är en karaktär som berör läsaren och som stannar kvar långt efter resans slut.

Meja kom till mig i en helt annan takt, mer smygande och hemlighetsfull. I början visste jag inte riktigt vad hon ville eller vart hon var på väg, men jag har förstått nu i efterhand att det var det som var poängen. Vi fick famla oss fram tillsammans.

Jag har fått en väldigt fin respons från läsare just för mina fascinerande och lite udda personporträtt. Det är en samling livsöden som kryper in under huden och är svåra att värja sig ifrån.  

 Min ambition med Silvervägen var att skriva en litterär spänningsroman som berör på djupet och låter Norrland utgöra en egen karaktär. Jag ville skapa en berättelse som är lika vacker som den är skrämmande. Precis som sången i mitt huvud. 

// Stina Jackson


Du kan läsa vad Johan tyckte om Silvervägen här.
Och senare i veckan kommer vi ge fem lyckliga läsare chansen att vinna att alldeles eget exemplar av boken! Watch this space!     


fredag 15 juni 2018

Bokhandlarna svarar: Siljas & Yvonnes sommarpockettips!




”Problemet med får och getter”
Underbar, brittisk, charmig och lite filosofisk bok.
”Ditt liv och mitt”
En stark roman om familjehemligheter, skuld och hämnd.
”Värd att döda”
En underhållande spänningsroman med många oväntade vändningar. Vem är förävare? Vem är offer?
”Stora stygga vargen”
Obehagligt spännande tysk kriminalare!

// Yvonne, Akademibokhandeln Helsingborg City



Fyra fantastiska pocketar för oss som gillar riktigt bra berättelser!
Det här är en kvartett av gripande, ibland hjärtskärande och framförallt oförglömliga relationsskildringar. Oavsett om du väljer att följa gorillan Sally i ”Mördarens apa” eller någon av de andra karaktärerna så lovar jag att du får en riktigt bra läsupplevelse.
(En del av dem kräver näsduk.)



Fyra fantastiska biografier!
Ibland önskar jag att jag kunnat backa och ha vissa böcker olästa, bara för att få lov att ha dem framför mig. De här är några av dem. Vill du läsa och ta del av någon annans livshistoria så är det här ett litet urval av alla de biografier som tar dig med på hisnande och känslosamma resor. 



(Håll utkik - i september kommer ”Ett jävla solsken: en biografi om Ester Blenda Nordström” av Fatima Bremmer i storpocket. Skaffa den, läs och njut.)

Glad sommarläsning // Silja, Akademibokhandeln Helsingborg City

måndag 11 juni 2018

Gästbloggaren: Tony Johansson



Både hjärta och hjärna
Om man vill skriva spänningslitteratur och samtidigt ta upp viktiga frågor, då är deckaren det perfekta formatet. Något många svenska författare visat under de senaste decennierna.
Det var ungefär så jag tänkte när jag för sju år sedan satte mig och började skriva det som kom att bli min debutroman, Den tredje passageraren (Celanders 2014) som handlade om ett ämne som engagerat mig länge: kriget mot terrorn och hur detta fått marken under rättsstaten att erodera. Genom att placera en fiktiv thriller/deckar-historia i en ram av verkliga händelser, men utan att berätta för läsaren var gränsen gick mellan fiktion och verklighet, gav jag mig i kast med den tidsanda som präglade oss efter 11 september-dåden. Många av er minns säkert den hösten då hävdvunna mänskliga rättigheter avskaffades på löpande band och vedervärdigheter som tortyr för första gången i modern tid offentligt började försvaras, alltmedan världen hukade inför eller hakade på supermakten när oskyldiga offer i New York skulle hämnas med oskyldiga offer i Kabul och Bagdad.  
 Recensionerna var lysande och det gick lång bättre än jag ens vågat hoppas. Rakt in i både hjärta och hjärna, skrev exempelvis Skånska Dagbladets recensent och därmed hade hon lyckats sätta ord på det jag strävade efter.
 Och det var vad jag bestämde mig för att försöka göra igen senvintern 2015 – att skriva för både hjärta och hjärna. Men nu med den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget som historisk ram. Nästan varje dag kom rapporter om människor som drunknat på Medelhavet. Tänk om, funderade jag, havet istället var Öresund. Där någonstans föddes Smugglaren (Lind & Co 2018), som är en fristående uppföljare på Den tredje passageraren, och som till stora delar utspelar sig i Landskrona, Lund, Malmö – och på Öresund.
 Om jag även denna gång lyckats skriva för både hjärna och hjärta får läsarna avgöra. Men jag tror och hoppas att jag lyckats.
 Nu på lördag, 16 juni 11.00-12.30, kommer jag att finnas på Akademibokhandeln på Center Syd för att signera mina böcker. Hoppas vi ses där. 
// Tony Johansson

torsdag 7 juni 2018

Den norrländska präriens deckardrottning



"Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.
"



Wow.
Inte sedan Johan Theorins "Skumtimmen" har jag blivit lika imponerad av en svensk kriminaldebut.
Stina Jacksons "Silvervägen" är en vemodig, gripande och oavbrutet spännande roman.
Jackson skriver så det svider i ett fadershjärta. Lelles saknad över dottern, hans smärta så påtaglig att den rinner från sidorna. Och Meja ... Meja som följer sin röriga mamma hem till en sluskig karl på den norrländska landsbygden. Även där empatiblöder mitt hjärta, för Mejas pappa saknas helt.

Nu ska jag inte vara elak mot resten av Sveriges spänningsförfattare - många av er håller världsklass, men det här är den måttstock ni har att mäta er mot nu.
Så bra är det.
I klass med nämnda Theorins debut, lika bra som Åsa Larssons bästa. Den nivån.

Stora ord kanske, men om denna bok inte får Svenska Deckarakademins pris för årets kriminalroman så är det något rejält fel med vår samtid (samt eventuellt en mutskandal som skulle få turerna i "vanliga" Akademien att blekna ....).

Och så lovar jag att äta upp min hatt.
Jag har dock ingen hatt.
Jag får lova att äta upp någon annans hatt.
Om den inte är kolhydratig.
Kör "Low carb-grejen" just nu.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

måndag 4 juni 2018

Gästbloggaren: Anna Hage - 30 år av tystnad




"En vardagskväll i februari 2016 möter Anna Hage sin egen blick i tv-rutan. 
Det är blicken hos en skrämd sjuttonåring. En tjej med sprejat hår i 80-talsfrisyr sitter i Aktuelltstudion och berättar om mordnatten då Olof Palme mördades. 
Nu, trettio år senare väljer hon att inte längre blunda för smärtan och berättar sin egen historia om vad som hände. Hon beskriver själva mordnatten, polisförhören, utsattheten och känslan av att vara den som alla skvallrar om. Hon berättar om livet idag, om hur de åren präglat henne, om maktlöshet och skamkänslor. Om vikten av att våga möta sina värsta rädslor – och om att gå vidare i livet."


Jag kan nu säga att jag mår bra, att jag är igenom det svåra och att jag mår bra... Det är så ovant att säga de orden och det är så ovant att känna så. Efter år av tårar och gråskala i sinnet så hade jag nästan tappat hoppet att kunna känna mig stark och glad igen. Det styrka som jag hade byggt upp i mitt inre var som bortblåst och jag kände inte riktigt igen mig själv längre. Plötsligt hade allt simmat upp till ytan och insikterna, sanningarna och känslorna tvingade mig vidare. Det blev helt enkelt omöjligt att stoppa utvecklingen. Jag förstod att det fanns brister och sprickor i en del av de stenar som var bärande i min grund som jag blev tvungen att riva ner och mura om. För att säkra min framtid. Det fick inte rämna igen. Tänk att det skulle ta över trettio år för mig innan jag startade att gräva i allt, röra upp allt som varit för svårt att minnas. Men på något märkligt sätt så har allt sin tid.. Plötsligt vart det väldigt viktigt att uttrycka det som 17-åriga Anna såg, kände och aldrig sa. Jag är idag så stolt att jag hade modet att göra det och det är bättre sent än aldrig. Självklart har det kostat energi. Åratal av bearbetning har sitt pris och trauma sliter. Mina barn, min son som har levt under samma tak som mig under de här åren vet och har varit helt avgörande för att jag mår bra idag. Men jag är oerhört glad att jag äntligen lyckats förändra min bild av min historia in i framtiden. Att jag nu har nya bilder att ta med mig vidare in i min nya version, version 2,0 av mig själv.
Jag mår bra och det är härligt!

// Anna Hage


"Anna Hage blev vittne till Palmemordet. Hon var ung gymnasieelev och försökte rädda livet på statsministern den där februarikvällen 1986. En traumatisk upplevelse som tillsammans med det efterföljande drevet i media, polisförhören och rättegångarna har påverkat hennes liv starkt."

måndag 28 maj 2018

Crime Time Roundup



Ingen ska anklaga mig för att inte ta det här med Påskekrim på allvar.
Sedan i påskas har jag läst åtta stycken deckare.
Det har varit lite mycket på jobbet så jag har inte hunnit skriva individuella, utförliga litteraturanalyser/recensioner av dem alla (som jag ju aaaalltid gör), men jag tänkte här samla några tankar om de bästa.

Tre timmar - Anders Roslund


Första boken utan parhästen Börge Hellström, som tragiskt gick bort 2016. Åttonde Ewert Grens boken allt som allt, tredje med nya co-huvudkaraktären Piet Hoffmann.
Deras första möte i "Tre sekunder" håller jag fortfarande högst, men "Tre timmar" tycker jag smäller högre än mellanakten "Tre minuter". Dels för att ämnet - flyktingsmuggling - slår closer to home än de sydamerikanska knarkligorna i föregångaren, men kanske särskilt för att Ewert håller sig på hemmaplan (i stort sett) den här gången. Jag älskar gubben, men som powerplayer i Washington var han inte trovärdig.
Som alltid. Intensivt, spännande och med ett jädra driv.

Träskkungens dotter - Karen Dionne

"Helena växer upp i en isolerad tillvaro långt ute i de vidsträckta träskmarkerna i övre Michigan. Hennes far lär henne allt om att överleva i det vilda. Hon lär sig spåra, jaga, fiska och hitta ätliga växter. Helena avgudar sin far och hon ringaktar sin kuvade mor. Men när Helena är tolv år inträffar något som avslöjar sanningen om deras liv i träsket: att hennes far kidnappat hennes mor, som då var 14 år, och fört henne ut i träsket med våld. Helena är dotter till ett monster"
Frilufts-Fitzl liksom! 😏
Eller Daniel Woodrells "Winter's Bone" möter Emma Donoghues "Room" ungefär.
Hyllad och prisbelönad thriller. Mycket spännande, men kanske lite väl snabbläst kan jag tycka.

Kvinnan i fönstret - AJ Finn

Anna har torgskräck, dricker för mycket vin, spelar online-schack och spionerar på grannarna.
Riktig jobbig grannkärring kan tyckas, men allt är inte vad det ser ut att vara i denna Domestic Noir-succé. Jag skall erkänna att jag inte fastnade på en gång, det händer inte mycket de första 100 sidorna eller så, men när intrigen väl kickar igång är det spänning på hög nivå. Och Anna känns som en vän jag skulle vilja ta ett glas med. 
Undrar om hon spelar Wordfeud?

De gömda - Gin Phillips

Spännande och intensiv mardrömsthriller om mor och son som fångas i en djurpark under ett pågående terrorbrott. Eller är det galna "Zoo-shooters" kanske?
Oavsett, en riktig bladvändare man läser ut på några timmar. Som ett riktigt bra "Criminal Minds"-avsnitt ungefär ....

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

torsdag 24 maj 2018

Mats Strandbergs "Hemmet" - Nu i pocket!



Som om tanken på att hamna på ett demensboende inte var skrämmande nog för de flesta av oss, vad händer när de äldre där tas över av mörka krafter? Där har du upplägget för Mats Strandbergs ("Engelsforstrilogin", "Färjan", "Monstret-böckerna") rysare "Hemmet" - som precis utkommit i pocket.

"Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.
På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.
Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva."

Precis som i "Färjan" tar Strandberg sin tid innan läskigheterna väller in.
Är det kanske väldigt svenskt? Lite vardagsleda, socialrealism och möjlighet att lära känna personerna i berättelsen innan blodet flyter och skriken kommer?
Jag gillar det verkligen.
Lite mindre "bang on the beetroot" än i de, framförallt, amerikanska horrorfilmerna.
När skräcken väl kommer så är det så mycket värre efter som du faktiskt känner något för människorna som drabbas.


Mats Strandberg bevisar åter igen att han siktar på att bli en svensk Stephen King,
och har goda chanser att nå målet.
"Hemmet" är en klassisk, men ändå modern, skräckis av samma typ som t.ex. "The Conjuring", "Insidious" och "Sinister". De bra första delarna då alltså, inte de kackiga uppföljarna. Den här boken har alla förutsättningar att kunna bli en riktigt ryslig rulle ...

Akta dig Ajvide, du är på väg att bli omsprungen ...

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd
 
 
Reviderad version av text publicerad maj 2017.

måndag 21 maj 2018

Italienskt med Ferrante-band



Domenico Starnone - kan han möjligen vara en Elena Ferrante-författare?

Den gåtfulla doldisen Ferrante tippades ju vara en översättare vid namn Anita Raja. Hon var knuten till förlaget som gav ut romanerna i Italien.
Döm min förvåning när det landar en italiensk roman på bokhandelsdisken: "Band" av Domenico Starnone.
Denne författare, en av Italiens främste, är gift med översättaren Anita Raja. Ni förstår kanske vart jag vill komma vid det här laget:
Tänk om de två har knåpat ihop den fantastiska Neapelsviten under pseudonymen Ferrante!
Jag läser romanen "Band" med stor spänning. Kan man ana Ferrantes handlag? Både ja och nej. Det här är en i format mycket mindre roman. Men samtidigt - här skildras samma såriga relationer som i Neapelsviten. Och relationsdramat utspelas i Neapel och Rom.
Hur som helst är det en oerhört stark och koncentrerad roman om en familj som går sönder när mannen lämnar. Och det är snyggt skildrat med mycket symbolik. Upplägget är också genialt, från den svikna kvinnans, från mannens och barnens perspektiv. Och alltsammans knyts samman på ett italienskt, elegant sätt. Mycket läsvärt - för alla oss som har Ferrante-abstinens.
// Eva Killberg,
Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

måndag 14 maj 2018

Eddie Izzard - Tro mig. Nu på svenska!


#bookcovercover


Eftersom jag antar att vi alla kan vara helt överens om att Eddie Izzard är sin (och de flesta andras) generations bästa stand up-komiker är det kanske inte helt otippat att ett superfan som jag kastade mig över hans nyutkomna självbiografi, "Tro mig - En memoar om kärlek, död och jazzkycklingar."

"Vid sex års ålder förlorade Eddie Izzard sin mamma, han har sedan dess levt sitt liv med en orubblig drivkraft som har gjort honom till en av samtidens mest framstående komiker. Som tonåring uppträdde han på Londons gator, och blev snabbt ett känt namn när han redan då fängslade publiken med sina geniala skämt.

I hans självbiografi får vi följa honom från showerna på gatan till de stora scenerna. Han har uppträtt på stora arenor runtom i världen, som Madison Square Garden, Wembley Stadium, och även framträtt i Sverige.

"Tro mig" är en skoningslös redogörelse för ett liv i showbusiness. Boken är fylld med den surrealistiska humor och avväpnande rättframhet som vi känner igen från hans shower. Izzard blandar personliga reflektioner om alltifrån NASA till Action Man med knivskarpa insikter om världen vi lever i.
."

Ångrar lite att jag inte valde ljudboken istället dock (även om jag vanligtvis inte är en "lyssnare"), för Eddie skriver precis som han "ståuppar". Långa, hysteriskt roliga utläggningar om allt från himmel och jord - med fantasifullt geniala/skogstokiga inpass i parenteser eller fotnötter.
Även om jag hör Eddies röst och betoningar i huvudet när jag läser skulle det nog vara ännu roligare att få det rakt från källan.

Som såhär ungefär:


Geni!
Han är ett geni I tell's ya!

Framförallt första halvan av boken, om hans barndom, uppväxt, skolår och när han kom ut som transvestit ("Executive transvestite that is, not f*cking weirdo transvestite ...") är problematisk läsning.
Jag måste konstant avbryta för att antingen:
A) Skratta högt och utstå förbryllade blickar från personer i omgivningen.
eller
B) Läsa briljant formulerade utdrag ur boken för min hustru, som läser egen bok i soffan bredvid och blir mer och mer irriterad på sitt val av äkta hälft.


Bokens andra halva är lite mer sansad. När han går in mer i detalj om sin/sitt tidiga karriär, flygcertifikat, maratonspringade m.m. blir det lite längre mellan skratten, men fortfarande konstant underhållande och intressant.


Riktigt gripande blir det även när han pratar om sin mor (som gick bort när han var 6).
"Allt jag gör i livet är för att få henne tillbaka. Jag tänker att om jag gör tillräckligt många saker ... så kanske hon kommer tillbaka ... Det har inte fungerat än ..."

Obligatorisk läsning för alla Izzard-fans.
Rekommenderas varmt för alla andra också.


// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd
 
 
 
* Reviderad version av text från 2017

måndag 7 maj 2018

Ferrrante fortsätter fängsla!


 
Ferrante-febern efter Neapelkvartetten håller sitt grepp om mig - och om många andra.
 
Jag kastar mig över de nyöversatta titlar som nu kommit ut, skrivna i slutet av 1990-talet:
"Dagar av ensamhet" som är en nästan absurt svart skilsmässoskildring.
Och nu läser jag Ferrantes debutbok "Plågsam kärlek". Författaren - ännu dold bakom pseudonym - är tveklöst en stor feminist. Och det baserar jag på att hen skriver om saker som varit skamligt kvinnliga. Som här: En vuxen kvinnas beroende av sin mor. En åldrad mor som kanske haft en älskare. En mor som dränker sig iklädd lyxiga underkläder. Mensblodet som rinner på begravningen. Hur dottern måste ta hand om moderns underkläder. Om att inte vilja bli som sin mamma - men ändå bli lik henne.
 
En stor del handlar om hur männen utgör ett ständigt hot mot den kvinnliga kroppen och identiteten. Och allting blir förstås farligare, intensivare och känslostarkare i Neapel.
 
"Plågsam kärlek" är visserligen inte samma mästerverk som de senare romanerna i kvartetten.
 Men även denna första roman är en väldigt stark berättelse om kvinnans utsatthet.
 
// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

torsdag 3 maj 2018

Vinnare - Susanne Boll-tävling!

 

VINNARE!



Grattis till Gun i Höganäs, Christina i Krokom och Rolf på Lerberget! :-)
Ni gissade helt korrekt att Vera Lilja - och Susanne själv - härstammar från Motala.
Varsin signerad Susanne Boll-thriller postas i Löddeköpinge idag!
Håll koll i brevlådan inom kort!

Allt gott // Johan

måndag 30 april 2018

Gästbloggaren: Mirza Bico (Instagram: @ellentvshow)


 
 
Hej, jag heter Mirza och jag är influencer.
 
I januari 2017 medverkade jag i ett radioprogram där vi diskuterade årets sociala medier-trender. I slutet av intervjun fick jag frågan:
 
– Vad vill du göra i framtiden?
 
Jag tänkte till en stund innan jag svarade.
 
– Jag vill skriva en bok!
 
Och av en ännu en lycklig tillfällighet i mitt liv råkade det sitta ett par bokförläggare i en bilkö till Gotlandsfärjan och lyssna på just det där programmet. Och några minuter senare fick jag ett mejl – och en tweet.
 

 
 Som ni fattar blev det också ett bokkontrakt, men att jag till en början ens tänkte tanken att skriva en bok är för att jag vet att så många undrar hur livet som influencer är. Många unga drömmer just nu om att kunna göra karriär i sociala medier och leva på det de älskar. Samtidigt som fler och fler företag ser vinsterna med att jobba med det som kallas ”influencer marketing”. De har har dock inte alltid koll på vad som gäller och hur allt funkar.
 
Detta är också främsta anledningen till att jag skrivit en bok. Jag vill dela min kunskap och erfarenhet och hjälpa fler på traven i sin ambition att bli influencer. Eller kanske bara uppnå sin dröm, vilket det ju i grund och botten handlar om. Att kämpa för det man gillar och gilla det man gör.
 
 Jag vill också visa på att livet som influencer inte bara är en räkmacka, att det faktiskt ligger hårt arbete och en hel del strategi bakom framgångarna som gjort att jag och många andra faktiskt kan tjäna pengar på våra konton och uppdateringar. Jag är 22 år idag, men började redan som 14-åring att arbeta bakom kulisserna hos Isabella Löwengrip, då mest känd som Blondinbella.
 
 Där slutade jag när mitt eget konto, @ellentvshow på Instagram, tog riktig fart. I dag är det Skandinaviens största humorkonto på nätet och mer än ett heltidsjobb. Hur många uppdateringar jag gör per dag? Ungefär 20 stycken. Alla dagar, även julafton.
 
 Efter att ha föreläst för både skolungdomar och företagsledare vet jag att nyfikenheten är stor. Och jag hoppas verkligen att min bok ska ge svar på alla de frågor som många har om hur man blir, hur man samarbetar med och hur det är att vara influencer.
 
 Vad boken heter? ”Hej, jag heter Mirza och jag är influencer”.
 
 
 
// Mirza Bico
 

 

torsdag 26 april 2018

Bellman Noir - Nu i pocket.




"Året är 1793. Gustav III är död sedan mer än ett år. Sverige styrs med järnhand av friherre Gustaf Adolf Reuterholm. Ingen litar på någon. Överallt frodas paranoia och konspirationer.


I oktober hittas ett stympat lik i den stinkande sjön Fatburen på Södermalm i Stockholm. Kroppen saknar både armar och ben och har vanställts bortom all igenkänning. Trots att Cecil Winge vid Stockholms poliskammare är dödsmärkt av lungsoten åtar han sig att lösa mysteriet med Fatbursliket. Snart fastnar han i en väv av mörka hemligheter och bottenlös ondska vars trådar leder högt upp i samhällets topp."

Hur kan man inte vara nyfiken på Niklas Natt och Dags debutroman? I åratal har Fredrik Backman i sina krönikor lovordat "sin vän N"s talanger och litterära begåvning.
Nu är det upp till bevis.

Jag har dock av någon anledning alltid dragit mig för att läsa historiska romaner.
Kanske har det att göra med de Fogelström-böcker vi tvingades genomlida i gymnasiet.
(Ja, förlåt till mina gamla lärare, men de är så otroligt eländiga. Kanske inte precis vad en sjuttonåring behöver för att förälska sig i litteraturen ...)

Så det är med viss tveksamhet jag beger mig till det sena 1700-talets Stockholm. Men det dröjer inte många sidor innan de molnen skingras.
Jag sugs snabbt in i miljöerna och språket. Det är skitigt och eländigt. Lerigt, kallt och allmänt överjävligt för nästan alla inblandade. Om ni tror att vår i lungsot döende hjälte Cecil Winge har det illa, så är det en barnlek jämfört med vad andra olycksaliga stackare råkar ut för ....

"Bellman Noir" kallar förlaget genren. Mycket passande.
Det här är lite svensk "Les Misérables" (dock utan sånginsatser av Wolverine och Gladiator, tack och lov). Höglitterär historisk spänning. "Samhällets olycksbarn" möter "När lammen tystnar" ungefär.
Det må skilja dem nästan 150 år åt, men det här är det bästa jag läst i genren sedan Tom Rob Smiths fantastiska Stalinrysare "Barn 44".


Nu finns den i pocket. Både GWs och min favorit bland förra årets spänningsromaner.



// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd



Text ursprungligen publicerad sommaren 2017.

måndag 23 april 2018

Tävling! Vinn signerat ex av "Eldsystrar"!




Författaren Susanne Boll, som gästade oss här på Bokboxen förra veckan ( Klicka här för att läsa inlägget ), var även så generös att hon bjussade oss på tre stycken signerade exemplar av sin thrillerdebut "Eldsystrar"!

För att bli en lycklig vinnare behöver du bara lista ut svaret på följande kluriga geografiska fråga:
 
Vilken stad kommer Vera Lilja ursprungligen ifrån?
1. Ängelholm   X. Motala   2. Östersund
 
Skicka ditt svar, tillsammans med namn och adress, till bokboxenkillbergs@gmail.com senast söndagen den 29/4 kl 23:59 - så drar vi tre värdiga vinnare dagen efter!
 
 
Lycka till // Johan
 
 
Om boken:
 
"Eldsystrar är en vass, psykologisk thriller där en tät intrig kombineras med både mörker och oväntade vändningar.
Vera Liljas favoritklient Ayana kommer inte till den avtalade terapitiden och hennes frånvaro oroar Vera. Det visar sig vara en berättigad oro.

Vera Lilja är en erfaren och omtalad psykolog med mottagning vid Odenplan i Stockholm. Hon är en skicklig psykolog, men har under en tid mottagit anonyma hot som blivit alltmer påträngande. Någon som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot Vera Lilja.

I Veras ungdom förlorade hon båda sina föräldrar i en fruktansvärd eldsvåda, där även hennes syster blev svårt skadad. Vera har i hela sitt liv känt en enorm skuld och försöker sona den genom att hjälpa andra. När det visar sig att Ayana är kidnappad gör sig det förflutna påmint. Det som Vera i ett helt liv försökt att glömma. Veras psykologiska kunskaper sätts på spel - det handlar om liv eller död."
 

torsdag 19 april 2018

Författarintervju: Mattias Edvardsson





Hej där Mattias Edvardsson, Löddeköpingeförfattare som slog igenom på bred front härom året med romanen ”En nästan sann historia”. Hur står det till?

Det är ganska utmärkt faktiskt!

Aha, kan detta ha att göra med vissa händelser på Bokmässan i London nu i veckan?
Kan du berätta lite om vad som har hänt?

Min agent ringde sent på kvällen efter att man gått ut med de internationella rättigheterna till "En helt vanlig familj" och berättade att ett amerikanskt förlag lagt ett otroligt bra bud. Efter det rullade det på i full fart. Boken såldes till England, Kina, Brasilien, Tyskland, Spanien, Frankrike. Snart är det uppe i femton länder. Och boken har uppmärksammats i både amerikansk och brittisk press.

Herre jösses! Och när kan läsare här på hemmaplan få ta del av denna bok?
Lagom till midsommar bör den landa hos er på Centan.

Det känns som en väldigt lång väntan! 😊
Skulle vi på Akademibokhandeln Center Syd inte kunna få dela ut en hög exklusiva förhandsexemplar till de allra mest nyfikna bokälskarna i Lödde med omnejd?


Självklart. Vilken bra idé! Jag ber förlaget skicka över några förhandsexemplar. USA och Kina i all ära. Det är trots allt Löddeköpinge som är hemma.

Tack så mycket!



* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *


Scrolla ner om du vill ha ett gratisex!





Bor du i Skåne och vill läsa en exklusiv förhandsutgåva av den hetaste svenska boken på Londonmässan? Vi har fått 10 st VIP-exemplar att dela ut till hugade läsare.


Skicka iväg ett mail till bokboxenkillbergs@gmail.com och anmäl ditt intresse så kan boken bli din. Boken kan sedan avhämtas på Akademibokhandeln Center Syd eller, om du kan vänta några dagar till, på någon annan av Killbergs Bokhandels butiker i Skåne (Helsingborg City, Ängelholm, Kristianstad, Landskrona eller Burlöv Center).

måndag 16 april 2018

Gästbloggaren: Susanne Boll




Vi är många därute, som gått genom eld. Som trakasserats, hotats, förföljts och livrädda rusat fram som på glödande kol på mörka gångbanor med rädslan flåsande i nacken. Ibland hinner vi inte undan.

Vi är eldsystrar.

Titeln till min nya bok är dubbeltydig, för den handlar både om kvinnors (och barns) utsatthet och om två faktiska systrar som drabbats hårt av en eldsvåda.

Om Eldsystrar:
 ”Vera Lilja är en erfaren, skicklig och omtalad psykolog med mottagning vid Odenplan i Stockholm. Hon har under en tid mottagit anonyma hot som blivit alltmer påträngande. Någon som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot Vera Lilja. I Veras ungdom förlorade hon båda sina föräldrar i en fruktansvärd brand, där även hennes syster blev svårt skadad. Vera har i hela sitt liv känt en enorm skuld och försöker sona den genom att hjälpa andra. När det visar sig att Veras favoritklient, journalisten Ayana, är kidnappad gör sig det förflutna påmint. Det som Vera i ett helt liv försökt att glömma. Veras psykologiska kunskaper sätts på spel och det är upp till henne att rädda dem båda.”

Vi har en del gemensamt, Vera och jag. Vi är båda från Motala, vi har flyttat till Stockholm, vi är utbildade psykologer och vi har utsatts för någon som blivit besatt av oss.
Liksom jag reser Vera tillbaka till Motala (där hon har en stuga vid Vätterns strand) med jämna mellanrum. Min familj bor kvar i Motala, men är - till skillnad från Veras - vid god vigör. Veras syster Eva bor också kvar i Motala och det är med dubbla känslor Vera besöker henne. Eva skadades både av elden och av fallet från andra våningen då hon flydde lågorna den där olycksaliga natten. Vera älskar sin syster över allt annat, men smärtan över det som än gång hände river i henne.

Medan jag lämnade psykologyrket efter några år, för att vidareutbilda mig till journalist och senare bli författare, fortsatte Vera Lilja sin yrkesbana. Man skulle kunna säga att Vera är den psykolog som jag hade velat vara om jag fortsatt att arbeta som psykolog; modig, ibland okonventionell och alltid med barnet och barnets rätt  i fokus.

Jag har med åren insett att min erfarenhet av att själv ha blivit utsatt för en stalker, präglar alla mina böcker. Under ca tio år fick jag mängder av brev, blommor, presenter och telefonsamtal av en man, en bekant från ungdomen, som bestämt sig för att jag var kvinnan i hans liv. Jag vädjade först till honom att sluta, returnerade saker, polisanmälde honom, slängde luren i örat på honom och bad kompisar ringa och prata med både honom och hans mamma. Inget hjälpte och han flög till Sverige för att träffa mig och renoverade en lägenhet åt oss i sitt hemland, samtidigt som jag bildade familj och till sist bytte telefonnummer. Det var en otroligt jobbig tid och jag var fruktansvärt rädd att han skulle dyka upp och röja mina barn och min man ur vägen, för att få ha mig för sig själv. Nu har stalkningen upphört, vilket jag är djupt tacksam över.
Men i mina böcker fortgår den. Förmodligen för att jag omedvetet har behövt skriva om det i terapeutiskt syfte.

I Morgongåvan kidnappas sångerskan Nathalie av en man som länge haft ögonen på henne, hans ängel. Hon har ingen aning om att de mötts tidigare och hur han nu valt ut henne för att ge henne sin morgongåva.

I Det enda rätta går psykologen Maria sexuellt över gränsen med en klient. Då Maria inser sitt misstag avslutar hon, men klienten accepterar inte ett nej och med ens är familjen och framför allt Marias dotter i fara.

I Hitta hem träffar läkaren Helmi, som tidigare gett falska friskbesked till sina cancerpatienter, en man. Vad hon inte vet är att han har en dold agenda. Av hat och hämnd.



Och i Eldsystrar är det alltså Vera Lilja som blir utsatt. Hon har tidigare mottagit hot i sin yrkesroll, men hoten som riktas mot henne nu är personliga och grova. Någon anser att hon förstört hans liv. Och han är mycket våldsam.
Kanske är jag färdig nu. Kanske kommer uppföljaren till Eldsystrar (som är första delen i en trilogi) inte att handla om besatthet, hot och förföljelse. Kanske är jag personligen färdigbearbetad.

Men problemet med män som hotar och trakasserar kvinnor kvarstår. 
Och jag kommer för alltid att engagera mig i frågan. Och stötta mina eldsystrar.

// Susanne Boll, författare

Susanne Boll föddes 1972 i Motala och är psykolog, journalist och författare. Hon har tidigare skrivit tre relationsromaner men har nu tagit klivet över till spänningsgenren.
Hon bor i Stockholm med sin familj.