Gästbloggare: Malin Haawind

 

”Spritkassörska var hon, din mormor”, sa min mamma till mig när vi stod framför Hotell Slitebaden i Slite på nordöstra Gotland en vårdag för drygt sju år sedan. ”Spritkassörska”, upprepade jag förnöjt. Ett så bra ord för någon som arbetar i bar och reception på hotell. Jag visste ganska mycket om den senare delen av min mormor och morfars liv, men insåg att jag visse alltför lite om allt det som ledde fram dit. Men det var något med den där gråvita hotellfasaden och det där ordet, spritkassörska, som satte igång en process i mig, en process som till slut ledde fram och blev till min debutroman, De kom från öar.  

De kom från öar handlar om artonåriga Dagmar som krigsslutsåret 1945 träffar sjömannen Holger från Tjörn när han tar in på hotellet hon arbetar på. De kommer från varsin sida av landet, och har mycket roligt åt varandras dialekter, men känner ändå en direkt samhörighet – de är båda öbor och förenas av det vatten som avskiljer deras öar från resten av världen. Men samtidigt som deras kärlek börjar gro och glöda så börjar Dagmars äldsta syster och stora trygghet bete sig obehagligt hemlighetsfullt, Dagmars pappas hälsa vacklar och så gör också hennes mammas kontakt med verkligheten. Dessutom händer saker på hotellet som gästerna aldrig får se, men som svärtar tillvaron för de anställda, vissa mer än andra.  

Det här är min första roman, men jag har skrivit fyra fackböcker tidigare. I de böckerna har jag ofta explicit skrivit om mig själv, om allt från mina brister som förälder till mitt dysfunktionella ätbeteende som ung. Ändå är det helt klart De kom från öar som känns som det mest personliga jag någonsin skrivit. Det är en berättelse som inte på något sätt handlar om mig, men där jag i skrivprocessen fått användning av varenda känslovrå i registret. Och som sagt, det var min mormor och morfars historia som tände gnistan till De kom från öar, men sedan dess har Dagmar och Holger frigjort sig alltmer från sina verkliga förlagor och blivit egna individer inuti mitt huvud och på mina boksidor. Men utan mormor och morfar hade jag aldrig hittat fram till Dagmar och Holger och för det är jag dem oändligt tacksam.  

De kom från öar är första delen i en trilogi, och varje del har sin egen plats. Andra delen, som jag skriver på nu, utspelar sig i Skärhamn på Tjörn, och tredje delen kommer att utspela sig i 60-talets Södertälje. Och just det, De kom från öar är min första roman på så sätt att den blir publicerad, men jag har naturligtvis skrivit (åtminstone påbörjat) många romaner tidigare. En av dem skrev jag faktiskt klart och den refuserade min nuvarande förläggare Pia Printz för ett antal år sedan och det gjorde hon sannerligen rätt i. Vilken skitbok det var! Jag är nästan lika tacksam för den refuseringen som jag är för att Pia senare skulle komma att anta min ö-trilogi. Men ibland behöver man skriva skit först, för att liksom städa undan i huvudet så att man sedan kan hitta fram till det som förhoppningsvis kan bli bra på riktigt. Jag är hursomhelst glad att jag efter städning hittade fram till mina öbor, och att det är just Dagmar och Holger som jag debuterar tillsammans med.  

// Malin Haawind, augusti 2021

Malin Haawind, född 1980, bor på Stora Essingen i Stockholm och är verksam som författare, skribent, redaktör och skrivarkursledare.
 Augusti 2021 utkommer hon på Piratförlaget med romanen De kom från öar, som är första delen i en trilogi. Hon har tidigare skrivit fyra fackböcker: Dra åt helvete – en bok om gräl (Fri tanke förlag, 2016), Sluta skrik för fan – en bok om att leva med barn (Fri tanke förlag, 2017), Ät din jävel – en bok om matglädje, dödsångest, vitlök och smör (Fri tanke förlag, 2018) samt Satans skit – en bok om smuts (Atlas, 2019).