Tillbaka i Three Pines

 

 

 

Ring the bells that still can ring

Forget your perfect offering

There is a crack, a crack in everything

That's how the light gets in

Ja, det är Leonard Cohen (en av mina älskade gubbar) och ja, det är tur att han citeras så tidigt i Nådastöt. För inledningsvis är jag faktiskt på väg att stänga av, efter att Louise Penny under de första minuterna lyckats smäda överviktiga, skämta gumsjukt om snygga rastakillar och upprepade gånger beskriva en hemlös kvinna som ett stinkande fyllo (just det sista kanske är en översättningsgrej, men det låter riktigt illa). Det känns bara... smaklöst. Långt ifrån trivsamma Mörkt motiv (mer om den här). Hade det inte varit för Cohen, och att jag gillade den första boken så mycket hade det varit finito direkt.

Men sedan tar det sig, som tur är. Inte för att mordgåtan i sig är så rafflande. En mycket obehaglig kvinna mördas. Älskad av ingen i livet. Saknad av ingen i döden. Och när supermysiga kommissarie Gamache (mild, eftertänksam, älskvärd) börjar utreda visar hon sig såklart bära på en uppsjö mörka hemligheter.

Det är således inte mordgåtan som gör att jag inte slutar lyssna. Utan att jag helt enkelt gillar att befinna mig i den lilla byn Three Pines, med alla dess egensinniga invånare. Gillar också känslan av gammaldags pusseldeckare (även om pusslet gärna hade fått vara svårare - men nu var det ju inte riktigt whodunnit som var grejen). Och det verkar dessutom som att Gamache kan få det hett om öronen i nästa bok, det vill säga Den grymmaste månaden måste läsas snarast.

Tänk er Morden i Midsomer. Och sedan tänker ni er Morden i Midsomer fast bra. På riktigt. Bättre än det allra första avsnittet. Och så tänker ni landsbygden i Quebec istället för England. Där har ni Louise Penny. Ny drottning i mysdeckargenren.

Så skrev jag om Mörkt motiv. Nådastöt är snarare som något av de tidiga avsnitten av ovan nämnda tv-serie. Men jag gillar ju Morden i Midsomer. Och även om boken är lite för segdragen, med en lite för lättlöst gåta, och lite för vårdslös språkanvändning (kan som sagt vara översättningen) så har jag trevligt efter min inledande invändning. Väldigt trevligt.

Så, jodå, läs boken. Företrädelsevis framför en sprakande brasa, med en katt i knät och en kopp te bredvid dig. Men lyssna framför allt på den här!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro