onsdag 27 augusti 2014

Fjärde gången gillt med Knausgård

Ja, så återförenades jag slutligen med Karl Ove Knausgård, efter att Min Kamp 4 legat i över två år på mitt nattygsbord och samlat damm. Och så är åtminstone ett sommarläsningslöfte infriat.

Eftersom jag blivit en så inbiten boklyssnare var det genom den norska ljudboken som jag återknöt kontakten. Och visst är Knausgårds språk lika fantastiskt att lyssna på som att läsa. Tror att femman kommer att konsumeras på samma sätt. Det är ju också något särskilt med originalspråk, att läsa boken exakt så som den var skriven. En närhet.


I fjärde delen får vi följa Karl Ove när han direkt efter gymnasiet arbetar som lärarvikarie i Nordnorge. Genom en lång tillbakablick får vi också uppleva hans gymnasietid som fylls av musik, en växande kärlek till alkohol, skrivande och längtan efter att äntligen få ligga. Men det spelar egentligen ingen roll vad Knausgård skriver om. Med ett toalettbesök beskrivet över 20 sidor kan han locka läsaren till tårar, som vännen Geir säger i Min Kamp 2. Som läsare är man fastnaglad i världen som målas upp, oavsett om det är en eländig bakfylla eller en av den lokala fotbollsföreningen arrangerad bygdegårdsfest. Allt är så nära inpå att man kan uppleva varje detalj med sina egna sinnen.
Det gör det också det extra roligt att följa den unge Karl Oves skrivarmödor, och hans tankar kring hur man utvecklar en berättelse. För resultatet håller man ju liksom i sin hand.

Har för mig att det var en del rabalder kring en förälskelse i en av eleverna i klassen han undervisade under det där året. När jag väl läser om den kan jag inte riktigt se vad som orsakade allt prat. Det är ytterst oskyldigt. Och en del av genialiteten i den här sviten är ju det (till synes) ocensurerade. Att livet inte läggs till rätta och visas fram från sin bästa sida. Utan istället dissekeras under ett slags maniskt sanningskrav.

Vad som däremot berör mig väldigt illa är slutscenen där SPOILERVARNING! huvudpersonen äntligen får ligga. Jag kan inte se det på annat sätt än att han lämnar läsaren mitt i en pågående våldtäkt. Varför har ingen reagerat på det? Är festival och fylla ett sådant skylla-sig-själv-tillfälle att ingen uppmärksammat vad som egentligen sker? Natten efter att jag läst klart drömde jag att jag hjälpte flickan att anmäla.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar