måndag 11 december 2017

En efterlängtad Comeback - Susannas årsbästa 2017



Hello, hello
It’s good to be back
It’s good to be back


När jag var i tonåren fanns det ett band som hette Sator som spelade jämt överallt. Det var inte att jag specifikt gillade dem, de var bara som sagt. Överallt. Jämt. Under åren mellan 16 och 19 såg jag dem således cirka sjutusen gånger. Citatet ovan från en Gary Glitter-cover de brukade köra. Kanske dyker minnet upp för att jag numera är tillbaka i min uppväxtstad Göteborg. För när tänkte jag annars på Sator sist liksom? 

Men mest är det nog för att det är SJUKT KUL att få vara tillbaka här i min gamla blogg! 
Om än bara för ett litet gästspel. 
Så nu låter vi det sluta handla om gamla göteborgsrockers och ägnar oss åt (trumvirvel!!) Det Fantastiska Bokåret 2017 som Johan har bett mig summera.

Och jäklar i min lilla låda vilket litteraturår det har varit! Jag bävar redan vid tanken på den gigantisk kö av illbra böcker som kommer att stå gråtande precis utanför pallplats. Så med en ursäkt i förskott till de utmärkta alster som inte får plats på listan ska jag nu ändå göra ett försök. Jag ska till och med försöka skapa en inbördes rangordning. Så…here goes - årets helt objektivt bästa romaner. 


10. Mödrarnas söndag - Graham Swift 
En förtätad sommardag av lust och avsked som slutar, ja, jag ska inte säga hur det slutar såklart, men vars konsekvenser styr flera liv i en otippad riktning. Om litteratur, ord, klass, sexualitet – flera av livets väsentligheter helt enkelt, utsökt skildrat på förhållandevis få sidor sett till det stora innehållet. En riktig pärla. 

9. Dagar av ensamhet - Elena Ferrante
En tidig Ferrante som först nu finns i svensk översättning. En skilsmässohistoria är så hård och eländig att jag flera gånger skrattade högt (ja vad ska man göra?) medan jag läste.När Olga blir lämnad av sin man och hamnar hon i fritt fall. Myrorna invaderar lägenheten medan galenskapen invaderar vår huvudperson. Stackars barn, stackars hund, stackars Olga. Men lyckliga, lyckliga läsare! Det var fantastiskt att återse Ferrantes typiska tonfall och torra skärpa. Två böcker till finns det i den här löst sammanhållna trilogin som kallas Berättelser om obesvarad kärlek. Ser fram emot att läsa dem.

 8. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar - Johannes Anyuru
Inte bara årets snyggaste titel, med årets snyggaste omslag utan också en av årets bästa romaner. Så vann han Augustpriset också, Johannes Anyuru. Berättelsen tar avstamp i ett terrordåd, och utvecklas sedan till en dystopisk framtidsskildring om ett Sverige som förvandlats till en rasistisk fasciststat. Brutalt, poetiskt och svindlande snyggt konstruerat. 

7. Den svavelgula himlen - Kjell Westö

Helt omöjligt var det att slita sig från Kjell Westös senaste. En episk berättelse om kretsen kring en välbärgad Helsingforsfamilj som spänner över flera decennier. Om passion och klass, kärlek, makt och förtvivlan. Och om att kanske, kanske finna sig själv, och finna frid. Spännande som en thriller (hur gör han?) Och ett extra plus för huvudpersonens pappas kärlek till George Harrison, i boken familjärt benämnd George. Bara den relationen skulle jag kunna skriva en roman om.

 6. Swing Time - Zadie Smith
Jag hörde många klaga på NW, Zadie Smiths förra bok. Själv gillade jag den skarpt, men jag tänker att de som inte gjorde det väntade sig något annat. De väntade sig Swing Time. För den kan nog vara det bästa hon skrivit. En utvecklingsroman med två flickors vänskap och konkurrens i fokus (på det sättet inte olik Ferrantes Neapel-svit), som spänner över närmare 40 år. Smiths återkommande teman finns där såklart; rasism, tillhörighet, maktspel. Och så dans! Dans! Osläppbart. 

5. Den som stannar, den som går - Elena Ferrante

Är man genialisk så är man. Således kvalar två av tre lästa Ferrante in på årets topplista. Även om jag tror att Neapel-tvåan är min favorit, så står trean den inte långt efter. Elena har förvandlat övergreppet från Hennes nya namn till en roman som når stor framgång och gifter sig med den träige unga professorn Pietro. Så på en uppläsning träffar hon åter ungdomskärleken Nino. Samtidigt sliter Lila på en köttfabrik för att skapa sig ett liv åt sig och sin son. Låter det banalt? Det är det inte. Ferrante är ständigt krass, men samtidigt är allt på liv och död. Såväl kärlek som politik. Jag älskar det.

4. En dag ska jag bygga ett slott av pengar - Evin Ahmad

Mot slutet av året har jag läst så mycket bra att nyförälskelsen inte hunnit släppa. Evin Ahmads debut är ett av föremålen för min ömma låga. En tunn, prosalyrisk käftsmäll som golvade mig totalt. Vem kan realisera sina drömmar? Vad kräver det för offer, och vad gör det med oss? Ahmad sätter sitt kristallklara finger på en av vårt samhälles stora smärtpunkter – lögnen om att vi alla har samma förutsättningar för att ta oss dit vi vill. Detta är Så Bra. Få sidor – gigantiskt innehåll. Lyssna gärna på ljudboken. Hon läser den själv. Och med den äran.

3. Den yttersta lyckans ministerium - Arundhati Roy
Tjugo år efter De små tingens gud är Arundhati Roy tillbaka med en ny roman, och den är såklart alldeles alldeles underbar. Men döm av min förvåning när den ena personen efter den andra kommer in i butiken och berättar att de inte orkat läsa ut den! Okej, den har cirka hundratjugo huvudpersoner och vindlar smed ig hit och dit genom det moderna Indiens historia, men håll ut alla! Säcken knyts ihop i slutet. Och på vägen dit får vi oss till livs en berättelse där varje enskild människas liv är större än kollektivets, parat författarens knivskarpa (och ömsinta!) blick på såväl vårt samhälle som vår mänsklighet. Så mycket kärlek. I denna roman, till denna roman.

2. Ett litet liv - Hanya Yanagihara
Detta är boken som ledde till att vi i våras startade bokcirkel. För min kollega Michaela och jag kunde helt enkelt inte sluta prata om den, och vi insåg att om vi skulle få något gjort på jobbet var vi tvungna att boka in en diskussionsträff på vår fritid. Tack Hanya Yanagihara för det, och tack för den här makalösa berättelsen. Fyra vänner, fyra liv, ett gigantiskt trauma och så många frågor om vad vi egentligen kan göra för varandra och varför vi gör det. Är fortfarande inte klar med att tänka på den här boken, som flera gånger balanserar på kanten till pekoral, men alltid - alltid - landar på sätt sida.

1. Vända hem - Yaa Gyasi
Okej, jag läste ut den igår. Jag grät mig genom sista kapitlet och är fortfarande helt omtumlad. Jag tillbringade hela kvällen med att prata om den. Så kanske kommer jag att omprova den här placeringen när förälskelsen lagt sig lite, men jag tror inte det. För Yaa Gyasi har skrivit en helt galet fantastisk roman om slaveriet och dess konsekvenser. Gripande, kärleksfullt och våldsamt skildrar hon en släkts historia från 1700-tal till nutid och ett förtryck som aldrig försvinner, bara byter skepnad. Och jag tror Aldrig Jag Har Läst en bättre historisk roman. Som läsare är du aldrig åskådare, du blir aldrig skriven på näsan. Du är där. I människorna. I deras liv. Alltså jag är så djupt imponerad och omskakad. (Och herregud, författaren är bara 28 år gammal!!)




Ja, där satt den så. Årsbästalistan 2017. 


Och precis utanför listan står den omtalade flocken: Ett helt liv av Robert Seethaler, Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout, Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde, Vera av Anne Swärd, Krokas av Elin Olofsson, Här är jag av Jonathan Safran Foer och Det förlorade barnet av Elena Ferrante. Ja ni märker, det är ett svårslaget år. Och det är ännu inte helt slut. Kanske hade böckerna jag läser just nu, Ayobami Adebayos Stanna hos mig eller Isabelle Ståhls Just nu är jag här kvalat in om jag bara skyndat mig lite. 
Men livet är kort, böckerna många. Jag vill inte ha det på något annat sätt.





// Susanna Mattsson, Akademibokhandeln Frölunda Torg

onsdag 6 december 2017

Böcker som gör avtryck - Evas årsbästa 2017



Årets bästa läsning har satt ordentliga avtryck i mig. Starka kvinnoporträtt, vemodig självrannsakan och förlorad kärlek, hisnande teknisk utveckling som AI, artificiell intelligens.



1. Elena Ferrante: Det förlorade barnet.
Fjärde delen av Neapel-sviten känns i magen. Det blir så tydligt att barndomen styr våra liv i hög grad. Bara så sorgligt och tomt när sviten tar slut. Man kan dock trösta sig med Ferrantes tidigare roman "Dagar av ensamhet". Den är samma andas barn, skriven 1999, men översatt till svenska först nu.

2. Kazuo Ishiguro: Återstoden av dagen.
Lysande roman av Nobel-pristagaren. Många har sett filmen, men boken är ändå en annan sak. Den gamle butlern försöker hålla stilen i en vemodig inre monolog. Språket är ren njutning. Det är stillsamt berättat, men rymmer storpolitik och kärlek under ytan. Läses med fördel på engelska.

3. Anne Swärd: Vera.
Min kandidat till Augustpriset för skönlitteratur. Av någon märklig anledning blev den dock inte nominerad. Anne Swärd skriver en stor och gripande roman, få kan skriva så. Hon har liknats vid Selma Lagerlöf, och det skriver jag under på. Berättelsen rullas varsamt upp om en 17-årig flicka som hamnat i Sverige, på flykt under andra världskriget. Hon blir gift med en betydligt äldre, välsituerad läkare. Var och vad kommer hon ifrån? Romanen är skriven med stort allvar. Lysande!

4. Fatima Bremmer: Ett jävla solsken. Biografi om Ester Blenda Nordström.
Min kandidat till Augustpriset i fackboksklassen - som också vann! Så välförtjänt! Jag har sällan läst en så underhållande biografi, om en så välförtjänt person att lyfta fram. Ester Blenda Nordström var Sveriges första kvinnliga grävande journalist. Hon wallraffade innan begreppet uppfunnits, och avslöjade missförhållanden som drabbade pigor, samer och mycket mer. Hon flög och for över världen, utsatte sig för livsfaror och dog alldeles för tidigt. Men under sin tid hade hon hunnit med massor - trots att hon som överklasskvinna kunnat luta sig tillbaka och äta praliner. Helt underbar bok av Fatima Bremmer!

5. Isabelle Ståhl: Just nu är jag här.
August-nominerade Isabelle Ståhls roman är en skickligt skriven bok. Egentligen händer rätt lite, men den unga huvudpersonen är så vilse, ensam i storstaden, oklar över vad hon ska med sitt liv. Det väcker mycket känslor hos läsaren. I alla fall förstår jag - äldre kvinna - att det inte är lätt att vara ung och leva sitt liv på sociala medier. Och att just nu inte vara här...



6. Hans Rosling: Hur jag lärde mig förstå världen.
Varför ägnar vi de onda människorna så mycket uppmärksamhet - och de goda så liten? Det har jag mer och mer börjat fundera på. Då har det också känts så rätt att läsa boken av och om Hans Rosling, världsförbättraren. Med sina mycket annorlunda illustrationer av världsläget gav han oss hopp om en bättre värld. Måste-läsning!

7. David Lagercrantz: Mannen som sökte sin skugga.
Millennium 5 - vem kan motstå? Lagercrantz kastar oss in i ett nytt drama med Lisbet Salander, rätt in i fängelset. När spänningssuget sätter in...

8. Dan Brown: Begynnelse.
Ännu en upplevelse i gränslandet mellan historia och framtidens teknik (eller nutidens artificiella intelligens?), mellan religion och vetenskap. Njut av en fartfylld jakt genom urspännande historiska miljöer i Spanien. Dan Brown får till det - igen!

9. Jojo Moyes: Ensam i Paris.
En hösteftermiddag tillbringade jag på soffan i sällskap med Jojo Moyes senaste noveller. Så underbart skönt! Här är temat Paris och kärlek med komplikationer. Flera noveller samspelar och allt ger en härligt romantisk känsla av att befinna sig i Paris.

10. Cecilia Chrapkowska, Agnes Wold: Praktika för blivande föräldrar.
Varför läser jag, i mogen ålder, boken om att få barn? Jo, för att den är skriven av två läkare, bygger på vetenskap och de senaste rönen. Dessutom avdramatiserar läkarna mycket för de blivande föräldrarna. Bara kom ihåg att lägga barnet på rygg, inte på mage! Given present till alla nya föräldrar. Och dessutom kan jag slippa ge felaktiga råd som mormor och farmor.


// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

måndag 27 november 2017

Sagan om Flod och Blod




"Mäktiga hjulångare flyter fram på en grumlig och febrig Mississippiflod. Bland förrädiska grund och tropiska sjukdomar lurar också långt värre faror. Ett uråldrigt släkte vampyrer livnär sig på folket längs floden, såväl fria som slavar."


Det har nu gått tvåtusentrehundratrettio dagar sedan George RR Martin släppte "A Dance with Dragons", den femte boken i "Sagan om Is och Eld"-serien - eller "Game of Thrones"-serien som de flesta nu kallar den.

Böckerna är nu sedan ett par år tillbaka omsprungna av HBOs dundermegasuperbonussuccé-TV-serie, och en hel fantasydiggande värld väntar i spänning efter att den hett efterlängtade boken ska dyka upp någon sabla gång.
George har själv sagt nyligen att vi kan vänta oss två "Thrones"-relaterade releaser under 2018, men inte varit särskilt mycket mer specifik än så.
Sannolikt, spekulerar kännarna, är i alla fall en av dem del 6, "The Winds of Winter" - och den andra någon form av uppslagsverk om Martins värld.

Qui vira verra ...

För att hjäpa oss med vår Martinabstinens ger kommer nu Georges vampyrroman "Feberdröm" från 1982 ut på svenska för första gången.

Boken är för det första alldeles utmärkt historisk fiktion. Lite som en mix av Mark Twain och Anne Rice. Berättelsen utspelar sig bland de ångbåtar som åker längs Mississippi, mellan New Orleans och St. Louis, i mitten till slutet av 1800-talet.
För det andra finns det vampyrer ...

Boken har varit på väg att filmatiseras ett flertal gånger, men aldrig nått riktigt fram.
Jag tror att den skulle kunna göra sig väldigt bra som en miniserie på HBO eller Netflix.
12 avsnitt eller så av skräckfyllt drama i klibbig värme. 

Jag har redan börjat rollbesätta i huvudet. Fantastiske skådisen Paul Giamatti (från tex "Billions" och "Sideways") som den allt annat än bildsköne rederiägaren Abner Marsh - vars hela ångbåtsflotta i stort sett sjunkit. 
Tom Hiddelston (Loke i "Avengers", "The Night Manager") som den mystiske främlingen med ovanlig dygnsrytm som erbjuder Abner ett partnerskap som kan rädda rederiet.
Och, om vi ändå leker med en fantasibudget, varför inte Benedict Cumberbatch ("Sherlock", "Dr. Strange" m.m.) som berättelsens bad guy, vampyråldringen Damon Julian?


Kvinnlig huvudroll då? Finns ingen ...
Martins berättelse har många goda kvalitéer, men jämställdhet och genustänk har inte direkt prioriterats här. De fåtal kvinnor som hemsöker boken är delegerade till oviktiga biroller.
Det kanske en god manusförfattare skulle kunna förbättra inför en filmatisering ...

Detta oavsett så är "Feberdröm" ännu ett stycke utmärkt läsning från en begåvad berättare.


// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

måndag 20 november 2017

Skånsk Action!


"En sen kväll kidnappar Julia, Carla och Nikolina en ung miljardär. De är noggrant planerade, stenhårda och effektiva. Ingenting kan gå fel. Men när lösensumman uteblir tvingas de till nya brott Allt kompliceras ytterligare när miljardären hamnar på sjukhuset där Julia är läkare. Hon faller handlöst för sin patient. Under tiden arbetar sig polisen allt närmare kidnapparna, men har svårt att tro att det är kvinnor som ligger bakom de råa brotten."

Sjusiffrigt” är en spänningsroman med ett jäkla driv!
En sexig kidnappnings- och utpressningshistoria med toner av gamla filmfavoriter som Point Break och Thelma & Louise.I Skåne! Yay för hemmaplan!

Vi får följa tre tuffa Malmötjejer i deras kamp mot en till synes omöjligt stor skuld, klockan, polisen, kriminella gäng och tyngdlagen ... Anna Karolina skriver okomplicerat och initierat (hon har själv jobbat som polis i femton år) och det finns verkligen inte en död stund i handlingen!
Men under den fartfyllda actionstoryn finns också en fin berättelse om förlust, lojalitet och vänskap.

Det är konstant underhållande och filmiskt berättat. Skulle nog göra sig mycket bra som TV-serie (på HBO då, för det är mycket naket ..).

 Jag tror att läsare av såväl Jens Lapidus som Sofie Sarenbrant skulle kunna hitta en ny favorit i Anna Karolina.


In other news.
Det har precis blivit klart att Anna Karolina tar över från Marcus Lutteman som medförfattare till Mons Kallentofts hyllade succéböcker i "Herkules"-serien.
Deras första gemensamma bok, "Falco", släpps i juni nästa år.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd




måndag 13 november 2017

Att skilja vetenskap från trams - med Emma Frans!



"Glassförsäljning och drunkningsolyckor samvarierar starkt.
Det låter förstås väldigt intressant.
Kopplingen är dock självklar och är allt annat än spännande. Glass orsakar så klart inte drunkningsolyckor istället ger varmt sommarväder både ökad glassförsäljning och ökad förekomst av drunkningsolyckor."


Emma Frans är doktor i epidemiologi, forskare vid Karolinska institutet, vetenskapsskribent och bland de roligaste personer jag följer på Twitter. 
(Och blev häromveckan nominerad till Stora Journalistpriset i kategorin "Årets röst".)


Boken är lika underhållande som den är informativ, och borde – i dessa #fakenews-tider – kanske vara obligatorisk läsning för alla.
Kanske är resonemangen och terminologin lite för avancerad för yngre skolbarn, men att sätta ”Larmrapporten” i händerna på varje svensk gymnasieelev vore sannolikt mycket samhällsnyttigt.

 ”Tänker du dela den där helt obekräftade nyheten från en mycket tveksam källa?”

”Ja, det tänkte jag. Även om det inte är sant så skulle det ju kunna vara sant!”

”Hmmh, ok. Då gör vi så att innan du läst ut Emma Frans bok ”Larmrapporten” så drar vi in dina internetprivilegier helt och hållet.”

"Nämen va?! Det kan väl inte du göra??"

"Watch me punk ..."

Här får vi en lättfattlig grundkurs i källkritik, råd för hur man bemöter ”alternativa fakta” och felaktiga påståenden, genomgångar av allt från kausalitet till mansplaining.
Perfekt som julklapp till alla dina bekanta som delar chemtrailsbilder och konspirationsteorier på Facebook ....



// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

måndag 6 november 2017

Gästbloggaren: Leffe Grimwalker




Vad skulle du göra om du bara hade tio dagar kvar att leva ...?
Jag har alltid lekt med den fascinerande tanken. Skulle jag flippa och göra galna saker eftersom jag inte behövde vara rädd för att dö? Eller skulle jag bara hänga med familjen och krama ut varenda sekund av den tid jag har kvar? Är makten att veta för stor? Vill man verkligen veta när man ska dö? Och är det skillnad på manligt och kvinnligt synsätt?

Frågorna lekte studsboll i huvudet. Jag hade massvis av frågor som jag ville reda ut och för mig blir det enklast att skriva om det, med en twist såklart, alltid en twist. Så jag skapade Niklas Svensson alias Nico, the man with a plan, och hans speciella och udda familj.

Nico får reda på att han har en obotlig sjukdom och bestämmer sig för att fucka upp hela den undre världen, blåsa alla och se till att hans familj blir ekonomiskt oberoende i resten av sina liv. Och han tänker bli en legend, ingen ska någonsin glömma honom.
Men skit träffar såklart fläkten och allt det där ... annars vore det ju tråkigt liksom. Alla aktioner har reaktioner och plötsligt blir det inte alls som han tänkt sig.

Jag skrev boken på 21 dagar vilket är helt sjukt, men konstigt nog var det ganska lätt och därför tror jag storyn blivit extra spännande, och med ett högt tempo. Det var kriterierna jag fick från förlaget. ”Manuset ska ligga någonstans mellan film- och bokmanus. Kan du vara klar inom en månad vore det fint”, sa dom.

”Absolut, no pressure, jag fixar”, ljög jag och undrade hur fan det skulle gå till. Men det blev en bok inom en månad, som blev en succé, som nu finns i pocket. Och efter du läst den, hoppas jag du bestämmer dig för vad du skulle göra om du bara hade tio dagar kvar att leva, och gör det redan nu. Men blås ingen, det går bara åt helvete då ...

// Leffe


Leffe Grimwalker är författare och spökskrivare. Han bor i Skåne med författaren Caroline Grimwalker, katten Anubis och korpen Korpemon. "Tick Tack har" hittills haft nära 200000 lyssningar på Storytel.

onsdag 1 november 2017

Vinnare i Kallentoft-tävling!


Stort grattis till Ingrid i Genarp, Jesper i Varberg, Anna i Säffle, Jenny i Lund och Alex i Umeå!
Ni visste alla fem att Mons stora passion i livet är gourmétmat (bland annat naturligtvis)!
Snart dimper det ner varsitt ex av Mons Kallentofts "Bödelskyssen" i brevlådan!

Ett extra stort grattis skickar vi också till Åsa i Halmstad och Anna-Carin i Lund, vars bokcirklar vunnit fem exemplar av boken var!
Ni får nog gå och hämta ut era vinster någonstans, ty så många böcker går inte ner i brevlådan.  :-)

// Johan 

måndag 30 oktober 2017

Pojken som byggde egna världar - nu i pocket!



Möt Alex, trettio-någonting. Han älskar sin fru, Jody, men har glömt hur han visar det. Han älskar sin son Sam, som har autism, men han förstår honom inte.  Uppgivet ser Alex hur anspänningen driver äktenskapet till bristningsgränsen, och separationen är ett faktum.
Samtidigt som Alex försöker förhålla sig till sitt nyvunna singelliv och livet som deltidspappa, börjar hans son spela Minecraft. Spelet öppnar en ny värld, där far och son för första gången kan mötas. Tillsammans upptäcker de att världen ibland måste falla sönder för att något nytt och bättre ska kunna byggas upp
.”

”Pojken som byggde egna världar” är en mycket rörande historia om en fars svårigheter att ta hand om en son med autismspektrum samtidigt som hans äktenskap håller på att falla ihop.  
Berättelsen bygger till stora delar på författaren Keith Stuarts erfarenheter med sin egen son, och hur Minecraft fick dem att komma närmare varandra.
Trots det allvarliga ämnet är det ingen deprimerande historia.
Stuarts stil är lite åt Hornby/Parsons-hållet, och berättelsen bjuder på många skratt och ”håååh”-moments.

Feelgood med hjärna och hjärta. Rekommenderas.

Finns nu i pocket!

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd


* Uppdaterad version av tidigare publicerad text.

onsdag 25 oktober 2017

Tävling! Vinn Mons Kallentofts "Bödelskyssen"!


Bokförlaget Forum har mycket vänligt gett oss en hel hög förhandsexemplar av Mons Kallentofts nya Malin Fors-deckare "Bödelskyssen" att tävla ut här på bloggen!

Vi har hela 15 stycken som vill hitta hem till er.

5 böcker kan vinnas av enskilda läsare, och två lyckliga bokcirklar har chansen att vinna 5 st. vardera - upplagan innehåller läsecirkelsfrågor/diskussionsfrågor just för det ändamålet!

Svara bara på den här enkla frågan:

Mons Kallentoft är inte bara en av landets populäraste spänningsförfattare, han har även en annan stor passion i livet.

Är det:
A)   Brädsegling
B)   Gourmetmat
C)   Hunduppfödning

Skicka ditt svar, senast tisdagen den 31:a oktober, till
bokboxenkillbergs@gmail.com

Ange om du vill vinna 5 exemplar till din bokcirkel, eller är så nöjd så med ett att läsa själv. :-)

Lycka till!

// Johan 


måndag 23 oktober 2017

Gästbloggaren: Mons Kallentoft



Malin Fors.
​Vilken underbar karaktär att skriva om. Hon kan bära allt som livet rymmer, och mer därtill känns det som.

​Nyutkomna Bödelskyssen är för mig en av de bästa böckerna om Malin, även om jag gillar alla!

​Först kom årstiderna, sedan elementen.
​Och nu lanseras Bödelskyssen, den andra boken i min nya svit inspirerad av människans sinnen. Fem böcker där vi får följa Malin Fors vidare väg genom livet, i arbetet och i vardagen, i med- och motgång, i kärlek och hat. Böckerna om Malin är, och ska, främst vara spänningsromaner av högsta internationella kvalitet. Men i deras konstnärliga kärna har det alltid funnits en vilja att gestalta hur vi människor möter världen och hur den möter oss.
​Genomgående är böckerna om Malin extremt fysiska. Människor svettas, njuter, plågas, mår bra, mår illa. Malin försöker omedvetet utplåna gränsen mellan sig och världen omkring henne.

Naturligtvis lyckas hon inte. Det gör ingen människa, men hon kommer närmare än de flesta. Det är det som gör henne till en bra utredare, men också till en svag, om än på vissa vis stark, människa. Hon är för hudlös för sitt eget bästa. Hon lever genom sina sinnen, mer än nästan alla andra.

​Det är därför sinnena är en perfekt utgångspunkt för nya böcker om Malin.
​Lukten. Synen. Hörseln. Känseln. Och smaken.
​Det blir en bok för varje sinne. Det valda sinnet går igenom allt i varje berättelse.
​Hur brotten utförs, var de sker, vem som gjort dem.

Sinnena styr också hur världen skildras i böckerna. Hur stinker ett förruttnat lik? Vilka är de omärkliga hormoner vi sänder ut när vi älskar? Kan vi lita på våra ögon? Hur låter ett barns sista andetag? Hur känns en död människas hud mot våra fingrar? Vilken färg har havet? Hur doftar vågornas svall på andra sidan jorden?

​Mina böcker om Malin Fors är sinnlig läsning för alla som tycker om kriminalromaner. Med hög litterär kvalitet jämfört med all ytlig och taskigt skriven smörja som publiceras idag.
 
 // Mons Kallentoft


Inom kort kommer vi att tävla ut flertalet förhandsexemplar av Mons nya roman.
Följ oss här, eller på Facebook/Instagram (Akademibokhandeln Center Syd / Killbergs Bokhandel / bokboxen_blogg) så missar du inte chansen!

fredag 20 oktober 2017

En liten fundering kring att förlora läslusten


Det är inte ofta det händer, men ändå är det förskräckligt när det väl sker.
Vilken bok man än försöker läsa så kryper rastlösheten på, och den där välbekanta magin när man uppslukas totalt infinner sig aldrig. För mig är de här perioderna lite av en katastrof – jag vet inte riktigt vem jag är om jag inte läser – jag har ju läst hela mitt liv och mår inte riktigt bra utan bok. Och ju mer jag grubblar över min förlorade läslust, desto djupare blir den.

Oftast är mitt knep till att hitta tillbaka till läsro och läsglädje att välja en riktigt bra barn- eller ungdomsbok, det var trots allt där allt började och där kan jag fortfarande snabbt och lätt uppbåda tillräckligt mycket fokus för att läsa en hel bok och njuta av den.
 
Är det någon som känner igen sig i det här och vad gör ni åt det?
Ge oss era bästa knep!

// Silja, Akademibokhandeln Killbergs Helsingborg

måndag 16 oktober 2017

För Gudinnan



Medan John Ajvide Lindqvist och Mats Strandberg gör upp om titeln "Sveriges Stephen King", kör Anders Fager sitt eget race.
Här är skräcken mer köttig, mer sexuell, mer åt Lovecraft-hållet.
Med lite toner av Clive Barker kanske.

Nya romanen "För gudinnan" är en gotisk kärlekshistoria baserad på skräckrollspelet KULT, vilket inte säger mig någonting egentligen. Det är en värld jag aldrig besökt ...

"Ett London där solen har gått ned. En värld i evig skymning och dimma. I en exklusiv takvåning högt ovanför Canary Wharf väntar Tiphany Reeder. Adam, den kanske största filmstjärnan någonsin, ska komma på middag. Väntar gör också Tiphanys väninna Tipper, som ska delta i middagen via bildskärm. De tre ska prata gamla minnen och försöka hitta tillbaka till känslor de haft för varandra. I över ett århundrade. Det kommer att bli en lång natt."

Det här är inte Fagers vanliga värld, inga gästspel från My Witt, Furierna från Borås, Fredman, Lille Liam eller diverse pilska fiskmänniskor, men man kan liksom känna hur de står och lurar bakom något mörkt hörn.
Och här finns många mörka hörn att lura bakom.
Eller göra värre, mer köttiga saker bakom, om man nu så skulle föredra ....
Det är fantasifullt, mörkt och fascinerande. Samt perverst. På ett bra sätt.

Har du för övrigt inte läst Fagers fullkomligt episka verk "Samlade svenska kulter", så finns den precis nyutgiven i sexig inbunden utgåva.


Köp bägge två. Betala för evigt.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

torsdag 12 oktober 2017

Helsingfors – en favoritstad; Kjell Westö - en ny favoritförfattare



"En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell.

Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv."

"Den svavelgula himlen" är så bra.
Det är en berättelse som lägger sig innanför huden – precis som ”Ett litet liv” och Ferrante, fast på ett eget sätt och på en egen plats.  Den utspelar sig i Helsingfors och på ett kustnära sommarställe med början under barndomen – och det blir en berättelse om familjeband, vänskap, kärlek, avundsjuka, svartsjuka, klass, sorg, glädje, stort och smått.
Om livet och om döden.  Framförallt om livet, och hur oändligt svårt det är att leva.
 
En läsnjutning utöver det vanliga.
Och lite komochhjälpmig(!)
Nu måste jag läsa ikapp mig på Westös tidigare romaner:  Vilken ordning? Finns de i tryck? Ska jag läsa alla?  Om inte – vilka ska jag då läsa?
Ni ser att det inte är så lätt att få en ny favoritförfattare och ha så många tidigare titlar att läsa ikapp sig på 😉

// Silja, Akademibokhandeln Killbergs Helsingborg

måndag 9 oktober 2017

King är bäst på Bio och/eller Netflix?



Ännu en kund som inte vill acceptera vår returpolicy. Inget kvitto, inget återköp hörrö!


Wow!

Det är inte direkt ont om filmatiserade Stephen King-berättelser. Varje roman, novell, servettklotter och idé den mannen får ur sig brukar förr eller senare hamna på bioduken eller TV-skärmen.

Men, om vi ska vara ärliga, så är ju de flesta produktionerna inte så särdeles fantastiska ...
För varje "Shining", "Nyckeln till frihet" och "Stand by me" brukar det gå ett dussin fullkomliga misslyckanden av "Maximum Overdrive/Children of the Corn/Under the Dome"-typen.
Så jag blev lätt överraskad av att få se inte bara en, utan två utmärkta filmversioner av Skräckfarfars böcker på en helg!

Först i lördags. Helt under min radar har Netflix gjort film på en av Kings kanske mest svårfilmade romaner, "Gerald´s Game". Hur gör man en spännande visuell tolkning av en berättelse där huvudpersonen tillbringar 80% av den handklovad fast i en säng?




Såhär. Man gör precis såhär. Finns på Netflix nu.


Och sedan på söndagen. Den stora kanonen. The Big Ka-Booh-nah.
Filmatiseringen av Kings kanske mest kända och hyllade roman (även om jag personligen håller "Pestens Tid" som hans Magnum Opus") "It", eller "Det" på svenska då.



Och som sagt. Wow! Bara Wow!

Kanske det bästa filmversion av en Kingbok som någonsin gjorts skulle jag påstå.
Skitsnyggt filmad, bra skådespelare och manus, perfekt tempo.
Och rejält sabla läskig! Inte bara välplacerade "jump scares", utan faktiskt något så ovanligt som en skräckfilm som faktiskt lyckas skrämma.

Jag hade med mig min nyblivna trettonåring på bion. Hans allra första skräckfilm faktiskt
(jag vet, #parentoftheyear liksom) och han var rejält kaxig innan förtexterna rullade.
Trekvart senare. Not so much.
Det var stora ögon, stelt leende och en hand hårt på mammas arm ... Lille skrutt. :-)

Det är ju dock ren tortyr att vi ska behöva vänta ända till 2019 på kapitel två. Gaah!!

Om du inte orkar så finns naturligtvis böckerna.
"Det" har vi hemma i butiken, både den svenska och engelska utgåvan.
"Gerald's Game", eller "Geralds lek" som den hette på svenska, finns att på tag på i engelsk storpocket om man är intresserad, men den svenska utgåvan har inte funnits i tryck på många år.

Du kan få låna mitt ex om du ber snällt.


Men i just dessa fallen kan jag varmt rekommendera filmversionerna!
Popcorn-tajm!

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

måndag 2 oktober 2017

Höstdåd i Nordvästra Skåne



"En sensommarkväll 1990 tältar fem barndomsvänner vid sitt hemliga badställe, ett nedlagt stenbrott på en skånsk ås. Nyss har de tagit studenten och vuxenlivet väntar runt hörnet. Stämningen är därför upprymd, men också vemodig eftersom vännerna inser att den här kvällen innebär ett farväl både till ungdomstiden och till varandra. På mer än ett sätt ska det visa sig för när morgonen gryr och det första höstregnet fallit flyter det en kropp i stenbrottets mörka vatten. En tragisk olycka fastslår polisutredningen, men alla är inte övertygade.

I tjugosju år förblir händelsen ett sår i bygden, en konflikt som stilla bidar sin tid. Och när den gamle polischefen ersätts av Anna Vesper, en nyinflyttad mordutredare från Stockholm, börjar dunkla krafter sättas rörelse. Snart har Anna inget val. Hon måste ignorera alla varningar och öppna ärendet från hösten 1990. Hösten få säger sig minnas men som ändå aldrig blivit glömd."
 
Det här är en – rent ut sagt skitspännande - deckare och därtill otroligt välskriven. Ytterligare ett plus är att den utspelar sig i nordvästra Skåne, så jag som Helsingborgare får en extra kick av att känna igen miljön och att veta exakt vilka skogsvägar som beskrivs i boken.

Historien utspelar sig både i dåtid – när ett av dödsfallen skedde – och i nutid när Anna Vesper utreder både dagens dödsfall och hittar starka kopplingar till det som hände förr.  Det är ett superbra driv i boken, storyn hänger ihop hela vägen och upplösningen spännande och annorlunda.


Siljas egna bilder av det hemliga badstället.

Jag blev väldigt förtjust i polisen Anna Vesper – och vill gärna läsa mer om henne – så jag hoppas att Anders de la Motte behåller henne i sitt stall för framtida böcker!

// Silja, Akademibokhandeln Killbergs Helsingborg

tisdag 26 september 2017

Bellman Noir - Niklas Natt och Dags "1793".



"Året är 1793. Gustav III är död sedan mer än ett år. Sverige styrs med järnhand av friherre Gustaf Adolf Reuterholm. Ingen litar på någon. Överallt frodas paranoia och konspirationer.

I oktober hittas ett stympat lik i den stinkande sjön Fatburen på Södermalm i Stockholm. Kroppen saknar både armar och ben och har vanställts bortom all igenkänning. Trots att Cecil Winge vid Stockholms poliskammare är dödsmärkt av lungsoten åtar han sig att lösa mysteriet med Fatbursliket. Snart fastnar han i en väv av mörka hemligheter och bottenlös ondska vars trådar leder högt upp i samhällets topp."

Hur kan man inte vara nyfiken på Niklas Natt och Dags debutroman? I åratal har Fredrik Backman i sina krönikor lovordat "sin vän N"s talanger och litterära begåvning.
Nu är det upp till bevis.

Jag har dock av någon anledning alltid dragit mig för att läsa historiska romaner.
Kanske har det att göra med de Fogelström-böcker vi tvingades genomlida i gymnasiet.
(Ja, förlåt till mina gamla lärare, men de är så otroligt eländiga. Kanske inte precis vad en sjuttonåring behöver för att förälska sig i litteraturen ...)

Så det är med viss tveksamhet jag beger mig till det sena 1700-talets Stockholm. Men det dröjer inte många sidor innan de molnen skingras.
Jag sugs snabbt in i miljöerna och språket. Det är skitigt och eländigt. Lerigt, kallt och allmänt överjävligt för nästan alla inblandade. Om ni tror att vår i lungsot döende hjälte Cecil Winge har det illa, så är det en barnlek jämfört med vad andra olycksaliga stackare råkar ut för ....

"Bellman Noir" kallar förlaget genren. Mycket passande.
Det här är lite svensk "Les Misérables" (dock utan sånginsatser av Wolverine och Gladiator, tack och lov). Höglitterär historisk spänning. "Samhällets olycksbarn" möter "När lammen tystnar" ungefär.
Det må skilja dem nästan 150 år åt, men det här är det bästa jag läst i genren sedan Tom Rob Smiths fantastiska Stalinrysare "Barn 44".



// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd