Langoljärerna av Lars Norén, typ

Till och med den av John Ajvide Lindqvists böcker jag tycker sämst om, Hanteringen av Odöda, får utan problem plats på min all-time topp 100.

Så jäkla bra är karln.

Avgudar Låt den rätte komma in och Människohamn.
Älskar Lilla Stjärna, Tjärven och hans novellsamlingar.
Diggade hans text till Benny Anderssons låt i Babels schlagertävling.
Ajvides lägstanivå är högre än vad de flesta andra författare någonsin kan drömma om att uppnå.

Därför är det med sorg i hjärtat jag måste säga att hans nya bok bara är bra.
Inte fantastisk.
Inte världsomvälvande eller mindblowing.
Bara bra.

”Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt el. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse … ”

Som om Lars Norén skulle göra Langoljärerna ungefär.
Ett intensivt och ruggigt kammarspel.
Det är inget fel på karaktärerna i boken, eller samspelet mellan dem.
Man bryr sig om dem. Känner deras smärta. Jublar åt deras framgångar. Ryser åt mörkret i dem.
Problemet är att storyn, i sin helhet, är för svag.
Vissa bitar av storyn känns påklistrade. Som om författaren hittat flera roliga idéer i sitt anteckningsblock och kämpat för att klämma in dem i en längre historia som inte behöver dem.

Och, slutet ….
Jag ska inte vara taskig och avslöja hur det går för våra Twilight Zone-Campare, men slutet skulle ha behövt gå några varv till i degblandaren före bakning. Eller liknande metafor.

Så. Sammanfattat.
Absolut läsvärt. Bitvis magiskt. Obehagligt och sorgligt så det gör ont ibland.
Men inte hans bästa roman på långa vägar.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Boken släpps den 25 augusti. Reds anm.